Få med sambo i hästköp

Precis, det är viktigt att noga begrunda sina planer. Jag har också kontrollbehov. Och precis som att när jag tänker katastroftankar kan kontrollbehovet också hindra mig att göra saker jag vill, men som innebär att man behöver ta någon form av risk. Vi äger en lägenhet ihop, jag äger en lite större andel än min sambo. Jag har sparat länge och varit väldigt ekonomisk. Ibland känner jag bara att jag är så trött på att vara så jäkla sparsam och förnuftig, och vill bara leva i nuet och göra precis det hjärtat säger och känner.
Jag skaffade häst efter ett långt uppehåll när jag var tillsammans med mitt ex. Liknande situation som för dig, han kände inte mig när jag hade egen häst innan.
Gällande det ekonomiska (vi hade gemensam ekonomi) så var jag helt säker på att jag hade haft råd även om vi inte hade varit tillsammans och delat på kostnader. Om jag skulle haft råd som singel så måste det finnas utrymme i vår gemensamma ekonomi.
Han kunde nog tycka att jag var borta mycket ibland, men inget som skapade problem. Inte uttalat iaf. Man måste ju ha respekt för varandras önskemål och sålänge du inte typ kommer dissa honom fullständigt så är det inget som han borde ha så mkt åsikter kring.

Har du råd och tid så kör. Säg bara till honom att det är viktigt för dig. Tycker inte det borde behövas så mycket mer.
 
Precis, det är viktigt att noga begrunda sina planer. Jag har också kontrollbehov. Och precis som att när jag tänker katastroftankar kan kontrollbehovet också hindra mig att göra saker jag vill, men som innebär att man behöver ta någon form av risk. Vi äger en lägenhet ihop, jag äger en lite större andel än min sambo. Jag har sparat länge och varit väldigt ekonomisk. Ibland känner jag bara att jag är så trött på att vara så jäkla sparsam och förnuftig, och vill bara leva i nuet och göra precis det hjärtat säger och känner.
Vad fint
Jag har varit likadan. Sparsam, ansvarstagande och aldrig vågat ta risker. Köpt billiga hästar. Nu har jag äntligen insett att jag måste våga satsa på mig själv och köpt en dyr äldre läromästare.
 
Jag hade häst när jag och min parter träffades. Mina pengar gick åt till min/a häst/ar men han skojade alltid om att det drabbade honom indirekt att jag hade en dyr hobby. :angel:
När jag var mammaledig med våra barn var det knapert pga min häst och han gnällde inte, för han visste vad han gett sig in på genom att leva med mig. Men visst märkte jag hans lättnad den dagen jag avvecklade hästeriet då vår ekonomi blev stabilare.

Men när yngsta dottern blev hästfrälst hade jag kunnat kastat mig in i min gamla livsstil fortare än jag gjorde. Men där blev det skillnad - nu var det ju dotterns dröm. Jag kände mig klar med hästar och skulle dottern ha ponny ville jag att vi skulle bidra båda två till kostnaden av ponny. Han funderade aldrig på att säga nej men vi fick lägga upp budget och kalkylera utgifterna. Varken jag eller min partner ångrar valet av att köpa häst igen även om det visst har vissa negativa konsekvenser för vår vardagsekonomi. :)

Mitt tips är att tillsammans göra en månadsbudget för att visa på hur ekonomin påverkas.
Det är fantastiskt att ha häst och det är värt pengarna :love:
 
Här kommer en lång text... Jag är inne på att köpa häst men det blir troligen i sådant fall till vintern 2024/2025. Men, jag har vissa funderingar och skulle behöva lite hjälp på traven av er kloka bukesar.

Jag har vuxit upp med hästar och fick min första ponny när jag var 8 år. Sedan dess har hästarna varit det enda hobbyn jag haft. Vid 21 års ålder sålde jag och min mamma vår mor-dotter-häst. Har sedan dess ridit sporadiskt på ett antal olika medryttarhästar. Jag har en sambo sedan 5 år. Jag är 29 år idag. Min sambo har alltså aldrig fått "se min hästsida" då jag aldrig ägt någon häst under vårt förhållande/haft häst på heltid. Vi har en gemensam hund. Han är inte intresserad av hästar. Jag skulle naturligtvis stå för alla hästkostnader inkl. inköp.

Jag vill inte köpa häst utan att han är införstådd i vad det innebär med tid ekonomi etc. Jag vill inte att vår relation ska påverkas negativt av att jag köper häst. Mycket tid i stallet kommer det ju bli såklart. Ökat ansvar på honom att ta hunden, lite mer än vad han gör i dag (vi delar på det rätt jämnt idag). Jag vill verkligen ha en egen häst igen, nu när jag har ekonomin till att äga en helt egen häst i vuxen ålder. Det är en dröm jag alltid burit med mig, men som jag inte talat särskilt högt om. Jag är som person väldigt ansvarstagande och har svårt att släppa lite på ansvaret ibland trots att det inte alltid åligger mig.

Att bara köpa en häst för att jag vill det utan att han är "med på tåget" är inte aktuellt, jag vill få med honom. Men hur? Har ni några tips?
Förlåt - men din rubrik fick mig att tänka på en helt annan betydelse!

:rofl:

Jag såg framför mig hur du "får" en sambo med i hästköpet, när du hämtar hästen.

:cool::laugh:
 
Jag hade häst när jag och min parter träffades. Mina pengar gick åt till min/a häst/ar men han skojade alltid om att det drabbade honom indirekt att jag hade en dyr hobby. :angel:
När jag var mammaledig med våra barn var det knapert pga min häst och han gnällde inte, för han visste vad han gett sig in på genom att leva med mig. Men visst märkte jag hans lättnad den dagen jag avvecklade hästeriet då vår ekonomi blev stabilare.

Men när yngsta dottern blev hästfrälst hade jag kunnat kastat mig in i min gamla livsstil fortare än jag gjorde. Men där blev det skillnad - nu var det ju dotterns dröm. Jag kände mig klar med hästar och skulle dottern ha ponny ville jag att vi skulle bidra båda två till kostnaden av ponny. Han funderade aldrig på att säga nej men vi fick lägga upp budget och kalkylera utgifterna. Varken jag eller min partner ångrar valet av att köpa häst igen även om det visst har vissa negativa konsekvenser för vår vardagsekonomi. :)

Mitt tips är att tillsammans göra en månadsbudget för att visa på hur ekonomin påverkas.
Det är fantastiskt att ha häst och det är värt pengarna :love:
Bra tips, tack 🫶🙏
 
Tänk så ogillar han det starkt och lämnar mig.

Ok, men vi vänder lite på det;

Hade du varit okej med att släppa tanken på egen häst och försaka vad som gör dig lycklig för att göra din sambo glad? Vad är viktigast för dig? - Ha häst men ev inte sambo, eller leva med att skita i nåt du eg verkligen vill/ drömmer om för att din sambo inte "tillåter" det?

Jag tänker också som så att du vet ju inte hans åsikt innan du verkligen pratat med honom, och det kanske är lite oschysst att "lägga orden i munnen på honom" innan du eg ens vet vad han verkligen tycker och tänker? 😊

Jag har varit ihop med min man i snart 13 år (gifta tre av dessa) och första halvan av förhållandet var jag utan häst och delade ett annat (mkt dyrt) hobby med maken som jag sen slutade med (medan han fortsatte) när jag skaffade min första häst. Under dessa år har flera hästar passerat och varje gång jag varit "mellan hästar" och ibland funderat på om jag ens vill fortsätta med att ha häst har jag alltid fått höra från honom att även om han väldigt gärna vill att jag börjar med "hans" hobby igen, och han saknar mig på kvällarna och helgerna när jag hänger i stallet så ser han ju hur glad hästar gör mig och han vill först och främst att jag är glad. Detta är även mannen som trots noll hästintresse tar ledigt från jobbet för att köra hästsläpet och mig till veterinären, lyssnar på mitt hästgnäll dag in och dag ut, eller ställer upp med att stå med hovis om jag har fullt upp på jobbet eller åker och tar hand om hästen när jag är bortrest. Och ja, jag vet att jag är bortskämd med en fantastisk make,men han får å andra sidan fria tyglar att utöva sin hobby fullt ut för jag vet att det gör honom lycklig 🥰
 
Här kommer en lång text... Jag är inne på att köpa häst men det blir troligen i sådant fall till vintern 2024/2025. Men, jag har vissa funderingar och skulle behöva lite hjälp på traven av er kloka bukesar.

Jag har vuxit upp med hästar och fick min första ponny när jag var 8 år. Sedan dess har hästarna varit det enda hobbyn jag haft. Vid 21 års ålder sålde jag och min mamma vår mor-dotter-häst. Har sedan dess ridit sporadiskt på ett antal olika medryttarhästar. Jag har en sambo sedan 5 år. Jag är 29 år idag. Min sambo har alltså aldrig fått "se min hästsida" då jag aldrig ägt någon häst under vårt förhållande/haft häst på heltid. Vi har en gemensam hund. Han är inte intresserad av hästar. Jag skulle naturligtvis stå för alla hästkostnader inkl. inköp.

Jag vill inte köpa häst utan att han är införstådd i vad det innebär med tid ekonomi etc. Jag vill inte att vår relation ska påverkas negativt av att jag köper häst. Mycket tid i stallet kommer det ju bli såklart. Ökat ansvar på honom att ta hunden, lite mer än vad han gör i dag (vi delar på det rätt jämnt idag). Jag vill verkligen ha en egen häst igen, nu när jag har ekonomin till att äga en helt egen häst i vuxen ålder. Det är en dröm jag alltid burit med mig, men som jag inte talat särskilt högt om. Jag är som person väldigt ansvarstagande och har svårt att släppa lite på ansvaret ibland trots att det inte alltid åligger mig.

Att bara köpa en häst för att jag vill det utan att han är "med på tåget" är inte aktuellt, jag vill få med honom. Men hur? Har ni några tips?
Jag har relativt nyligen slutat mitt hästliv efter över 30 år med 1-2 hästar, min sambo kom in i mitt liv undertiden det pågick så det var aldrig någon nyetablering som du står inför.
Men jag har nu i efterhand reflekterat över hur vårt gemensamma liv påverkades trots allt och även haft en del reflektioner över hur jag vill att mitt liv i vårt gemensamma ska vara nu.
Jag tillbringade 2-5 timmar per dag i stallet och hade periodvis även en hel del stallpass i kollektiv, tidiga morgnar och sena kvällar, jag arbetar dessutom skift så det har varit väldigt slitigt och uttröttande emellanåt.
Ekonomiskt är det oförutsägbart med foderpriser, specialutlägg för vissa hästar som täta hovslagarbesök eller veterinärvård mm

Då jag uppenbarligen känt dåligt samvete så har våra gemensamma intressen till stor del varit balanserad för att han ska få utrymme så att han skulle få ”plats” också. Att vi skulle göra saker tillsammans som han uppskattade.
Men jag vill understryka att det inte har varit klagomål från hans sida, tvärtom har han verkligen stöttat och velat att jag ska fortsätta mitt intresse, men samtidigt har det funnits en oförståelse inför allt ansvar som hänger över en under resor till exempel, och den där featuren att det alltid händer något när man är bortrest.

Jag gillar natur, resor och båtliv, men han fick välja båt och har tagit ansvaret för den och är den som kört till exempel, och han har också fått styra en stor del av våra resor. Jag inser nu att jag velat vara mer involverad och bestämma mer, kanske också göra mer andra saker för mig själv men har inte känt att det varit rättvist innan då så stor del av min tid och även min tillvaro och energi cirkulerat runt hästarna.
Han har också indirekt varit den som har fått ta större ansvar hemma, för hunden och att allt rullar på, eftersom jag trots allt varit borta en stor del av min fritid.
Så jag tänker att det som förändras kan vara mer än bara din egentid, en häst kräver ju dygnet runt engagemang om det händer saker och i allafall jag påverkas väldigt mycket av hur hästarna mår och har det, skador, av konflikter i stallet etc.
Så det blir ju något som påverkar honom, men också något som han antagligen inte kommer att kunna föreställa sig förrän det är ett faktum.
Det blir en process för er.
 
Jag har relativt nyligen slutat mitt hästliv efter över 30 år med 1-2 hästar, min sambo kom in i mitt liv undertiden det pågick så det var aldrig någon nyetablering som du står inför.
Men jag har nu i efterhand reflekterat över hur vårt gemensamma liv påverkades trots allt och även haft en del reflektioner över hur jag vill att mitt liv i vårt gemensamma ska vara nu.
Jag tillbringade 2-5 timmar per dag i stallet och hade periodvis även en hel del stallpass i kollektiv, tidiga morgnar och sena kvällar, jag arbetar dessutom skift så det har varit väldigt slitigt och uttröttande emellanåt.
Ekonomiskt är det oförutsägbart med foderpriser, specialutlägg för vissa hästar som täta hovslagarbesök eller veterinärvård mm

Då jag uppenbarligen känt dåligt samvete så har våra gemensamma intressen till stor del varit balanserad för att han ska få utrymme så att han skulle få ”plats” också. Att vi skulle göra saker tillsammans som han uppskattade.
Men jag vill understryka att det inte har varit klagomål från hans sida, tvärtom har han verkligen stöttat och velat att jag ska fortsätta mitt intresse, men samtidigt har det funnits en oförståelse inför allt ansvar som hänger över en under resor till exempel, och den där featuren att det alltid händer något när man är bortrest.

Jag gillar natur, resor och båtliv, men han fick välja båt och har tagit ansvaret för den och är den som kört till exempel, och han har också fått styra en stor del av våra resor. Jag inser nu att jag velat vara mer involverad och bestämma mer, kanske också göra mer andra saker för mig själv men har inte känt att det varit rättvist innan då så stor del av min tid och även min tillvaro och energi cirkulerat runt hästarna.
Han har också indirekt varit den som har fått ta större ansvar hemma, för hunden och att allt rullar på, eftersom jag trots allt varit borta en stor del av min fritid.
Så jag tänker att det som förändras kan vara mer än bara din egentid, en häst kräver ju dygnet runt engagemang om det händer saker och i allafall jag påverkas väldigt mycket av hur hästarna mår och har det, skador, av konflikter i stallet etc.
Så det blir ju något som påverkar honom, men också något som han antagligen inte kommer att kunna föreställa sig förrän det är ett faktum.
Det blir en process för er.
Klokt resonemang!
 
Jag hade häst när jag träffade sambon så han kom liksom in i det livet direkt och fick finna sig i att det var så det såg ut. Han är inte hästintresserad och jag betalar allt för hästen själv - så på så vis påverkar det ju inte honom ekonomiskt, men jag har inte pengar att tex resa för, om han nu hade önskat det…
Förstår att det kan kännas lite oroligt att föra på en så betydande (ekonomiskt, tid osv) faktor på ett förhållande som inte varit med om det - men, det du kan göra är ju att prata med sambon. Han vet om att du har haft häst tidigare? Då kan ni ju prata om det och du kan säga att du saknar det och vill skaffa häst igen, prata om vad det innebär och se var landet ligger.
 
Jag hade bara köpt hästen, mitt liv, mina pengar, min tid.
Har alltid haft med mig min hund till stallet så det borde inte vara några problem om du inte har någon rabiat bråkstake 😆
Visst att det är trevligt med en sambo men hur kul är det om det tar slut efter några år och man har försakat sin dröm bara för att hålla en annan människa nöjd?
 
Det hjälper mig så mycket i mitt tänkande att höra alla era klocka resonemang och erfarenheter 🙏
 
Jag hade bara köpt hästen, mitt liv, mina pengar, min tid.
Har alltid haft med mig min hund till stallet så det borde inte vara några problem om du inte har någon rabiat bråkstake 😆
Visst att det är trevligt med en sambo men hur kul är det om det tar slut efter några år och man har försakat sin dröm bara för att hålla en annan människa nöjd?
Så gjorde jag. Jag förvarnade förstås innan att jag tänkte skaffa häst. Och plötsligt gjorde jag det. Jag kan ju säga att så här några år senare stämmer inte riktigt den bilden jag gav till honom om hur mycket (eller lite) tid det skulle ta eller hur lite (eller mycket) pengar det skulle kosta :D. Stallhyran på 3200, typ.

Jag sa nog att det skulle ta 2-3 timmar om dagen typ 4 dagar i veckan, för jag tänkte ju ha en medryttare eller låta hästen gå lektioner. Hm. Det tog ett tag innan det blev så, och snarare 3-4 timmar om dagen och en kväll per vecka och en heldag per månad i stalltjänst. Och förutom kostnad för stallplatsen tillkom hovslagare (1000 kr), lån på hästtransport (900 kr), extra kraftfoder (500 kr), försäkring (450 kr), bilåkning till och från stallet (1500? kr), vaccination, avmaskning, extra spånbalar, mm så typ 4500 kr till per månad. Då har jag inte räknat med ridlektioner, tävlingslicens, och köp av utrustning mm.

Hundarna är hans intresse, så de får han lösa i första hand. När jag är bortrest ligger inget arbete eller ansvar för hästen på honom. Inte ens när jag blev inlagd på sjukhus. Det enda han gör är att hjälpa mig med hjulbyte och sånt på transporten.
 
Här kommer en lång text... Jag är inne på att köpa häst men det blir troligen i sådant fall till vintern 2024/2025. Men, jag har vissa funderingar och skulle behöva lite hjälp på traven av er kloka bukesar.

Jag har vuxit upp med hästar och fick min första ponny när jag var 8 år. Sedan dess har hästarna varit det enda hobbyn jag haft. Vid 21 års ålder sålde jag och min mamma vår mor-dotter-häst. Har sedan dess ridit sporadiskt på ett antal olika medryttarhästar. Jag har en sambo sedan 5 år. Jag är 29 år idag. Min sambo har alltså aldrig fått "se min hästsida" då jag aldrig ägt någon häst under vårt förhållande/haft häst på heltid. Vi har en gemensam hund. Han är inte intresserad av hästar. Jag skulle naturligtvis stå för alla hästkostnader inkl. inköp.

Jag vill inte köpa häst utan att han är införstådd i vad det innebär med tid ekonomi etc. Jag vill inte att vår relation ska påverkas negativt av att jag köper häst. Mycket tid i stallet kommer det ju bli såklart. Ökat ansvar på honom att ta hunden, lite mer än vad han gör i dag (vi delar på det rätt jämnt idag). Jag vill verkligen ha en egen häst igen, nu när jag har ekonomin till att äga en helt egen häst i vuxen ålder. Det är en dröm jag alltid burit med mig, men som jag inte talat särskilt högt om. Jag är som person väldigt ansvarstagande och har svårt att släppa lite på ansvaret ibland trots att det inte alltid åligger mig.

Att bara köpa en häst för att jag vill det utan att han är "med på tåget" är inte aktuellt, jag vill få med honom. Men hur? Har ni några tips?
 
Här kommer en lång text... Jag är inne på att köpa häst men det blir troligen i sådant fall till vintern 2024/2025. Men, jag har vissa funderingar och skulle behöva lite hjälp på traven av er kloka bukesar.

Jag har vuxit upp med hästar och fick min första ponny när jag var 8 år. Sedan dess har hästarna varit det enda hobbyn jag haft. Vid 21 års ålder sålde jag och min mamma vår mor-dotter-häst. Har sedan dess ridit sporadiskt på ett antal olika medryttarhästar. Jag har en sambo sedan 5 år. Jag är 29 år idag. Min sambo har alltså aldrig fått "se min hästsida" då jag aldrig ägt någon häst under vårt förhållande/haft häst på heltid. Vi har en gemensam hund. Han är inte intresserad av hästar. Jag skulle naturligtvis stå för alla hästkostnader inkl. inköp.

Jag vill inte köpa häst utan att han är införstådd i vad det innebär med tid ekonomi etc. Jag vill inte att vår relation ska påverkas negativt av att jag köper häst. Mycket tid i stallet kommer det ju bli såklart. Ökat ansvar på honom att ta hunden, lite mer än vad han gör i dag (vi delar på det rätt jämnt idag). Jag vill verkligen ha en egen häst igen, nu när jag har ekonomin till att äga en helt egen häst i vuxen ålder. Det är en dröm jag alltid burit med mig, men som jag inte talat särskilt högt om. Jag är som person väldigt ansvarstagande och har svårt att släppa lite på ansvaret ibland trots att det inte alltid åligger mig.

Att bara köpa en häst för att jag vill det utan att han är "med på tåget" är inte aktuellt, jag vill få med honom. Men hur? Har ni några tips?
Prata med honom
Ända sedan jag träffade min så har hästar funnits med. När barnen var små hade jag häst och det var stressigt och sambon klagade lite och fick då ha med barnen i stallet mycket. Jag har betalat allt för de hästar jag haft. Hästen som jag hittade var sambon med och köpte 🤗 då det var något han hade lovat när vi först träffades. Den hade jag inackorderad. Den dog förra året och det har varit jättetungt. Jag och dottern har varit jätteledsna. Vi är sådana som måste ha hästar omkring oss
Min sambo frågade dottern för några månader sedan om det inte är roligare att ha häst hemma så nu är planerna igång Sambon har grävt och grusat för insläppet till vinterhage. Och det ska byggas boxar i lagården
Det jag vill säga är att min sambo tycker inte om hästar och har aldrig gjort, men han har sett att vi älskar de och inte kan vara utan
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej! Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid...
2 3
Svar
52
· Visningar
4 136
Senast: Mabuse
·
Hästmänniskan Hej! Snart dags att köpa egen häst efter att ha haft den önskan sedan 7 års ålder. Har nu äntligen en månadslön som tillåter häst och...
Svar
1
· Visningar
720
Senast: Andromedae
·
Hästmänniskan Hej allihopa! Jag har sedan november 2019 haft ett enormt sug efter att köpa häst, men jag har alltid lyckats resonera mig själv att...
Svar
7
· Visningar
1 837
Senast: QueenLilith
·
Hästmänniskan Jag har sådan beslutsångest och behöver skriva av mig, och kanske bolla med någon... Jag är 28 år, har heltidsjobb och två hundar av...
2 3
Svar
42
· Visningar
7 387
Senast: Efwa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp