Jobbig valp....

[Kilauea]

Vet att det fanns en del såna här trådar tidigare, där jag svarat med "fina" idéer (hammare, tejp osv ).
Nu har turen kommit till mig.....Har ju en 13 veckors valp hemma. Hon har ett hemskt humör.
Skäller och bits när det inte passar henne.... . Det känns som att inget spelar nån roll på vad man gör, det går inte att distrahera henne (bara ibland), inte att ignorera henne och inte att lugna henne. Hjälp! Idéer, nån?
Den vuxna labben är för snäll och säger inte ifrån som hon borde, så henne har jag ingen hjälp av .

(Fast hon har ju faktiskt väldigt mysiga stunder också, det måste jag medge )

 

[skrocken]

Sv: Jobbig valp....

För att komma med ett bra svar bör man veta vilken ras det är. Vissa raser behöver att man "tar i dom", andra blir bara värre...

 

[Kilauea]

Sv: Jobbig valp....

Lagotto Romagnolo är det.....just nu så där underbart gosig igen, ligger i mitt knä och sover!

 

[Kalaspinglan]

Sv: Jobbig valp....

Vad fort man glömmer bort det där.. nu när jag läste ditt inlägg minns jag med ett leende på läpparna (underligt...) att vår valp hade sådana där "damp-ryck" titt som tätt, och precis som du beskriver funkade det inte att lugna ner honom eller ignorera honom. Jag slängde ut honom från rummet en liten stund (hade galler emellan) så han fortfarande kunde se oss men inte vara med. Det fungerade faktiskt, för att ta konflikten fysiskt slutade bara med ännu mer, och att ignorera honom gjorde att han blev ännu mer aktiv.. *suck*

Fast nu är vår guldklimp lugn som en filbunke, nästan jämt. Nästan så jag saknar de där rejsen han hade i lägenheten runt runt runt..

Lycka till...

 

[Kilauea]

Sv: Jobbig valp....

Har ju kompostgaller så hon inte kommer in i vardagsrummet (till alla härliga sladdar ), så jag ska testa det nästa gång. Hon brukar vara bortstängd från matbordet när vi äter (klättrar och tigger trots att hon inte fått nåt därifrån) och då är hon för det mesta lugn - när hon inte hittar på bus.

Får väl tänka som du sa, Kalaspinglan, att sen kommer man glömma det ganska lätt.....fast det känns som evigheter dit nu.

 

[Kilauea]

Sv: Jobbig valp....

Måste bara öppna min egen tråd igen och säga: "skrev jag verkligen det där? ".
Tänk så fort tiden går.
Numera är hon, om inte en städad dam, så i alla fall ingen pestråtta som hon var då. När hon går upp i varv nu (vilket inte är på samma sätt som då) så är det mest att hon hoppar runt med sina leksaker i mun.
Bits inte alls nåt speciellt!

Skriver som Kalaspinglan:

Fast nu är vår guldklimp lugn som en filbunke, nästan jämt. Nästan så jag saknar de där rejsen han hade i lägenheten runt runt runt..

Åh, vad min lilla bebis vuxit, vill nästan ha tillbaka min goa (bitska) nallebjörn.....

 

[Grana]

Sv: Jobbig valp....

Och jag öppnade tråden och tänkte .. *Är den bara 13 veckor, hon har ju haft valpen länge*
Sen såg jag att frågan ställdes i februari. Ja tänk vad tiden går ... :-)))

 

[cassiopeja]

Sv: Jobbig valp....

Måste bara öppna min egen tråd igen och säga: "skrev jag verkligen det där? ".
Tänk så fort tiden går.

Det är nästan så jag längtar till jag kan säga detsamma.
Har skrivit en dagbok om mina tankar och känslor med valpen, vad som fungerar men kanske framför allt vad som inte fungerar och vad som känns riktigt hopplöst... Jag hoppas kunna läsa igenom den dagboken om ett halvår eller så, och säga "men gud, var det verkligen så jobbigt? - det har jag INGET minne av!..."

 

[Nenne1]

Sv: Jobbig valp....

Det blir bättre, jag lovar! Jag kan ärligt säga att jag de första månaderna undrade vad jag givit mig in på, och vad det skulle bli för ett litet ouppfostrat monster av min synnerligen självständiga valp. Han bets. Han revs. Han sket fullständigt i mig. Han brydde sig inte ett smack om ifall jag försvann när vi var ute. Han tuggade på allt (framförallt mina vrister). Han gjorde inget av det som stod i böckerna, var inte ett dugg angelägen om att vara till lags och levde redan från dag 1 i vår familj efter devisen att "själv är bäste dräng".

Nu, drygt 2 år senare, har jag en pigg och rolig hund, smart, på hugget och - faktiskt - ganska väluppfostrad. Efterhand som jag har lärt mig, har han blivit mer angelägen om att vara till lags. Han är krävande, men oändligt rolig att ha att göra med. Och nu kan jag aldrig mer tänka mig att vara utan en hund - och helst ska det vara en av den här kalibern. Men hade någon frågat mig när han bara var en 5-6 månader, så hade jag nog bara lett blekt, och tänkt att om jag överlevde det här, så skulle det nog inte bli fler hundar. I alla fall inte valpar.

 

[cassiopeja]

Sv: Jobbig valp....

...så hade jag nog bara lett blekt, och tänkt att om jag överlevde det här, så skulle det nog inte bli fler hundar. I alla fall inte valpar.

Oj vad det känns igen...
Tack för dina uppmuntrande ord! Ibland känns det tungt, men jag kan faktiskt konstatera att lilla Herr Självständig här hemma även har många bra egenskaper också, och jag brukar rabbla dom för mig själv när det känns som värst. Och jag är övertygad om att om jag bara ger det lite tid kommer vi nog fungera jättebra tillsammans. (även om det kommer ta ett par år... )

 

[Nenne1]

Sv: Jobbig valp....

Men precis så är det! Och vissa saker gick ju liksom av sig själv, just tack vare den där kaxiga självständigheten - att ensamhetsträna var aldrig ett problem. Att åka bil under sansade förhållande likaså. Men det glömde man liksom bort i den där allmänna huligantillvaron man tyckte att man levde i.

Jag hade också en kompis som tröstande sa att "vänta du bara, jobba nu i några år så har du en skitfin hund sedan". Och då tänkte jag dyster "ja, om jag överlever så länge.". Men nu är han drygt två, jag har överlevt, och nu är det faktiskt precis så roligt att ha hund som jag drömde om! Så ha förtröstan!