Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Zaria

Trådstartare
Nu har idoten gått över gränsen igen,fast denna gången mer än vanligt.

Varit en vända till med familjerätten fast denna gången i telefon eftersom att jag sagt att jag vägrar gå dit på skoltid.Men tydligen är det viktigare att pappan aldrig behöver ta ledigt från jobbet. Att jag läser in 3 terminer på 2 är mindre viktigt heter det,men jag har inte råd att vara borta en eftermiddag varannan vecka.

Denna gången gällde det att pappan behåller sonens kläder gång på gång,TROTS att han i förra vändan förklarade att jag bara gav sonen fula kläder,atningen ärvda eller totalt smaklösa dvs gammal skit...Varför då sitta och behålla dem. Nåväl efter att förlorat kläder för ca 1000 kr vägrade jag att skicka med mer kläder och sedan var karulsellen igång igen.

Familjerätten ringde och jag fortsatte säga att jag gärna skickar med kläder MEN de skall följa sonen dvs komma tillbaka,trots allt är det ju sonens kläder inte våra tycker jag. Detta avtal bröt han gång på gång. Nåväl nu skulle pappan skärpa sig. Bra sa jag och skickade med en väska kläder,de kläder som var kvar hos pappan skulle också med tillbaka,men icke sa nicke....och de kläder jag fick tillbaka dvs väskan var det blandat smutsigt och rent i,ni kan ju tänka er vad nerbajsade nyxor instängda 2 dyn i en ryggsäck luktar och gör med de rena kläderna (pappan är egentligen minst sagt pedant detta var bara för att vara jävlig)

Skickade ett SMS och frågade efter kläderna,och får bara ett otrevligt svar tillbaka. Skrev då att eftersom han redan har massvis av mina kläder.

Fick då SMS på SMS att

*Min nuv pojkvän hade gjort slut med mig,och jag borde tänka över varför jag var så patetisk som alltid blev dumpad (är väldigt bra mellan pojkvännen och mig) och han är en underbar bonuspappa till sonen.

*Hans familj och han trodde inte jag tyckte om sonen som fick så fula kläder och jag kunde då rakt inte älska honom

*Jag var bitter och svartsjuk på hans perfekta liv,perfekta tjej,många barn och hans perfekta jobb(nej knappast,jag vill varken ha en flickvän,5 ungar eller köra truck tyvärr)

*Jag var tydligt väldigt villig och hade lätt för att sära på benen (jaså? det vet han)

*Jag behövde inte finnas,sonen behövde inte mig eftersom hans nya flickvän var mer mamma för sonen än jag.


Sedan det värsta av allt och där sänkte jag mig till hans sjuka nivå jag fick sååå nog:

SONEN SKALL INTE VARA HOS MIG FÖR HAN KOMMER INTE ATT VILJA UMGÅS MED EN SÅ SJUK FAMILJ SOM MIN;OCH PAPPAN VAR SÅÅ OROLIG EFTERSOM VI VAR SÅPASS SJUKA ATT MIN LILLEBROR VALDE ATT TA LIVET AV SIG (han gjorde det för några år sedan 18 år gammal:cry:)

Alltså jag blir spyfärdig,förbannad och ledsen över hans jävla idér och jag tror att det är precis det han vill. Dum som jag var sa jag nog en hel del dumheter tillbaka där och bad honom sluta sms:a men det bara kom mer och mer....

Hur i hela friden håller man humöret uppe? Håller sig lugn?

Kan tillägga att pappan hållt på såhär i stort sett sedan sonen föddes.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Men jösses vad är det för pulver du har barn med? Jag kan inte annat än att skaka på huvudet och önska att du får lugn och ro.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Mitt livs största misstag (inte sonen alltså,men pappan)
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Du sparar väl alla sms och visar familjerätten!??!
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Japp, de kommer säkerligen att ringa i nästa vecka,då skall jag ta detta. Tyvärr har vi en ganska mjäkig familjerättstant som anser att det är bättre med en pappa som beter sig som han än inget alls. Har skrivit andra trådar om henne. Hon är iaf ingen som har mitt fötroende,inte efter att hon ville ha reda på vilken inkomst jag hade,varför jag varit sjukskriven,vad jag gör på fritiden mm dock var jag dum och svarade...Men egentligen det där har hon knappast något med att göra...hon ville veta bara för att lugna pappan tyvärr på bekostnad av att kränka mig. Idag har jag lärt mig att säga ifrån för sådana saker har varken pappan eller hon med att göra.

Ok om jag var en drogmissbrukare eller var farlig för barnet men så är inte fallet,även om pappan brukar skrika och gapa om att jag är det. Oftast går mötene ut på att han gapar,skriker och bara trycker ner mig medan jag får lyssna...Jag önskar att jag också fick säga något eller att hon bad honom knipa igen när han börjar men det vågar hon visst inte. Inte speciellt givande familjerätt.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Men byt tant på familjerätten. Det har man rätt till att göra. Annars kan du ju rapportera tanten till länsstyrelsen då hon uppenbarligen inte sköter sitt jobb som hon ska. Förstår att detta måste vara väldigt jobbigt för dig, men detta ät tyvärr det enda råd jag kan ge dig.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Tror tyvärr att det är den enda tant som finnas. Sedan känns det inte som familjerätten hjälper,vi kommer överens om något,jag sköter det medan pappan ändrar lite hit och dit för att det passar honom...så det hjälper inte,iaf inte på det sätt det är meningen.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Men rapportera tanten till länsrätten ändå, sköter hon inte sitt jobb är hon ju fel person på den platsen.

Tror tyvärr att det är den enda tant som finnas. Sedan känns det inte som familjerätten hjälper,vi kommer överens om något,jag sköter det medan pappan ändrar lite hit och dit för att det passar honom...så det hjälper inte,iaf inte på det sätt det är meningen.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Man kanske skulle kunna göra det. Har hört andra som tycker att hon är bra och de som tycker att hon är mindre bra. vet att pappans föräldrar ringer dit och vill veta saker och har även försökt att tränga sig med på möten. Det vi behövt var någon som bad honom vara tyst emellanåt och fick honom att koncentrera sig på ämnet istället för att spy galla.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Men hur lyckas man hålla sig lugn? Frågan är om han inte vill att jag skall balla ur helt vilket jag tror är baktanken.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Vad vill han uppnå?
Om du ballar ur så måste han ju ta hand om sonen helt själv.
Vill han verkligen det?
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Spara alla sms & mail han skickar!dessa ska du visa bla familjerätt samt soc om det blir så i framtiden, det visar klart & tydligt att han har sammarbetssvårigheter.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Man måste ha rätt att byta kontaktperson på familjerätten.
Ja det är tyvärr såhär många här på forumet resonerar oxå, hellre en skit till pappa än ingen alls, trots trakasserier, hot & att pappan helt enkelt är olämplig.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Ja det tror jag att han vill,hans nya tjej har ju redan 3 barn och ett gemensamt på väg så varför inte ett till. Pappan har ju hela tiden hävdat att sonen skulle må så dåligt här trots att både dagis & BVC sagt till honom att det inte alls är så.

Hade förmodligen blivit han,hans nya och farmor som tagit hand om honom i så fall om jag inte fanns.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Jag är lite kluven i detta,det ultimata vore om pappan skärpte till sig i allt sitt hat mot mig (om grundar sig i att när han väl bestämde sig för att vara pappa 2 veckor innan förlossningen betämt sig för att det alltid skulle vara vi,men efter hot gap och skrik medan jag hade en 5 månaders bebis på armen orkade jag inte utan lämnade honom)

Jag önskar bara att han koncentrerade sig på att vara den goa pappa jag vet att han kan vara men det känns hemskt när sonen på 2,5 år redan tvingas säga att jag är dum.

Sonen: mamma du är dum *börjar gråta*
Jag:Varför då?
Sonen:*rusar in på rummet* Pappa sa,fammo sa mamma du är duuuuum,fuuuul,duuum

Sedan gråter han tills han inte orkar mer och vägrar att prata med mig tills han är helt slutkörd,då kan man nå honom. Han verkar väldigt kluven.

Pappan har redan sagt hur mycket sonen kommer att lära sig att hata mig och att han kommer att berätta "sanningen" så fort som möjligt

Efter sonen varit hos pappan är det kaos några nätter/dagar sonen börjar även att bråka på dagis efter,vara elak mot sina kompisar osv.

Pappan vägrar att göra saker jag ber om ang sonen,tex smörja in hans ben morgon och kväll då han har fruktansvärda torrexem som MÅSTE smörjas.

Tyvärr inser inte pappan vad han gör mot sonen genom att bete sig såhär. Gör så fruktansvärt ont i mig att se hur ledsen han redan är och tvingas säga att jag är dum,så skall inte en 2,5 åring tvingas säga och tycka,trot allt älskar han sin pappa och pappan är en bra pappa egentligen,men tyvärr sätter han hellre sina behov att ge mig på nöten före sonens behov.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Då är det ännu värre än att pappan "bara" är krånglig.
Han skapa en situation där barnet tar skada & mår dåligt.

Man ska aldrig prata skit om den andra föräldern för barn är väldigt opartiska när det gäller just de relationerna, men det vet de flesta.
Där gör han ett väldigt sort fel förutom att han måste protestera mot dig genom att inte sköta erat barn ordentligt(tex eksemen)

Självklart hade det varit bäst för alla om pappan bara lade ner dumheterna men han verkar inte riktigt ha de tankarna.
Fy vad jobbigt för dig & sonen:crazy:Hade själv inte stått ut en seknd, utan siktat på enskild vårdnad i en sån situation.
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Jag har redan ensam vårdnad,men eftersom vårdnaden inte har något med umgänget att göra så kan jag i princip inte göra något alls. Jag får ju inte ens veta var sonen är när pappan har honom eftersom pappan inte ger ut sin adress,för jag har inte med det att göra tycker han :confused:
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Kan tillägga att pappan hållt på såhär i stort sett sedan sonen föddes.

Vilket märkligt beteende. Han reagerar ju som om graviditeten var oplanerad och han aldrig ville ha barnet :cool:
 
Sv: Jä*la Fanskap till pappa...Avreagering multum

Vilket märkligt beteende. Han reagerar ju som om graviditeten var oplanerad och han aldrig ville ha barnet :cool:

Ungefär så var det,fast sedan ändrade han sig 2 veckor innan sonen kom och ville vara pappa,flytta ihop och ha ett förhållande och hela baletten.

Han vill ha barnet sedan han föddes och älskar honom jättemycket,är bara hans sjuka bitterhet mot mig som gör att han beter sig som han gör tyvärr.

Varför en :cool:?
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag är så ställd över något som har hänt att jag ville höra om någon annan har varit med om något liknande. Bytte stall i augusti, till...
Svar
7
· Visningar
2 652
Senast: Lhas
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 921
Senast: Yrsel
·
Övr. Barn Det här är förstås en lång historia som jag ämnar att korta ned så mkt det går. Jag blev gravid med en man som var ca 10 år äldre än mig...
4 5 6
Svar
114
· Visningar
20 035
Senast: Guldaskig
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Kan ni fatta? Jag har hunnit fylla 30. Det är helt galet så fort tiden går. Något annat som också är galet är att jag fortfarande inte...
2 3
Svar
49
· Visningar
11 768
Senast: Saeta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp