Bukefalos 28 år!

Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

Alltså, man blir ju tyvärr provocerad av småsaker ibland. Om man är i bra balans så kan man rycka på axlarna och gå vidare, men om man ligger på minus redan så kan det ta hårt.

Jag blev så galet ledsen av att en vän talar om för mig "att det är bättre att jobba än att stämpla. Har du fått något jobb än?" Då hade vi pratat i två timmar dagen innan om mitt jobbsökande. Så jag blev ledsen. Typ, att jag är en idiot som inte fattar att det är bättre att jobba.
Märklig vän som uttrycker sig så när ni redan talat om det dagen innan, och dessutom säger något som hon, som din vän, redan vet att du ju vet. Bara... märkligt. Förstår att du blev ledsen, känns inte som något att rycka på axlarna åt, bara en extremt "klumpig" vän.
 
Klart inte alla är stöpta i samma form men dom har en personlighet och den märks av. Det är inte försynta och "osynliga" människor. Det krävs trots allt en del för att uppfylla personligheten. Ingenting av det som står i tråden får det att låta som en sådan person. Trots allt så är det inte så många som är sådana tack och lov. Man ska vara försiktig med att kasta personlighetsstörningar på folk.
Jag säger inte att personen måste vara en narcissist. Däremot tycker jag det är oroväckande hur folk i tråden vänder @Shaggy's oro mot hen och i stort sett säger att hen överreagerar och inte kan lita på sin egen uppfattning av situation. Det är farligt att hålla på så med någons psyke, för ingen av oss vet med säkerhet eller hur Shaggys liv ser ut.
 
Jag säger inte att personen måste vara en narcissist. Däremot tycker jag det är oroväckande hur folk i tråden vänder @Shaggy's oro mot hen och i stort sett säger att hen överreagerar och inte kan lita på sin egen uppfattning av situation. Det är farligt att hålla på så med någons psyke, för ingen av oss vet med säkerhet eller hur Shaggys liv ser ut.
Jag läser det inte alls så, folk förstår bara inte problemet riktigt och förstår inte vad det finns att hantera vilket är förståeligt då folk bara kan utgå från vad som står.

Det är klart man ska gå på sin magkänsla men man ska inte överanalysera varken sej själv eller den andra och tillskriva den trauman och grejer och spekulera i varför personen är som den är. Bästa är att bara vara sej själv och sen får det bli som det blir. Ibland så träffar man på folk som man bara inte fungerar med helt enkelt, utan att det är fel på någon.
 
Senast ändrad:
Jag läser det inte alls så, folk förstår bara inte problemet riktigt och förstår inte vad det finns att hantera vilket är förståeligt då folk bara kan utgå från vad som står.
Och det är fullt förståeligt, men jag tror det i det här fallet har blivit för påhoppat. Jag tror (vet inte såklart) att Shaggy i första hand letade stöd från oss på buke. Kanske stöd så man inte känner sig fånig, eller knäpp som finner situationen märklig och som stör sig på någon som ska sköta allas känslor och vara alla till lags till varje pris, och hur man ska göra på bästa sätt utan att drivas till vansinne. Kanske för att hon oundvikligen måste träffa människan. Såklart mitt eget tips är att undvika människan, så jag kan väl inte påstå att jag bidragit något spektakulärt heller. Det är nog svårt att ge konkreta tips när situationen är så diffus som den är dock, givetvis. Men jag tycker det är onödigt att vända ut och in på Shaggys psyke.
 
Alltså ett alternativ eftersom du verkligen inte verkar tåla henne är ju faktiskt att vara hemma då problemet ju - tyvärr - verkar ligga hos dig?

Jag hade personligen ignorerat så gott det går, artig måste man kunna vara, det tillhör liksom vuxenlivet, men sätt dig bredvid någon annan och använd den selektiva hörseln. Om hon inte har en enda egen åsikt säger hon väl inte så mycket heller antar jag...
 
Och det är fullt förståeligt, men jag tror det i det här fallet har blivit för påhoppat. Jag tror (vet inte såklart) att Shaggy i första hand letade stöd från oss på buke. Kanske stöd så man inte känner sig fånig, eller knäpp som finner situationen märklig och som stör sig på någon som ska sköta allas känslor och vara alla till lags till varje pris, och hur man ska göra på bästa sätt utan att drivas till vansinne. Kanske för att hon oundvikligen måste träffa människan. Såklart mitt eget tips är att undvika människan, så jag kan väl inte påstå att jag bidragit något spektakulärt heller. Det är nog svårt att ge konkreta tips när situationen är så diffus som den är dock, givetvis. Men jag tycker det är onödigt att vända ut och in på Shaggys psyke.
Jag tycker inte att vi behöver analysera Någons psyke, men den enda TS kan utgå ifrån (anpassa) är ju sig själv och det enda alla andra har att gå på är det som skrivits här.
 
Jag tror jag också kan vara rätt "menlös" i ett sällskap där jag inte känner mig hemma. Är det inte människor jag vill bygga en djupare eller stadigare relation med tänker jag inte stöta och blöta mer hettade ämnen heller, det är helt enkelt inte mödan värt. Kaffe eller te kan jag eventuellt diskutera, men även där skulle jag rycka på axlarna om någon annan hade väldigt starka åsikter i saken. Det spelar helt enkelt ingen roll för mig om det är lättare att följa med strömmen och ta mjölk i kaffet om alternativet kommer att väcka diskussion, och det är sant. Jag kan dricka kaffe med mjölk den här gången. Det kvittar. Ibland är det ju bara så.

Nu är personen som diskuteras tydligen rätt extrem, men om en vuxen människa säger: "Jag tar det alla andra/majoriteten tar." så får man väl anta att det är sant och acceptera det som ett val också.
 
Fast här handlar det ju om ett kort umgänge och dessutom i en grupp där det finns andra att prata med, då är det väl bara att rycka på axlarna och servera människan kaffe om det nu är det alla andra dricker och hon säger att vad som helst blir bra för henne. Man behöver ju inte göra det svårare än det är.
Tja alltså i korta umgänge med den typen av personer så försöker jag undvika dem helt enkelt. Jag säger och gör det som måste göras gör att inte verka otrevlig men ser till att jag inte sitter bredvid personen och går ut på toaletten för att kunna göra tysta frustrationsskrik
 
Jag tror jag också kan vara rätt "menlös" i ett sällskap där jag inte känner mig hemma. Är det inte människor jag vill bygga en djupare eller stadigare relation med tänker jag inte stöta och blöta mer hettade ämnen heller, det är helt enkelt inte mödan värt. Kaffe eller te kan jag eventuellt diskutera, men även där skulle jag rycka på axlarna om någon annan hade väldigt starka åsikter i saken. Det spelar helt enkelt ingen roll för mig om det är lättare att följa med strömmen och ta mjölk i kaffet om alternativet kommer att väcka diskussion, och det är sant. Jag kan dricka kaffe med mjölk den här gången. Det kvittar. Ibland är det ju bara så.

Nu är personen som diskuteras tydligen rätt extrem, men om en vuxen människa säger: "Jag tar det alla andra/majoriteten tar." så får man väl anta att det är sant och acceptera det som ett val också.
För mig spelar det verkligen ingen roll med kaffe eller te. Jag dricker båda lika gärna. Jag tar det som är enklast för frågeställaren. Dricker helst svart så ingen behöver bli stressad över mjölk, socker.
 
Tja alltså i korta umgänge med den typen av personer så försöker jag undvika dem helt enkelt. Jag säger och gör det som måste göras gör att inte verka otrevlig men ser till att jag inte sitter bredvid personen och går ut på toaletten för att kunna göra tysta frustrationsskrik
Precis så tänker jag också. Nu skulle det behöva vara en sjujävla besvärlig människa för att jag skulle störa mig så mycket, men ja. Hellre fokusera på de gäster jag tycker är trevliga och umgås med dem än gå runt och bli helt utmattad på grund av den där enda som gnuggar mig mothårs.
Här rör det sig dessutom om en hel grupp människor, inte bara två till exempel. Då skulle jag känna mig som en skit om jag lät det synas att jag störde mig på En.
 
Jag kan ha en preferens, men om fem av tio dricker te tänker jag inte be om kaffe. Orka. 😅
Alltså i vissa sammanhang vet man att det ena alternativet är mindre bra och då väljer man det kanske om frågan kommer. Mitt ex drack inte kaffe och det är ju en social disaster många gånger. Han fick en dammig tepåse i bästa fall. Många gånger är det enklare att ta emot den där koppen med kaffe och bara lämna den.
 
Alltså i vissa sammanhang vet man att det ena alternativet är mindre bra och då väljer man det kanske om frågan kommer. Mitt ex drack inte kaffe och det är ju en social disaster många gånger. Han fick en dammig tepåse i bästa fall. Många gånger är det enklare att ta emot den där koppen med kaffe och bara lämna den.
Jag lärde mig dricka kaffe genom att dricka på bit, då var det trots allt många som gjorde det så det fanns hårt bitsocker, katastrof när det var snabblösligt. :crazy:
 
Jag vet varför jag är en gredelin kloss som ska gömma sig i ett hav av gröna klossar. Tackar som frågar. Det är orsaken till över 30 års psykisk ohälsa. Kan alla släppa det nu och sluta bete sig som om jag är ett troll, det har jag fått höra till leda under skoltidens mobbing.
Jag ber för sjutton om hjälp att hantera en jobbig situation som jag inte reder ut själv. Jag behöver inte fler människor som hoppar på mig för att jag inte fungerar som alla andra.
Hoppas alla är nöjda nu när ni fått mitt självförtroende att rasa några steg igen och fått tårarna att åter rinna över hur värdelös jag är.
Usch vad hårt att det känns så! :heart

Jag vill på grund av det lägga till eller förtydliga att min utgångspunkt som för all del är att du bara kan ändra dig, INTE beror på att jag anser att hon är rimlig och du orimlig, eller någon annan polarisering eller försökandes hos dig. Jag menar bara att du har större möjlighet att påverka dig än henne, vilket du ju också tydligt är inne på själv; att hitta strategier som är för din skull.

När du beskriver bakgrund av att få dina fel utpekade för dig så kanske det blir mycket svårare att tänka ”spännande”, så som jag föreslog, både om andra som inte beter sig som ”man ska” och om ens egen tendens att få svårt att hålla inne åsikter om någon triggar en eftersom båda sakerna är liksom grejer som mobbare kan använda som anledning att vara taskiga.

Jag har inte direkt andra lösningsidéer men hoppas du kan se avsikten att tänka ”spännande, vad beror detta på?” (både om vad hennes och ditt beteende väcker i dig) som ett sätt att göra det mindre laddat och därmed låta dig vara i din egen klokskap/undersökande/vetgiriga personlighet också inför denna situationen snarare än att hamna i triggadhet. Det var min avsikt. Inte att du ska skulda och felsöka dig själv, utan bara se dig själv för den du är i den situationen och låta dig vara som du är (precis som hon är som hon är).

Och jag tyckte den som föreslog att sätta ord på det till henne typ ”jag kan bli lite väl rättfram ibland men det är bara hur jag och jag menar inget illa” var klok.
 
Vi kan väl säga att jag har vissa problem med den sociala kompetensen och att hantera människor. Jag har lärt mig att hantera "normala" situationer men den här typen faller långt utanför den referensram jag byggt upp genom åren.
Vet inte om jag har särskilt konkreta tips men jag kan relatera delvis på så sätt att jag på senare tid snarare dras till personer som har ett lite mer krasst sätt att uttrycka sig (som ibland ärligt talat kan gå alldeles för långt istället), än den sortens personer du beskriver att du stör dig på. Efter en del reflekterande har jag kommit fram till att det i mitt fall kan ha att göra med just den sociala inkompetensen. Problemet med personer som alltid är tillmötesgående är att de är svåra att läsa och liksom få grepp om. Man vet aldrig direkt om en interaktion med dem har gått bra eller dåligt. Man vet inte riktigt var man har dem. Det är ungefär samma problem som med artighet, det finns såklart uppenbara fördelar också men har man minsta svårt att läsa av människor eller situationer kan det bli det knepigt att hitta vad som är autentiskt och vad som bara är artighet. Det kan vara frustrerande när man bara vill veta vad människor faktiskt menar bakom lager av sociala smörjmedel.

Men jag kan vara rätt ointresserad av människor generellt vilket leder till att jag sällan stör mig på dem, jag bryr mig inte tillräckligt mycket, så jag skulle nog helt enkelt i din situation satsa på att försöka sänka intresset för den här personen. Personens åsikter spelar ingen roll så länge du inte försöker ha en närmare relation. Notera frustrationen men påminn dig själv om att det här inte är någon du behöver engagera dig i mer än nödvändigt. På samma sätt hade jag tänkt att skulle det trots allt bli en konflikt så behöver det inte spela någon större roll eftersom det inte finns mycket till relation att förlora. Ni är bara bekanta. Så länge du klarar av att hålla tillbaka faktiska elakheter så behöver det inte bli någon katastrof att komma med ifrågasättande eller kritik. Alla måste inte gilla varandra och hålla med varandra, ni behöver bara tolerera varandra. Det är klart att spårar man ur totalt har man ett problem, men jag tror just det scenariot kan vara svårt att lösa via förhållningssätt gentemot enskilda individer utan kanske måste lösas mer långsiktigt via terapi eller genom att hitta mer generella strategier att reglera känslor på istället för att följa impulserna.

Sen har jag faktiskt också lite av en tendens att inte ha starka åsikter om "skitsaker", eller svårt att ta beslut i sådant som vilken fika eller mat man ska äta, vilket provocerar vissa. En av mina kompisar kan absolut säga att hen känner vrede när jag inte har en åsikt eller är för neutral, eller när jag gör si eller så. Jag tar inte illa upp av det utan känner mest att det är inte mitt problem. På liknande vis kanske du faktiskt ärligt kan säga "jag blir provocerad när du gör så eftersom..." och på så vis "avdramatisera" din egen reaktion. Det kanske visar sig att personen inte är fullt så ömtålig som du tror. Frustrationen är en känsla som det kanske underlättar er påtvingade relation att vara lite mer öppen med ibland, inte minst för att du då kan vara mer öppet dig själv.
 
Senast ändrad:
Jag har ganska kort talamod om du inte ar ett barn eller en hund, hast, katt, etc. Maken brukade lyssna nar jag pratade med vanner och kolegor som ... velade :cautious: och inte kunde ge klara, raka svar. Jag stallde fragan en gang till ... Vad tycker du? och nar jag inte fick svar bestamde jag hur vi skulle gora. :bag:

Jag har blivit (obetydligt) battre, mest for att allt inte ar sa himla viktigt langre. Spelar det ingen roll for dig? Well, I'm good with that. Da bestammer jag. Tycker du jag var duktig nar jag gjorde mitt jobb? Well, I'm good with that too ... och bestammer mig for att suga i mig att jag gjort nagot bra, aven om jag ar lite oklar i vad det var.

Livet ar langt och man moter manga manniskor i manga olika varianter ... Om jag inte forstar en person sa grubblar jag inte over det, jag gor min grej och ignorerar det jag inte forstar. Gillar jag inte en person ignorerar jag det ocksa (Hon som hittar fel pa mig vid varje tillfalle pa jobbet, tex) och behandlar den personen som om den vore tamligen okand nar jag inte kan ignorera.

Life is too short .. But ohhhh so good!
 
Nu så skall jag vara en riktigt negativ människa.
Men sist som jag träffade någon som uppförde sig så, så blev jag sedan lurad bortom vett och sans.
När jag väl var invaggad i att se personen(erna) som totalt harmlösa så slog de till.
Därför så ringer nu alla mina varningsklockor.
 
Läste du trådstarten? Var står det att hon inte får vara hur hon vill? Frågan är ju hur JAG ska hantera problemet att hon mer eller mindre använder sin snällhet som en härskarteknik.
Vissa har det som en medveten strategi för att få det som de vill ha.
Nu har jag den hårda vägen lärt mig hur det fungerar.
Efteråt så är man dessutom "Den Stora Skurken" personen är ju så "Snäll".
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 401
  • Artikel
Dagbok På något sätt känns det som ett skifte har skett den senaste veckan. Som att jag mentalt har gått igenom en portal. Det känns som att...
Svar
4
· Visningar
2 187
Senast: Pratsch
·
  • Artikel
Dagbok Jag har försatt mig i min nuvarande livssituation för att jag vill öva och bli bättre på problemlösning. Och har man såna mål i livet så...
Svar
11
· Visningar
1 993
Senast: cassiopeja
·
Relationer Hej! Jag är mitt i att gå igenom ett breakup, har precis nått cirka fem veckor. Det går väldigt upp och ner, ibland känner jag mig glad...
2 3
Svar
41
· Visningar
8 772
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2025
  • Försäkring
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp