Hur överlever man utan hund? När är det ok att ge upp en hund och se sig besegrad?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Rover är en sida där man kan söka hundvakt, eller kattvakt för den delen, men jag kollade precis och för tillfället verkade det inte finnas någon i Nyköping.

Det verkar ju som att han lätt går upp i stress sådär i allmänhet, om det bryter ut av allt möjligt och inte bara vid bussen eller av trakasserierna, då är kanske buss-stressen bara ett symptom av flera på ett annat grundproblem. Men med att vänta menade jag att ni antagligen inte skulle kliva på alls till en början. Det kanske hade blivit en månad av att bara gå fram till bussen som om ni ska med och sedan inte kliva på om han blir för exalterad. Men javisst, det förutsätter ändå helt klart att man har en tro på att hunden vänjer sig och tillslut klarar av det, annars blir det bara onödig stress.

Huskyn jag hade var generellt väldigt lugn och okomplicerad, så det finns inte så många paralleller jag kan dra där. Hunden jag lånar numer (inte husky) har tidvis problem med att bli för exalterad när man möter ren, han klarar det prima om det är några få bara men om det är ett större gäng kan han bli för uppspelt. Med honom kan man slå sig ned och låta honom lugna ned sig innan man går vidare. För han klarar av det egentligen, även om det kan ta en stund, han måste bara få en ärlig chans att trappa ned efter att ha överraskats av en renhjord.
Men med huskyn hade jag nog inte ens försökt, för där var jaktlusten mycket starkare, så i exakt samma situation hade vi antagligen passerat omedelbart på ett så stort avstånd som möjligt och i värsta fall ändå stört delar av hjorden. Och det är ju för att det är helt olika förutsättningar till att börja med. Så visst är det inte direkt någon "one size fits all" att bara vänta, ta det lugnt och tro att allt löser sig, hunden måste ju ha en ärlig chans att lyckas för att det alls ska vara värt att försöka. Och jag vet förstås inte vilka förutsättningar din hund i dagsläget har att klara av bussar, så jag förstår om det krävs något annat och att det kanske inte är genomförbart.
Jo, men alltså jag tror absolut han klarar bussar. jag förstod att du menade att man inte skulle åka direkt, men jag som känner honom tänker att det är bara stressande för honom, nästa gång blir han bara mer exalterad och så byggs det upp så. Det som fungerar bäst i allt jag gjort har varit att bara göra saker och inte lägga så stor notis om det. Inte avleda, inte bry sig så noga, inte korrigera, inte lägga ner tid på- utan gå på bussen, åka och gå av. Det är så sådana här saker har lösts annars.

Kan ta hundmöten som exempel.

Han ville träffa hundar, hängde i kopplet, skällde, pep och gnällde. Inte avledbar. Jag bara gick förbi utan att bry mig eller göra något. När han sedan hade gått förbi och gjorde ansatts att släppa den andra hunden med blicken så berömde jag.
När det fungerade bättre och han slog ihop berömmet med hundmöten=lugnare möten, så började jag ge kommando. Han var avledbar och kunde lyssna på kommandot "fram". Vid minsta tendens att gå fram och vända fram huvudet berömde jag. Och plötsligt en dag gav jag kommandot fram och han var helt tyst. Nu behöver jag inte använda det ofta ens, han bara tittar. Jobbigt när det är en extremskällande hund eller när det är tiken som är förälskad i honom och han i henne på avstånd, då får jag ta till det lite, för då är han lite gnällig som en valp. :)

Samma med när vi gick till skogen, inte lönt att försöka, bara gå och hålla emot, få honom att förstå att 1. det hjälper inte att dra för jag går inte fortare och 2.vi kommer gå till skogen tusentals gånger per år. När han sedan en dag lugnade sig haffade jag ögonblicket och började träna koppelgång- oftast på vägen hem från skogen när han var trött redan. Mycket beröm och kommandon. Plötsligt blev det lugnare till skogen med och jag kunde använda beröm och kommandon där med.

Att avleda och vänta ut har alltid förvärrat och gjort beteendet etter värre, att bara ta sig igenom har gjort att nästa gång är det mindre, nästa mindre, nästa mindre osv.

Grejen är ju att JAG kan genomföra detta. Busschaufförerna och andra står inte ut.

Han behöver inte diagnossättas, grundproblemet är att han inte socialiserats som valp.
 
Han är född i juli 2019. Kom till Sverige från Ryssland i november 2019. Jag köpte honom i april 2020. Där emellan har han haft tre olika ägare, Var rumsren, kunde vara ensam hemma och kunde sitt. Det var pandemi så att börja socialisera honom hur mycket som helst samtidigt som jag arbetade med basic sakerna fanns inte på kartan riktigt. Vi började om från början med "det viktigaste" helt enkelt, att träna bussåkning, stadspromenader, kurser osv fick vänta helt enkelt.

I slutet av januari 2023 flyttade vi 50 mil, han och jag, bort från barnen som han bott med i tre år. Bort från hemmet, området, barnen, allt han känt till längst i sitt liv. Han uppskattar ensamtiden med mig och älskar naturen här precis som jag, det märks tydligt. Men saknar garanterat sin flock.

Han har tidigare i livet blivit misshandlad. Ena sonen började under 2022 bli verbalt och till viss del fysisk hotfull mot mig och det kände spionen av och markerade mot några gånger. Han började mer och mer var där jag var och "vaktade" mig mot hoten även om han aldrig gjorde några fysiska attacker, han bara var hos mig som en barriär mellan mig och sonen. Jag är ingen psykolog eller så men kan tänka mig att banden mellan oss blev starkare, det märktes. Och det märktes när vi flyttade.

Rent krasst borde jag inte flyttat och jag borde inte ha slängt ut sonen som var hotfull och sysslade med psykisk misshandel eller begärt dottern familjehemsplacerad. För hundens skull.
 
Han är född i juli 2019. Kom till Sverige från Ryssland i november 2019. Jag köpte honom i april 2020. Där emellan har han haft tre olika ägare, Var rumsren, kunde vara ensam hemma och kunde sitt. Det var pandemi så att börja socialisera honom hur mycket som helst samtidigt som jag arbetade med basic sakerna fanns inte på kartan riktigt. Vi började om från början med "det viktigaste" helt enkelt, att träna bussåkning, stadspromenader, kurser osv fick vänta helt enkelt.

I slutet av januari 2023 flyttade vi 50 mil, han och jag, bort från barnen som han bott med i tre år. Bort från hemmet, området, barnen, allt han känt till längst i sitt liv. Han uppskattar ensamtiden med mig och älskar naturen här precis som jag, det märks tydligt. Men saknar garanterat sin flock.

Han har tidigare i livet blivit misshandlad. Ena sonen började under 2022 bli verbalt och till viss del fysisk hotfull mot mig och det kände spionen av och markerade mot några gånger. Han började mer och mer var där jag var och "vaktade" mig mot hoten även om han aldrig gjorde några fysiska attacker, han bara var hos mig som en barriär mellan mig och sonen. Jag är ingen psykolog eller så men kan tänka mig att banden mellan oss blev starkare, det märktes. Och det märktes när vi flyttade.

Rent krasst borde jag inte flyttat och jag borde inte ha slängt ut sonen som var hotfull och sysslade med psykisk misshandel eller begärt dottern familjehemsplacerad. För hundens skull.
Jag tror ingen av er mått bra av att leva med hotelser, varken din dotter, du eller spionen. Jag tror inte sonen heller mådde bra av att bete sig som ett kräk så det var nog den bästa lösningen för er alla, då. Ingen av er mår bra idag heller pga hoten mot er och den oro du känner påverkar spionen.

Läste nyss om en funktionshindrad man med ledsagare som blev spottad och slagen av ett gäng ungdomar i Malmö, de var mellan 13 och 17 år. 😡 Sån här skit behöver uppmärksammas mer, jag tycker fortfarande att både skola, polis och media borde informeras om vad ungjävlarna sysslar med.
 
Jag märker skillnad på honom när jag har tvingats dra ner på promenaderna av en eller annan anledning någon dag, då är det som du skriver. Så visst är det skillnad i motionen. Men jag märker ju att han verkar nöjd med tillvaron när vi har våra rutiner på plats, speciellt när det mest hela tiden är skog vi rör oss i. Detta är alltså en hund som kan ligga i timmar på balkongen och sova, kolla läget, göra ingenting. Som inte bryr sig om en hund går förbi, barn, vuxna, cyklar eller bilar. Eller fyrverkerier.

Men det ÄR en husky, så att det trots allt syns då och då tycker jag inte alls är märkligt, jag är mest glad för att han är en ovanligt tyst och lugn husky...

Självklart är mer fysisk aktivitet bättre för ALLA hundar oavsett ras, men att envist hävda att han mår dåligt och inte klarar vara ensam och är stressad och skriker på bussen pga att han inte för dra och springa dagarna i ände håller jag inte med om. Han skriker för att han är en husky som inte är van vid att åka buss men som tycker att det är Kul, som draghundar som ska dra och tjuter hål i huvudet på allt runt om sig... Där kvittar det hur mycket de dragit dagen före, de skriker ändå. Hur mycket man tränar en husky går det inte helt att skölja huskyn ur dem.

Jag har tränat massor och lagt ner massor av tid och energi på honom under de här snart 4 åren på att komma dit vi är i dag, mängder. Det har hela tiden gått framåt och han har inte haft problem med att vara ensam tidigare förrän nu i den här situationen. Att öka motionen löser inte ensamhetsproblemet, då hade det uppstått när han var ung, när jag köpte honom. Det är inget som bara poppar upp i en medelålders hund, "Ah, jag är visst en husky, jag får inte dra, jamen dåså, då kan jag inte vara ensam hemma mer".
Vad bra, då är allt i sin ordning och du har läget under kontroll då.
 
Hunden är av en ras som mår som bäst när den får bränna 10.000 kalorier om dagen på intensivt arbete i flock. De vill inte ha nosövningar, miljöstimulans och trickträning. De vill springa i flock i timtal, flera dagar i veckan. Hänga med flocken när den äter, hänga med flocken när den vilar, och så ta ut sig fullständigt igen dagen efter.

Jag förstår till fullo varför den skriker hysteriskt och varför det är hopplöst att lära den åka buss, som läget är nu. Hans basbehov är inte uppfyllda, det är inte läge att prata om lydnadsträning och fler koppelpromenader.

TS, det måste finnas nån med löpband eller liknande i närheten, så han får SPRINGA SIG TRÖTT!

Jag vill egentligen bryta ut detta till en annan tråd och dra fler raser över denna ”kam”.
Men jag vet inte om jag orkar 😅
Kort bara tror jag verkligen att fler hundar behöver just detta mer!

Jag märker att jag alltid får en mer harmonisk hund när vi gjort just detta i allt. Vardagsbestyr, hundmöten, bilfärder, tillomed i träning sen.
 
Jag vill egentligen bryta ut detta till en annan tråd och dra fler raser över denna ”kam”.
Men jag vet inte om jag orkar 😅
Kort bara tror jag verkligen att fler hundar behöver just detta mer!

Jag märker att jag alltid får en mer harmonisk hund när vi gjort just detta i allt. Vardagsbestyr, hundmöten, bilfärder, tillomed i träning sen.
Ja, absolut. Enorm skillnad på hundar när de får ta ut sig fysiskt regelbundet jämfört med när de har myror i kroppen.

Att ge dem förutsättningarna att ta ut sig fysiskt är första åtgärden när jag tar emot problemhundar. En fysiskt nöjd hund har mycket bättre förutsättningar att ta in omvärlden och hantera sina egna känslor på ett konstruktivt sätt.
 
Ja, absolut. Enorm skillnad på hundar när de får ta ut sig fysiskt regelbundet jämfört med när de har myror i kroppen.

Att ge dem förutsättningarna att ta ut sig fysiskt är första åtgärden när jag tar emot problemhundar. En fysiskt nöjd hund har mycket bättre förutsättningar att ta in omvärlden och hantera sina egna känslor på ett konstruktivt sätt.
Jag vet hur mina 5 blev efter nästan en hel vecka med närmare -40 då vi inte kunde köra på som vanligt pga köldkramp o dåliga tossor :nailbiting: Jag vill nog inte va inärheten av mina hundar om dom inte får ta ut sej fysiskt minst 4 gånger per vecka :rofl: Mina e inte heller socialiserade i form av att va ute bland folk på stan o möta andra människor o djur men de går alldeles utmärkt dom gånger vi faktiskt möter någon. De är en speciell känsla att få se dom trötta o nöjda efter att ha fått ta ut sej ordentligt:love:
 
Att öka motionen löser inte ensamhetsproblemet, då hade det uppstått när han var ung, när jag köpte honom. Det är inget som bara poppar upp i en medelålders hund, "Ah, jag är visst en husky, jag får inte dra, jamen dåså, då kan jag inte vara ensam hemma mer".
En trött hund har inte lika starka känslor. Därför kan motion göra att ensamhetsträning blir lättare, det är ingen slump att nästan alla instruktioner för ensamhetsträning börjar med "börja när hunden är trött och avslappnad".
 
Ja, absolut. Enorm skillnad på hundar när de får ta ut sig fysiskt regelbundet jämfört med när de har myror i kroppen.

Att ge dem förutsättningarna att ta ut sig fysiskt är första åtgärden när jag tar emot problemhundar. En fysiskt nöjd hund har mycket bättre förutsättningar att ta in omvärlden och hantera sina egna känslor på ett konstruktivt sätt.
Precis! Min blev snarare stressad (och fet...) av godisletande och liknande övningar. Han blev inte en grad tröttare av det, tvärtom. Det hade i princip motsatt verkan. Det han blev tröttast och nöjdast och mest harmonisk av, var fysisk aktivitet där han fick bränna massor av energi.

Den enda mentala aktivitet han blev trött av, var gruppträning hos brukshundsklubben, gärna några timmar med nån liten paus.
 
Jag vill egentligen bryta ut detta till en annan tråd och dra fler raser över denna ”kam”.
Men jag vet inte om jag orkar 😅
Kort bara tror jag verkligen att fler hundar behöver just detta mer!

Jag märker att jag alltid får en mer harmonisk hund när vi gjort just detta i allt. Vardagsbestyr, hundmöten, bilfärder, tillomed i träning sen.

Har själv en hund som lätt gått upp i stress och förväntan med en hel del ljudande. Dock så är han helt annan när han jobbat i fårhagen och man får skaka liv I honom för att han ska vakna.
Det kan vara en otrolig skillnad på samma situation med en uttråkad, utvilad och uppspelt hund jämfört med en hund som är nöjd, trött och fått utlopp för sina behov av aktivitet.
 
Jag förstår att ni känner att det är viktigt att skriva om motionering av hundar osv. Jag skulle dock uppskatta om ni tog det i en egen tråd och inte tjatade på mig om det här. Ni kanske tycker att det är rätt tråd att stolt slå er för bröstet, men brösta upp er i en egen tråd.

Jag har vid flera tillfällen förklarat hur min situation ser ut, hur vårt liv ser ut, vad jag gör, har gjort och mina förmågor. Mitt problem är nu att han inte kan vara ensam. Detta är något som är nytt och inte något som jag anser kommer sig av att han är understimulerad. Inte heller tror jag att lösningen är att han får springa sig trött, dra eller vad som. Han har separationsångest ändå, oberoende av detta. Det kan säkert hjälpa, men inte ensamt, ihop med flytt, ihop med så mycket andra saker, men jag har inte förmågorna för att göra allt detta som KANSKE skulle lösa hans ensamhetsproblem. Det borde ha framgått i tråden nu efter 17 sidor. Jag har tills dags datum gjort vad jag kunnat och det har fungerat under alla åren, fram tills de här yttre omständigheterna. Om det inte framgår av första inlägget så borde det göra det av fler av mina inlägg, att jag mår otroligt dåligt av att inte kunna lösa situationen.

Nu är han till salu. Vilket ju var "poängen" med tråden ju. Att sitta och tjafsa med mig om att han är en husky, att han ska leva i en flock, att han måste dra, att han inte kan bo i lägenhet, att han inte gillar nosövningar eller trickövningar osv är faktiskt rätt trist. Jag har gjort mitt bästa för den hunden och det har banne mig varit bra nog under hela vår tid tillsammans. Det har banne mig inte varit kul att ränna 4 timmar om dagen i 15-20 minusgrader, på is, snö, i 30 plusgrader, gassande sol, i spöregn och pinande vind osv men det har jag gjort för hans skull. Jag har försökt lösa att han ska få dra eller springa eller liknande men det har inte gått. Det räcker så. Han är ute på annons nu. Om man får tro @Migo i Annonsera mera tråden så skulle det bästa vara att avliva eftersom jag är en hemsk person som "stöttar uppfödning/importering av sällskapsavlade huskys".

Det gör jag inte, jag stöttar inte det. Jag köpte en omplaceringshund och gav den ett bättre liv. Jag inser att jag nu inte kan komma längre och väljer att låta honom hamna hos någon som kan. Jag känner mig redan misslyckad som hundägare, att skapa tråden här visste jag skulle väcka besserwissrarna här som bara känner för att trycka till andra, men för guds skull, scrolla vidare. Man behöver inte skapa rundgång i tråden och upprepa sig till förbannelse. Är 17 sidor så jobbigt att läsa så skippa det.

Jag älskar min hund. Jag mår dåligt av situationen. Hunden mår dåligt. Jag vill inte göra mig av med honom. Vad jag VILL och vad som är BÄST är kanske inte alltid kompatibelt. Jag har åtminstone vett nog att erkänna mig misslyckad och avsluta det här innan det helt har eskalerat ur händerna, detta till trots mina egna känslor om att jag älskar honom mer mig, mer än livet självt och inte kan leva utan. Utan honom, utan hund. Jag är INGENTING utan honom, utan att vara hundägare, utan att ha hund. Och ändå gör jag detta för hans skull och inte min.

Skapa egen tråd om hundars motionsbehov, draghundars ickebehov av trickträning och att de inte behöver socialiseras för att fungera, om hundars stressnivå osv. Det hjälper inte att tjafsa om det här, att strö salt i såren gör inte den här uppkomna situationen på något annat vis ändå. Förutom att jag mår ännu sämre och hunden i förlängningen mår sämre eftersom han läser mig som en öppen bok. Han vet, redan innan jag gråter, att jag är ledsen tex, han tröstar. Så om ni skiter i hur jag mår kan ni åtminstone visa honom så pass mycket respekt.
 
Jag förstår att ni känner att det är viktigt att skriva om motionering av hundar osv. Jag skulle dock uppskatta om ni tog det i en egen tråd och inte tjatade på mig om det här. Ni kanske tycker att det är rätt tråd att stolt slå er för bröstet, men brösta upp er i en egen tråd.

Jag har vid flera tillfällen förklarat hur min situation ser ut, hur vårt liv ser ut, vad jag gör, har gjort och mina förmågor. Mitt problem är nu att han inte kan vara ensam. Detta är något som är nytt och inte något som jag anser kommer sig av att han är understimulerad. Inte heller tror jag att lösningen är att han får springa sig trött, dra eller vad som. Han har separationsångest ändå, oberoende av detta. Det kan säkert hjälpa, men inte ensamt, ihop med flytt, ihop med så mycket andra saker, men jag har inte förmågorna för att göra allt detta som KANSKE skulle lösa hans ensamhetsproblem. Det borde ha framgått i tråden nu efter 17 sidor. Jag har tills dags datum gjort vad jag kunnat och det har fungerat under alla åren, fram tills de här yttre omständigheterna. Om det inte framgår av första inlägget så borde det göra det av fler av mina inlägg, att jag mår otroligt dåligt av att inte kunna lösa situationen.

Nu är han till salu. Vilket ju var "poängen" med tråden ju. Att sitta och tjafsa med mig om att han är en husky, att han ska leva i en flock, att han måste dra, att han inte kan bo i lägenhet, att han inte gillar nosövningar eller trickövningar osv är faktiskt rätt trist. Jag har gjort mitt bästa för den hunden och det har banne mig varit bra nog under hela vår tid tillsammans. Det har banne mig inte varit kul att ränna 4 timmar om dagen i 15-20 minusgrader, på is, snö, i 30 plusgrader, gassande sol, i spöregn och pinande vind osv men det har jag gjort för hans skull. Jag har försökt lösa att han ska få dra eller springa eller liknande men det har inte gått. Det räcker så. Han är ute på annons nu. Om man får tro @Migo i Annonsera mera tråden så skulle det bästa vara att avliva eftersom jag är en hemsk person som "stöttar uppfödning/importering av sällskapsavlade huskys".

Det gör jag inte, jag stöttar inte det. Jag köpte en omplaceringshund och gav den ett bättre liv. Jag inser att jag nu inte kan komma längre och väljer att låta honom hamna hos någon som kan. Jag känner mig redan misslyckad som hundägare, att skapa tråden här visste jag skulle väcka besserwissrarna här som bara känner för att trycka till andra, men för guds skull, scrolla vidare. Man behöver inte skapa rundgång i tråden och upprepa sig till förbannelse. Är 17 sidor så jobbigt att läsa så skippa det.

Jag älskar min hund. Jag mår dåligt av situationen. Hunden mår dåligt. Jag vill inte göra mig av med honom. Vad jag VILL och vad som är BÄST är kanske inte alltid kompatibelt. Jag har åtminstone vett nog att erkänna mig misslyckad och avsluta det här innan det helt har eskalerat ur händerna, detta till trots mina egna känslor om att jag älskar honom mer mig, mer än livet självt och inte kan leva utan. Utan honom, utan hund. Jag är INGENTING utan honom, utan att vara hundägare, utan att ha hund. Och ändå gör jag detta för hans skull och inte min.

Skapa egen tråd om hundars motionsbehov, draghundars ickebehov av trickträning och att de inte behöver socialiseras för att fungera, om hundars stressnivå osv. Det hjälper inte att tjafsa om det här, att strö salt i såren gör inte den här uppkomna situationen på något annat vis ändå. Förutom att jag mår ännu sämre och hunden i förlängningen mår sämre eftersom han läser mig som en öppen bok. Han vet, redan innan jag gråter, att jag är ledsen tex, han tröstar. Så om ni skiter i hur jag mår kan ni åtminstone visa honom så pass mycket respekt.
Har suttit och tänkt hoppas att du inte tar åt dig åtskilliga gånger.
Jag är helt övertygad om att du gör ditt bästa redan.
 
Har suttit och tänkt hoppas att du inte tar åt dig åtskilliga gånger.
Jag är helt övertygad om att du gör ditt bästa redan.
Tack!
Jo, jag tar åt mig, jag vill ju inte ha det så här med honom. Jag VILL så mycket, men KAN så lite. Det är så mycket som hindrar och jag känner inte att jag vill öppna mig fullt här på buke för gamarna heller och berätta varför vissa saker inte går. Men det är inte "bara" att göra si eller så, det är inte så lätt.

Herregud,
Det är skamligt att ha "fel" hund/ras enligt vissa människor.
Det är skamligt att söka hjälp för problem man kan ha med sin hund ("ditt fel, du kan för lite för den ras du har, du borde vetat bättre").
Det är skamligt att erkänna när det inte går mer och man släpper hunden vidare för hundens skull.

Tror fasen att det finns så många med "problemhundar" och så många blocketannonser....
 
Tack!
Jo, jag tar åt mig, jag vill ju inte ha det så här med honom. Jag VILL så mycket, men KAN så lite. Det är så mycket som hindrar och jag känner inte att jag vill öppna mig fullt här på buke för gamarna heller och berätta varför vissa saker inte går. Men det är inte "bara" att göra si eller så, det är inte så lätt.

Herregud,
Det är skamligt att ha "fel" hund/ras enligt vissa människor.
Det är skamligt att söka hjälp för problem man kan ha med sin hund ("ditt fel, du kan för lite för den ras du har, du borde vetat bättre").
Det är skamligt att erkänna när det inte går mer och man släpper hunden vidare för hundens skull.

Tror fasen att det finns så många med "problemhundar" och så många blocketannonser....
Du har kämpat och gett honom ett riktigt bra liv. Och du har ju gjort rätt i alla delar. Och du kämpar på och fortsätter försöka göra rätt. All heder till dig och jag hoppas det går vägen. ❤️ Och till kritikerna och tjötisarna. Tagga ner!
 
Tack!
Jo, jag tar åt mig, jag vill ju inte ha det så här med honom. Jag VILL så mycket, men KAN så lite. Det är så mycket som hindrar och jag känner inte att jag vill öppna mig fullt här på buke för gamarna heller och berätta varför vissa saker inte går. Men det är inte "bara" att göra si eller så, det är inte så lätt.

Herregud,
Det är skamligt att ha "fel" hund/ras enligt vissa människor.
Det är skamligt att söka hjälp för problem man kan ha med sin hund ("ditt fel, du kan för lite för den ras du har, du borde vetat bättre").
Det är skamligt att erkänna när det inte går mer och man släpper hunden vidare för hundens skull.

Tror fasen att det finns så många med "problemhundar" och så många blocketannonser....
Tvärt om, det är inte din ansträngning som är problemet, det är inte din träning som är fel, det är hans gener som gör det näst intill ogörbart. Det du beskriver är ett skolboksexempel på fel ras på fel plats, jag har svårt att se hur det är att "brösta upp sig" att påpeka det.
 
Tvärt om, det är inte din ansträngning som är problemet, det är inte din träning som är fel, det är hans gener som gör det näst intill ogörbart. Det du beskriver är ett skolboksexempel på fel ras på fel plats, jag har svårt att se hur det är att "brösta upp sig" att påpeka det.
Och jag håller inte med. Han har fungerat i flera år. Att få springa sig trött skulle hjälpa i nuläget säger jag inte emot men jag är rätt säker på att det inte är lösningen- eller orsaken till situationen som uppstått. Det krävs mer än ut och springa för att lösa ensamheten och det är inte bristen på det som gjort att han inte kan vara ensam. Vilken hund som helst kan flippa ut om den blir trakasserad ute och i sitt hem... Vore konstigt att en sådan reaktion skylls på rasen istället på orsaken.

Att inte kunna läsa vad som egentligen står skrivet i tråden och ändå känna att man flertalet gånger måste skriva saker på näsan på mig är inte bara att brösta upp sig, det är att bete sig som ett arsle.
 
Och jag håller inte med. Han har fungerat i flera år. Att få springa sig trött skulle hjälpa i nuläget säger jag inte emot men jag är rätt säker på att det inte är lösningen- eller orsaken till situationen som uppstått. Det krävs mer än ut och springa för att lösa ensamheten och det är inte bristen på det som gjort att han inte kan vara ensam. Vilken hund som helst kan flippa ut om den blir trakasserad ute och i sitt hem... Vore konstigt att en sådan reaktion skylls på rasen istället på orsaken.

Att inte kunna läsa vad som egentligen står skrivet i tråden och ändå känna att man flertalet gånger måste skriva saker på näsan på mig är inte bara att brösta upp sig, det är att bete sig som ett arsle.
Med det inlägget har väl tråden nått vägs ände men … I rubriken ställer du ju själv frågan När är det ok att ge upp en hund och se sig besegrad? Mot bakgrund av det tycker jag att t ex @Migo s svar borde vara i högsta grad relevanta för dig.
 
Med det inlägget har väl tråden nått vägs ände men … I rubriken ställer du ju själv frågan När är det ok att ge upp en hund och se sig besegrad? Mot bakgrund av det tycker jag att t ex @Migo s svar borde vara i högsta grad relevanta för dig.
Ja självklart har tråden nått vägs ände när jag inte delar andra användares åsikter, förstås. Det är så det är här när man inte har samma uppfattning om något.
Syftet med tråden går också att läsa i mitt första inlägg och i några till.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 695
Senast: Hellhound
·
Övr. Hund Jag skulle behöva tips på hur man överlever sin hunds bortgång. Just nu känner jag ingen anledning till att ens existera själv då han...
Svar
3
· Visningar
511
Senast: Myrten
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 880
Hundhälsa Nytt anonymt nick, för att minska risken att folk förstår vem det handlar om. Jag är aktiv i den lokala brukshundklubbens styrelse...
6 7 8
Svar
148
· Visningar
5 640
Senast: hastflicka
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp