Bukefalos 28 år!

Hund som tar katter (och andra hundar)

Halvt OT, men jag blir alltid fundersam över hur många vettiga hem det finns till hundar i liknande situationer/med liknande egenskaper.

Jag kanske är trångsynt/behöver vidga bekantskapskretsen, men jag har svårt att se att de med rätt kompetens och förutsättningar skulle vara så intresserade av en liknande omplaceringshund. Kan däremot så framför mig ett par stycken som själva skulle anse sig ha kompetensen, men tanken på en hund som klipper katter och ev ger sig på hundar i de personernas händer gör mig helt klart obekväm.
Hade inte haft några som helst problem att ta en sån omplacering har inga katter och kan ha koll på att min hund inte hamnar i situationer den inte kan hantera.
Att den har kapacitet att döda katter och slåss med andra hundar är inget problem i min värld.

Dock skulle jag inte vara intresserad av den typen av raser.
 
Normalt kanske, men absolut inte okej. Jag hoppas hunden går kopplad.
Den går självklart kopplad det är ingen ras du kan släppa då piper den iväg och jagar på egen tass :)

Den var även kopplad när den tog katten är dock lite osäker på om det var den eller hennes andra jakthund. Men katten hade tittat ut ur busken när dom passerat och hunden hade klippt den blixtsnabbt trots kort koppel.
 
Den går självklart kopplad det är ingen ras du kan släppa då piper den iväg och jagar på egen tass :)

Den var även kopplad när den tog katten är dock lite osäker på om det var den eller hennes andra jakthund. Men katten hade tittat ut ur busken när dom passerat och hunden hade klippt den blixtsnabbt trots kort koppel.
Stackars kisse. :( Ytterligare en anledning till att inte ha utekatt.
Men ja, tyvärr kan det ju hända.
 
Håller med dig förstår inte hur kattägare vågar ha sina katter lösa i samhällen.
Dom råkar ut för så mycket precis hela tiden.
Sedan tycker jag ju också att man ska vara jäävligt försiktig om man har en hund som klipper så, det FINNS ju trots allt katter och annat som rör sig där. Utekatter är ett faktum. Munkorg på under promenader bland hus och hem efter den incidenten hoppas jag?
 
Sedan tycker jag ju också att man ska vara jäävligt försiktig om man har en hund som klipper så, det FINNS ju trots allt katter och annat som rör sig där. Munkorg på bland hus och hem efter den incidenten hoppas jag?
Inte vet jag inte min hund.
Jag har lhasa apso snarare katter som är farliga för oss...
 
Kompisens vorsteh skulle klippa katter till höger och vänster om han fick.
Tror han tagit en katt i en buske vid något tillfälle ,blixtsnabb.

Helt normalt för den rasen.
Jag hade utan tvekan klippt en sån hund som försökt ta en av mina katter, så helt normal reaktion från mig. Inte ens någon av mina egna hundar hade överlevt en sådan handling, trots över 20 år med belgare och ännu fler med andra raser.

Min ena hund högg min granne så han fick uppsöka akuten, första reaktionen var avlivning, men efter mer information så är hunden kvar. Mina katter är det dock dödsdom att röra, inte människor.
 
Nej men jag motsätter mig just dödandet.
De kan väl klippa en mus/råtta men inte en hare/katt? Hur kan vissa raser ”fatta” det och känna den gränsen men inte andra?

Kan vi inte få bort dödandet från aveln då?
När nu behöver vi en hund som dödar?

Är min labbe ett gosedjur för han inte gör det och mammas cocker lite mer rejäl för hon dödat fågelungar?

Jag skulle snarare säga att det handlar om individer mer än ras. Eller menar du att det inte existerar labbar som skulle klippa en mus?

Varför ska vi ha bort dödandet? Och hur går vi i så fall till väga? Du vill alltså ta bort en vital funktion hos ett rovdjur för ditt eget syftes skull? Jag kan inte se hur en sådan mänsklig inverkan på en art kan vara etisk riktig. Om vi inte kan acceptera en arts naturliga beteende så kanske det helt enkelt är olämpligt att ha rovdjur som husdjur överhuvudtaget, tänker jag.

Som redan skrivits så kan dödandet vara eftersträvansvärt vid t ex eftersök. För min egen del är det högst önskvärt att mina gårdshundar fortsätter ta råttor och möss, och även avlivar dessa själva. Vid något tillfälle har den äldste av misstag tagit en kyckling, men de har ju lärt sig vad som är okej att jaga och inte genom träning.
 
Till och med mina katter som är riktigt duktiga jägare och har ihjäl det mesta smått som kommer i dess väg vet skillnad på vilda djur och gårdens djur. Dom har inte krökt en fjäder på höns, vaktel eller kalkoner, vare sig vuxna eller kycklingar. Även kaninerna vi skaffade i våras går bra efter att dom förstått att det är våra. Att hundarna inte rör dom är självklart, men har ju raser som underlättar det hela.
Nu verkar det ju dessutom i ts fall inte som att det handlat om jaktlust hos hunden utan snarare att den blivit förbannad och bitit ihjäl katten, vilket jag tycker är skillnad.
 
Hade inte haft några som helst problem att ta en sån omplacering har inga katter och kan ha koll på att min hund inte hamnar i situationer den inte kan hantera.
Att den har kapacitet att döda katter och slåss med andra hundar är inget problem i min värld.

Dock skulle jag inte vara intresserad av den typen av raser.
Nej och att raskombon är något jag vägde in i uttalandet har jag ju redan förklarar två gånger tidigare i tråden.
 
Ok. Men jag tycker fortfarande det.
Förstår inte varför vi kan få bort det från vissa raser/individer men inte alla?
För att det hos vissa raser inte är önskvärt på något sätt alls att ta bort jaktlusten.
Tar vi vinthundar tex så är de skapta för att vara extremt duktiga jägare, med full kapacitet att själva ta bytet. Och nej, det gäller inte bara pyttesmå djur som råttor och möss. Det gäller vilt upp till rådjursstorlek. Flera av våra europeiska vinthundar skulle inte kunna fånga ens en halt hare om de så försökte och fick bästa chans till det, för att de idag är avlade så mycket för utställning, men en riktigt bra vinthund med sund exteriör och bra mentalitet kan absolut ta en hare eller ett rådjur.

Det finns dock en intressant sak att ha i åtanke när man funderar på vinthundarna och deras jaktlust. Utan jakten så är det inte så mycket hund kvar, och de kan också bli svårare i vardagen än de som är avlade för att vara bra jakthundar.

Nu är det ju saluki som är "min" ras, så följande exempel handlar om dem. Både jag och vänner med lång salukierfarenhet har nämligen liknande upplevelser:
Saluki avlad för att än idag vara duktig jakthund är energisk, reagerar snabbt på alla förändringar i omgivningen, är extremt tydlig i kroppsspråk, väldigt kommunikativ, orädd i alla tänkbara situationer och duktig på att samarbeta med såväl hundar som människor.

Flera saluki från uppfödare som inte vill ha jaktlust hos sina hundar (jodå, det finns tyvärr ett flertal) dras istället med rädslor, hälsoproblem, är inte lika uppmärksamma på varken omgivning eller ägare och inte lika tydlig i sin kommunikation. Det är oftast där man hittar de hundar som är rädda i vardagssituationer, har problem med aggression mot andra hundar och ibland människor, är skitsvåra att träna osv.

Odugliga jakthundar ja. Enkla hundar? Nej. Där är våra "jaktidioter" betydligt enklare, men det gäller ju såklart att veta vad man har i kopplet. Jag skulle aldrig gå med mina hundar lösa hur som helst var som helst tex. Men för mig är inte det ett problem. Det är inte heller ett problem att ha dem kopplade när jag tar en fika i vännens trädgård där utekatter huserar. De här hundarna passar mig så utmärkt totalt sett i livet att jag tveklöst offrar lite "ha hunden lös"-tid för att få leva med dem.
 
För att det hos vissa raser inte är önskvärt på något sätt alls att ta bort jaktlusten.
Tar vi vinthundar tex så är de skapta för att vara extremt duktiga jägare, med full kapacitet att själva ta bytet. Och nej, det gäller inte bara pyttesmå djur som råttor och möss. Det gäller vilt upp till rådjursstorlek. Flera av våra europeiska vinthundar skulle inte kunna fånga ens en halt hare om de så försökte och fick bästa chans till det, för att de idag är avlade så mycket för utställning, men en riktigt bra vinthund med sund exteriör och bra mentalitet kan absolut ta en hare eller ett rådjur.

Det finns dock en intressant sak att ha i åtanke när man funderar på vinthundarna och deras jaktlust. Utan jakten så är det inte så mycket hund kvar, och de kan också bli svårare i vardagen än de som är avlade för att vara bra jakthundar.

Nu är det ju saluki som är "min" ras, så följande exempel handlar om dem. Både jag och vänner med lång salukierfarenhet har nämligen liknande upplevelser:
Saluki avlad för att än idag vara duktig jakthund är energisk, reagerar snabbt på alla förändringar i omgivningen, är extremt tydlig i kroppsspråk, väldigt kommunikativ, orädd i alla tänkbara situationer och duktig på att samarbeta med såväl hundar som människor.

Flera saluki från uppfödare som inte vill ha jaktlust hos sina hundar (jodå, det finns tyvärr ett flertal) dras istället med rädslor, hälsoproblem, är inte lika uppmärksamma på varken omgivning eller ägare och inte lika tydlig i sin kommunikation. Det är oftast där man hittar de hundar som är rädda i vardagssituationer, har problem med aggression mot andra hundar och ibland människor, är skitsvåra att träna osv.

Odugliga jakthundar ja. Enkla hundar? Nej. Där är våra "jaktidioter" betydligt enklare, men det gäller ju såklart att veta vad man har i kopplet. Jag skulle aldrig gå med mina hundar lösa hur som helst var som helst tex. Men för mig är inte det ett problem. Det är inte heller ett problem att ha dem kopplade när jag tar en fika i vännens trädgård där utekatter huserar. De här hundarna passar mig så utmärkt totalt sett i livet att jag tveklöst offrar lite "ha hunden lös"-tid för att få leva med dem.

Jag tycker att jaktlust och döda hare/katt är olika saker.

Vi har ju kunnat jaga med både setter och vorsteh utan att de just dödar.
 
Nej alla hundar som dödat ett djur ska inte avlivas, de har jag aldrig sagt.

Ja labbar kan också döda djur men i vissa inlägg skriver ni och antyder att hundar som grupp inte går att påverka men i en annan mening att jag med retriver knappt får uttala mig för de är ingen rejäl hund.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig men detta är vad jag tycker.
 
Senast ändrad:
Jag tycker att jaktlust och döda hare/katt är olika saker.
Va? Hunden är ett rovdjur, det är i högsta grad naturligt för rovdjuret hund att förfölja och döda bytesdjur.

Att däremot döda familjens katt i bråk över ett byte, som i TS scenario, det anser jag inte har så mycket med jaktlust att göra.

Vi har ju kunnat jaga med både setter och vorsteh utan att de just dödar.
Därför att de är avlade och tränade för det, inte för att dödandet "inte ingår" i jaktlusten. För övrigt är ju just vorsteh rätt ökända för sin benägenhet att döda katter...?
 
Nej alla hundar som dödat ett djur ska inte avlivas, de har jag aldrig sagt.

Ja labbar kan också döda djur men i vissa inlägg skriver ni och antyder att hundar som grupp inte går att påverka men i en annan mening att jag med retriver knappt får uttala mig för de är ingen rejäl hund.

Jag vet inte hur jag ska uttrycka mig men detta är vad jag tycker.

:confused: Jag vet nog inte hur jag ska uttrycka mig tydligare i mina frågor. Har varken skrivit att du inte får uttala dig eller att "hundar som grupp" inte går att påverka?
 
Man ska också komma ihåg att egenskaper inte existerar i vaccum. Om man stärker eller minskar en egenskap kommer andra egenskaper att bli påverkade. Det är alltså inte så enkelt som att "ta bort" en egenskap och tro att det är det enda som sker.
 

Liknande trådar

M
Hundhälsa Jag hoppas att folk inte har allt för dömmande saker att säga, och det är såhär att hunden kommer inte avlivas, utan skickas tillbaka...
Svar
13
· Visningar
3 299
Senast: Missfuckhead
·
C
Övr. Hund Har en snart 4-årig jämthundshane som är otroligt trevlig och snäll här hemma, men när jag ska gå ut och gå med honom och man träffar på...
Svar
3
· Visningar
816
Senast: Luff
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp