Bukefalos 28 år!

"Feber" varannan dag

Mitt ex var konstant förkyld på vinterhalvåret ett par-tre år. Sen började han äta Probi-Frisk och förkylningarna upphörde. Det var så enkelt som att bara ge immunförsvaret en litet kick.
 
Feber är inte vad du tycker att det är. Feber är feber, punkt. :)

/Läk
Det här är så intressant. Inom djursjukvården frågar de alltid efter djurets normaltemp när man söker vård för ett sjukt djur och utgår från den i sin bedömning men inom humanvården är antalet grader när det anses vara feber hugget i sten. Varför är det så? Beror det på vissa människors förmåga att alltid överdriva och att vården utgår ifrån att människor överdriver och "anser sig vara lågtempare" typ för att få vård överhuvudtaget (att människor ser sig tvugna att överdriva är ett jäkla aber då de kan ta tid från verkligt sjuka men det är också samtidigt sorgligt att det är en så vanlig uppfatttning att de måste det för att få hjälp) eller anses det kvitta hur många grader en persons temperatur faktiskt har höjts från normaltemperaturen? Jag har alltid legat lågt. Inget ovanligt att jag precis nådde upp till 36 grader när jag hade varit igång hela dagen. De senaste åren har jag legat på 37,4 i morgontemperatur men det är inget jag överhuvudtaget har sökt vård för eftersom jag vet att det aldrig skulle lyssnas på utan anses som normalt. Nu hade jag "turen" att prover tagna av andra orsaker visade svart på vitt att så mycket är fel vilket den förhöjda temperaturen indikerar men att söka vård för ständigt förhöjd temp är ingen som helst idé. Man blir så illa bemött som lågtempare när man kommer in jättesjuk och har 37,5 i temp. Varför är det så? Varför utgår man inte från en människas faktiska temperatur?
 
Det här är så intressant. Inom djursjukvården frågar de alltid efter djurets normaltemp när man söker vård för ett sjukt djur och utgår från den i sin bedömning men inom humanvården är antalet grader när det anses vara feber hugget i sten. Varför är det så? Beror det på vissa människors förmåga att alltid överdriva och att vården utgår ifrån att människor överdriver och "anser sig vara lågtempare" typ för att få vård överhuvudtaget (att människor ser sig tvugna att överdriva är ett jäkla aber då de kan ta tid från verkligt sjuka men det är också samtidigt sorgligt att det är en så vanlig uppfatttning att de måste det för att få hjälp) eller anses det kvitta hur många grader en persons temperatur faktiskt har höjts från normaltemperaturen? Jag har alltid legat lågt. Inget ovanligt att jag precis nådde upp till 36 grader när jag hade varit igång hela dagen. De senaste åren har jag legat på 37,4 i morgontemperatur men det är inget jag överhuvudtaget har sökt vård för eftersom jag vet att det aldrig skulle lyssnas på utan anses som normalt. Nu hade jag "turen" att prover tagna av andra orsaker visade svart på vitt att så mycket är fel vilket den förhöjda temperaturen indikerar men att söka vård för ständigt förhöjd temp är ingen som helst idé. Man blir så illa bemött som lågtempare när man kommer in jättesjuk och har 37,5 i temp. Varför är det så? Varför utgår man inte från en människas faktiska temperatur?

Alltså, feber är en sak bland många andra som ingår i bedömningen av en patient. Är man jättesjuk så missas det inte trots att man inte har feber. Feber är en pusselbit.

Jag har inte diskuterat hur sjuk eller inte sjuk man är med vs utan feber, utan har endast förklarat definitionen av feber som används. Varför det är just de gränserna kan jag inte svara på men jag gissar att det ser ut så pga vetenskapligt stöd.
 
Alltså, feber är en sak bland många andra som ingår i bedömningen av en patient. Är man jättesjuk så missas det inte trots att man inte har feber. Feber är en pusselbit.

Jag har inte diskuterat hur sjuk eller inte sjuk man är med vs utan feber, utan har endast förklarat definitionen av feber som används. Varför det är just de gränserna kan jag inte svara på men jag gissar att det ser ut så pga vetenskapligt stöd.
Jag förstår att det ÄR så. Men man känner sig löjlig som patient, "jag har feber". "Har du kollat?". "Nej, men jag känner det, växlar mellan frossa och svettningar osv". Läkaren mäter och utbrister glatt: "ingen feber".

Så den "pusselbiten" blir direkt struken. Och jag argumenterar inte för att jag har en låg normaltemp, för det tas ingen hänsyn till.
 
Alltså, feber är en sak bland många andra som ingår i bedömningen av en patient. Är man jättesjuk så missas det inte trots att man inte har feber. Feber är en pusselbit.

Jag har inte diskuterat hur sjuk eller inte sjuk man är med vs utan feber, utan har endast förklarat definitionen av feber som används. Varför det är just de gränserna kan jag inte svara på men jag gissar att det ser ut så pga vetenskapligt stöd.
Så kanske det är i den bästa av världar men inte i verkligheten. Inte min iallafall. Jag har haft dubbelsidig lunginflammation tre gånger med en temp på 37,5 och skickades vid två av de tillfällen hem utan att de ens lyssnade på lungorna med hänvisning till att jag ju inte hade någon feber. Att allmäntillståndet var urkasst kvittade. Vid ett tillfälle gick det så långt att hjärtat blev påverkat och jag fick läggas in då mina ben var som stockar eftersom hjärtat inte orkade med men någon feber i vårdens mening hade jag inte. Jag hade då sökt vård på vårdcentralen vid tre tillfällen den senaste veckan eftersom jag hade så svårt att andas och det var först när min svärdotter (som är sjuksköterska) kom hit och efter en blick på mina ben sa åt mig att sätta mig i bilen och körde mig till akuten som jag fick hjälp.
 
Jag förstår att det ÄR så. Men man känner sig löjlig som patient, "jag har feber". "Har du kollat?". "Nej, men jag känner det, växlar mellan frossa och svettningar osv". Läkaren mäter och utbrister glatt: "ingen feber".

Så den "pusselbiten" blir direkt struken. Och jag argumenterar inte för att jag har en låg normaltemp, för det tas ingen hänsyn till.

Fast feber är inte temperaturhöjning. Feber är vedertaget, över 38 grader är feber.
 
@TeamLundVer och @TinyWiny har inte ni också EDS? Det här med ingen feber verkar vara vanligt för oss, jag har så (lunginflammation utan feber tex) och @Modest tyvärr tas inga symptom på allvar om man inte har feber enligt vårdens definition om man inte kan prata runt det som patient..

Jag brukar svara på feberfrågan att jag inte kollar eftersom jag ändå äter 90 mg arcoxia och maxdos paracetamol varje dag. Sen berättar jag hur jag mår. Då brukar jag få tid på min VC. Påtalar samma sak för läkaren för att få bort fokus från tempen.

@TeamLundVer jag får som du har när jag är lite överarbetad. Behöver vila då, verkligen vila. Får även problem med att blodtrycket inte hänger med,liksom rusande hjärta mm.
 
Så kanske det är i den bästa av världar men inte i verkligheten. Inte min iallafall. Jag har haft dubbelsidig lunginflammation tre gånger med en temp på 37,5 och skickades vid två av de tillfällen hem utan att de ens lyssnade på lungorna med hänvisning till att jag ju inte hade någon feber. Att allmäntillståndet var urkasst kvittade. Vid ett tillfälle gick det så långt att hjärtat blev påverkat och jag fick läggas in då mina ben var som stockar eftersom hjärtat inte orkade med men någon feber i vårdens mening hade jag inte. Jag hade då sökt vård på vårdcentralen vid tre tillfällen den senaste veckan eftersom jag hade så svårt att andas och det var först när min svärdotter (som är sjuksköterska) kom hit och efter en blick på mina ben sa åt mig att sätta mig i bilen och körde mig till akuten som jag fick hjälp.

Min mamma har råkat ut för detsamma.

Jag tillhör också de med låg kroppstemperatur och även om jag har en höjning med 1,5 grad över har jag inte medicinsk feber och har många gånger fått höra att jag inte kan vara sjuk. Oändligt tröttsamt att bli så nonchalant bemött!
 
Alltså, feber är en sak bland många andra som ingår i bedömningen av en patient. Är man jättesjuk så missas det inte trots att man inte har feber. Feber är en pusselbit.

Jag har inte diskuterat hur sjuk eller inte sjuk man är med vs utan feber, utan har endast förklarat definitionen av feber som används. Varför det är just de gränserna kan jag inte svara på men jag gissar att det ser ut så pga vetenskapligt stöd.
Jag har funderat lite på en sak. Typ alla verkar vara lågtempare nuförtiden och ha runt 35 grader vanligen. Det inkluderar typ mig och mitt barn och min man. Att vi blev lågtempare hände väldigt plötsligt iom övergång från temperatur mätt i ända till temperatur mätt i öra... (Mamma hade termometer när jag var typ 9 och jag var såvitt jag vet helt normal inte lågtempare och jag skaffade en när jag fick bebis, sedan övergick till örontermometer när han var typ 2 månader. Temperaturen på honom sjönk direkt.) Nåja. Kan det inte vara så att många icke professionella örontermometrarna helt enkelt bara visar en lägre skala, lägre värden vid normaltemp, eftersom mätningen sker i örat.

(Jag har btw praktiskt taget aldrig feber, hur förkyld jag än är, det verkar inte vara min grej helt enkelt. Jag är sjuk ändå och stannar hemma för att jag inte kan röra mig oavsett. Mår jag uselt struntar jag i om jag har feber eller ej och mäter inte ens längre. Däremot har jag haft äkta 40 grader vid mjölkstockning, med den där örontermometern, och det märks skillnad från normalvärdet om jag säger så brr. Så jag litar helt på att det är feber vid 38 grader oavsett, resten är rejält allmänt ynklig ändå och det är ok.)
 
Vi i vården anser generellt att 37,5-37,9°C är subfebril och ≥ 38,0°C är febril. Givetvis tittar man också på patientens allmäntillstånd men de allra flesta (allvarliga) infektioner manifesterar sig med feber.

För övrigt förstår jag inte riktigt hur 1177:s text gick stick i stäv med mitt svar men jaja.
Nå jag är i alla fall SJUK då jag har 37,3. Punkt.
 
Feber är väl just temperatur över 38 grader? Oavsett normaltemp.
Det går ju utmärkt att säga att man har förhöjd temp.

Jag har också låg normaltemp och kan känna mig dålig när tempen är förhöjd. Men det är ju inte samma sak som att jag har feber.
 
Jag har funderat lite på en sak. Typ alla verkar vara lågtempare nuförtiden och ha runt 35 grader vanligen. Det inkluderar typ mig och mitt barn och min man. Att vi blev lågtempare hände väldigt plötsligt iom övergång från temperatur mätt i ända till temperatur mätt i öra... (Mamma hade termometer när jag var typ 9 och jag var såvitt jag vet helt normal inte lågtempare och jag skaffade en när jag fick bebis, sedan övergick till örontermometer när han var typ 2 månader. Temperaturen på honom sjönk direkt.) Nåja. Kan det inte vara så att många icke professionella örontermometrarna helt enkelt bara visar en lägre skala, lägre värden vid normaltemp, eftersom mätningen sker i örat.

(Jag har btw praktiskt taget aldrig feber, hur förkyld jag än är, det verkar inte vara min grej helt enkelt. Jag är sjuk ändå och stannar hemma för att jag inte kan röra mig oavsett. Mår jag uselt struntar jag i om jag har feber eller ej och mäter inte ens längre. Däremot har jag haft äkta 40 grader vid mjölkstockning, med den där örontermometern, och det märks skillnad från normalvärdet om jag säger så brr. Så jag litar helt på att det är feber vid 38 grader oavsett, resten är rejält allmänt ynklig ändå och det är ok.)

Jag har alltid haft det oavsett mätmetod. Min mamma hade sin lunginflammation för 40 år sen. Mamma som är född -41 har berättat att hon aldrig fick vara hemma från skolan som barn eftersom hon inte hade feber när hon kände sig hängig, så hon har varit det hela livet. Tror att i alla fall hennes ena syster också var det.
 
Jag har alltid haft det oavsett mätmetod. Min mamma hade sin lunginflammation för 40 år sen. Mamma som är född -41 har berättat att hon aldrig fick vara hemma från skolan som barn eftersom hon inte hade feber när hon kände sig hängig, så hon har varit det hela livet. Tror att i alla fall hennes ena syster också var det.
Är du säker på att det var därför? Jag var aldrig heller hemma från skolan som liten, gick dit oavsett hur jag kände mig. Utom den gången jag hade vattkoppor. Tänker att föräldrarna på 70-80 talet hade den attityden bara att lite förkylning har ingen dött av. (att mäta temp slutade jag med så tidigt jag kunde :D.)

Sedan som sagt, jag får helt enkelt inte feber vid förkylning och jag tror faktiskt inte det är ett nödvändigt symptom heller. Att sedan frysa, känna sig usel, ha ont överallt, sova hela dagen, ha ont i huvudet, ha ont i halsen, öroninflammation osv, det klarar jag utmärkt ändå, utan feber. Så det kanske inte hon heller får helt enkelt bara av förkylning.
 
Jag har funderat lite på en sak. Typ alla verkar vara lågtempare nuförtiden och ha runt 35 grader vanligen. Det inkluderar typ mig och mitt barn och min man. Att vi blev lågtempare hände väldigt plötsligt iom övergång från temperatur mätt i ända till temperatur mätt i öra... (Mamma hade termometer när jag var typ 9 och jag var såvitt jag vet helt normal inte lågtempare och jag skaffade en när jag fick bebis, sedan övergick till örontermometer när han var typ 2 månader. Temperaturen på honom sjönk direkt.) Nåja. Kan det inte vara så att många icke professionella örontermometrarna helt enkelt bara visar en lägre skala, lägre värden vid normaltemp, eftersom mätningen sker i örat.

(Jag har btw praktiskt taget aldrig feber, hur förkyld jag än är, det verkar inte vara min grej helt enkelt. Jag är sjuk ändå och stannar hemma för att jag inte kan röra mig oavsett. Mår jag uselt struntar jag i om jag har feber eller ej och mäter inte ens längre. Däremot har jag haft äkta 40 grader vid mjölkstockning, med den där örontermometern, och det märks skillnad från normalvärdet om jag säger så brr. Så jag litar helt på att det är feber vid 38 grader oavsett, resten är rejält allmänt ynklig ändå och det är ok.)
Jag ligger på 36-36,5 oavsett mätställe. Över 37,5 och jag mår PISS. Har jag nästan 38 känner jag mig döende. Högre får jag inte, ens med rejäl lunginflammation.
 
Är du säker på att det var därför? Jag var aldrig heller hemma från skolan som liten, gick dit oavsett hur jag kände mig. Utom den gången jag hade vattkoppor. Tänker att föräldrarna på 70-80 talet hade den attityden bara att lite förkylning har ingen dött av. (att mäta temp slutade jag med så tidigt jag kunde :D.)

Sedan som sagt, jag får helt enkelt inte feber vid förkylning och jag tror faktiskt inte det är ett nödvändigt symptom heller. Att sedan frysa, känna sig usel, ha ont överallt, sova hela dagen, ha ont i huvudet, ha ont i halsen, öroninflammation osv, det klarar jag utmärkt ändå, utan feber. Så det kanske inte hon heller får helt enkelt bara av förkylning.
Aha jag har helt rätt faktiskt.

https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/infektioner/forkylning-och-influensa/forkylning/

När du är förkyld är det vanligt att du känner dig trött och hängig.
Förkylning kan också ge feber, men den är oftast inte hög. Det är vanligare att barn får feber vid en förkylning än att vuxna får det.

Dvs det är fullt möjligt även enligt 117 att vara trött och hängig även utan feber. Dessutom låter ju trött och hängig inte så farligt, men det lär ju vara som när tandläkaren säger att den här borren vibrerar lite... (troligt, det gör jätteont) så sova som en klubbad säl en hel dag räknas säkert som trött och hängig.
 
Är du säker på att det var därför? Jag var aldrig heller hemma från skolan som liten, gick dit oavsett hur jag kände mig. Utom den gången jag hade vattkoppor. Tänker att föräldrarna på 70-80 talet hade den attityden bara att lite förkylning har ingen dött av. (att mäta temp slutade jag med så tidigt jag kunde :D.)

Absolut! Jag och mamma pratade ju med mormor om det flera gånger medan mormor levde. Och som sagt mamma var född 1941 och växte alltså upp på 40- och 50-talet.

Mina föräldrar hade inte den attityden. Vis av egen erfarenhet hade mamma koll på vår normaltemp och när vi gick över den kunde vi få vara hemma även om vi hade under 38.
 
Absolut! Jag och mamma pratade ju med mormor om det flera gånger medan mormor levde. Och som sagt mamma var född 1941 och växte alltså upp på 40- och 50-talet.

Mina föräldrar hade inte den attityden. Vis av egen erfarenhet hade mamma koll på vår normaltemp och när vi gick över den kunde vi få vara hemma även om vi hade under 38.
Ok, men då fanns väl helt enkelt inte 117 och internet så hon kunde kolla och se att det faktiskt är fullt möjligt för någon att må riktigt uselt utan feber. Som sagt min mamma var mer att lite förkylning har ingen dött av (där har hon ju fel såklart om man betänker 1800-talet men) om jag inte var verkligt dålig. Samtidigt gjorde jag ju inte det heller iofs, så det var ingen fara. (och som sagt rumptermometer talar inte för sig direkt så det höll jag mig undan om jag hade möjligheten).

Min man får ju feber vid förkylning och då är det som att stå nära en kamin, han strålar ut värme på 10 cm avstånd. Sedan får han dramatisk frossa osv. (medan jag himlar lite med ögonen, vilket inte talar för mig tyvärr.)
 
Senast ändrad:
Feber är väl just temperatur över 38 grader? Oavsett normaltemp.
Det går ju utmärkt att säga att man har förhöjd temp.

Jag har också låg normaltemp och kan känna mig dålig när tempen är förhöjd. Men det är ju inte samma sak som att jag har feber.

Även jag har låg normaltemperatur och jag upplever att de lyssnar mer när jag säger att jag har förhöjd temperatur till skillnad från om jag skulle vara slarvig och säga att jag har feber (då tempar dom, ser att det är lägre än feber och är nöjda). Däremot om jag pratar med kollegor efter att jag varit sjuk så kan jag säga att jag har haft feber även om min temperaturtopp inte var uppe i feber-feber.
 
Aha jag har helt rätt faktiskt.

https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/infektioner/forkylning-och-influensa/forkylning/




Dvs det är fullt möjligt även enligt 117 att vara trött och hängig även utan feber. Dessutom låter ju trött och hängig inte så farligt, men det lär ju vara som när tandläkaren säger att den här borren vibrerar lite... (troligt, det gör jätteont) så sova som en klubbad säl en hel dag räknas säkert som trött och hängig.
Min uppfattning är som din, att det är väldigt sällan vuxna får feber. Själv har jag bara haft det vid influensa och hjärnhinneinflammation de senaste åren och inte ens då speciellt hög (strax över 38, så hade ju kunnat vara strax under oxå och var säkert ibland). Sen kan man ju vara ruskigt sjuk ändå, utan feber. Jag har svårt att förstå varför det är så viktigt att hävda att man har feber, men kanske kommer det som flera nämnt från att det ofta var ett kriterium för att vara hemma/gå till skola som liten. Jag stannar hemma när jag är sjuk oavsett temperatur och de gånger jag har feber blir jag istället rätt ledsen eftersom det betyder att jag är vansinnigt sjuk.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har ungefär sedan nyår flera dagar i veckan känt att "något är på gång", som att jag håller på att bli sjuk men det inte bryter ut...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
8 028
Senast: manda
·
Äldre Nu är goda råd kanske inte så dyra men kärringen är förbannad. Lång historia kort. Jag och exman bygger hus på min släktgård -97. Åren...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
24 352
Senast: Korven
·
Övr. Hund Jag har en schäfer kille som är dryga fem och en halv månad, och som jag haft sedan 8 veckor, men har följt och hälsat på honom sedan...
3 4 5
Svar
87
· Visningar
13 142
Senast: WildWilma
·
Hästvård Min shettis drabbades för en vecka sedan av ett kraftigt kolikanfall. Det tog närmare 72 timmar innan hon inte fick återfall. Efter...
2
Svar
22
· Visningar
6 492
Senast: Luleå
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp