Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

Det är väl barnet man säger till: - Och vad säger man till den snälla tanten som hjälpte dig med vantarna Ella?
Förlåt min fiktiva mamma inte uttryckte mig så som du tänker att man ska uttrycka sig till sitt barn. Jag har inte längre en treåring så ingen risk längre. :)

(och jag är ganska säker på att jag skulle orsakat ett trauma om jag den fiktiva hjälparen tant :) även om jag själv gillar ordet.)
 
Jag tycker tråden är lite sorglig. Ts´ "vän" har ju uppenbarligen problem (?) i form av osäkerhet och konflikträdsla. Ni behöver inte umgås regelbundet utan, vad jag förstår, ses ganska sällan och då bara en kort tid, vid middag t.ex. Jag tycker man kan släppa sin irritation och vara generös. Försöka se det ur vännens ögon. Hon tycker kanske också att det hela är fruktansvärt jobbigt, vem vet - hon kanske gråter när hon kommer hem och känner sig osocial och misslyckad och ensam? Alla har inte sociala skills, vissa har det svårare än andra.

I det här fallet hade jag försökt ställa vänliga men personliga frågor, för att öppna upp vännen lite. Visa intresse. Hon kanske tror att ingen är intresserad av henne överhuvudtaget? Hon kanske blir jätteglad över en uppriktig fråga och ett visat intresse av henne som person? Där är det ju bra att hon faktiskt blir inbjuden då och då, men det behövs nog lite mer. SÅ stor uppoffring i ens liv är det ju inte att anstränga sig lite för en annan människa...? Vem vet vad som döljer sig bakom den opersonliga fasaden.
 
Förlåt min fiktiva mamma inte uttryckte mig så som du tänker att man ska uttrycka sig till sitt barn. Jag har inte längre en treåring så ingen risk längre. :)

(och jag är ganska säker på att jag skulle orsakat ett trauma om jag den fiktiva hjälparen tant :) även om jag själv gillar ordet.)
Det var inte menat allvarligt :) Säjer man inte tant längre eller är det kanske olika i olika delar av landet? Här används det fortfarande.
 
Det var inte menat allvarligt :) Säjer man inte tant längre eller är det kanske olika i olika delar av landet? Här används det fortfarande.

Tant känns extremt ålderdomligt i mina öron och jag kan tänka mig många som blir lite förnärmade över att bli kallad för tant. Varför inte använda personens namn istället? I Sverige är normen att kalla varandra vid förnamn och inte titlar eller efternamn. Så att kalla någon tant känns ovanligt tycker jag.
 
Tant känns extremt ålderdomligt i mina öron och jag kan tänka mig många som blir lite förnärmade över att bli kallad för tant. Varför inte använda personens namn istället?
Det tror jag inte många blir om det är vanligt i omgivningen, det ligger ingen egentlig värdering av ålder i ordet när det används till ett litet barn mer än att det är en vuxen, och det är inte alltid man vet namnet på personen.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Tant känns extremt ålderdomligt i mina öron och jag kan tänka mig många som blir lite förnärmade över att bli kallad för tant. Varför inte använda personens namn istället? I Sverige är normen att kalla varandra vid förnamn och inte titlar eller efternamn. Så att kalla någon tant känns ovanligt tycker jag.
Det är väl framför allt när man inte vet namnet på en obekant människa som det används? Istället för att säga "den här okända kvinnan" eller likande komplex fras till barnet. Jag uppfattade det som att det var i den funktionen de användes i inläggen ovan också?
 
Det är väl framför allt när man inte vet namnet på en obekant människa som det används? Istället för att säga "den här okända kvinnan" eller likande komplex fras till barnet. Jag uppfattade det som att det var i den funktionen de användes i inläggen ovan också?

Jag uppfattar tant som något man sa förr i tiden när barn inte fick säga du till äldre. Jag hade som sagt uppfattat det som mycket märkligt och undrat om jag verkligen ser så gammal ut.
 
Det var inte menat allvarligt :) Säjer man inte tant längre eller är det kanske olika i olika delar av landet? Här används det fortfarande.
Jag tycker inte det är några problem med tant eller dam eller kvinna. Men jag har hört på buke att det finns folk som kreverar om man använder något av orden om dem :)

dvs absolut -tacka tanten snällt, kan fungera bra även om tanten är 18, för mig.
 
Jag uppfattar tant som något man sa förr i tiden när barn inte fick säga du till äldre. Jag hade som sagt uppfattat det som mycket märkligt och undrat om jag verkligen ser så gammal ut.
Fast det är ju i en annan funktion än ordet användes ovan, där var det i tredje person, inte andra.

Jag har aldrig stött på andra persons-användningen i aktivt bruk. Däremot just i situationer när man pratar med barnet om någon som man inte har någon annan benämning på. Och kanske alldeles speciellt om denna omtalade person är direkt närvarande samtidigt, och det rör en händelse i närtid så att "hon som gjorde/sade X då när Y" inte lämpar sig.

Hur skulle du omtala om okänd närvarande person till ett tämligen litet barn?
 
Jag tycker inte det är några problem med tant eller dam eller kvinna. Men jag har hört på buke att det finns folk som kreverar om man använder något av orden om dem :)

dvs absolut -tacka tanten snällt, kan fungera bra även om tanten är 18, för mig.

Man kan också säga "Tacka snällt".
 
Fast det är ju i en annan funktion än ordet användes ovan, där var det i tredje person, inte andra.

Jag har aldrig stött på andra persons-användningen i aktivt bruk. Däremot just i situationer när man pratar med barnet om någon som man inte har någon annan benämning på. Och kanske alldeles speciellt om denna omtalade person är direkt närvarande samtidigt, och det rör en händelse i närtid så att "hon som gjorde/sade X då när Y" inte lämpar sig.

Hur skulle du omtala om okänd närvarande person till ett tämligen litet barn?

Det beror på situationen. Om någon hjälpt barnet så antar jag att personen är alldeles intill. Då hade jag bara bett mitt barn att tacka. Jag hade alltså inte känt behovet att specificera vem som skulle tackas då tacket skulle ske i direkt anslutning till hjälpen.

Om jag vill prata med mitt barn om en person som mitt barn inte vet namnet på och som inte är närvarande så hade jag beskrivit personen. T.ex. kommer du ihåg hon som vi träffade i affären och som jag stannade och pratade med? Och sen säga det jag ville berätta om personen.
 
Man kan också säga "Tacka snällt".
Ja jo det kan man ju.

kl:

Men själva poängen med mitt inlägg var inte hur man benämner okända kvinnor för barn, eller om man ska säga till barnet att tacka för hjälp med vantarna eller tacka själv rent moraliskt.

Utan att den som tackar för att man gjorde X samtidigt antyder att personen är chefen/ansvarige/ledaren, till skillnad från den som blev tackad.

kn2: likadant den som säger att den ska ta mat och väntar mer än någon sekund på att en annan person ska följa med. Om man väntar länge så är det en press på personen att lyda och följa med, jag skulle direkt sällt mig upp och följt med men blivit lite irriterad. Är känslig för press. (som när man tömkör). Om nu @Shaggy känner sig så irriterad trots att sällskapet är så stort så kan det ju vara en omedveten inte helt noterad känsla av att bli styrd och pressad.
 
Senast ändrad:
Ja jo det kan man ju.

kl:

Men själva poängen med mitt inlägg var inte hur man benämner okända kvinnor för barn, eller om man ska säga till barnet att tacka för hjälp med vantarna eller tacka själv rent moraliskt.

Utan att den som tackar för att man gjorde X samtidigt antyder att personen är chefen/ansvarige/ledaren, till skillnad från den som blev tackad.

kn2: likadant den som säger att den ska ta mat och väntar mer än någon sekund på att en annan person ska följa med. Om man väntar länge så är det en press på personen att lyda och följa med, jag skulle direkt sällt mig upp och följt med men blivit lite irriterad. Är känslig för press. (som när man tömkör). Om nu @Shaggy känner sig så irriterad trots att sällskapet är så stort så kan det ju vara en omedveten inte helt noterad känsla av att bli styrd och pressad.
Eller också är det helt tvärt om, eller bara beteenden och ord helt utan baktanke. Jag skulle tro att för de flesta innebär en tvekan i det andra exemplet just på att det kan vara oartigt att lämna någon ensam, inte att man ska leka följa ledaren.
 
Men själva poängen med mitt inlägg var inte hur man benämner okända kvinnor för barn, eller om man ska säga till barnet att tacka för hjälp med vantarna eller tacka själv rent moraliskt.
Mitt fel, är från ett annat forum van vid att trådar nästan skall vandra iväg efter att den inledande frågeställningen diskuterats.
 
kn2: likadant den som säger att den ska ta mat och väntar mer än någon sekund på att en annan person ska följa med. Om man väntar länge så är det en press på personen att lyda och följa med, jag skulle direkt sällt mig upp och följt med men blivit lite irriterad. Är känslig för press. (som när man tömkör). Om nu @Shaggy känner sig så irriterad trots att sällskapet är så stort så kan det ju vara en omedveten inte helt noterad känsla av att bli styrd och pressad.
Jag tänker att en del av det som gjorde den situationen svår var att personen inte gick över till att förtydliga och bli verbal när det inte gick hem vad det var för typ av respons hon väntade på. "Vill du följa med?" e.dyl.
Jag tycker det låter som hon kan ha rätt höga förväntningar på vad för beteenden som ska återlevereras som respons på en tämligen outtalad och vag icke-verbal kommunikation.

För den som inte är så bra på den typen av interaktion så kan det vara rätt svårt att leva upp till, och fungera som en rad av krav en inte har kapacitet att leverera på. Men som samtidigt är svåra att sätta fingret på och värja sig emot eftersom de "bara är snälla" och i sin vaghet inte går att bemöta.
 
Fascinerande tråd på så sätt att det verkar finnas många sociala regler jag inte känner till alls.

Att träffa någon ett tiotal gånger i grupp är inte särskilt mycket tycker jag. Nu när det nämnts att personen inte har några vänner så är det ju sådant som eventuellt också kan bidra till att hen är tyst. Har man levt/lever ett utifrån sett mer udda liv på olika vis känner man kanske inte alltid för att prata om det, eller att prata om sig själv överhuvudtaget. Särskilt i sådana sammanhang, där folk pratar om sina semestrar, husdjur och så vidare, "vanliga" eller "normala" sammanhang i brist på bättre ord. Ett annat alternativ är att själva gruppformatet framstår som överväldigande, det är också lätt hänt. Kanske blir personen glad av personliga frågor, kanske drar hen sig tillbaka av det.

Allt är ett spekulerande, eftersom ingen känner personen ifråga. Det bästa man kan göra är kanske att inte anta och dra förhastade slutsatser.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 089
  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 102
Senast: Pratsch
·
  • Artikel
Dagbok Jag har försatt mig i min nuvarande livssituation för att jag vill öva och bli bättre på problemlösning. Och har man såna mål i livet så...
Svar
11
· Visningar
1 910
Senast: cassiopeja
·
Relationer Hej! Jag är mitt i att gå igenom ett breakup, har precis nått cirka fem veckor. Det går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig glad...
2 3
Svar
41
· Visningar
8 579
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp