Hur välja - hane eller tikvalp?

[skuggi]

Vi börjar seriöst fundera på en jycke till framöver.
Har en 7-årig kastrerad hane som väl inte har den bästa mentaliteten i världshistorien.. Han har lite svårt för spänniga hundar, ffa hanar, han blir själv väldigt spänning då och offensiv ibland. Oftast är det inga problem när de väl lärt känna varann, men även då kan han vara rätt ofin om han tex får för sig att vakta något gott.

Så, frågan är vad som egentligen har störst chans att bli bra, en hane eller en tikvalp?
Jag hade initialt tänkt att en tik borde vara bättre, han har nog aldrig stört sig på en tik hittills, men vi känner kanske inte så många heller. Nu har iaf någon uppfödare sagt något om att tikar inte alls är så "lätta och trevliga" utan kan vara himla bitchiga de med... Så nu blir jag osäker.

Jag kan ju iofs tänka mig att ett gäng tikar i en kennel där de turas om att ha valpar = status ändras upp och ner rätt mycket, att det kan skapa mer spänningar än om man bara har en pojke och en flicka hemma. Så då kanske uppfödaren har andra erfarenheter än vad vanliga hundägare har?

Vår hane är kastrerad, men visst blir han väldigt intresserad av löptikar, kanske det blir ett bekymmer också?

Berätta gärna om era erfarenheter, både tik+hane och hane+hane. Vad föredrar ni och varför, fördelar och nackdelar?

Jag har väl inte tänkt avla, även om tanken är lockande så misstänker jag att det är för mycket strul i praktiken för att jag ska komma till skott och göra det isf. Så jag behöver ingen tik av den orsaken.

 

[Red_Chili]

Jag tycker inte att ni ska välja kön på hund efter den hund ni har nu, utan efter vad ni vill ha.

Jag själv faller i princip alltid för tikar. De (väluppfostrade) hanar jag träffat har varit så tråkiga (de ouppfostrade hanarna har mer varit odrägliga kräk som inte kan fokusera på något annat än att leta kissfläckar att kissa på) Jag upplever att det händer lite mer med tikar, är lite mer krut i dem. Det kan säkert variera från ras till ras, jag har mest lärt känna vinthundar och ett gäng hundar av sällskapstyp, inte så mycket brukshundar eller riktiga jakthundar. En vän, även hon vinthundsägare, hon fastnar alltid för hanar, för hon tycker att tikar är så jobbiga för det mesta.

 

[BobberiBoo]

Jag har hane som kastrerades vid ett års ålder, hur go och mysig som hellst medans svärmors tik som är lika gammal blir ett rent monster vid löp och ibland bara för att. Bitchig, aggressiv mot andra hundar, ger sig på min hund för att han råkar stå på fel ställe i hundgården. Jag är sån som dras till hanar, tycker dem är enklare att leva med

 

[skuggi]

När det gäller hästar är det helt självklart att jag tar en valack, med hundar vet jag faktiskt inte. Jag tycker att jag inte egentligen dras åt något håll, utom att jag möjligen inbillar mig att jag föredrar en kastrerad hane eftersom jag föredrar valacker. Men man gör ju inte samma saker med dem. Det är en sällskapshund vi ska ha, mest troligt en pudel.

 

[skuggi]

Jag tror jag nog mest bara träffat otroligt trevliga tikar, om några verkat jobbiga så är det okastrerade hanar..

 

[Raderad medlem 94602]

Det där med bitchiga tikar är förvisso sant men man bör kanske förstå innebörden av det lite.
En tik som är bitchig har svårt för andra hundar, oftast tikar. De är lite sneeky i sitt beteende. Kan tex gå igång mer otippat och kan vara långsinta på ett sätt som en hane oftare inte är. Hanar är ofta tydligare i sitt kroppsspråk innan de surnar till.

Men man ska ha i åtanke att detta handlar om tikar som har stor integritet och inte vill vara sociala med andra hundar av någon anledning. Det gäller inte alla tikar. De flesta hundar funkar ju trots allt med andra hundar.

Tycker som @Red_Chili nämnde att du inte ska välja kön utefter den hund du har utan välj det kön du vill ha själv.

 

[iNHALE]

Jag är en person som alltid kommer ha hanar. Gällande hästar så är jag mer flexibel, har haft både sto och valack så där är det mer individen som gäller. Med hundar däremot har jag aldrig känt att jag skulle vilja ha en tik. Vår gamla BC var en tik, hon fick avlivas pga cancer i livmodern som spred sig till lungorna. Hon opererades flera gånger för tumörer i juvret, men det kom tillbaka gång på gång. Dessutom vill jag slippa löp. Många tikar är duktiga på att tvätta sig, men det är ingen garanti utan köper man en hund som inte löpt ännu kan man lika bra få en hund av den sorten som i princip sätter sig och åker kana på golvet när de löper så det ser ut som att man driver slakteri (överdrift ja) i vardagsrummet, blodfläckar överallt, och man måste täcka alla möbler osv med gamla lakan för att rädda överdragen. Sen är nackdelen att om man vill tävla så finns det vissa grenar där löptikar är förbjudna på tävlingsområdet, vilket innebär att du kan få ställa in tävlingar för att din hund plötsligt började löpa och du måste planera hela din tävlingssäsong utifrån löpschemat på hunden, som dessutom kan ändra sig utan förvarning. För att inte tala om skendräktigheter, juverinflammation osv.

Ja, hanar har sin egen könsbundna problematik med prostataproblem osv, dock känns det som att berget av potentiella könsbundna hälsoproblem inte är lika stort hos hanarna.

 

[skuggi]

Ja, jag drömde mardrömmar om juvertumörer, skendräktighet och livmoderinflammationer en hel natt nyligt...
Hmm.. kanske att det låter bättre med en grabb till ändå då...

Valpar är också så svåra, jämfört med hästar. Hästar köper man oftast ganska vuxna, man kan känna och klämma på personligheten och stilen på dem innan man slår till.
Men en valp är ju liksom bara.. jättegullig..? Händer det att folk åker och kollar på en valp å sen ba "näej, vi klickade inte"?

 

[Hyacinth]

Ja, jag drömde mardrömmar om juvertumörer, skendräktighet och livmoderinflammationer en hel natt nyligt...
Hmm.. kanske att det låter bättre med en grabb till ändå då...

Valpar är också så svåra, jämfört med hästar. Hästar köper man oftast ganska vuxna, man kan känna och klämma på personligheten och stilen på dem innan man slår till.
Men en valp är ju liksom bara.. jättegullig..? Händer det att folk åker och kollar på en valp å sen ba "näej, vi klickade inte"?

Jag har ju tackat nej för att jag inte klickade med uppfödaren en gång i tiden. Ursöta valpar, men jag ville ha något mer än det. Jag ville ha en bra uppfödare också.

 

[iNHALE]

Ja, jag drömde mardrömmar om juvertumörer, skendräktighet och livmoderinflammationer en hel natt nyligt...
Hmm.. kanske att det låter bättre med en grabb till ändå då...

Valpar är också så svåra, jämfört med hästar. Hästar köper man oftast ganska vuxna, man kan känna och klämma på personligheten och stilen på dem innan man slår till.
Men en valp är ju liksom bara.. jättegullig..? Händer det att folk åker och kollar på en valp å sen ba "näej, vi klickade inte"?

Det händer absolut, och det är bra att det händer. Man ska inte köpa en valp för att den är söt utan för att man känner att det är rätt hund. Det kan vara svårt att bilda sig en uppfattning om verklig personlighet och karaktärsdrag när de är små, mycket kommer med åren och vissa beteenden debuterar inte förrän hunden blir könsmogen och hormonerna sätter in. Därför är det viktigt att också kolla på föräldrarna för att få en uppfattning om vad man potentiellt har att vänta sig när valpen blir stor. Man ska inte köpa på sig problem bara för att man absolut ska ha den hunden baserat på någon fysisk faktor, typ att den är söt, har fin färg osv.

Vill/vågar man inte köpa valp kan man ju med fördel titta på vuxna omplaceringar, eller unghundar. Där har man ju större chans att bilda sig en uppfattning om vad det är man faktiskt tar hem och man slipper ofta diverse överraskningar som kan komma med tiden hos en valp som växer upp.

Köper man en valp går det i princip inte att gardera sig mot något utan det finns alltid en bit som man måste lämna åt slumpen och helt enkelt se hur det blir när hunden växer upp. Det finns inga garantier för att valpen blir en kopia av sina föräldrar, eller blir precis som sina kullsyskon. I de flesta fall går det dock alldeles utmärkt bara ägaren är lyhörd och är villig att söka hjälp om h*n stöter på problem med hunden som h*n inte vet hur h*n ska hantera för att det ska bli bra.

Viktigt också att man väljer en seriös uppfödare som inte bara avlar på fysiskt friska hundar utan även hundar som har ett stabilt temperament. Om man tittar på föräldrarhundarna och tänker "en sån skulle jag inte vilja ha" då ska man hålla sig borta från deras valpar också.

 

[skuggi]

Jag har ju tackat nej för att jag inte klickade med uppfödaren en gång i tiden. Ursöta valpar, men jag ville ha något mer än det. Jag ville ha en bra uppfödare också.

Ja, så har jag känt när jag köpt häst också. Viktigast att uppfödaren är bra, och där letar jag lite fortfarande, men sen lär ju frågan komma om man ska ha pojke eller flicka...

 

[skuggi]

Det händer absolut, och det är bra att det händer. Man ska inte köpa en valp för att den är söt utan för att man känner att det är rätt hund. Det kan vara svårt att bilda sig en uppfattning om verklig personlighet och karaktärsdrag när de är små, mycket kommer med åren och vissa beteenden debuterar inte förrän hunden blir könsmogen och hormonerna sätter in. Därför är det viktigt att också kolla på föräldrarna för att få en uppfattning om vad man potentiellt har att vänta sig när valpen blir stor. Man ska inte köpa på sig problem bara för att man absolut ska ha den hunden baserat på någon fysisk faktor, typ att den är söt, har fin färg osv.

Vill/vågar man inte köpa valp kan man ju med fördel titta på vuxna omplaceringar, eller unghundar. Där har man ju större chans att bilda sig en uppfattning om vad det är man faktiskt tar hem och man slipper ofta diverse överraskningar som kan komma med tiden hos en valp som växer upp.

Köper man en valp går det i princip inte att gardera sig mot något utan det finns alltid en bit som man måste lämna åt slumpen och helt enkelt se hur det blir när hunden växer upp. Det finns inga garantier för att valpen blir en kopia av sina föräldrar, eller blir precis som sina kullsyskon. I de flesta fall går det dock alldeles utmärkt bara ägaren är lyhörd och är villig att söka hjälp om h*n stöter på problem med hunden som h*n inte vet hur h*n ska hantera för att det ska bli bra.

Viktigt också att man väljer en seriös uppfödare som inte bara avlar på fysiskt friska hundar utan även hundar som har ett stabilt temperament. Om man tittar på föräldrarhundarna och tänker "en sån skulle jag inte vilja ha" då ska man hålla sig borta från deras valpar också.

Jag har såklart frågat om temperamentet när jag pratat med uppfödare, men "alla" tycker väl att de håller på med bra temperament... Eller, man säger ju det iaf..
Jag tror iaf att vi ska hålla oss borta från såna som har väldigt fartiga agilityföräldrar. Jag är ingen agilitymatte. Mer soffpotatis och ströva runt i skogen, gärna till häst-matte.

 

[Jadzia]

Det där med bitchiga tikar är förvisso sant men man bör kanske förstå innebörden av det lite.
En tik som är bitchig har svårt för andra hundar, oftast tikar. De är lite sneeky i sitt beteende. Kan tex gå igång mer otippat och kan vara långsinta på ett sätt som en hane oftare inte är. Hanar är ofta tydligare i sitt kroppsspråk innan de surnar till.

Men man ska ha i åtanke att detta handlar om tikar som har stor integritet och inte vill vara sociala med andra hundar av någon anledning. Det gäller inte alla tikar. De flesta hundar funkar ju trots allt med andra hundar.

Tycker som @Red_Chili nämnde att du inte ska välja kön utefter den hund du har utan välj det kön du vill ha själv.

Precis en sådan har jag. Sur som ättika när något inte passar och den andra tiken är den som får sota för det. Vad hon surar på varierar från dag till dag. Hanen vågar hon inte sura mot.

 

[iNHALE]

Jag har såklart frågat om temperamentet när jag pratat med uppfödare, men "alla" tycker väl att de håller på med bra temperament... Eller, man säger ju det iaf..
Jag tror iaf att vi ska hålla oss borta från såna som har väldigt fartiga agilityföräldrar. Jag är ingen agilitymatte. Mer soffpotatis och ströva runt i skogen, gärna till häst-matte.

Gällande temperament är det också, iaf i mitt tycke, viktigt att man väljer uppfödare som föder upp rastypiska hundar. Vill man inte ha en hund med mycket vall i sig ska man t.ex. inte vända sig till en uppfödare som föder upp BC utan vall, utan då ska man hålla sig borta från BC helt och hellre välja en ras där den korrekta rasstandarden passar det man ska ha hunden till. Dock finns det raser som har två typer, en brukstyp och en sällskapstyp, så där är det lite av en gråzon, men generellt ska man hålla sig borta från folk som avlar på hundar som int följer rasstandarden.

 

[Raderad medlem 94602]

Precis en sådan har jag. Sur som ättika när något inte passar och den andra tiken är den som får sota för det. Vad hon surar på varierar från dag till dag. Hanen vågar hon inte sura mot.

Våra tikar (mor och dotter) är sådana mot varandra men aldrig mot någon annan hund. De funkade....men tack vare ögon i nacken från oss. Sen dottern flyttade har ingen av dem varit inblandade i något tjaffs öht med nån hund.

 

[Red_Chili]

Men en valp är ju liksom bara.. jättegullig..? Händer det att folk åker och kollar på en valp å sen ba "näej, vi klickade inte"?

Jag kan absolut göra så. Meeen jag har varit med så många valpkullar när de varit pluttsmå att jag blivit lite avtrubbad Ur båda kullarna som jag tagit valp så har jag fått välja fritt. Valet har varit enkelt, jag har båda gångerna fastnat för en hane och en tik, och eftersom jag ska ha tik har valet varit lätt. Hade uppfödarna sagt att jag var tvungen att ta någon av de andra så skulle jag inte varit så pigg på att ta en valp. Så ja, sådana människor finns, men vi är kanske inte jättevanliga

 

[fryckan]

Jag har valt hane för att slippa löp. Dock har jag en hane som gnäller och äter dåligt om en löptik är i närheten. Han är också lite aggressiv i koppel mot andra hundar. Det finns för- och nackdelar med bägge könen, inget garanterar att man får problem med något av dem utan välj en vettig uppfödare och utifrån individ

 

[dpmatte]

Jag har 3 hanar, alla okastrerade. Den äldste gillar inte alla hanar man träffar ute. Men han har fostrat båda de andra på ett bra sätt. Aldrig att han har använt sina tänder till att tillrättavisa, och det har gjort att ingen av de tre biter någon annan även om det ibland kan hetta till. Det blir bara morr och sen går man åt var sitt håll. Och så är nog de flesta hanar, man ska bara se vem som är starkast. Tikar däremot kan bita varandra rätt rejält när de ryker ihop.

Det viktigaste är trots allt mentaliteten, att de inte har en massa rädslor och liknande som kan trigga till ångestbitande.

När det gäller löp så löper tikar cirka 2 ggr per år, så blir de kanske skendräktiga därefter i några veckor. Hanar löper året om nästan, alltså hanar kan bli påverkade av löptikar hela tiden eftersom alla tikar löper inte samtidigt.

 

[russinbulle]

Men en valp är ju liksom bara.. jättegullig..? Händer det att folk åker och kollar på en valp å sen ba "näej, vi klickade inte"?

Det man ska tänka på är vad man tycker om mamman - för gillar man inte mamman, så ska man avstå (pappan kanske man inte alltid träffar, även om man kollar upp data om honom). Mamma-hunden kan givetvis vara i ful form, ha taskig päls osv då hon har valpar - men temperamentet och allting i övrigt bör man ju gilla, för annars är det inte värt att ta en valp efter denne

 

[skuggi]

Det man ska tänka på är vad man tycker om mamman - för gillar man inte mamman, så ska man avstå (pappan kanske man inte alltid träffar, även om man kollar upp data om honom). Mamma-hunden kan givetvis vara i ful form, ha taskig päls osv då hon har valpar - men temperamentet och allting i övrigt bör man ju gilla, för annars är det inte värt att ta en valp efter denne

Angående mamman då, hur pass påverkad är hon av valparna om man träffar henne första gången när hon har valpar?
Nylagt hade vi en jourkatt här hemma med sina ungar och den mamman visade inte alls sin rätta (gosiga och sociala) personlighet medan hon hade alla ungar att ta hand om.
Är det vanligt att även hundar blir så?
Kan vara bra att ta med i bedömningen av mamman isf.
Svårt också (väl?) att bedöma hennes mentalitet i lugn och ro i hemmet, ska man prova en häst vill man ju tex testa både uteritt och ridbana för att se hur den beter sig och då tycker jag att man får en bra bild. Men vi lär ju inte gå ut på en prommis med mamsen liksom

Jämför med vår vovve, här hemma kan han ju verka väldigt cool och soft medan när man är ute så ser man mer av hans stress/dåliga temperament...