Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

[escodobe]

Ingen aning men för mig gör det ingen skillnad. Jag behöver inte beröm för att jag tar hand om någon jag tycker oerhört mycket om och som är en viktig del i mitt liv. För mig säger ett sådant beröm att jag är en genomhemsk person som verkligen behöver upplysas om att man beter sig som en normal människa i sina relationer med andra.

Så behöver det nog inte vara, det är mer troligt att det var ett missriktat/klumpigt försök att vara uppmuntrande.

Men jag blir ofta provocerad själv av människor som är så, så jag förstår känslan av irritation.
(Jag pratar inte om att vara introvert eller obekväm i större sällskap, det här är något helt annat)

 

[Guldaskig]

Läste du trådstarten? Var står det att hon inte får vara hur hon vill? Frågan är ju hur JAG ska hantera problemet att hon mer eller mindre använder sin snällhet som en härskarteknik.

Jag skrev ju det, att jag nog inte förstår. Och jag förstår fortfarande inte hur det kan vara ditt problem, det är väl bara att du är dig själv och så länge du är trevlig så kommer det nog gå fint. Om hon är en följare som enligt dig inte har några egna åsikter så låt henne vara så. Varför stör du dig så mycket på det? Att hon berömde dig för att du tog hand om din bror förstår jag inte heller problematiken i. I mina ögon läser du in alldeles för mycket i hennes sätt att vara.

 

[tara]

Jag tänker att jag är snäll när jag inte bryr mig. Är det det du känner? @Shaggy ? Ett ointresse?

 

[dobbis]

@Shaggy Det korta zvaret är att det gör man inte, det är allt för lätt att köra över dom i ren fruztration

 

[Sharpless]

Jag är själv en sån där menlös typ som "aldrig" har egna åsikter (ja, det är en lögn, jag har absolut egna åsikter, men vi ignorerar det för stunden). När det kommer till exempelvis mat eller liknande, så har jag oftast åsikten "jag vill ha mat, exakt vad spelar mindre roll". Så ur mitt perspektiv undrar jag, varför måste du "bråka" med alla du träffar? Ignorera henne, skulle jag säga.

 

[Mia_R]

I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt.
Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots detta så vet jag inget om henne eftersom hon inte verkar existera som egen tänkande och kännande individ. Vid de tillfällen jag träffat henne har hon aldrig uttryckt en egen åsikt utan hon följer alltid någon annan, jag vet alltså inte ens om hon vill dricka kaffe eller te.
För mig blir det här ett problem eftersom jag är en diskussionslysten person som vill stöta, blöta och analysera in absurdum. Jag har till och med uppfostrat min röda häst till att bli en vrång diskussionslysten kärring för att jag trivs med den typen av relationer. Helt plötsligt ska jag nu umgås med den här människan som är genomsnäll och aldrig gör annat än säger "ja". Jag vill mest skrika av frustration även om jag givetvis uppför mig och försöker vara trevlig.
Det hela blev väldigt jobbigt nu under sensommaren då jag träffade henne en dag tillsammans med lite annat folk i form av vänner och min bror. Min bror blev sjuk under det vi gjorde så han och jag gick hem till hans lägenhet tillsammans, jag vågade inte lämna honom ensam då han symptomen var mycket märkliga. När jag packade min bil för att åka hem så kom resten av sällskapet tillbaka och då säger den här människan "tack Shaggy för att du tog hand om "Kalle" på vägen hem". Jag höll på att explodera för för mig blir det så gränslöst att en person utifrån ska komma och berömma mig för min relation till min bror. Det är liksom min relation inte hennes och hon har inget med den att göra (personen är inte hans partner).
Där förstod jag mitt problem med henne. Hon är som sagt jättesnäll men hon försöker ta på sig att sköta allas känslor och förhindra konflikter. Det här sker antagligen för att hon är så osäker och inte vågar ta plats utan på så sätt försöker skapa en varm vänlig atmosfär där inga taggar existerar (dåligt förklarat).
Hur hanterar man en sådan här person? Jag måste träffa henne då och då och hon är ju inte elak utan vi passar bara inte ihop alls.
I nuläget så känner jag bara att jag måste utplåna mig själv till ett följsamt mähä för att inte riskera att ruska om hennes gyllene bur som hon byggt upp runt sig vilket gör att jag inte kan ha kul på dessa tillställningar.

Helt ärligt så förstår jag öht inte varför du, i mina ögon, överreagerade för att hon sa tack att du tog hand om din bror? Försök att bara ha så lite som möjligt med henne och undvik henne i den mån det går.

 

[monster1]

I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt.
Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots detta så vet jag inget om henne eftersom hon inte verkar existera som egen tänkande och kännande individ. Vid de tillfällen jag träffat henne har hon aldrig uttryckt en egen åsikt utan hon följer alltid någon annan, jag vet alltså inte ens om hon vill dricka kaffe eller te.
För mig blir det här ett problem eftersom jag är en diskussionslysten person som vill stöta, blöta och analysera in absurdum. Jag har till och med uppfostrat min röda häst till att bli en vrång diskussionslysten kärring för att jag trivs med den typen av relationer. Helt plötsligt ska jag nu umgås med den här människan som är genomsnäll och aldrig gör annat än säger "ja". Jag vill mest skrika av frustration även om jag givetvis uppför mig och försöker vara trevlig.
Det hela blev väldigt jobbigt nu under sensommaren då jag träffade henne en dag tillsammans med lite annat folk i form av vänner och min bror. Min bror blev sjuk under det vi gjorde så han och jag gick hem till hans lägenhet tillsammans, jag vågade inte lämna honom ensam då han symptomen var mycket märkliga. När jag packade min bil för att åka hem så kom resten av sällskapet tillbaka och då säger den här människan "tack Shaggy för att du tog hand om "Kalle" på vägen hem". Jag höll på att explodera för för mig blir det så gränslöst att en person utifrån ska komma och berömma mig för min relation till min bror. Det är liksom min relation inte hennes och hon har inget med den att göra (personen är inte hans partner).
Där förstod jag mitt problem med henne. Hon är som sagt jättesnäll men hon försöker ta på sig att sköta allas känslor och förhindra konflikter. Det här sker antagligen för att hon är så osäker och inte vågar ta plats utan på så sätt försöker skapa en varm vänlig atmosfär där inga taggar existerar (dåligt förklarat).
Hur hanterar man en sådan här person? Jag måste träffa henne då och då och hon är ju inte elak utan vi passar bara inte ihop alls.
I nuläget så känner jag bara att jag måste utplåna mig själv till ett följsamt mähä för att inte riskera att ruska om hennes gyllene bur som hon byggt upp runt sig vilket gör att jag inte kan ha kul på dessa tillställningar.

En metod kan ju vara att tänka att ert umgänge är en övning (det brukar jag göra när grejer är jobbiga och jag behöver distansera mig lite till situationen). Ert umgänge är en övning där du studerar vad som händer mellan er. När hon säger något som gör dig upprörd, fundera över varför det gör dig så upprörd, vad är det för knapp hen trycker på. När man väl inser vilken knapp personen råkar trycka igång och varför man själv reagerar så starkt på den typen av personer så brukar man hitta ett sätt att hantera det. Dvs vänd det tillbaka till dig, varför blir du så arg för att någon påpekar något som är så självklart för dig som att du ser till din bror, vad är det som triggas?

 

[Grazing]

I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt.
Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots detta så vet jag inget om henne eftersom hon inte verkar existera som egen tänkande och kännande individ. Vid de tillfällen jag träffat henne har hon aldrig uttryckt en egen åsikt utan hon följer alltid någon annan, jag vet alltså inte ens om hon vill dricka kaffe eller te.
För mig blir det här ett problem eftersom jag är en diskussionslysten person som vill stöta, blöta och analysera in absurdum. Jag har till och med uppfostrat min röda häst till att bli en vrång diskussionslysten kärring för att jag trivs med den typen av relationer. Helt plötsligt ska jag nu umgås med den här människan som är genomsnäll och aldrig gör annat än säger "ja". Jag vill mest skrika av frustration även om jag givetvis uppför mig och försöker vara trevlig.
Det hela blev väldigt jobbigt nu under sensommaren då jag träffade henne en dag tillsammans med lite annat folk i form av vänner och min bror. Min bror blev sjuk under det vi gjorde så han och jag gick hem till hans lägenhet tillsammans, jag vågade inte lämna honom ensam då han symptomen var mycket märkliga. När jag packade min bil för att åka hem så kom resten av sällskapet tillbaka och då säger den här människan "tack Shaggy för att du tog hand om "Kalle" på vägen hem". Jag höll på att explodera för för mig blir det så gränslöst att en person utifrån ska komma och berömma mig för min relation till min bror. Det är liksom min relation inte hennes och hon har inget med den att göra (personen är inte hans partner).
Där förstod jag mitt problem med henne. Hon är som sagt jättesnäll men hon försöker ta på sig att sköta allas känslor och förhindra konflikter. Det här sker antagligen för att hon är så osäker och inte vågar ta plats utan på så sätt försöker skapa en varm vänlig atmosfär där inga taggar existerar (dåligt förklarat).
Hur hanterar man en sådan här person? Jag måste träffa henne då och då och hon är ju inte elak utan vi passar bara inte ihop alls.
I nuläget så känner jag bara att jag måste utplåna mig själv till ett följsamt mähä för att inte riskera att ruska om hennes gyllene bur som hon byggt upp runt sig vilket gör att jag inte kan ha kul på dessa tillställningar.

Tycker det är ganska så normalt att tacka när någon hjälper till oavsett om det är familj eller inte..

Låter som att du hamnat i en situation med den personen där ingenting personen gör kan göra dig nöjd och börja tycka om den, alla passar inte ihop helt enkelt och det bästa är att låta personen vara. Hon känner säkerligen av att du inte tycker om henne och det gör inte situationen bättre, hon gör säkerligen sitt bästa för att vara trevlig.

 

[Lingon]

Nej, det gör du inte men hur ska hon veta att det för dig tar så fel att försöka ge lite uppskattning? Även i situationer där folk vet att de rätt kan många uppskatta lite bekräftelse.

Om hon vill ha kaffe eller te och då väljer ta vad som är enklast för andra skadar ingen, bara jahapp och gå vidare till nästa sak.

Jag tycker att tacket är märkligt faktiskt. Såvida inte personen ifråga står närmre brodern än ts. T.ex. är hans flickvän eller nåt sånt. Vadå tack? Tack antyder att hon anser att ts gjort henne en tjänst. Vilket ts inte gjorde. Ts hjälpte sin bror. Personen ifråga var inte inblandad om jag förstått det rätt.

 

[Lingon]

Tycker det är ganska så normalt att tacka när någon hjälper till oavsett om det är familj eller inte..

Låter som att du hamnat i en situation med den personen där ingenting personen gör kan göra dig nöjd och börja tycka om den, alla passar inte ihop helt enkelt och det bästa är att låta personen vara. Hon känner säkerligen av att du inte tycker om henne och det gör inte situationen bättre, hon gör säkerligen sitt bästa för att vara trevlig.

Men man tackar ju bara folk som hjälpt en, gjort en en tjänst och liknande. Inte någon som hjälpte en annan närstående person.

 

[Sel]

Jag tycker att tacket är märkligt faktiskt. Såvida inte personen ifråga står närmre brodern än ts. T.ex. är hans flickvän eller nåt sånt. Vadå tack? Tack antyder att hon anser att ts gjort henne en tjänst. Vilket ts inte gjorde. Ts hjälpte sin bror. Personen ifråga var inte inblandad om jag förstått det rätt.

Man kan ju tacka för allt möjligt någon gjort som inneburit mindre besvär för en själv. Hon kanske är van vid att vara den som får gå ifrån och reda ut saker, eller tycker sånt är obekvämt.. eller vad som helst. Oavsett tycker jag det är märkligare att låta tacket störa, än att tacka.

 

[_Elly_]

Jag tycker att tacket är märkligt faktiskt. Såvida inte personen ifråga står närmre brodern än ts. T.ex. är hans flickvän eller nåt sånt. Vadå tack? Tack antyder att hon anser att ts gjort henne en tjänst. Vilket ts inte gjorde. Ts hjälpte sin bror. Personen ifråga var inte inblandad om jag förstått det rätt.

Formulering var lite märklig ja men vem har inte formulerat något fel nångång? " tack för att jag slapp styra i detta"

Inget som bör tas som att TS är en genomhemsk person som behöver upplysas hur man beter sig normalt iaf.

 

[Tilly_85]

Spelar det någon roll varför någon säger tack? Om det inte blir sagt i en ironisk ton utgår jag från att det kommer från en plats av omtanke, sen behöver man väl inte analysera mer i det. Stör det en kan man svar något i stil med, ja alltså, vi är ju rätt nära... han är liksom min bror så kändes rätt självklart. Så är den saken ur världen.

Jag misstänker lite som många andra i tråden att det nog finns mer att hämta hos människan kommer man varandra lite närmare. Men om det inte är aktuellt så håll dig på avstånd och var bara lite sådär artigt social och mingla dig vidare till dom du vill prata med i sällskapet.

 

[Grazing]

Men man tackar ju bara folk som hjälpt en, gjort en en tjänst och liknande. Inte någon som hjälpte en annan närstående person.

Man tackar väl folk som hjälpt till övht, behöver inte vara någon som hjälpt en personligen. Gör någon en snäll handling så är det inte konstigt att tacka personen för att den ställde upp.

 

[Shaggy]

Boken är fantastisk! Filmen har jag inte sett, trailern var så usel att det kändes som ett helgerån.

Vet du författaren?

 

[Sharpless]

Vet du författaren?

Fredrik Backman

 

[tanten]

Jag tror att det bottnar i att personligheterna krockar. Jag hade en äldre arbetskamrat som hade saker - som en annan kollega uttryckte det - längst ut på tungan.

Hur många gånger fick jag inte invärtes utbrott på henne när hon kom och sa att "jag kan få vem jag vill" när jag berättade att jag var skild och inte hade nån ny, Eller i förbifarten langade över en bunt papper och sa -de här kan du kopiera åt mig. Eller skröt över sin minimala kosthållning.
Hela hennes person gav mig kliande utslag

Exet är en driftig person. Han hade en - som han tyckte- väldigt mesig chef. "Om jag frågar vad klockan är så svarar han-vad tycker du den ska vara"

Jag är "snabb" Saker ska hända omedelbart, avskyr långbänkar. Det leder till problem när nån är obestämd, sävlig och långsam.

 

[Shaggy]

Situationen med tacket är inte beskriven i detalj här. Jag har berättat för min bror som träffat personen oftare och mina vänner. Alla har undrat vad hon menade. Övriga personer som stod omkring vred besvärat på sig och bytte mycket snabbt och abrupt ämne.

 

[co-SMAD4]

Jag tycker att får du en dålig magkänsla så är det inte värt att investera i någon relation med människan.
Man kan tycka att känna en människa som är "genomsnäll" inte gör så mycket, men då ska man tacka gudarna att man inte jobbar med människan. För i min erfarenhet blir det snabbt problematiskt om ens kollega alltid är den som är "snäll" och säger ja och inte står upp för någonting eller har några egna åsikter. Utifrån erfarenhet kan jag säga att det är som att jobba ensam. Ibland måste man ta tuffa beslut och kunna lita på att den andra också kan stå rakryggad. En person vars främsta prioritet är att vara snäll, skapar snart problem för fler än bara den själv.
Nu ska du nog inte jobba med personen, men det är värt att reflektera över hur det faktiskt kan vara ganska problematiskt med människor vill vara eller vill framstå som snälla hela tiden. De som valt att ha det som hela sin identitet har ofta tagit det till en, i min mening, sjuklig nivå.

 

[TeamLundVer]

Så behöver det nog inte vara, det är mer troligt att det var ett missriktat/klumpigt försök att vara uppmuntrande.

Men jag blir ofta provocerad själv av människor som är så, så jag förstår känslan av irritation.
(Jag pratar inte om att vara introvert eller obekväm i större sällskap, det här är något helt annat)

Jag blir också irriterad.
Hade en pojkvän som var så på gymnasiet. Det varade inte länge för jag häll på att bli knäpp. Vad jag än frågade så fick jag svaret "välj du", "jag vill som du" eller "det spelar ingen roll".

Utbytet var lika givande som att prata med en vägg. Det är åtminstone det jag stör mig på. Att man inte får ut ngt av att umgås med en sådan person.

Och jag håller med om att det inte handlar om introvert vs. Extrovert. Jag har en hög med introvert människor och vi har jäkligt roligt ihop. De har ju åsikter det med.