Valp/Unghund - klarar 'otroligt' lite (eller?)

[mesk]

Hej! Jag har en valp/unghund på ca 6 månader idag. Det är en golden av jakttyp och jag tycker att hon klarar rätt lite för sin ålder. Men det var också länge sedan jag hade valp. Jag undrar lite om ni upplevt samma sak och när det vänt? OBS! Detta blir ett långt inlägg...

Sammanfattningsvis: Idag kör vi en morgontur på ca 5-10 min, så att hon skall få kissa/bajsa. Därefter får hon sin frukost och jag börjar jobba. Hon leker kanske en stund eller så somnar hon direkt efter maten. Vi går sedermera ut kring 11 på en lunchtur. Jag brukar cykla med henne (hon i vagn) till ett ställe med åkermark/ängar där hon kan vara lös. Vi kör lite fotgående innan hon får frikommando, jag belönar all spontankontakt och kallar ibland in henne med röst och ibland med visselpipa. Vi brukar vara ute ca 30-40 min. Vi hinner inte gå så långt, det kanske är några hundra meter fram och tillbaka. Hon brukar hoppa ner i vattendrag, gräva efter "sork", få lite fnatt och sådär. Någon gång har jag gått upp till åkrarna/ängarna i koppel (vad kan det vara, kanske 500 m?) och då slår det lite slint för henne. Hon blir bitig, hoppar upp och biter jackärmarna, kampar med kopplet och det enda som fungerar just då, är att bära upp henne i famnen. Efter några bett är hon lugn och vi kan fortsätta gå. Eller så får man försöka nå henne med godis och gå med godis i nosen på henne en stund. Därefter är hon cool igen. Förhoppningsvis.

Väl hemma brukar hon sova igen till 13-14, därefter en snabbkiss utanför porten och så får hon lite käk. Sedan sover hon eller så leker hon en sväng. Vi brukar fara ut igen kring 15-16.30 (beroende på hur hon sover och hur jag jobbar). Oftast blir det en sväng till skogen. Samma sak här, det är fullt ös medvetslös. Rusar runt, gräver upp allt som går att gräva, blir lite galen och kan flyga på en med bett och hopp. Oftast stoppar hon sig själv direkt efter att hon hoppat upp på en och sätter sig ned. Då brukar jag belöna henne. Det slår liksom ganska lätt över. Hon gör dock inte såhär om vi är med andra hundar. Absolut att hon kan köra lite ärevarv och fnatta men skulle aldrig flyga på mig eller någon annan människa.

I övrigt går vi mest ut på kissturer kring huset/porten.

Som sagt, jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Men hade absolut tänkt att vi skulle kunna hänga i skogen i 2-3h utan problem vid denna ålder. Eller att vi skulle kunna gå någon km iaf. Är jag helt ute och cyklar? Som sagt, jag har inga problem med att hon fnattar. Men man märker på henne att det liksom slagit över i skallen. Sista kvällskissen brukar vara en pers och det är givet att hon kommer hoppa upp och bita i kopplet/mig. Känner inte att hon skulle vara överstimulerade av att vara ute i naturen två gånger per dag. Vi tränar mest på vardagsgrejer, som kontakt, gå i koppel, hundmöten osv. Ibland kör vi personsök, upplevt av leksak/godis och ibland tränar vi apportering på bebisnivå. Vi har också vilodagar om någon dag blivit intensiv eller så.

Ni som haft hundar som blivit lite skvatt galna ute och som lätt fått överslag av att vara lös ute/gå i koppel "en längre" sträcka. Kom det en tid när det vände och ni kunde vara ute längre utan att lillen blev för trött?

Som sagt, hon sover väldigt mycket och är ganska lugn hemma. Kommer absolut dagar där det är svårare att varva ner och hon har blivit mycket bättre än hon var förut ur alla apsekter. Så jag ser absolut att det går framåt.

Tips/tankar/idéer? Eller bara tänka att det blir bättre snart..?

 

[Migo]

Det är väl tråkigt att knata på i koppel helt enkelt, så hon ägnar sig åt roligare saker (bröta med dig). Låter som en fullt normal unghund som skulle behöva hjälp att kanalisera sin energi

 

[mesk]

Det är väl tråkigt att knata på i koppel helt enkelt, så hon ägnar sig åt roligare saker (bröta med dig). Låter som en fullt normal unghund som skulle behöva hjälp att kanalisera sin energi

Haha absolut, men det sker även när hon är lös (men då mig istället för kopplet). Det är som om man råkar gå över en magisk gräns. Känns inte som "bus", för man kan inte nå henne just nu. Hon blir som blockad. Så känns mer som överslag? Men har svårt att se att vi gör för mycket under dagarna. Fattar ju att hon måste få rusa av sig, så mycket som lillan sover, så lär hon ju ha en massa alstrad energi. Vill bara inte att det skall bli stress så fort hon är lös. Men det ger sig väl inom sin tid såklart. Men trodde som sagt att hon skulle kunna haka på lite längre turer vid detta lag. Minnet tryter.

 

[tanten]

Haha absolut, men det sker även när hon är lös (men då mig istället för kopplet). Det är som om man råkar gå över en magisk gräns. Känns inte som "bus", för man kan inte nå henne just nu. Hon blir som blockad. Så känns mer som överslag? Men har svårt att se att vi gör för mycket under dagarna. Fattar ju att hon måste få rusa av sig, så mycket som lillan sover, så lär hon ju ha en massa alstrad energi. Vill bara inte att det skall bli stress så fort hon är lös. Men det ger sig väl inom sin tid såklart. Men trodde som sagt att hon skulle kunna haka på lite längre turer vid detta lag. Minnet tryter.

Är du säker på att det beror på att d gör för mycket? Kan det inte vara så att du gör för lite?
Att hunden behöver fri lek och tjurrusningar i full fart? Behöver få utlopp för lite unghundsenergi?

Jag kan tro att @Migo har rätt - du är för tråkig

 

[TinyWiny]

Min nuvarande hund kom till mig när han var sju månader. Han hade aldrig gått i koppel och kunde verkligen ingenting. Vi gick min då vanliga fyra km promenad från start och det var inga som helst problem. Ibland kunde han bli trött och vilja bli buren några minuter men sedan gick han igen. Det handlar ju om att bli en resurs för hunden. Någon som både står för trygghet och bus. Jag tror att din hund ser det som att hon inte får busa på det sätt hon vill och behöver med dig utan bara ensam också försöker hon få med dig i leken, hon försöker lära dig hur hon tycker att det är kul att leka. Jag kan ju lova att hade vi bara gått de där fyra kilometrarna jag och min hund hade han sett mig som så tråkig att han inte hade velat följa med mer. Man måste ju få det till något som är både roligt och lärorikt under varje promenad och varje umgänge med hunden.

Jag hade i ditt läge skippat vagnen och gått dit istället och lär hunden andra vägar än att bita i koppel eller så. Ha med dig en kampleksak och lek med den istället när du ser att hon blir busig och vill bita i kopplet. Förekom de där busningarna du inte vill att hon gör med något som i hennes ögon är ännu roligare.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag tror också att hunden är rastlös pga uttråkning. Släpp loss och tokröj med henne när hon blir busig istället för att försöka bromsa, vet jag. Lär hon sig att hon faktiskt får dundra loss som en dåre ibland - när människan säger ok - så kan det automagiskt bli så att hon blir mindre stökig i andra situationer. Du ska vara rolig att vara med istället för något bihang som bara går där och säger stopp åt allt kul.

Jag tror också att det är bra att ge mer regelbunden mental aktivering istället för att promenera som huvudsyssla. Det behöver inte vara något jättekomplicerat om det är svårt att hitta fri tid, det kan vara så enkelt som att kasta ut frukosten på gräsmattan eller liknande. En stunds nosarbete kan få de flesta hundar att nöjt vila efteråt. Men jag skulle absolut prioritera saker som kräver samarbete mellan er, för att stärka relationen och kommunikationen.

 

[dobbis]

Säger det dom andra låter påskina ,hon får för lite stimulans/motion/träning.

 

[Bee]

Har ni gått någon valpkurs?

 

[mesk]

Är du säker på att det beror på att d gör för mycket? Kan det inte vara så att du gör för lite?
Att hunden behöver fri lek och tjurrusningar i full fart? Behöver få utlopp för lite unghundsenergi?

Jag kan tro att @Migo har rätt - du är för tråkig

Det är min känsla iaf. Ja, leksaker är med på varje tur ute. Både bollar/apporter som hon får leta upp och kampleksaker som vi leker med ihop! Försöker mixa lek, godis och social belöning

 

[mesk]

Min nuvarande hund kom till mig när han var sju månader. Han hade aldrig gått i koppel och kunde verkligen ingenting. Vi gick min då vanliga fyra km promenad från start och det var inga som helst problem. Ibland kunde han bli trött och vilja bli buren några minuter men sedan gick han igen. Det handlar ju om att bli en resurs för hunden. Någon som både står för trygghet och bus. Jag tror att din hund ser det som att hon inte får busa på det sätt hon vill och behöver med dig utan bara ensam också försöker hon få med dig i leken, hon försöker lära dig hur hon tycker att det är kul att leka. Jag kan ju lova att hade vi bara gått de där fyra kilometrarna jag och min hund hade han sett mig som så tråkig att han inte hade velat följa med mer. Man måste ju få det till något som är både roligt och lärorikt under varje promenad och varje umgänge med hunden.

Jag hade i ditt läge skippat vagnen och gått dit istället och lär hunden andra vägar än att bita i koppel eller så. Ha med dig en kampleksak och lek med den istället när du ser att hon blir busig och vill bita i kopplet. Förekom de där busningarna du inte vill att hon gör med något som i hennes ögon är ännu roligare.

Tar till mig det du skriver. Men anledningen till att jag cyklar dit med henne är för att lunchen bara är en timme och skulle vi gå dit så blir det bara en koppelpromenad. Cyklar vi dit så kan hon ju få vara lös, springa ner och bada och så har vi tid att leka.

Kampleksaker, apporter och bollar är alltid med. Ibland belönas hon med kamp och ibland gömmer jag apporter hon får leta upp osv

 

[mesk]

Jag tror också att hunden är rastlös pga uttråkning. Släpp loss och tokröj med henne när hon blir busig istället för att försöka bromsa, vet jag. Lär hon sig att hon faktiskt får dundra loss som en dåre ibland - när människan säger ok - så kan det automagiskt bli så att hon blir mindre stökig i andra situationer. Du ska vara rolig att vara med istället för något bihang som bara går där och säger stopp åt allt kul.

Jag tror också att det är bra att ge mer regelbunden mental aktivering istället för att promenera som huvudsyssla. Det behöver inte vara något jättekomplicerat om det är svårt att hitta fri tid, det kan vara så enkelt som att kasta ut frukosten på gräsmattan eller liknande. En stunds nosarbete kan få de flesta hundar att nöjt vila efteråt. Men jag skulle absolut prioritera saker som kräver samarbete mellan er, för att stärka relationen och kommunikationen.

Ja, jag har testat att leka med henne när hon är sådär. Men den brukar inte bli toppen haha. Däremot leker vi alltid under våra promenader som jag skrivit ovan. Som sagt, vi går sällan regelrätta promenader. Vi tar oss till ställen där hon kan vara lös just för att kunna leka och utforska ihop.

Vi har gått två kurser, skall börja på nose work snart. Vi kör sök och apportering. Sen kör vi såklart lite småträning hemma och när vi är ute.

Men har själv haft svårt att känna om det är under/överstimulans. Känns mest som att det slår över en sväng och sen kan man fortsätta.

Men har absolut backat en del och varit försiktig med att driva upp henne. Kanske är mer värt att ändå dra upp henne ibland och inte vara rädd för det. Haha har varit rädd för att överstimulera henne, helt klart.

 

[mesk]

Säger det dom andra låter påskina ,hon får för lite stimulans/motion/träning.

Vad mer skall man göra med en 6-månaders menar du? Som sagt, två utevistelser per dag där hon får vara lös och röja runt/utforska. Självklart får hon komma ut fler gånger men mer i närområdet. Vi leker såklart då, som jag skrivit ovan. Vi tränar personsök och apportering. Går kurser 1 gång i veckan (oftast) och ibland får hon leka med andra hundar. Hon hänger på i nya miljöer och hem till vänner/bekanta.

Sen tränat vi smått hemma på diverse olika saker också

 

[mesk]

Har ni gått någon valpkurs?

Yes, valpkurs och unghundskurs. Sen kör vi personsök och apportering

 

[TinyWiny]

Om hon har lätt för att slå över så träna lugna saker med. Höger-vänster-bakom-framför är en grej jag tycker är jättebra om hunden kan precis som att hålla koll på kopplet så att hunden inte trasslar in sig och kan trassla ut sig vid behov. Sådant kan man ju träna lugnt utan att det blir jättebus av det men ändå får hunden tänka till och det kan bli lekfullt ändå.

 

[inverterad]

Asså min 7-månaders får också nåt ryck nån gång per dag, och är det på ett ställe där han inte är lös så blir det ju kaotiskt. Han går inte på mig men springer rundor och nyper äldre hunden i öronen (och äldre hunden manglar honom och han ligger en stund och ber om ursäkt, och sen börjar cirkusen om....). Om inte äldre hunden är med så kör han bara typ 1000 varv ut i skogen, hugger åt sig en pinne eller liknande, och jag fortsätter ju gå så då blir det naturligt att tokrycket avslutas och vi fortsätter vår promenad. I koppel är det rätt jobbigt men är han lös så är det liksom inga problem utan jag har mest sett det som en naturlig del av att vara ung, att det liksom "svämmar över" av känslor och livsglädje ibland. Om jag kallar på honom eller visar en leksak eller godis så avbryter han dock direkt springandet och så blir det ett helt annat fokus.

Är problemet att hon gör dig illa eller är det bara att hon är "okontaktbar" som stör dig? Jag skulle inte dra slutsatsen att hon är varken över- eller understimulerad, men kanske att hon behöver få blåsa ut i stolleryck nån gång per dag - det ser jag faktiskt som fullt naturligt för en valp/unghund. Själv ser jag det som redan nämnts som noll problem med min egen unghund (som tränar regelbundet och går 5-6 km upp mot milen i princip varje dag, förutom kortare rastpromenader resten av dagen).

Vissa individer och vissa raser behöver liksom att få tillgodose "springbehovet" - det är en sån kraft i själva springandet som inte täcks av att gå långa sträckor i trav, träna eller leka med matte/husse. Det märks speciellt mycket på valpar och unghundar men även på äldre hundar kan springandet ibland vara jätteviktigt i inget annat syfte än att få springa, runt runt runt som en galning, med tungan som en slips runt knäna.

 

[Silver Girl]

Vissa individer och vissa raser behöver liksom att få tillgodose "springbehovet" - det är en sån kraft i själva springandet som inte täcks av att gå långa sträckor i trav, träna eller leka med matte/husse. Det märks speciellt mycket på valpar och unghundar men även på äldre hundar kan springandet ibland vara jätteviktigt i inget annat syfte än att få springa, runt runt runt som en galning, med tungan som en slips runt knäna.

Brukar ju till och med ha olika namn, t ex retriever-rycket, valpfnatt m m. När jag växte upp kallade vi det för "flånget".

 

[inverterad]

Brukar ju till och med ha olika namn, t ex retriever-rycket, valpfnatt m m. När jag växte upp kallade vi det för "flånget".

Ja, precis. Inom min ras kallas det "collie-fnatt" eller "rapsus". Det har alla mina collies hållit på med tills de blev riktigt gamla (typ 10-12 år). Hastigheten sänktes ju med ålder, likaså antalet varv, men lyckan var densamma.

Finns det raser där detta inte är ett fenomen? Jag har liksom alltid tänkt att det finns hos alla hundar (men ännu mer i vissa raser - om en bortser från de självklara vinthundsraserna - typ dobbisar älskar ju att springa "för springandets skull").

 

[Huggorm]

Min Labbe var också överdrivet vild som valp men hon blev mycket mera harmonisk när jag lärde henne hämta kastade bollar. Hämta saker är ju vad hon är avlad för och dessutom får hon springa av sig. Hon älskar verkligen att jaga bollar, det är bättre än att gå promenader. Sedan kan man kasta ut i högt gräs så hon får leta lite, eller så går vi ner till sjön och kastar i vattnet så hon får simma. Och en jag känner fick sin Berner Sennen mer harmonisk när hon började dra kärror med den, och det är ju åtminstone delvis vad de hundarna är avlade att göra. Att låta en hund göra vad de är skapta för verkar fylla deras djupt liggande behov.

 

[inverterad]

För övrigt: jag skulle säga att det går inte att gå en 7-månaders frisk unghund/valp (av medelstor/sund byggd ras) trött. Det är jag faktiskt rätt övertygad om. Åtminstone inte om den motionerats normalt under tidigare delen av sitt liv. De orkar så sjukt mycket mer än en tror, och det är helt olika typer av ork eller muskulatur som tränas i fullt blås i 1000 varv vs 6 km i trav med flocken.

 

[mesk]

För övrigt: jag skulle säga att det går inte att gå en 7-månaders frisk unghund/valp (av medelstor/sund byggd ras) trött. Det är jag faktiskt rätt övertygad om. Åtminstone inte om den motionerats normalt under tidigare delen av sitt liv. De orkar så sjukt mycket mer än en tror, och det är helt olika typer av ork eller muskulatur som tränas i fullt blås i 1000 varv vs 6 km i trav med flocken.

Asså min 7-månaders får också nåt ryck nån gång per dag, och är det på ett ställe där han inte är lös så blir det ju kaotiskt. Han går inte på mig men springer rundor och nyper äldre hunden i öronen (och äldre hunden manglar honom och han ligger en stund och ber om ursäkt, och sen börjar cirkusen om....). Om inte äldre hunden är med så kör han bara typ 1000 varv ut i skogen, hugger åt sig en pinne eller liknande, och jag fortsätter ju gå så då blir det naturligt att tokrycket avslutas och vi fortsätter vår promenad. I koppel är det rätt jobbigt men är han lös så är det liksom inga problem utan jag har mest sett det som en naturlig del av att vara ung, att det liksom "svämmar över" av känslor och livsglädje ibland. Om jag kallar på honom eller visar en leksak eller godis så avbryter han dock direkt springandet och så blir det ett helt annat fokus.

Är problemet att hon gör dig illa eller är det bara att hon är "okontaktbar" som stör dig? Jag skulle inte dra slutsatsen att hon är varken över- eller understimulerad, men kanske att hon behöver få blåsa ut i stolleryck nån gång per dag - det ser jag faktiskt som fullt naturligt för en valp/unghund. Själv ser jag det som redan nämnts som noll problem med min egen unghund (som tränar regelbundet och går 5-6 km upp mot milen i princip varje dag, förutom kortare rastpromenader resten av dagen).

Vissa individer och vissa raser behöver liksom att få tillgodose "springbehovet" - det är en sån kraft i själva springandet som inte täcks av att gå långa sträckor i trav, träna eller leka med matte/husse. Det märks speciellt mycket på valpar och unghundar men även på äldre hundar kan springandet ibland vara jätteviktigt i inget annat syfte än att få springa, runt runt runt som en galning, med tungan som en slips runt knäna.

Jag har noll problem med detta så länge hon mår bra i fråga Men för mig har det känts som att hon inte är på något harmoniskt ställe just då haha. Hon kan liksom flåsa som attan, som att det är stressigt för henne. Inte bara flås för att hon sprungit. Jag vill ju bara att lillan skall må toppen!! Det finns liksom glädjefnatten och sen finns det ett annat typ av fnatt. Vet inte hur jag skall förklara. Jag tycker det svåra är när jag inte kan nå henne. Hennes bett är annorlunda då, hon har liksom ingen kontroll. Vilket känns som överslag imo. Skulle jag lyfte upp henne då, så hugger hon hej vilt, skulle lätt kunna ta en bit av ansiktet haha. Så fort hon varvat ner lite så skulle hon aldrig göra det.

Jag tänker inte alls att hon är trött rent fysiskt utan mentalt. Hade verkligen velat röra mer på mig, för min egen skull haha.