Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

[Stenmagi]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

En själ kan aldrig dö. När den är redo igen så kommer den tillbaka i ny form!

 

[Mooch]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Jag har hört talas om och läst om liknande själsbyten, även hos människor. Även om det inte går att veta säkert med våra världsliga mått.

 

[katarina_dacke]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Det har hänt mig med men det var min katt som kom och sa hejdå.
Hon dog efter en operation av njursten.
Men 1 natt efter hennes död kom hon och la sig brevid mig i sängen och ställde sig på min mage (som hon brukade göra).
2 nätter efter det så skulle jag gå på toa, av någon konstig andledning gick jag in till vårat datarum. Jag såg Sessan (katten) ligga på golvet och "rulla" sig som hon brukade göra när hon ville bli klappad.. Böjde mig ner och klappade på henne, hon kändes precis som hon alltid hade gjort, mjuk och len.. Och det kändes så verkligt!! Efter en liten stund så reste hon sig upp och gick sakta mot ytterdörren.. Efter det har jag inte drömt om henne mer. Det var precis som att hon kom och sa hejdå. Den natten var jag både ledsen och glad för hon kom med en hälsning om att hon hade det bra nu med och tackade för den tid vi hade fått ihop.
Å vad jag saknar den katten

 

[moster_punk]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

*KL*

Jag fick en hälsning från en bortgången katt.

Den här katten var en omplaceringskatt som haft det mycket svårt i sitt tidigare hem och som kom till mig&min man som en prickig, prillig, vild och vrålande furie med sitt förtroende för människor skadat av missbrukande och psykiskt sjuka tidigare ägare.
Hon kastade sig mot väggarna, skrek och spottade och gjorde dramatiska utspel hela det första dygnet vi tillbringade tillsammans.
Tillsammans skulle vi gå igenom en enormt tuff och svår process där hon testade alla våra gränser och utforskade exakt hur mycket vi höll för innan hon till slut vågade lita på oss och kunde känna sig trygg.

När hon väl accepterat oss och förstod att vi inte var fientliga blev hon oerhört tillgiven och trofast och följde oss överallt som en hund. Det var som att hon kände en enorm tacksamhet inför oss som hade "räddat" henne och gett henne ett hem med kärlek och trygghet.

Många katter har jag haft, men ingen, ingen som henne. Vår relation var så oerhört speciell och hon var en väldigt mångfacetterad och unik personlighet och klokare än någon annan katt jag mött.

Tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt under tragiska omständigheter. På kvällen en vecka efter att hon gått bort låg jag i sängen och läste när jag hör henne hoppa mot fönstret och jama.
När hon varit ute på kvällarna (vi bodde på vischan) och ville komma in brukade hon hoppa upp mot fönsterkarmen och krafsa på ett speciellt sätt, och den här kvällen var det precis det ljudet och hennes karaktäristiska jamande jag hörde.

Reflexmässigt klev jag ur sängen och ropade till henne att "matte kommer, gumman", men när jag var framme vid fönstret blev jag alldeles kall om hjärtat när jag kom ihåg att nej, hon finns ju inte mer!

Jag öppnade fönstret och tittade ut och lockade för att se om det kanske var någon annan katt som varit framme, men det var helt tyst och tomt därute.

Jag gick och la mig igen med en känsla av att det var min lilla kattprinsessa som velat skicka mig en hälsning från där hon nu fanns, och än idag bevarar jag minnet av den här upplevelsen inom mig som en slags tröst och en förhoppning om att vi kanske möts igen, jag och min lilla högt älskade, fantastiska, prickiga vildängel...

 

[BuffaloSoldier]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

En själ kan aldrig dö. När den är redo igen så kommer den tillbaka i ny form!

Absolut! vart ska dom annars tavägen ?

 

[Studsbollan]

Sv: Har ni också fått en sista hälsning från era bortgångna hästar?

Jag har fått hälsningar både från häst och hund.

Första gången var när vi var tvungna att avliva min första islandshäst som hade fått en fraktur som inte läkte. Men han visste innan att det var dags. Vi beslutade att lämna honom på klinik istället för att ta ut någon, och fick på kliniken ställa in honom i en box, säga hejdå och åka därifrån. När vi stod där i boxen och kelade med honom så vände han sig helt plötsligt om, och det var som att han sa att det räckte och bad oss att gå.
1-2 veckor efteråt drömde jag om honom. Jag kommer inte ihåg drömmen exakt, men vet att han bland annat sprang över en stor grön äng.

För snart 4 år sedan blev min hund allvarligt sjuk. Hon var född hemma hos oss, och både hennes mamma och pappa var våra hundar. Först var vi hos veterinär och när hon blev friskförklarad gick vi till en fysioterapeut för att få hjälp att träna upp henne igen, men så fort vi drog ned på medicinen blev hon sjuk igen.
Hon svullnade i hela kroppen och det gick knappt att ta i henne för hon hade ont. Hon låg på en kudde i sängen, allt annat var för hårt.
När veterinärerna inte kunde göra mer, fick hon somna in i min famn, bara 3 år gammal.

Några dagar efter det drömde jag att jag kom hem och att min lilla hund mötte mig i hallen. När jag skulle klappa henne så slängde hon sig ned på golvet och skrek, för att det gjorde så ont. Jag tolkade det som att hon ville säga att jag hade tagit rätt beslut, att hon bara skulle ha blivit sämre.
Sedan gick det ett tag till och en natt drömde jag om henne, som den glada, pigga hund hon varit.

Jag tror att även om inte själen finns kvar, så är det åtminstone något annat som bevaras. Jag har en teori om att det är någon form av energi.
Som den naturvetare man är så har jag fått lära mig att all energi i universum är konstant. Energi kan inte skapas eller förintas. Därför känns det logiskt att även själarnas energi skulle bevaras.