Hur överlever man utan hund? När är det ok att ge upp en hund och se sig besegrad?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag uppfattde inte inläggen så.
Uppfattde det mer att det nog finns anledningar till att de ser ut som det gör för dig o hunden just nu..
Och att de inte fungerar.

Jag tänkte kanske att de skulle göra beslutet lättare.
Jag har sålt hästar för jag inte kunnat ge dem det de behöver jag tänker att alla kan göra fel.
Sen ska en inte behöva känna att en behöver redovisa alla uppoffringar för det förstår vi att en gör så gott en kan.

Ja ♥️ hoppas det löser sig för er båda
 
Det ingen som betvivlar att du inte gjort det du kunnat för din hund.
Dock så behöver man inte fara ut åt alla håll och kanter för att folk påpekar att hundar och rasers grundläggande behov är olika och att även om du har en individ som varit välfungerande och lättsam tidigare så fungerar han inte i den situationen som är idag. Jag tycker det finns en poäng med att påpeka rastypiska drag även i såna här trådar om nån skulle läsa den och inse att denne kanske ska läsa på inför sitt hundköp.

Om dessa inlägg som inte är så uppskattade av dig får en enda person att omvärdera sitt hundköp och reflektera över att det finns olika svårigheter både som hundägare men även beroende på vilken ras och individ man skaffar sig så är de värda att postas.
Sen att de inte är så hjälpfulla för dig är en annan femma. Jag har själv skapat trådar som spårat och att folk spinner vidare på varandras inlägg inget konstigt, det här är ju trots allt ett diskussions forum. Du tar åt dig av det du tror är lönt och det andra går faktiskt att blunda för.

Tro mig, jag som haft en lång period där jag knappt kunnat gå förstår hur frustrerande det är att inte ha den mobiliteten som är självklar för andra. Kändes det jättekul att ha två hundar ur en ras som lever för att jobba och kräver både fysisk och psykisk stimulans? Nej. Hade jag i det läget skaffat nån av dessa? Nej. Gjorde jag det bästa av situationen. Ja. Hade det varit fel att omplacera om jag inte hittat lösningar och haft turen att ha en make som avlastat. Nej, det hade i högsta grad varit ansvarsfullt att omplacera om varken jag eller hundarna hade mått bra.

Att omplacera är inget fult, det är nåt man gör med hundens bästa för ögonen och de exempel jag har runt omkring mig så har det också gått riktigt bra. Min mamma har tagit en omplacering som var för mycket hund för tidigare ägaren och han har det jättebra hos henne. Min syster har tagit två av våra hundar och de trivs jättebra hos henne. De hade haft det bra hos oss men de har det ännu bättre där. Min tidigare hund jag omplacerade för 100 år sen när jag separerade och blev ensamstående fick en helt fantastisk familj och fick garanterat ett mycket bättre liv än vad jag hade att erbjuda just då.
Personligen tycker jag inte att det är svårt att omplacera när man känner att det blir 100% rätt människa, det kan vara sorgligt men man vet att man gör det rätta för hunden.
Sen är det en annan sorg att inse att man kanske inte kan ha hund utifrån ens förutsättningar och det förstår jag känns jobbigt.
 
Jag uppfattde inte inläggen så.
Uppfattde det mer att det nog finns anledningar till att de ser ut som det gör för dig o hunden just nu..
Och att de inte fungerar.

Jag tänkte kanske att de skulle göra beslutet lättare.
Jag har sålt hästar för jag inte kunnat ge dem det de behöver jag tänker att alla kan göra fel.
Sen ska en inte behöva känna att en behöver redovisa alla uppoffringar för det förstår vi att en gör så gott en kan.

Ja ♥️ hoppas det löser sig för er båda
Jag ser inte det så.
Jag ser det som att "så här ska du göra, varför har du inte gjort så innan, klart det inte fungerar när du inte gör så, gör så så löser det sig" i en tråd där jag beskriver att allt har fungerat men nu inte gör det, jag beskriver förändringar som skett och vad som utlöst det, jag har beskrivit vad jag kan och inte kan göra för att lösa situationen och varför jag inte kan tex motionera honom föreslaget. Att då hävda att det är så här för att han inte får typ dra för att han är en husky, för att han är på fel plats osv är inte precis en förklaring som behövs, speciellt inte när han alltid fungerat men inte gör med ensamheten nu, speciellt inte när jag kan peka på vad som är fel, speciellt inte när jag förklarar varför jag inte kan åtgärda vissa saker så där "enkelt", speciellt inte när jag satt ut annons och beslutat mig för att sälja.
 
Det ingen som betvivlar att du inte gjort det du kunnat för din hund.
Dock så behöver man inte fara ut åt alla håll och kanter för att folk påpekar att hundar och rasers grundläggande behov är olika och att även om du har en individ som varit välfungerande och lättsam tidigare så fungerar han inte i den situationen som är idag. Jag tycker det finns en poäng med att påpeka rastypiska drag även i såna här trådar om nån skulle läsa den och inse att denne kanske ska läsa på inför sitt hundköp.

Om dessa inlägg som inte är så uppskattade av dig får en enda person att omvärdera sitt hundköp och reflektera över att det finns olika svårigheter både som hundägare men även beroende på vilken ras och individ man skaffar sig så är de värda att postas.
Sen att de inte är så hjälpfulla för dig är en annan femma. Jag har själv skapat trådar som spårat och att folk spinner vidare på varandras inlägg inget konstigt, det här är ju trots allt ett diskussions forum. Du tar åt dig av det du tror är lönt och det andra går faktiskt att blunda för.

Tro mig, jag som haft en lång period där jag knappt kunnat gå förstår hur frustrerande det är att inte ha den mobiliteten som är självklar för andra. Kändes det jättekul att ha två hundar ur en ras som lever för att jobba och kräver både fysisk och psykisk stimulans? Nej. Hade jag i det läget skaffat nån av dessa? Nej. Gjorde jag det bästa av situationen. Ja. Hade det varit fel att omplacera om jag inte hittat lösningar och haft turen att ha en make som avlastat. Nej, det hade i högsta grad varit ansvarsfullt att omplacera om varken jag eller hundarna hade mått bra.

Att omplacera är inget fult, det är nåt man gör med hundens bästa för ögonen och de exempel jag har runt omkring mig så har det också gått riktigt bra. Min mamma har tagit en omplacering som var för mycket hund för tidigare ägaren och han har det jättebra hos henne. Min syster har tagit två av våra hundar och de trivs jättebra hos henne. De hade haft det bra hos oss men de har det ännu bättre där. Min tidigare hund jag omplacerade för 100 år sen när jag separerade och blev ensamstående fick en helt fantastisk familj och fick garanterat ett mycket bättre liv än vad jag hade att erbjuda just då.
Personligen tycker jag inte att det är svårt att omplacera när man känner att det blir 100% rätt människa, det kan vara sorgligt men man vet att man gör det rätta för hunden.
Sen är det en annan sorg att inse att man kanske inte kan ha hund utifrån ens förutsättningar och det förstår jag känns jobbigt.
Och jag tycker inte att man kan ta alla trådar i ett diskussionsforum för att föra fram sina pekpinnar och försöka omvända folk. Det finns gott om trådar för det i övrigt.
Lite fingertoppskänsla vore nog på sin plats, att läsa situationen och kunna förstå. Att skapa en ny tråd om ämnet om man känner att man brinner för det och vill upplysa andra är absolut inget hinder. Det blir tvärtom bättre diskussioner när det är en egen tråd om ämnet och inte i en tråd som hamnar om en persons svåra val och sorg. Det har en tendens att bli rätt taggigt och inte alls lätt att blunda för.
 
Och jag tycker inte att man kan ta alla trådar i ett diskussionsforum för att föra fram sina pekpinnar och försöka omvända folk. Det finns gott om trådar för det i övrigt.
Lite fingertoppskänsla vore nog på sin plats, att läsa situationen och kunna förstå. Att skapa en ny tråd om ämnet om man känner att man brinner för det och vill upplysa andra är absolut inget hinder. Det blir tvärtom bättre diskussioner när det är en egen tråd om ämnet och inte i en tråd som hamnar om en persons svåra val och sorg. Det har en tendens att bli rätt taggigt och inte alls lätt att blunda för.
Jag tycker beslutet att omplacera är bra. Och, ärligt talat, så tycker jag du borde försöka omplacera dig själv också (oberoende av hunden), att du ska bli trakasserad när du går ut, och att folk bankar på väggar, fönster och dörrar när du är hemma för att skrämmas är absolut inte normalt. Är det helt omöjligt att flytta till ett bättre område? (oavsett hunden alltså, men så ska du ju inte behöva ha det. normala människor beter sig inte så)
 
Jag tycker beslutet att omplacera är bra. Och, ärligt talat, så tycker jag du borde försöka omplacera dig själv också (oberoende av hunden), att du ska bli trakasserad när du går ut, och att folk bankar på väggar, fönster och dörrar när du är hemma för att skrämmas är absolut inte normalt. Är det helt omöjligt att flytta till ett bättre område? (oavsett hunden alltså, men så ska du ju inte behöva ha det. normala människor beter sig inte så)
Jag håller helt och hållet med. Jag blir både paff och förskräckt över problemen.
 
Jag tycker beslutet att omplacera är bra. Och, ärligt talat, så tycker jag du borde försöka omplacera dig själv också (oberoende av hunden), att du ska bli trakasserad när du går ut, och att folk bankar på väggar, fönster och dörrar när du är hemma för att skrämmas är absolut inte normalt. Är det helt omöjligt att flytta till ett bättre område? (oavsett hunden alltså, men så ska du ju inte behöva ha det. normala människor beter sig inte så)
Vad är ett bättre område när jag redan bor i det bästa området?

Det finns flera aspekter.
1. Ekonomin.
2. Att få bostad.
3. Orken, mentala orken att ro runt det, och det när jag nu bara bott här ett år precis.
4. Att lära känna ett nytt område, den energin det tar mentalt hos en sådan som jag (dövblind).
5. Osäkerheten i att det ens blir bättre- jag vet vad jag har, men tänk om det blir sämre?
6. Rädsla. Här är tryggt annars. I jämförelse med andra delar.

Tillägg på punkt 4: utan hund skulle jag inte komma ut och skulle inte lära mig hitta och inte skulle jag ha någon som visar eller någon ledsagare.

En hund gör mig modigare. jag är inte ensam. Jag har sällskap. Jag förlitar mig på spionen- på att han hör och ser när jag inte gör det, jag ser på HANS reaktioner och uttryck när jag behöver reagera. Hur skulle jag hitta utan spionen som visar? Som visar var man lyfter fötterna högre, var man inte ska gå, var det finns kanter?
 
Och jag tycker inte att man kan ta alla trådar i ett diskussionsforum för att föra fram sina pekpinnar och försöka omvända folk. Det finns gott om trådar för det i övrigt.
Lite fingertoppskänsla vore nog på sin plats, att läsa situationen och kunna förstå. Att skapa en ny tråd om ämnet om man känner att man brinner för det och vill upplysa andra är absolut inget hinder. Det blir tvärtom bättre diskussioner när det är en egen tråd om ämnet och inte i en tråd som hamnar om en persons svåra val och sorg. Det har en tendens att bli rätt taggigt och inte alls lätt att blunda för.

Eftersom din första post är så lång så tappar man nog bort lite vad du vill med den. Ville du ha tips eller ville du bara ha stöttning i omplacering?
Ena stunden i tråden har det låtit som att han minsann får låta så tänker man jaja okej men sen är du förtvivlad?
Du referaerar själv till honom som "trots allt är han husky" men blir i nästa stund upprörd när andra drar paralleller till rasen?

Sen är verkligen inte mina inlägg skrivna för att skriva nån på näsan men jag upplever att du hugger ifrån även när inlägg verkar vara skrivna i välmening.

Eftersom jag inte är tankeläsare och inte vet vilka inlägg som är "rätt" så lämnar jag nu. Jag hoppa dock att det ska lösa sig för er.
 
Vad är ett bättre område när jag redan bor i det bästa området?

Det finns flera aspekter.
1. Ekonomin.
2. Att få bostad.
3. Orken, mentala orken att ro runt det, och det när jag nu bara bott här ett år precis.
4. Att lära känna ett nytt område, den energin det tar mentalt hos en sådan som jag (dövblind).
5. Osäkerheten i att det ens blir bättre- jag vet vad jag har, men tänk om det blir sämre?
6. Rädsla. Här är tryggt annars. I jämförelse med andra delar.

Tillägg på punkt 4: utan hund skulle jag inte komma ut och skulle inte lära mig hitta och inte skulle jag ha någon som visar eller någon ledsagare.

En hund gör mig modigare. jag är inte ensam. Jag har sällskap. Jag förlitar mig på spionen- på att han hör och ser när jag inte gör det, jag ser på HANS reaktioner och uttryck när jag behöver reagera. Hur skulle jag hitta utan spionen som visar? Som visar var man lyfter fötterna högre, var man inte ska gå, var det finns kanter?
Jag förstår att du behöver en hund, det jag menar är att det absolut inte är normalt eller acceptabelt att bli trakasserad av grannskapets barn så som du beskriver. Det kan vara omöjligt vara det bästa området, när du blir behandlad så.

Jag förstår att du behöver hunden, men du kan väl ha hund och bo på ett ställe där dina grannar inte trakasserar dig?
 
Jag förstår att du behöver en hund, det jag menar är att det absolut inte är normalt eller acceptabelt att bli trakasserad av grannskapets barn så som du beskriver. Det kan vara omöjligt vara det bästa området, när du blir behandlad så.

Jag förstår att du behöver hunden, men du kan väl ha hund och bo på ett ställe där dina grannar inte trakasserar dig?
Nej det är inte normalt att folk beter sig så. Men vad säger att det inte sker i andra områden, där ungdomar beter sig sämre och där det sker mer "skit" och brott än här, det är ju det jag menar. Statistiskt sätt är detta det bästa området. Om jag inte ska flytta ut på landet eller byta stad, det är jag inte intresserad av.

Jag har inte råd att köpa en hund. Faktiskt. Jag har inte de summorna att lägga på ett köp och som det ser ut nu med inflation osv kan jag inte spara till det heller. Jag har hund, han har försäkring och han får vad han behöver osv men jag har inte råd att lägga ut så många tusen som en hund kostar. Så utan honom ingen hund alls tyvärr.
 
Eftersom din första post är så lång så tappar man nog bort lite vad du vill med den. Ville du ha tips eller ville du bara ha stöttning i omplacering?
Ena stunden i tråden har det låtit som att han minsann får låta så tänker man jaja okej men sen är du förtvivlad?
Du referaerar själv till honom som "trots allt är han husky" men blir i nästa stund upprörd när andra drar paralleller till rasen?

Sen är verkligen inte mina inlägg skrivna för att skriva nån på näsan men jag upplever att du hugger ifrån även när inlägg verkar vara skrivna i välmening.

Eftersom jag inte är tankeläsare och inte vet vilka inlägg som är "rätt" så lämnar jag nu. Jag hoppa dock att det ska lösa sig för er.
Jag har svarat på allt detta tidigare, precis allt och känner inte att det tjänar något till att dra det ytterligare en gång. Det går att läsa sig till vad jag menar. Folk brukar inte klaga på mitt sätt att skriva i vanliga fall så varför det är så svårt att förstå mig nu vet jag inte. Men jag tänker inte dra det en gång till.
 
Tack!
Jo, jag tar åt mig, jag vill ju inte ha det så här med honom. Jag VILL så mycket, men KAN så lite. Det är så mycket som hindrar och jag känner inte att jag vill öppna mig fullt här på buke för gamarna heller och berätta varför vissa saker inte går. Men det är inte "bara" att göra si eller så, det är inte så lätt.

Herregud,
Det är skamligt att ha "fel" hund/ras enligt vissa människor.
Det är skamligt att söka hjälp för problem man kan ha med sin hund ("ditt fel, du kan för lite för den ras du har, du borde vetat bättre").
Det är skamligt att erkänna när det inte går mer och man släpper hunden vidare för hundens skull.

Tror fasen att det finns så många med "problemhundar" och så många blocketannonser....
Ja jag tycker det är dålig stil :(
Och självklart tar man det personligt i sin egen tråd.
Du kan inte göra mer än du redan gör.
 
Precis det @Mabuse skriver är det jag menar också. Ungar som trakasserar ute på promenad, som bankar i väggarna... busschaufförer som inte öppnar dörren åt en ljudande hund och liknande.
Det är ju ohållbart oavsett vilken hund man har, så ska det inte behöva vara.
Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte var annars jag ska flytta. Jag vill ju inte flytta till ett statistiskt sämre område där det är mer brott och skit och där ungarna ränner runt vind för våg på ett sätt som inte sker här. Här är det ju sanslöst lugnt på allt sådant i jämförelse. Så jag vet inte vad jag ens ska svara.
 
Nej det är inte normalt att folk beter sig så. Men vad säger att det inte sker i andra områden, där ungdomar beter sig sämre och där det sker mer "skit" och brott än här, det är ju det jag menar. Statistiskt sätt är detta det bästa området. Om jag inte ska flytta ut på landet eller byta stad, det är jag inte intresserad av.

Jag har inte råd att köpa en hund. Faktiskt. Jag har inte de summorna att lägga på ett köp och som det ser ut nu med inflation osv kan jag inte spara till det heller. Jag har hund, han har försäkring och han får vad han behöver osv men jag har inte råd att lägga ut så många tusen som en hund kostar. Så utan honom ingen hund alls tyvärr.
Du har nog haft otur då jag har flyttat runt en hel del både som barn och vuxen och dom värsta grannar jag varit med om är dom klassiska tvättstugetanterna på några få ställen.

Du kan vara hundvakt tror många söker en hundvakt som du :)

Men nu ligger väl fokus på det tråden handlar om :D
 
Nej det är inte normalt att folk beter sig så. Men vad säger att det inte sker i andra områden, där ungdomar beter sig sämre och där det sker mer "skit" och brott än här, det är ju det jag menar. Statistiskt sätt är detta det bästa området. Om jag inte ska flytta ut på landet eller byta stad, det är jag inte intresserad av.

Jag har inte råd att köpa en hund. Faktiskt. Jag har inte de summorna att lägga på ett köp och som det ser ut nu med inflation osv kan jag inte spara till det heller. Jag har hund, han har försäkring och han får vad han behöver osv men jag har inte råd att lägga ut så många tusen som en hund kostar. Så utan honom ingen hund alls tyvärr.
Om jag fattar det rätt, så behöver du egentligen en ”hjälphund” eller vad man ska kalla det, dels för att försvara dig mot grannarna så att de inte gör illa dig när du går ut, dels för att kompensera för dövblindhet. Alltså en kombinerad skydds- och ledhund.

Därför behöver hunden vara tillräckligt stor för att både avskräcka och leda, men problemet är dels ekonomin, dels att ens hitta en ras som funkar som ledhund och samtidigt ser tillräckligt stor och farlig ut för att avskräcka grannarna.

Dövblindheten är ju som det är, men det är inte normalt att man ska behöva ha en skyddshund med sig när man går ut för att inte råka illa ut. Oavsett om statistiken säger att ditt område är trevligt - din levda erfarenhet är ju att området är så farligt att man inte kan gå ut obeväpnad, så att säga. Du bor ju inte i statistiken, du bor där grannarna attackerar dig.
 
Du har nog haft otur då jag har flyttat runt en hel del både som barn och vuxen och dom värsta grannar jag varit med om är dom klassiska tvättstugetanterna på några få ställen.

Du kan vara hundvakt tror många söker en hundvakt som du :)

Men nu ligger väl fokus på det tråden handlar om :D
Jag har inte bott i städer så här tidigare utan mest i i byar och mindre orter och där har jag stött på som du de här tanterna :) Jag är bara rädd i att hamna i ett område i stil med Rosengård i Malmö där det skjuts, bränns och sprängs i tid och otid. Jag går ju med blindpinne och det signalerar ju vad som brister hos mig, ett lätt offer.

Hundvakt har jag tänkt på ibland, men är rädd att fästa mig, vet att jag gör det och det gör ju ont när det inte är min.
 
Nej det är inte normalt att folk beter sig så. Men vad säger att det inte sker i andra områden, där ungdomar beter sig sämre och där det sker mer "skit" och brott än här, det är ju det jag menar. Statistiskt sätt är detta det bästa området. Om jag inte ska flytta ut på landet eller byta stad, det är jag inte intresserad av.

Jag har inte råd att köpa en hund. Faktiskt. Jag har inte de summorna att lägga på ett köp och som det ser ut nu med inflation osv kan jag inte spara till det heller. Jag har hund, han har försäkring och han får vad han behöver osv men jag har inte råd att lägga ut så många tusen som en hund kostar. Så utan honom ingen hund alls tyvärr.
Alltså, jag har bott i många av Göteborgs mest utsatta områden med och utan hund och jag har ALDRIG stött på det du beskriver mer än enstaka puckon när man åkte nattrafik med rottweilern som var idiotmagnet. Det är INTE på något vis normalt! Jag har några unga vuxna som hänger här vid mitt hus, (att de säkerligen dealar är min professionella gissning) - men de öppnar porten eller hissdörren år en när man har händerna fulla...
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 640
Senast: Hellhound
·
Övr. Hund Jag skulle behöva tips på hur man överlever sin hunds bortgång. Just nu känner jag ingen anledning till att ens existera själv då han...
Svar
3
· Visningar
478
Senast: Myrten
·
Hundhälsa Nytt anonymt nick, för att minska risken att folk förstår vem det handlar om. Jag är aktiv i den lokala brukshundklubbens styrelse...
6 7 8
Svar
148
· Visningar
5 508
Senast: hastflicka
·
Övr. Hund Jag har en labbe tik som är ett år. Som valp var hon ganska tuff men när det kom till människor så tyckte hon det var läskigt. Inte så...
Svar
6
· Visningar
657
Senast: Trassel12
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp