M
millansnillan
att inte skapa den här tråden, men nu måste jag få skriva av mig.
Har som ni vet fått en cockerspanielhane av mina föräldrar. Jag är 15 år och vi har haft cockerspaniels i familjen innan. Det har varit ganska mycket bråk om hur han ska uppfostras. Jag har inte hållt med dem i sina metoder utan försökt med egna.
För att lättare kunna beskriva har jag gjort en punktlista.
Bråk 1: Rumsrenhet
Pappa var förbannad över att jag efter 1½ vecka (valpen köptes när den var 12 veckor) FORTFARANDE inte fått valpen rumsren. Det enda han kund evar att springa ut själv när dörren var öppen. Jag förklarade allting om att han fysiskt inte kunde hålla sig.
Svaret jag fick var: "Men lär honom hålla sig! Vet du vad som är effektivt? Kissar han på golvet så ta tag i nackskinnet och tryck ner hans nos i det."
Jag sa att jag vägrade göra något sådant mot en hund. Han blev förbannad men sa inget mer.
Efter ytterligare en vecka var valpen helt rumsren, satte sig vid dörren när den ville ut, och det har inte blivit några pölar på golvet sedan dess.
Berömmet om hur snabbt jag fick hunden rumsren var: "Det gick tydligen att få han rumsren ändå även om det tog tid."
Bråk 2: Valpen går upp för tidigt.
Valpen går nästan alltid upp och tittar vad man gör ifall man är uppe under natten. Bryr man sig inte om honom går han och lägger sig igen på en gång.
Pappa blev förbannad över att han började leka klockan 6 på morgonen. Varför? Jo, när pappa går upp vid den tiden så har han en brottningsmatch med honom... Sedan sätter han på TVn och förväntar sig att valpen ska lägga sig och sova igen.
Jag sa till honom att så går det inte till, vill han att valpen ska sova så ska han inte bry sig om honom. Lyssnar han? Nej. Däremot svär han när valpen är uppspelt och inte vill sova igen.
Bråk 3: Valpen rymmer, alternativt Valpen lyssnar inte på inkallning.
Jag har försökt förklara att det är omöjligt att ha hund på en minimal tomt utan att hunden någon gång ser sig omkring, därför måste man alltid ha koll på hunden när den är ute.
Lyssnar någon? Nej, ni gissade rätt.
Valpen har ibland stuckit iväg men han vänder på en femöring om jag så bara viskar hans namn.
En dag hörde jag skrik ute. Valpen hade stuckit och pappa sprang efter och skrek.
Så blev jag förbannad, hur många gånger har jag inte berättat för alla i familjen hur man korrekt inkallar en hund?
Valpen var 15 m bort, pappa hade gett upp och hade gått in igen ("Han kommer ju ändå tillslut."
)
När han såg mig sa han: "Som om DU skulle kunna fånga in honom! DIG lyssnar han absolut inte på!"
Jag sa till honom att följa med ut och se hur man fångar in en hund.
Jag ställde mig mitt i gatan, såg valpen nosa omkring 20-25 meter bort. Jag säger i låg samtalston "Sötnos, dags att gå in."
Valpen vänder på en femöring och rusar allt vad han orkar mot mig. Väl framme sätter han sig precis framför mig och tittar upp som för att säga "Vad gör vi nu?".
Jag berömmer honom och går in, valpen följer efter mig tätt i hälarna.
Efter det var pappa tyst i hela två dagar om att han inte kunde kalla in valpen.
Bråk 4: Valpen kan inga kommandon
Jag tränade "Sitt", "Ligg", "Kom" och "Vänta" med valpen. Mest repetition eftersom han redan är riktigt duktig på allt det där.
När jag tränar och valpen uppför sig som i en lydnadsbok så kommer kan ni gissa vem?
Iallafall han säger: "Men förfan lär hunden kommandon!"
Jag svarar att "Sitt" är ett kommando.
Till svar för jag: "Nej, han lyder bara dig. Med ett kommando ska han lyda alla."
Jag svarar att hunden lyder den som är ledare, om hunden inte lyder honom så får han också träna med valpen ibland. Då har valpen en chans att veta vad som förväntas av honom.
till svar får jag: "Jag ska väll inte behöva att TRÄNA hunden för att den ska lyda mig?! Det du lär den ska den göra med alla."
Jag drar igen upp det här med ledarroller.
Efter att han sagt att jag inte kan uppfostra en hund så går han.
Bråk 5: Såhär uppfostras en valp.
Kommer ni ihåg valpen som inte ville bli inkallad?
Pappa hade ett perfekt sätt att lära valpen. Efter att jag sagt att det skulle bli bättre om valpen tyckte att det var roligt att komma till honom så skulle den göra det. Han svarade:
"En valp ska inte komma för att det är kul, den ska komma för att den är rädd för att få stryk om den inte gör det."
Jag blev helt stum och visste inte vad jag skulle säga. Ett tag trodde jag att han skämtade, det gjorde han inte.
Han har även sagt:
"En valp är som en unge, de förstår inte om man inte knäpper till dom ibland."
Bråk 6: Valpen är en tornado!
När vi kom hem efter att valpen vart själv i en timme så hade han lyckats butta ner en vas med jord i.
Mamma blir förbannad, går fram till valpen som efter att ha lekt med en boll gått och hälsat på oss med glada svansviftningar och slår till honom.
Jag skriker till henne att sådär kan hon inte göra, han vet inte vad han gjort för fel. Nu tror han att han gjorde fel som var glad för att vi kom hem.
Till svar:
"Han visste precis vad han gjort fel!"
Bråk 7: Valpen är för fäst vid dig!
Valpen är mycket fäst vid mig och följer gärna efter när jag går runt i huset och ser vad jag gör för något.
Både mamma och pappa har sagt att det är för att han inte ser mig som en ledare och måste hålla koll på mig. Jag säger att det är för att han vet att med mig är han trygg.
Han älskar också att gosa med mig i soffan, han hoppar gärna upp i knäet på mig och riktigt goar in sig. Somnar nästan alltid.
Mig är den enda han gör det med, alla andra börjar han leka med direkt. Har sagt till dom att de måste vara passiva och visa att nu är det kel som gäller och inte lek.
Jag har aldrig lekt med honom i knäet eftersom jag vill att där ska han vara still.
Mamma tycker det är jättegulligt att han verkar tycka om mig så mycket, pappa säger att jag bara klemar bort hunden och att det aldirg blir en riktigt hund av honom.
Bråk 8: Valpen biter på möblerna!
Bakgrundsfakta:
I sitt ynkliga valpliv på 6 månader har valpen bitit sönder:
1 flipflopsko (min)
1 träbit som låg på golvet
Han har smakat på:
Badrumsmattan
En tidning
En sko
Han har förrutom det hållt sig till sina tuggleksaker. Jag tycker att det är fantastiskt att ha gått igenom en tandfällningsperiod med så får förstörda saker.
Enligt mamma och pappa är/var han en katastrof med bitandet.
Han har mest burit runt på saker, aldrig tuggat utan bara hämtat, gått runt lite med och sen lämnat.
Bråk 9: Valpen vågar inte ens gå ut!
När andra har försökt gå ut med honom har han genast blivit osäker, vågar inte gå ut och gå utan vill bara springa hem. Så var det för mig också, de två första gångerna.
Nu har han blivit riktigt tuff i skogen, han går iväg en bit själv, tar kontakt med mig ofta. Blir han rädd så istället för att springa hem så söker han kontakt med mig och ser ifall jag går förbi det läskiga eller inte. Har aldrig koppel (utom i folktäta miljöer men vi går 19 gånger av 20 i skogen), han lyssnar på inkallning till 300 %
Ingen annan än jag kan fortfarande gå ut med honom.
Att ahn litar på mig som ledare säger jag. Att jag klemat bort honom enligt pappa.
Iallafall, mycket bråk med valpen. Allt jag skrivit ovanför är såklart bara en bråkdel av det som hänt.
Att vara hundägare skulle vara som en rosafluffig dröm om det inte var för alla andra. Har försökt att prata med mamma och pappa. De förstod mig och sa att de såg att jag hade bar hand om honom m.m. m.m. Efter det så sa de ingenting dumt om honom på tre hela dagar. Sedan började de igen.
Vet inte om jag vågar säga till dom igen, har försökt men de lyssnar inte. Som ni förstår så är pappa värst. Mamma säger att det syns att han tycker om mig och att han faktiskt kan vara riktigt lydig, hon klagar bara om han drar in smuts.
Pappa hotar med att sälja valpen om jag inte får ordning på honom snart. Jag vet att det bara är ett tomt hot, han vet att jag skulle skvallra för farfar
Var tvungen att skriva av mig. Ha det bra med era hundar
(det här måste vara en av bukehistoriens längsta hundinlägg)
Har som ni vet fått en cockerspanielhane av mina föräldrar. Jag är 15 år och vi har haft cockerspaniels i familjen innan. Det har varit ganska mycket bråk om hur han ska uppfostras. Jag har inte hållt med dem i sina metoder utan försökt med egna.
För att lättare kunna beskriva har jag gjort en punktlista.
Bråk 1: Rumsrenhet
Pappa var förbannad över att jag efter 1½ vecka (valpen köptes när den var 12 veckor) FORTFARANDE inte fått valpen rumsren. Det enda han kund evar att springa ut själv när dörren var öppen. Jag förklarade allting om att han fysiskt inte kunde hålla sig.
Svaret jag fick var: "Men lär honom hålla sig! Vet du vad som är effektivt? Kissar han på golvet så ta tag i nackskinnet och tryck ner hans nos i det."
Jag sa att jag vägrade göra något sådant mot en hund. Han blev förbannad men sa inget mer.
Efter ytterligare en vecka var valpen helt rumsren, satte sig vid dörren när den ville ut, och det har inte blivit några pölar på golvet sedan dess.
Berömmet om hur snabbt jag fick hunden rumsren var: "Det gick tydligen att få han rumsren ändå även om det tog tid."
Bråk 2: Valpen går upp för tidigt.
Valpen går nästan alltid upp och tittar vad man gör ifall man är uppe under natten. Bryr man sig inte om honom går han och lägger sig igen på en gång.
Pappa blev förbannad över att han började leka klockan 6 på morgonen. Varför? Jo, när pappa går upp vid den tiden så har han en brottningsmatch med honom... Sedan sätter han på TVn och förväntar sig att valpen ska lägga sig och sova igen.
Jag sa till honom att så går det inte till, vill han att valpen ska sova så ska han inte bry sig om honom. Lyssnar han? Nej. Däremot svär han när valpen är uppspelt och inte vill sova igen.
Bråk 3: Valpen rymmer, alternativt Valpen lyssnar inte på inkallning.
Jag har försökt förklara att det är omöjligt att ha hund på en minimal tomt utan att hunden någon gång ser sig omkring, därför måste man alltid ha koll på hunden när den är ute.
Lyssnar någon? Nej, ni gissade rätt.
Valpen har ibland stuckit iväg men han vänder på en femöring om jag så bara viskar hans namn.
En dag hörde jag skrik ute. Valpen hade stuckit och pappa sprang efter och skrek.
Så blev jag förbannad, hur många gånger har jag inte berättat för alla i familjen hur man korrekt inkallar en hund?
Valpen var 15 m bort, pappa hade gett upp och hade gått in igen ("Han kommer ju ändå tillslut."
)När han såg mig sa han: "Som om DU skulle kunna fånga in honom! DIG lyssnar han absolut inte på!"
Jag sa till honom att följa med ut och se hur man fångar in en hund.
Jag ställde mig mitt i gatan, såg valpen nosa omkring 20-25 meter bort. Jag säger i låg samtalston "Sötnos, dags att gå in."
Valpen vänder på en femöring och rusar allt vad han orkar mot mig. Väl framme sätter han sig precis framför mig och tittar upp som för att säga "Vad gör vi nu?".
Jag berömmer honom och går in, valpen följer efter mig tätt i hälarna.
Efter det var pappa tyst i hela två dagar om att han inte kunde kalla in valpen.
Bråk 4: Valpen kan inga kommandon
Jag tränade "Sitt", "Ligg", "Kom" och "Vänta" med valpen. Mest repetition eftersom han redan är riktigt duktig på allt det där.
När jag tränar och valpen uppför sig som i en lydnadsbok så kommer kan ni gissa vem?
Iallafall han säger: "Men förfan lär hunden kommandon!"
Jag svarar att "Sitt" är ett kommando.
Till svar för jag: "Nej, han lyder bara dig. Med ett kommando ska han lyda alla."
Jag svarar att hunden lyder den som är ledare, om hunden inte lyder honom så får han också träna med valpen ibland. Då har valpen en chans att veta vad som förväntas av honom.
till svar får jag: "Jag ska väll inte behöva att TRÄNA hunden för att den ska lyda mig?! Det du lär den ska den göra med alla."
Jag drar igen upp det här med ledarroller.
Efter att han sagt att jag inte kan uppfostra en hund så går han.
Bråk 5: Såhär uppfostras en valp.
Kommer ni ihåg valpen som inte ville bli inkallad?
Pappa hade ett perfekt sätt att lära valpen. Efter att jag sagt att det skulle bli bättre om valpen tyckte att det var roligt att komma till honom så skulle den göra det. Han svarade:
"En valp ska inte komma för att det är kul, den ska komma för att den är rädd för att få stryk om den inte gör det."
Jag blev helt stum och visste inte vad jag skulle säga. Ett tag trodde jag att han skämtade, det gjorde han inte.
Han har även sagt:
"En valp är som en unge, de förstår inte om man inte knäpper till dom ibland."
Bråk 6: Valpen är en tornado!
När vi kom hem efter att valpen vart själv i en timme så hade han lyckats butta ner en vas med jord i.
Mamma blir förbannad, går fram till valpen som efter att ha lekt med en boll gått och hälsat på oss med glada svansviftningar och slår till honom.
Jag skriker till henne att sådär kan hon inte göra, han vet inte vad han gjort för fel. Nu tror han att han gjorde fel som var glad för att vi kom hem.
Till svar:
"Han visste precis vad han gjort fel!"
Bråk 7: Valpen är för fäst vid dig!
Valpen är mycket fäst vid mig och följer gärna efter när jag går runt i huset och ser vad jag gör för något.
Både mamma och pappa har sagt att det är för att han inte ser mig som en ledare och måste hålla koll på mig. Jag säger att det är för att han vet att med mig är han trygg.
Han älskar också att gosa med mig i soffan, han hoppar gärna upp i knäet på mig och riktigt goar in sig. Somnar nästan alltid.
Mig är den enda han gör det med, alla andra börjar han leka med direkt. Har sagt till dom att de måste vara passiva och visa att nu är det kel som gäller och inte lek.
Jag har aldrig lekt med honom i knäet eftersom jag vill att där ska han vara still.
Mamma tycker det är jättegulligt att han verkar tycka om mig så mycket, pappa säger att jag bara klemar bort hunden och att det aldirg blir en riktigt hund av honom.
Bråk 8: Valpen biter på möblerna!
Bakgrundsfakta:
I sitt ynkliga valpliv på 6 månader har valpen bitit sönder:
1 flipflopsko (min)
1 träbit som låg på golvet
Han har smakat på:
Badrumsmattan
En tidning
En sko
Han har förrutom det hållt sig till sina tuggleksaker. Jag tycker att det är fantastiskt att ha gått igenom en tandfällningsperiod med så får förstörda saker.
Enligt mamma och pappa är/var han en katastrof med bitandet.
Han har mest burit runt på saker, aldrig tuggat utan bara hämtat, gått runt lite med och sen lämnat.
Bråk 9: Valpen vågar inte ens gå ut!
När andra har försökt gå ut med honom har han genast blivit osäker, vågar inte gå ut och gå utan vill bara springa hem. Så var det för mig också, de två första gångerna.
Nu har han blivit riktigt tuff i skogen, han går iväg en bit själv, tar kontakt med mig ofta. Blir han rädd så istället för att springa hem så söker han kontakt med mig och ser ifall jag går förbi det läskiga eller inte. Har aldrig koppel (utom i folktäta miljöer men vi går 19 gånger av 20 i skogen), han lyssnar på inkallning till 300 %
Ingen annan än jag kan fortfarande gå ut med honom.
Att ahn litar på mig som ledare säger jag. Att jag klemat bort honom enligt pappa.
Iallafall, mycket bråk med valpen. Allt jag skrivit ovanför är såklart bara en bråkdel av det som hänt.
Att vara hundägare skulle vara som en rosafluffig dröm om det inte var för alla andra. Har försökt att prata med mamma och pappa. De förstod mig och sa att de såg att jag hade bar hand om honom m.m. m.m. Efter det så sa de ingenting dumt om honom på tre hela dagar. Sedan började de igen.
Vet inte om jag vågar säga till dom igen, har försökt men de lyssnar inte. Som ni förstår så är pappa värst. Mamma säger att det syns att han tycker om mig och att han faktiskt kan vara riktigt lydig, hon klagar bara om han drar in smuts.
Pappa hotar med att sälja valpen om jag inte får ordning på honom snart. Jag vet att det bara är ett tomt hot, han vet att jag skulle skvallra för farfar
Var tvungen att skriva av mig. Ha det bra med era hundar
(det här måste vara en av bukehistoriens längsta hundinlägg)
