Häst från travet!

[gucci]

(hoppas tråden ligger rätt)

Jag har ett varmblod, vallack som nu är 5 år tog hem han i oktober, då direkt från travet. Han har hela tiden varit hur go som helst (lite grinig i boxen vilket jag tror tyder på osäkerhet eftersom det blivit bättre), och allt har gått så himla bra. Han var riden 10 gånger innan och vi kämpar på och just nu ligger fokusen på att han ska stärka sig i traven. Jag kan rida ut själv på honom barbacka och han gör inte en fluga förnär. Jag känner att vi passar som handen i handsken! Man kan i stort sett göra vad som helst med honom!

Ni som också tagit hem travare direkt från travet, hur har de varit? Såklart är det individuellt men ändå kul att veta!

 

[a1agnlju]

Sv: Häst från travet!

Min ena häst kom direkt från travet (men hon var inte topptränad just då) Superuppfostrad och lätt att hantera. Inga större bekymmer att rida ut på själv på en gång (jag väntade dock någon vecka innan jag började rida henne). Nu (fem år senare) är hon lite mer fjantig ibland vid ridning, men inte värre än att man kan säga till henne så skärper hon sig. Jag upplever att hon var lite osäkrare förr. Alltså blev lite stressad när hon inte förstod. Det kan ju förstås ha med åldern att göra (hon var fem när hon kom till mig).

Den andra hästen kom till mig förra året. Han var inte tävlad, dock tränad för trav. Han har varit skolhäst på en travskola i flera år, och det märks på så sätt att han testar mer och är dessutom ganska ordentligt tiggig också han är otroligt trevlig att hantera, men som sagt, han testar lite mer än min andra ( kan prova att vända när man rider ut, bockar ibland och lite sånt) Jag skyller det på ålder och att han inte ridits/körts själv så mycket, så det går nog över så småningom.

 

[nejlica]

Sv: Häst från travet!

Har inte tagit hem någon häst från travet, däremot så är en av hästarna jag rider i dagsläget fortfarande tävlingstravare. Hur snäll och go som helst, kan ju absolut ingenting mer än framåt, sakta och sväng men har verkligen den personligheten. Kan bli lite osäker ibland, tycker det är hur kul som helst när han får välja vart vi ska gå och bara lufsa rakt ut i skogen, lite, eller väldigt... het när vi konditionstränar i full fart men annars beskedlig som ett lamm och jätteglad över att komma ut med någon på istället för bakom.

Kan tycka, rent generellt, att de flesta varmblodstravare och fd sådana jag träffat är trevliga personligheter. I många fall lite nervösa och osäkra, men däremot har jag aldrig någonsin suttit på en travare, eller fd sådan som flugit i luften. Inte ett enda litet bocksprång. Utan i så fall bara ett litet skutt åt sidan eller skyndsam flykt framåt om något varit jobbigt eller otäckt

 

[Rawrich]

Sv: Häst från travet!

Jag är ju i grund och botten dressyrryttare men 2004 ramlade över vårat första varmblod (starthäst vi köpte av vår hovslagare då han ej fick honom att fungera) och sedan dess har vi haft totalt 5 st. Alla har gått som starthästar men är ridtränade och har varit väl utbildade. Idag har vi kvar en herre på 12 år som är skogsmulle och får ställa upp på en och annan dressyrträning.

Allmänt skulle jag säga att varmbloden är väldigt välhanterade, kloka och grundsnälla. Ofta kan de vara ganska stressade då de kommer direkt från banan men detta brukar ge med sig relativt fort. Trots att vi startat och travtränat våra hästar har de kommit ned otroligt i stressnivå bara av att få flytta ut på "landet". Bara det är ju en ganska stor omställning om de levt ett hektiskt liv i träningsstall... Det absolut bästa med varmbloden tycker jag dock är att de är så fruktansvärt arbetsvilliga! De vill alltid göra rätt och älskar att arbeta.

Sen skiljer sig det alltid mellan varje individ. Ett av våra varmblod är en väldigt "stor och stark" herre. För honom kom allting naturligt (vi hade dock turen att han var riden mycket som unghäst). Så fort styrkan började komma dansade han undan skänkeln i diverse skolor och galoppen var underbar och bärig. Han vi har kvar som ridhäst idag har krävt betydligt mer arbete, men nu har det börja komma. Tog säkert ett år innan han slutade få "panik" då man lade galoppskänkel. Efter den perioden gått över så drar han istället en bockserie av lycka varje gång man ens tänker göra en fattning... Dock är han en sådan som man kan känna mot skänkeln hur hjärtat bultar om det ligger en pinne på marken (han var aldrig någon särskillt framgångsrik travhäst...).

Helt enkelt; väldigt roliga, arbetssamma och utvecklingsbara individer!