Hur fortsätta hitta nya mål med ridningen?

[sassiball]

Varför inte, man kan ju inte bli oavbrutet bättre, någon gång planar väl utvecklingen ut?

Om man verkligen har ambition, och tränar för det så tror jag att man utvecklas i alla fall en bit. Jag tycker att gå dubbelnolla i 95 är ett lågt satt mål som alla bör klara. Kanske är det som mackan sa, att just den ridskolehästen har lite problem med att flera olika personer rider den? Eller så kanske du borde börja hoppa lite högre så att både du och hästen får respekt för hindren?
Kan du inte ta upp i klubben att ni skulle vilja ha en gästtränare? Alla behöver lite nya ögon på sig någon gång ibland.

 

[Cherarriduracell]

Relaterade avstånd hoppar vi i princip varje träning, Och såklart stämmer avståndet då, såvida man inte glider ut i en sväng. Så vimsig att jag inte märker att jag tappar linjen och kommer fel av den anledningen är jag inte. Men det innebär fortfarande inte att det inte kan bli fel ibland ändå. Bom - tre galoppsprång - hinder har vi också ridit, inga problem. Det är att komma perfekt på bommen som är problemet i så fall. Men oftast blir det rätt. På tävling kommer felen sällan på relaterade avstånd, utan ur sväng eller på diagonalhindren, i regel.

Om jag inte inverkar alls kommer hästen nära och får dåliga språng, i regel. Varför har du svårt att tro att hästen river för att den kommer fel? Jag tycker tvärtom att det är en väldigt vanlig orsak till rivning, oavsett nivå.

Precis som du skriver kan man slipa på tempo, rakriktning etc i en livstid. Det är väl det jag har gjort, och uppenbarligen kommer jag inte längre än så här. So now what?

Dit jag vill är att vara dubbelnolla i 95. Det har varit mitt mål i arton år, på otaliga tävlingar och på olika hästar under åren. Jag har bara väldigt undantagsvis kommit dit. Jag klarar det inte oftare nu än för arton år sen, snarare mer sällan. Jag vet inte om jag tycker det är något särskilt bra mål längre, jag kommer ju aldrig dit? Hästarna hinner ju dö av ålderdomssvaghet innan vi är framme?

Jag har svårt att tro att det är läggandet som är fel iom att det inte är så känsligt med avsprångspunkt på småhinder, hästen bör lösa det ändå om man hittar en aktiv jämn galopp och håller den. Att komma rätt på bommen är ju bra träning du kanskekan jobba med på medishästarna? Bom på marken sliter ju inte.

Min poäng är att om det ofta blir fel i svängar på tävling så är det ju där man behöver träna på att hålla huvudet kallt och ha aktiva ytterhjälper. Blir det alltid rätt på träning men aldrig på tävling - vad gör man annorlunda?

Nu har du inte svarat på en enda ridlärarrelaterad fråga. En bra ridlärare borde kunna hjälpa dig framåt.

Att jag undrade på relaterade avstånd är för att om de strular är det ofta symptom på att man inte har rätt galopp för uppgiften. Om första hindret efter sväng brukar fela, kan det vara så att du tappar galoppen i svängen? Blir passiv och börjar rida an på nästa hinder när ni lämnar väggen som först? Prova att skruva upp galoppen på kortsidan istället, speciellt skolhästar brukar ha lärt sig att bromsa på kortsidor.

 

[Mabuse]

Jag har svårt att tro att det är läggandet som är fel iom att det inte är så känsligt med avsprångspunkt på småhinder, hästen bör lösa det ändå om man hittar en aktiv jämn galopp och håller den. Att komma rätt på bommen är ju bra träning du kanskekan jobba med på medishästarna? Bom på marken sliter ju inte.

Min poäng är att om det ofta blir fel i svängar på tävling så är det ju där man behöver träna på att hålla huvudet kallt och ha aktiva ytterhjälper. Blir det alltid rätt på träning men aldrig på tävling - vad gör man annorlunda?

Nu har du inte svarat på en enda ridlärarrelaterad fråga. En bra ridlärare borde kunna hjälpa dig framåt.

Att jag undrade på relaterade avstånd är för att om de strular är det ofta symptom på att man inte har rätt galopp för uppgiften. Om första hindret efter sväng brukar fela, kan det vara så att du tappar galoppen i svängen? Blir passiv och börjar rida an på nästa hinder när ni lämnar väggen som först? Prova att skruva upp galoppen på kortsidan istället, speciellt skolhästar brukar ha lärt sig att bromsa på kortsidor.

Även om du tycker att hästen bör klara hindren även om den kommer nära, så gör den inte det. Jag kan ju säga åt honom att folk på nätet säger att alla hästar klarar 90 cm oavsett hur de kommer på hindret, men jag tvivlar på att det hjälper. Det blir inte rätt på träning heller om vi hoppar på tävlingshöjd, vi river ungefär lika mycket där. Något mindre, eftersom vi då har övar på alla svängar och vägar innan vi sätter ihop det till en bana.

Anledningen till att vi kommer rätt på relaterade avstånd är förstås att man får lite hjälp av det första hindret att komma rätt på nästa. Jag tappar inte galoppen i svängen, utan det handlar mer om att det är svårare att tima rätt antal galoppsprång ur en sväng. Kom ihåg att hästen också har en enorm och ganska svårreglerad galopp, så man har inte jättemycket att spela på med galoppen. Däremot händer det att vi tappar galoppen helt och hållet i svängen av den enkla anledningen att han inte alltid byter galopp över hinder och inte kan byta i språnget, alltså måste vi ibland bryta av och fatta ny galopp, men alternativet är ju att rida på i fel galopp, det skulle bli ännu värre. Och ja, vi har övat massor på att byta galopp över hinder, det går ibland men inte alltid. Om hästen är en perfekt avvägning av lösgjord, alert och energisk så blir det rätt varje gång, men det är inte alltid jag lyckas med det. Och igen, vi har övat massor på det också.

När det gäller att rida över bommar med medryttarhästen för att öva min avståndsbedömning, så har jag redan tänkt på det, och gör det. Det verkar inte bli bättre ån såhär ändå.

 

[Cherarriduracell]

Även om du tycker att hästen bör klara hindren även om den kommer nära, så gör den inte det. Jag kan ju säga åt honom att folk på nätet säger att alla hästar klarar 90 cm oavsett hur de kommer på hindret, men jag tvivlar på att det hjälper. Det blir inte rätt på träning heller om vi hoppar på tävlingshöjd, vi river ungefär lika mycket där. Något mindre, eftersom vi då har övar på alla svängar och vägar innan vi sätter ihop det till en bana.

Anledningen till att vi kommer rätt på relaterade avstånd är förstås att man får lite hjälp av det första hindret att komma rätt på nästa. Jag tappar inte galoppen i svängen, utan det handlar mer om att det är svårare att tima rätt antal galoppsprång ur en sväng. Kom ihåg att hästen också har en enorm och ganska svårreglerad galopp, så man har inte jättemycket att spela på med galoppen. Däremot händer det att vi tappar galoppen helt och hållet i svängen av den enkla anledningen att han inte alltid byter galopp över hinder och inte kan byta i språnget, alltså måste vi ibland bryta av och fatta ny galopp, men alternativet är ju att rida på i fel galopp, det skulle bli ännu värre. Och ja, vi har övat massor på att byta galopp över hinder, det går ibland men inte alltid. Om hästen är en perfekt avvägning av lösgjord, alert och energisk så blir det rätt varje gång, men det är inte alltid jag lyckas med det. Och igen, vi har övat massor på det också.

När det gäller att rida över bommar med medryttarhästen för att öva min avståndsbedömning, så har jag redan tänkt på det, och gör det. Det verkar inte bli bättre ån såhär ändå.

Men gud.

Kommer hästen för nära JÄMT finns fortfarande mycket man kan göra som ridlärare för att lära sina elever att lösa det. Skolhästar hoppar gärna närmare och närmare då avsprångspunkt långt ifrån generellt ger större risk för ryck i munnen och obalanserad ryttare. Det finns ju självklart en gräns för hur nära man kan komma utan att få frambensfel. För nära jämt kan bero på en aningen för lång galopp, att ta sig framåt är ju inte nödvändigtvis synonym till aktiv galopp.

Vad vill du ha för svar på tråden? Lägg ner skiten,du har nått din topp med dessa hästar, det är inte lönt att rida mer? Det är inte mig du rider för, jag kan inte hjälpa dig men din ridlärare BORDE kunna. Jag är bara skeptisk till att någon med ambitioner kan peaka i sin ridning HÄR. Något beror det på. Om det då är ridlärare, hästmaterial eller att du helt enkelt inte kan bli bättre (som du verkar tro) det vet jag inte.

JAG tycker inte att det låter olösbart, JAG känner mig övertygad om att du kan bli bättre med en ridlärare som hjälper dig framåt. Uppenbarligen KAN du få till det med lösgjordhet och bjudning, nästa steg blir då rimligen att få till det i ännu större utsträckning.

Eller byt gren ett tag, det här med hoppning verkar infekterat just nu. Det finns massor att göra bara man vill. Mental träning kanske kan vara något för att komma loss ur de mentala hjulspåren?

 

[Speedway]

Alltså, det är med att man ska se möjligheterna, inte begränsningarna, är en sån klyscha. Kan du inte vara lite mer konkret med vilka oanade möjligheter du tycker jag missar?

Nej, det är verkligen ingen klyscha.

Du letar problem i precis allt och alla svar du ger är typ "det går inte" "det är omöjligt" "jag kan inte". Det finns ingen människa i världen som kan lyckas med den inställningen.

 

[Mabuse]

Om man verkligen har ambition, och tränar för det så tror jag att man utvecklas i alla fall en bit. Jag tycker att gå dubbelnolla i 95 är ett lågt satt mål som alla bör klara. Kanske är det som mackan sa, att just den ridskolehästen har lite problem med att flera olika personer rider den? Eller så kanske du borde börja hoppa lite högre så att både du och hästen får respekt för hindren?
Kan du inte ta upp i klubben att ni skulle vilja ha en gästtränare? Alla behöver lite nya ögon på sig någon gång ibland.

Det är snällt att du funderar på lösningar, men ingen av dem låter vidare realistiska tyvärr. Hoppa högre än tävlingshöjd sliter för mycket på hästarna, och dessutom är det elakt mot hästen, han får ta i för kung och fosterland om han ska hoppa högre, så att tvinga honom hoppa högre skulle innebära att han skulle få göra något han inte kan, riva, och lära sig att bli oförsiktig eller tappa självförtroendet. Han är inte nonchalant, han gör verkligen sitt bästa men ibland räcker det inte. Å andra sidan är han hållbar, lydig och otittig, så de fel andra hästar drar på sig för att de stannar eller blir för starka/sega får han inte. Och man kan räkna med att han kommer till start.

Det är inget fel på tränaren, det är nog snarare jag som brister.

 

[Mabuse]

Nej, det är verkligen ingen klyscha.

Du letar problem i precis allt och alla svar du ger är typ "det går inte" "det är omöjligt" "jag kan inte". Det finns ingen människa i världen som kan lyckas med den inställningen.

Ok, så ge mig ett realistiskt förslag på något jag kan göra som jag inte redan gör?

Trådstarten handlar ju inte alls om att lösa "problemet" så att jag når mitt mål, frågan var hur man fortsätter att hitta motivation och mål i ridningen när man inser att man inte kommer kunna prestera så mycket bättre än man redan gjort. Det borde inte vara en ovanlig situation - om alla oavbrutet klättrade så skulle alla hoppa 1,60 när de är 50, men så är det ju inte. Alltså planar de flesta ut, i nåt läge har man nått det man kunde uppnå med den talang och de resurser som står till buds. Oavsett om det är 1,40 eller 70 cm. Och vad gör man då?

 

[kryddelydd]

Men det är väl ingen konstig tanke att man faktiskt i något läge inte blir så mycket bättre med de resurser och den talang man har, och vad gör man då?

Man gör precis det du gör: funderar på varför man inte känner att man utvecklas.
Och funderar på var det låser fast sig.
Om det nu är så att det är att reglera galoppen du fastnar i så kan man ju då fundera på hur man kan börja lära sig att bättre reglera galoppen, exempelvis genom att utnyttja bommar på marken och att bli mer noggrann i sitt markarbete.

Inom dressyren ser jag inget skäl till att "plana ut utvecklingen" (som svar på ditt inlägg nummer 40): man kan ALLTID förbättra sig: få bättre kvalitet och precision i övningarna, få till det med finare hjälper.
Men det är klart: utvecklingen går olika fort vid olika tidpunkter.

Exempel: jag har en kallblodstravare som är rätt fin i dressyren. 2013 testade jag honom för första gången på MSV C nivå, fick omkring 56-57%. Insåg att det brast lite här och lite där, gick hem och tränade på styrkan i galoppen, bärigheten, förbättra öppna och sluta.
I år har jag provat honom på MSV C igen, når fortfarande inte riktigt upp till 60% även om jag märker stor förbättring. Alltså får jag analysera vad som inte duger, och träna på det. Mycket av det som inte duger, är otillräckligt utifrån precision och säkerhet: exempelvis travökningarna får vi till ibland och då är de flotta men de är inte tillräckligt starka för att vi ska lyckas varje gång, och då kan vi få en 4 för att det blir galoppinslag. Alltså behöver vi förbättra säkerheten i att prestera varje gång.
Så jag har sett en jättestor förbättring i vad vi kan och kvalitet, på tre år. Men i tävlingsresultat syns det inte så mycket (mer än att vi efter en riktig katastrof-ritt fick 56% i år, och fick den typen av siffror när vi gjorde så gott vi bara kunde, för tre år sedan).

Om jag försöker överföra det exemplet till hoppning, kan det ju vara så att tävlingsresultaten kommer att förbättras när det inte är turen som ska spela in i om du lyckas eller inte, utan träningsnivån ska vara sådan att du - trots att det inte är så enkelt - ska kunna bestämma steglängden.

 

[kryddelydd]

Även om du tycker att hästen bör klara hindren även om den kommer nära, så gör den inte det. Jag kan ju säga åt honom att folk på nätet säger att alla hästar klarar 90 cm oavsett hur de kommer på hindret, men jag tvivlar på att det hjälper. Det blir inte rätt på träning heller om vi hoppar på tävlingshöjd, vi river ungefär lika mycket där. Något mindre, eftersom vi då har övar på alla svängar och vägar innan vi sätter ihop det till en bana.

Anledningen till att vi kommer rätt på relaterade avstånd är förstås att man får lite hjälp av det första hindret att komma rätt på nästa. Jag tappar inte galoppen i svängen, utan det handlar mer om att det är svårare att tima rätt antal galoppsprång ur en sväng. Kom ihåg att hästen också har en enorm och ganska svårreglerad galopp, så man har inte jättemycket att spela på med galoppen. Däremot händer det att vi tappar galoppen helt och hållet i svängen av den enkla anledningen att han inte alltid byter galopp över hinder och inte kan byta i språnget, alltså måste vi ibland bryta av och fatta ny galopp, men alternativet är ju att rida på i fel galopp, det skulle bli ännu värre. Och ja, vi har övat massor på att byta galopp över hinder, det går ibland men inte alltid. Om hästen är en perfekt avvägning av lösgjord, alert och energisk så blir det rätt varje gång, men det är inte alltid jag lyckas med det. Och igen, vi har övat massor på det också.

När det gäller att rida över bommar med medryttarhästen för att öva min avståndsbedömning, så har jag redan tänkt på det, och gör det. Det verkar inte bli bättre ån såhär ändå.

Jag har provat att hoppa bana (pay and jump) på 50 och 60 cm på min sexåriga fjording på 140cm i mkh. Det borde ju ungefärligen motsvara 90 cm på storhäst av halvblodstyp.
Så länge jag lät ponnyn sköta sig själv och släppte honom inför hindren så tog han sig glatt och lätt över dem.
När jag försökte lägga mig i (vi hamnade konstigt så jag skulle driva honom i avhoppet, tyckte jag) så rev han.

Så jag behöver bli bättre på att inverka utan att störa häststackaren. Precis som att du också kanske behöver bli bättre på att inverka utan att störa? Och se när du behöver inverka och när hästen fixar uppdraget själv - precis som jag behöver lära mig med min skrutt.

 

[Mabuse]

Man gör precis det du gör: funderar på varför man inte känner att man utvecklas.
Och funderar på var det låser fast sig.
Om det nu är så att det är att reglera galoppen du fastnar i så kan man ju då fundera på hur man kan börja lära sig att bättre reglera galoppen, exempelvis genom att utnyttja bommar på marken och att bli mer noggrann i sitt markarbete.

Inom dressyren ser jag inget skäl till att "plana ut utvecklingen" (som svar på ditt inlägg nummer 40): man kan ALLTID förbättra sig: få bättre kvalitet och precision i övningarna, få till det med finare hjälper.
Men det är klart: utvecklingen går olika fort vid olika tidpunkter.

Exempel: jag har en kallblodstravare som är rätt fin i dressyren. 2013 testade jag honom för första gången på MSV C nivå, fick omkring 56-57%. Insåg att det brast lite här och lite där, gick hem och tränade på styrkan i galoppen, bärigheten, förbättra öppna och sluta.
I år har jag provat honom på MSV C igen, når fortfarande inte riktigt upp till 60% även om jag märker stor förbättring. Alltså får jag analysera vad som inte duger, och träna på det. Mycket av det som inte duger, är otillräckligt utifrån precision och säkerhet: exempelvis travökningarna får vi till ibland och då är de flotta men de är inte tillräckligt starka för att vi ska lyckas varje gång, och då kan vi få en 4 för att det blir galoppinslag. Alltså behöver vi förbättra säkerheten i att prestera varje gång.
Så jag har sett en jättestor förbättring i vad vi kan och kvalitet, på tre år. Men i tävlingsresultat syns det inte så mycket (mer än att vi efter en riktig katastrof-ritt fick 56% i år, och fick den typen av siffror när vi gjorde så gott vi bara kunde, för tre år sedan).

Om jag försöker överföra det exemplet till hoppning, kan det ju vara så att tävlingsresultaten kommer att förbättras när det inte är turen som ska spela in i om du lyckas eller inte, utan träningsnivån ska vara sådan att du - trots att det inte är så enkelt - ska kunna bestämma steglängden.

En skillnad när man har egen häst är att man målinriktat kan träna upp den på de saker just den hästen behöver förbättra för att prestera bättte. Så kan man inte göra med en ridskolehäst. Det innebär inte att de inte utvecklas, för det gör de, men inte målinriktat, och det går lite långsammare. Men en enskild ridskoleryttares möjlighet att påverka hästen är väldigt liten, det handlar snarare om att försöka göra det bästa och lära sig hantera hästen som den är.

 

[kryddelydd]

En skillnad när man har egen häst är att man målinriktat kan träna upp den på de saker just den hästen behöver förbättra för att prestera bättte. Så kan man inte göra med en ridskolehäst. Det innebär inte att de inte utvecklas, för det gör de, men inte målinriktat, och det går lite långsammare. Men en enskild ridskoleryttares möjlighet att påverka hästen är väldigt liten, det handlar snarare om att försöka göra det bästa och lära sig hantera hästen som den är.

Jag håller inte helt med.
Du kan hela tiden träna dig på att bli bättre på att få hästen att förstå vad du menar.
Nej, du lär inte kunna tänka ut och genomföra en "utbildningstrappa" men jag uppfattade inte att du enbart rider ridskolehästar?

Man kan ALLTID (japp, jag skriker) förbättra sin kommunikationsförmåga med häst.
Och kom inte med invändningen att du rider många olika hästar: det gör jag också. Varje dag.
Jag rider 14 olika hästar med stor regelbundenhet, det gör att jag måste fundera en hel del på hur jag gör för att försöka få hästen att förstå vad jag vill.
Och det här med att rida ett antal olika hästar gör också att jag tycker att jag utvecklar min förmåga att visa för hästarna vad jag vill: om jag låser mig för mycket i min hjälpgivning (mentalt, alltså), så kommer jag att köra fast med den ena eller den andra hästen. Jag blir så illa tvungen att snabbt märka vad som fungerar på vilken häst.
Visserligen fungerar det som regel med samma övning på alla hästar, men man måste be på lite olika sätt för att få till övningen. Och jag måste reflektera över hur noga övningen ska utföras för att jag ska kunna berömma respektive häst.
Den häst som är mindre utbildad måste jag kunna se att den gör något jättebra utifrån sin utbildningsnivå, medan jag måste kräva mer av den häst som är mer utbildad och det är en utveckling i att lära sig att se vad man ska kunna kräva av vilken häst, också.
Jag har mycket kvar att lära mig och utveckla i min förmåga som ryttare - och det är också ett skäl till att jag ganska spretigt tränar western (tävlat ganska framgångsrikt på regionalnivå och med enstaka tursamma placeringar på nationell nivå), tränar dressyr med sikte att kvala mig uppåt (men det behövs mycket tid och träning av både mig och hästarna), rider islandshästridning med att få fram gångarter med takt, tempo, kör lite för husbehov (testat brukskörning som är bus-svårt och kräver enorm precision och därför är det bra att träna på!), och har börjat hoppa på väldigt beskedliga höjder.

Spretigheten i sig torde väl förhindra att jag blir särskilt bra på något, men oj vilken utveckling jag "tvingar mig själv till" genom att utmana mig med de andra svårigheterna!

 

[Elo]

Hur ser din ridskola på utvecklingen av ridskolehästarna då?

När jag gick på ridskola, för en massa år sedan, så vidareutbildades hästarna och ponnysarna konstant. Dels genom att personalen red dem, men också genom att de duktigaste grupperna fick jobba ordentligt med dem. Vi (ridskoleryttarna) lärde alla hästar rena byten (dressyr), vilket självklart gjorde att alla hästar gick bättre även i hoppningen, tex.

(fast... grupp III eleverna som började med förvänd galopp den hösten fick lite intressanta problem i början. Men det blev också bra, då dessa fick lära sig att rida den förvända galoppen ordentligt och inte bara åka med)

Hur ser upplägget för era lektioner ut? hoppar ni varje gång?

Och; hur hjälper din tränare dig? Får du den hjälp och det stöd du behöver eller åker du med runt på lektionen?

 

[Mabuse]

Jag håller inte helt med.
Du kan hela tiden träna dig på att bli bättre på att få hästen att förstå vad du menar.
Nej, du lär inte kunna tänka ut och genomföra en "utbildningstrappa" men jag uppfattade inte att du enbart rider ridskolehästar?

Man kan ALLTID (japp, jag skriker) förbättra sin kommunikationsförmåga med häst.
Och kom inte med invändningen att du rider många olika hästar: det gör jag också. Varje dag.
Jag rider 14 olika hästar med stor regelbundenhet, det gör att jag måste fundera en hel del på hur jag gör för att försöka få hästen att förstå vad jag vill.
Och det här med att rida ett antal olika hästar gör också att jag tycker att jag utvecklar min förmåga att visa för hästarna vad jag vill: om jag låser mig för mycket i min hjälpgivning (mentalt, alltså), så kommer jag att köra fast med den ena eller den andra hästen. Jag blir så illa tvungen att snabbt märka vad som fungerar på vilken häst.
Visserligen fungerar det som regel med samma övning på alla hästar, men man måste be på lite olika sätt för att få till övningen. Och jag måste reflektera över hur noga övningen ska utföras för att jag ska kunna berömma respektive häst.
Den häst som är mindre utbildad måste jag kunna se att den gör något jättebra utifrån sin utbildningsnivå, medan jag måste kräva mer av den häst som är mer utbildad och det är en utveckling i att lära sig att se vad man ska kunna kräva av vilken häst, också.
Jag har mycket kvar att lära mig och utveckla i min förmåga som ryttare - och det är också ett skäl till att jag ganska spretigt tränar western (tävlat ganska framgångsrikt på regionalnivå och med enstaka tursamma placeringar på nationell nivå), tränar dressyr med sikte att kvala mig uppåt (men det behövs mycket tid och träning av både mig och hästarna), rider islandshästridning med att få fram gångarter med takt, tempo, kör lite för husbehov (testat brukskörning som är bus-svårt och kräver enorm precision och därför är det bra att träna på!), och har börjat hoppa på väldigt beskedliga höjder.

Spretigheten i sig torde väl förhindra att jag blir särskilt bra på något, men oj vilken utveckling jag "tvingar mig själv till" genom att utmana mig med de andra svårigheterna!

Kul för dig! Visst kan man utvecklas som hästmänniska, och med mer erfarenhet och rutin lära sig förstå fler och fler hästar. Det tycker jag också, och på den punkten tycker jag inte jag har stannat av, det finns mycket kvar att lära, och jag tycker jag går framåt hela tiden.

Men när det gäller resultaten på hoppbanan, så kan jag ju se att även om jag kan tycka att jag har utvecklats osv, så gör jag ju de facto precis samma resultat nu som för 20 år sen. Eventuell utveckling verkar öht inte avspegla sig på resultaten. Alltså har jag tänkt att jo, men den här hästen stannar/har inte så bra ridbarhet/whatever, nu ska jag passa på och lära mig, och nästa häst, då kommer min payoff för då kommer resultaten! Och nästa häst och nästa häst... Så ofta har jag såklart inte bytt, men på 20 år hinner man ju med några stycken iaf. Sen har jag tänkt att ok, jag utvecklas inte som jag vill, alltså måste jag träna mer! Alltså skaffat medryttarhäst, alltså lagt in cyklingen för att bli starkare och få bättre timing i ridningen. Och det har jag fått, men resultaten kommer ändå inte.

Och i nåt läge så börjar man ju då fundera på om man kanske inte kan göra så mycket bättre resultat än man redan gör, för det som återstår att prova (köpa egen rosettplockare, rida ännu mer, träna ännu mer) inte är möjligt av andra skäl. Det är inte så viktigt att få dedär nollrundorna att jag är beredd att byta yrke eller avstå från barn.

 

[Cilva]

Jag tänker att man alltid kan bli bättre. Jag är inte så insatt i hoppning men klasser på omkring en meter för stor häst anses väl vara på rätt enkel nivå? Det måste ju gå att träna så pass att man klarar det med godkänt resultat, det kan inte vara ouppnåeligt tänker jag.

Jag hade funderat på vad jag behöver träna mer på och tränat just det. Själv behöver jag träna på byten för att kunna röra mig uppåt i de grenar jag vill, denna vinter kommer alltså ägnas åt träning av det. Du @Mabuse måste väl kunna ta en diskussion med din tränare om vad du behöver träna mer på för att klara tävlingarna på ett godkänt sätt och därefter träna på just det?

Ibland kanske man måste byta tränare eller häst för att komma dit man vill. Men jag hade börjat med att prata med tränaren. Jag hade helt enkelt inte accepterat att jag stannat upp i utvecklingen för det tror jag inte att man gör på det sättet.

 

[Ray]

@Cherarriduracell har svarat jättebra precis hur jag tänker. @kryddelydd oxå.
En häst som bjuder och är i balans hoppar 90 cm om den inte blir störd av ryttaren. Gör den inte det är det något ovanstående som brister. Sen kan de vara nonchalanta och riva för att de inte bryr sig nog.
Men en häst som inte vill vara felfri... Alltså då är det svårt att ha som mål att vara felfri med just den hästen . Man är aldrig bättre än hästen låter en vara tyvärr.
Du får ju sätta mål som inte har med felfria rundor eller hinder höjd att göra om du ska fortsätta rida den hästen.

 

[Mabuse]

Jag tänker att man alltid kan bli bättre. Jag är inte så insatt i hoppning men klasser på omkring en meter för stor häst anses väl vara på rätt enkel nivå? Det måste ju gå att träna så pass att man klarar det med godkänt resultat, det kan inte vara ouppnåeligt tänker jag.

Jag hade funderat på vad jag behöver träna mer på och tränat just det. Själv behöver jag träna på byten för att kunna röra mig uppåt i de grenar jag vill, denna vinter kommer alltså ägnas åt träning av det. Du @Mabuse måste väl kunna ta en diskussion med din tränare om vad du behöver träna mer på för att klara tävlingarna på ett godkänt sätt och därefter träna på just det?

Ibland kanske man måste byta tränare eller häst för att komma dit man vill. Men jag hade börjat med att prata med tränaren. Jag hade helt enkelt inte accepterat att jag stannat upp i utvecklingen för det tror jag inte att man gör på det sättet.

Men jag tänker att det måste vara många ryttare som inte längre klättrar i klasser/resultat efter ett antal år. Hur gör ni andra som tävlat i 20 år och mer, blir resultaten fortfarande bättre och hindren högre än nånsin varje år?

 

[Snubbelfot]

Inte ett dugg provocerande, bara inte ett dugg motiverande om man är utvecklingsmotiverad i första hand.

Där blir jag osäker på om vi tänker olika ifråga om semantik eller faktisk ridning.
Jag menar att utveckling inte nödvändigtvis behöver förutsätta tävlande eller tävlingsresultat, även om tävlande förstås är ett enkelt sätt att kvantifiera utveckling.
Fast det är nog ett sidospår i sammanhanget, är tävlande viktigt så är det.

 

[Mabuse]

Där blir jag osäker på om vi tänker olika ifråga om semantik eller faktisk ridning.
Jag menar att utveckling inte nödvändigtvis behöver förutsätta tävlande eller tävlingsresultat, även om tävlande förstås är ett enkelt sätt att kvantifiera utveckling.
Fast det är nog ett sidospår i sammanhanget, är tävlande viktigt så är det.

Självklart är tävling inte det enda måttet på utveckling, det kan lika gärna handla om att hästen ska stå still vid uppsittning, vara enkel att rida ut, sätta en tiometers galoppvolt i balans, blir mer lösgjord, eller vad det nu är. Men jag fattade det som att du inte red för utvecklingen alls, utan för att det bara är härligt att vara med hästen. Ungefär som man hänger med en kompis, det finns ju inget mål med det utan det är bara trevligt. Och den aspekten är definitivt viktig för mig också, men den motiverar kanske inte en tävlingssatsning med allt vad det innebär av prioriteringar, tid och pengar.

 

[Snubbelfot]

Men jag fattade det som att du inte red för utvecklingen alls, utan för att det bara är härligt att vara med hästen. Ungefär som man hänger med en kompis, det finns ju inget mål med det utan det är bara trevligt. Och den aspekten är definitivt viktig för mig också, men den motiverar kanske inte en tävlingssatsning med allt vad det innebär av prioriteringar, tid och pengar.

Det är förvisso huvudsyftet för mig, att ha trevligt ihop, men i mitt första inlägg nämner jag också att jag vill utvecklas och rider för tränare och åker på clinics ibland. Utvecklas man inte det minsta så är risken nog stor att man istället börjar backa. Så som tråden utvecklats kanske jag borde uppfatta din frågeställning som hur du på bästa sätt kan utvecklas i ditt tävlande utifrån var du är idag, snarare än som jag uppfattade frågan i trådstarten; hur du kan utveckla ridningen i ett mer allmänt perspektiv. Och på tävlingssidan har jag dessvärre inte mycket till input.

 

[Ray]

Men jag tänker att det måste vara många ryttare som inte längre klättrar i klasser/resultat efter ett antal år. Hur gör ni andra som tävlat i 20 år och mer, blir resultaten fortfarande bättre och hindren högre än nånsin varje år?

Jag har ridit 1.30 med en häst och nu rider jag 90 igen på en annan häst. Som ryttare tycker jag.ändå att jag utvecklas.
Med förra hästen kände jag att jag nått vår topp och då sålde jag den och började om. Just för att vi som ekipage inte kom längre med de förutsättningar vi hade. För det är ju viktigt att man känner att det går framåt.

Tror många gör liknande- byter häst eller tränare eller gren.