Gabbi
Trådstartare
Jag har en fråga, som egentligen handlar om fisk, men som är lättapplicerad på hundavel. Hos fisk tar båda föräldrarna hos många arter hand om avkomman, hos hund som vi håller dem oftast tiken ensam. I en vargflock blir det ju lite annorlunda.
Iallafall. Hos fisk förekommer det att arter som naturligt har en bra yngelvård plötsligt inte tar hand om sina ägg/yngel alls. Då är många glada i att ta undan ynglena och själva dra upp dem och agera förälder. Jag har länge varit emot detta, då jag ansett att det kan vara ett genetiskt fel hos föräldrarna som gör att de inte vårdar, och att vi hjälper till att sprida det när vi drar upp ungar med odugliga föräldrar. Nu har jag fått mig en tankeställare, tänk om beteendet inte alls har sitt ursprung i generna, utan att det är ett beteendefel, påtvingat av miljö och skötsel? Kanske blir ungarna i sin tur riktigt duktiga föräldrar i en annan miljö?
Hur resonerar ni med tikar? Om en i övrigt lovande tik är en kass mamma så till vida att hon ignorerar men inte skadar valparna, fortsätter ni att avla? Tror ni att hennes egenskaper som förälder nedärvs genetiskt, eller är det bara ett beteende hon har fått för sig? Kan de av människor nappade valparna bli lika duktiga föräldrar i sin tur? Har "linjerna" efter en dålig mor förlorat sin rätt att finnas till enligt naturens sätt att se det?
Naturens försvar mot sådant är ju lika grymt som omedelbart effektivt. Föräldrar som bör vara vårdande men inte är det, förblir inte föräldrar så länge.
Iallafall. Hos fisk förekommer det att arter som naturligt har en bra yngelvård plötsligt inte tar hand om sina ägg/yngel alls. Då är många glada i att ta undan ynglena och själva dra upp dem och agera förälder. Jag har länge varit emot detta, då jag ansett att det kan vara ett genetiskt fel hos föräldrarna som gör att de inte vårdar, och att vi hjälper till att sprida det när vi drar upp ungar med odugliga föräldrar. Nu har jag fått mig en tankeställare, tänk om beteendet inte alls har sitt ursprung i generna, utan att det är ett beteendefel, påtvingat av miljö och skötsel? Kanske blir ungarna i sin tur riktigt duktiga föräldrar i en annan miljö?
Hur resonerar ni med tikar? Om en i övrigt lovande tik är en kass mamma så till vida att hon ignorerar men inte skadar valparna, fortsätter ni att avla? Tror ni att hennes egenskaper som förälder nedärvs genetiskt, eller är det bara ett beteende hon har fått för sig? Kan de av människor nappade valparna bli lika duktiga föräldrar i sin tur? Har "linjerna" efter en dålig mor förlorat sin rätt att finnas till enligt naturens sätt att se det?
Naturens försvar mot sådant är ju lika grymt som omedelbart effektivt. Föräldrar som bör vara vårdande men inte är det, förblir inte föräldrar så länge.