Hur löser jag det här (osämja)?

[Corax]

Jag har fyra katter.
Min fd avelshane "B" på fyra år.
Den äldsta kastrathonan "M" blir tio i år (mamma till B).
Den yngsta kastrerade "K" blir fem i år.
Och så har vi "E" som är dotter till B. Hon är sju månader och min blivande avelshona.

När min hane blev fertil började hans mamma M att smyga längs väggarna och det hände att de rök ihop. Jag valde då att omplacera henne till min mamma där hon bodde som ensamkatt. I samma veva fick M problem med munnen som tog flera operationer att komma till rätt med (hon hade alltså förmodligen ont redan när de två började bli osams).
Efter två år ville min mamma inte ha katt längre så jag tog hem M och B fick bo i separat rum med nätdörr tillsvidare för att underlätta införandet. M och K kommer bra överens sedan innan.
Sedan kastrerades B (i höstas)men fick fortsätta bo separat på nätterna.
På dagarna gick det oftast bra men det hände att de rök ihop rejält (två gånger)men aldrig med blodvite utan 'bara' päls och oljud.
Sedan kom E in i familjen. B och E är partners in crime och leker på samma sätt.
K tycker att E är rätt jobbig och kan fräsa på henne då hon är lite... intensiv ibland. M bryr sig inte så mycket alls om E.
Alla katter är nu ihop 24/7.
Nu var det ett tag sedan M och B rök ihop på riktigt men jag märker att M gärna håller sig undan. Hon umgås inte med oss människor på samma sätt som innan B och jag märker ju att hon inte riktigt är sig själv.
Jag har försökt se till att hon har mat/vatten tillgängligt utan att gå så långt och vi har flera lådor i olika rum.

Jag har funderat fram och tillbaka på hur orättvis jag är som utsätter M för den här situationen men jag kan inte hitta något bra svar eller vettig lösning. M är den katt som jag haft längst och som ligger mig väldigt varmt om hjärtat och B höll jag på att förlora flera gånger som liten kattunge och därför betyder han också väldigt mycket.
Och eftersom B och M ändå har gjort framsteg i sin relation (hon kan se honom utan att springa och han kan se henne utan att vilja springa efter. Han vill inget ont utan är en genomsnäll katt men han skuttar ju efter en katt som springer)så har jag känt hopp om livet. Men jag vet inte...
Det känns inte helt bra i hjärtat även om det ändå känns bättre nu än förut.
Viss framgång har ju trots allt skett efter hanens kastration men frågan är om det någonsin kommer att bli helt bra.

Jag kan tillägga att M inte har gått ner i vikt utan verkar må relativt ok.

Finns det någon som har erfarenhet av trasiga kattrelationer som blivit bra/bättre?
Eller finns där någon som har tips/trix?

 

[Corax]

Ingen som har något att skriva?

 

[Ninjakatten]

Har inga tips tyvärr, dock är jag nästan i samma situation. Nya ungkatten som är kastrerad hane gör att min kastrerade hona inte känner sig bekväm hemma. Honan har jag haft sedan hon var pytteliten och hon följde med från Rumänien. Den lille hanen är en traumatiserad hittekatt med många rädslor. Jag kan inte med gott samvete omplacera någon, jag är viktig för båda och den de litar på. I mitt fall får livet fungera med honan på ovanvåningen och hanen nere. De tål inte att se varandra ens. Ingen optimal lösning men vad ska man göra annars.

Så jag låter det vara som det är - livet fungerar men det är bökigt och ibland slagsmål.

 

[Linta]

Jag har typ haft en liknande situation hemma. Jag har Sixten som är 5, Sauron som är 3 och Disa som är 2. Vi gjorde bort oss när vi introducerade Sauron för Sixten, så Sixten har varit lite rädd för Sauron sedan dag 1. Sixten är dessutom väldigt mild och går gärna undan hellre än hävdar sig, medan Sauron bäst kan liknas med en bulldozer utan backfunktion. För att dom två ska vara friktionsfria så har det krävts(och krävs fortfarande) en hel del av mig, dels att bygga upp Sixtens självförtroende och dels att få Sauron att acceptera att Sixten inte är hans personliga leksak. I situationer där Sixten blev trängd av Sauron så avvaktade jag så att Sixten sa ifrån själv först, och om/när Sauron inte backade så gick jag in och avbröt. Antingen genom att locka med nåt roligare än Sixten, eller helt enkelt bara lyfta bort Sauron. Sixten sa inte ifrån ordentligt och då fick jag se till att Sauron respekterade Sixtens gränser, typ(jag vet inte om katter ens tänker/funkar så, men det gav i alla fall Sixten en chans att gå därifrån med lite värdighet i behåll.). Sixten redde ut det mer och mer på egen hand allt eftersom. Jag tyckte det hjälpte förvånansvärt mycket, kanske delvis för att Sauron fick mer uppmärksamhet iom detta. Jag försökte tänka på honom som ett "problembarn" och vara supernoga med att inte bara skälla på honom för att han var "dum". Och berömma massor när han är lugn och låter Sixten vara ifred. Han kräver så sjukt mycket aktivering och uppmärksamhet och är inget socialt geni direkt. Sauron är även otroligt mattekär, helst skulle bara han få vara nära mig, och iom att Sixten inte tar någon naturlig plats så hamnade han lite i skymundan och blev mindre social med mig. Försökte motverka det genom att söka upp honom för gos istället för att låta honom komma till mig. Inget tvång såklart, men "hej, du är också välkommen till mig" liksom.

Största skillnaden kom när Disa flyttade in. Hon och Sauron har stort utbyte av varandra och hon är inte rädd för att sätta honom på plats(han behövde en åthutning som inte innebar skäll av mig, och hon är bra på att aktivera honom), och iom henne så är det inte Sixten som har allt Saurons fokus. Och hon och Sixten har också stort utbyte av varandra, dom leker ihop och han vinner ibland och får en självförtroendeboost. Jag tänker att en flock är ganska bra så länge dom har mer utbyte av varandra än vad dom stör sig på varandra. Sixten får oftast vara ifred från Sauron, Sauron får mycket stimulans från Disa, Disa får leka med Sixten. Det har aldrig varit aggressivt hemma, däremot en del muskelspännande och herre-på-täppan-larv. Skulle det ändras och dom börja vara elaka mot varandra eller vakta resurser, då skulle jag få fundera ett varv eller två till. Sixten levde dessutom upp ytterligare efter att han blev sjuk(och frisk) med uvi och stenar, så jag undrar har länge han gått och dragit på det egentligen. Tillbakadragen var han ju i fyra år.

Det tog ett tag men nu känner jag att min flock är harmonisk. Men det har varit en del kämpande, kanske mest med att alla fyrbenta ska förstå att dom är nr 1 för mig allihopa. Det är ingen som behöver hävda sig. Att få Sixten att ta lite mer plats och få Sauron att låta honom göra det. Har även gjort som du och haft lådor och mat lite överallt hemma.
(Har skrivit detta lite till och från under arbetsdagen, ber om ursäkt om det är rörigt eller en lång rant om mina katter bara )

 

[Corax]

Har inga tips tyvärr, dock är jag nästan i samma situation. Nya ungkatten som är kastrerad hane gör att min kastrerade hona inte känner sig bekväm hemma. Honan har jag haft sedan hon var pytteliten och hon följde med från Rumänien. Den lille hanen är en traumatiserad hittekatt med många rädslor. Jag kan inte med gott samvete omplacera någon, jag är viktig för båda och den de litar på. I mitt fall får livet fungera med honan på ovanvåningen och hanen nere. De tål inte att se varandra ens. Ingen optimal lösning men vad ska man göra annars.

Så jag låter det vara som det är - livet fungerar men det är bökigt och ibland slagsmål.

Du har i alla fall fördelen att bo större. Vi 'trängs' i en lägenhet (3:a)och snart behöver sonen ett eget rum. Då har jag ingenstans att skilja dem åt.

I natt har jag haft hanen 'på sitt rum' och direkt på morgonen när vi kom upp så möttes vi av alla tjejer och jag blir så varm i hjärtat när M vågar vara med. Då känns det ännu jobbigare att hela flocken inte funkar tillsammans.

Jag vill verkligen inte behöva välja mellan dem.

 

[Corax]

Jag har typ haft en liknande situation hemma. Jag har Sixten som är 5, Sauron som är 3 och Disa som är 2. Vi gjorde bort oss när vi introducerade Sauron för Sixten, så Sixten har varit lite rädd för Sauron sedan dag 1. Sixten är dessutom väldigt mild och går gärna undan hellre än hävdar sig, medan Sauron bäst kan liknas med en bulldozer utan backfunktion. För att dom två ska vara friktionsfria så har det krävts(och krävs fortfarande) en hel del av mig, dels att bygga upp Sixtens självförtroende och dels att få Sauron att acceptera att Sixten inte är hans personliga leksak. I situationer där Sixten blev trängd av Sauron så avvaktade jag så att Sixten sa ifrån själv först, och om/när Sauron inte backade så gick jag in och avbröt. Antingen genom att locka med nåt roligare än Sixten, eller helt enkelt bara lyfta bort Sauron. Sixten sa inte ifrån ordentligt och då fick jag se till att Sauron respekterade Sixtens gränser, typ(jag vet inte om katter ens tänker/funkar så, men det gav i alla fall Sixten en chans att gå därifrån med lite värdighet i behåll.). Sixten redde ut det mer och mer på egen hand allt eftersom. Jag tyckte det hjälpte förvånansvärt mycket, kanske delvis för att Sauron fick mer uppmärksamhet iom detta. Jag försökte tänka på honom som ett "problembarn" och vara supernoga med att inte bara skälla på honom för att han var "dum". Och berömma massor när han är lugn och låter Sixten vara ifred. Han kräver så sjukt mycket aktivering och uppmärksamhet och är inget socialt geni direkt. Sauron är även otroligt mattekär, helst skulle bara han få vara nära mig, och iom att Sixten inte tar någon naturlig plats så hamnade han lite i skymundan och blev mindre social med mig. Försökte motverka det genom att söka upp honom för gos istället för att låta honom komma till mig. Inget tvång såklart, men "hej, du är också välkommen till mig" liksom.

Största skillnaden kom när Disa flyttade in. Hon och Sauron har stort utbyte av varandra och hon är inte rädd för att sätta honom på plats(han behövde en åthutning som inte innebar skäll av mig, och hon är bra på att aktivera honom), och iom henne så är det inte Sixten som har allt Saurons fokus. Och hon och Sixten har också stort utbyte av varandra, dom leker ihop och han vinner ibland och får en självförtroendeboost. Jag tänker att en flock är ganska bra så länge dom har mer utbyte av varandra än vad dom stör sig på varandra. Sixten får oftast vara ifred från Sauron, Sauron får mycket stimulans från Disa, Disa får leka med Sixten. Det har aldrig varit aggressivt hemma, däremot en del muskelspännande och herre-på-täppan-larv. Skulle det ändras och dom börja vara elaka mot varandra eller vakta resurser, då skulle jag få fundera ett varv eller två till. Sixten levde dessutom upp ytterligare efter att han blev sjuk(och frisk) med uvi och stenar, så jag undrar har länge han gått och dragit på det egentligen. Tillbakadragen var han ju i fyra år.

Det tog ett tag men nu känner jag att min flock är harmonisk. Men det har varit en del kämpande, kanske mest med att alla fyrbenta ska förstå att dom är nr 1 för mig allihopa. Det är ingen som behöver hävda sig. Att få Sixten att ta lite mer plats och få Sauron att låta honom göra det. Har även gjort som du och haft lådor och mat lite överallt hemma.
(Har skrivit detta lite till och från under arbetsdagen, ber om ursäkt om det är rörigt eller en lång rant om mina katter bara )

Det var inte det minsta rörigt och 'rantigt'.
Det är alltid intressant att läsa om andras erfarenheter.
Skönt att du ändå känner att din konstellation funkar relativt bra nu. Det är Jobbigt när det är split i familjen!
För min del så hade det ju underlättat om mina katter pratade samma språk men de verkar vara från två olika planeter. Eller så är min hane bara en sån total teflonhjärna att han inte fattar bättre.

 

[Ninjakatten]

Du har i alla fall fördelen att bo större. Vi 'trängs' i en lägenhet (3:a)och snart behöver sonen ett eget rum. Då har jag ingenstans att skilja dem åt.

I natt har jag haft hanen 'på sitt rum' och direkt på morgonen när vi kom upp så möttes vi av alla tjejer och jag blir så varm i hjärtat när M vågar vara med. Då känns det ännu jobbigare att hela flocken inte funkar tillsammans.

Jag vill verkligen inte behöva välja mellan dem.

Åh nej, då blev det ju genast jobbigare om ni bara har en 3a! Det är ju inget utrymme man kan dela upp på nåt bra sätt.

Jag lider med dig, hade jag frågat någon om råd hade ju helt klart rådet varit att omplacera Loke - han saknar av- knapp och känsla för personligt space. Men nej, jag kan inte det. Jag hoppas verkligen det löser sig för dig!