Kraftig, hastig viktförlust?

Alexandra_W

Trådstartare
Nu skäms jag som en hund =/

Men nyss kom siameshanen (6 år gammal, tidigare frisk förutom enstaka spontana utbrott av vad som troligen är eosinofilt granulom, som spontanläkt, haft kanske 3 st på alla år) och hoppade upp i knäet på mig, och när jag kelade med honom insåg jag att 'shit vad mager han är!'

Han har blivit det senaste 7 - 10 dagarna, kan inte säga exakt när och det är därför jag skäms som en hund. Men jag har faktiskt bara sett till att katterna har mat, vatten och rent i lådan samt kollat så de sas lever och är närvarande (räknat in dem typ), och klappat förstrött på huvudet när de kommit och lagt sig i sängen den senaste veckan/dryga veckan (absolut senaste veckan, men ev varit klent med nogsam koll några dagar ytterligare). Jag har inte haft ork till mer, ena hästen står ju på djursjukhuset och det var tills i helgen tveksamt om han övht skulle klara sig. Det är INTE försvarsbart att missa viktförlusten men en förklaring.

I alla fall, han har alltså fallit ur fullkomligt och *skäms ännu mer* ser ut som ett vanvårdsfall hullmässigt, spontant så halva kroppsvikten är väck. Han har aldrig haft hullproblem åt något håll förr, utan hållit en kanonfin vikt på fri tillgång av kattmat med höga värden. Inte blivit för tjock, och inte varit 'svår' få hullet att stanna på heller.

Hans svårfödda polare håller en utmärkt fin vikt, så där skiter det sig ju att det är något med det nya fodret som jag dock gett flera månader nu, så det förklarar ändå inte det extremt snabba raset.

Jag kan dessvärre inte säga varken att han ätit normalt eller ej, jag har som sagt var tre katter på fri tillgång. Jag fyller på när det är tomt helt enkelt. Det har dock inte gått varken mer eller mindre kattmat än vanligt, dvs jag har fått fylla på med samma intervall som vanligt. Generellt så är han en 'högljudd gnällkatt' när något inte passar, t ex om maten är slut eller det är 'fel' mat. Man kan inte missa det med mindre än plötslig, fullkomlig dövhet. Alt är mentalt sammanbrott av skrikandet (det är en siames, go figure liksom..)

Vattenmässigt så tyvärr lika luddigt. Katterna har en vattenskål och hunden än, men katterna dricker ur hundens med. Jag har sett katten dricka, så dricker han något så är det mer än normalt. Men jag kan inte säga att det ÄR så heller, men han KAN ha druckit mer än normalt.

Avföring/kisseri - samma sak, tre katter. Men det är normal mängd och normal konsistens i lådan sådär spontant (är ju svårt mäta, men..)

I övrigt så är han lika pigg och odräglig som vanligt, normal i beteendet (dvs vilar/leker/kelar och allt som vanligt), pälsen är fin etc.

Jag ska självklart ringa veterinären imorgon, och kommer skämmas ögonen ur mig hela natten. Men någon som har någon tro/teori/tanke. Något måste ju vara åt helvete om de tappar så fruktansvärt fort, och jag är nyfiken på vad, rent teoretiskt?
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Min hade ju struma, och var inte allmänpåverkad, ingen försämring i pälskvalitet eller något annat. Det kan ju vara tusen andra saker också, men struma kan vara bra att komma ihåg eftersom många veterinärer tyvärr missar att ta de proverna om inte katten verkligen visar alla typiska symptom.
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Börja med att kolla om han äter som han ska. Serwera nåt gott till bara honom och se hur han beter sig. Intressant att weta hur kan ställer sig till mat - äter han glupskt men magra ändå? Äter han inte alls? Will han äta, luktar på maten men går därifrån?
Och ge akt på hur ofta han pinnar iwäg till wattnet.

Är han awmaskad?

6 å är lite ungt för hypertyreos, men det är ju inte otänkbart på något sätt. Hade han haft så taskiga njurar att han tappar så mkt i wikt så snabbt så tycker jag att du borde se det på andra sätt; taskig andedräkt (kan ju bero på annat också förstås), skiwig päls, trött.

Tycker inte att du ska klandra dig själw heller. Hade du råkat upptäcka att ena bakbenet war wridet 90 grader så skulle jag wara mer dömande!
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Börja med att kolla om han äter som han ska. Serwera nåt gott till bara honom och se hur han beter sig. Intressant att weta hur kan ställer sig till mat - äter han glupskt men magra ändå? Äter han inte alls? Will han äta, luktar på maten men går därifrån?
Och ge akt på hur ofta han pinnar iwäg till wattnet.

Kollade igår, gav honom lite skinka (= goott!), jag höll på att bli av med fingrarna. Dvs med skinka betedde han sig precis som vanligt, dvs blev rabiat och försökte med både klor och tänder skynda på den slöa personalen att ge mer skinka.

Dock vet jag ju inte hur det är med pelletsätandet. Pelletsen står i köket och jag ser de äta ibland när jag går förbi, men mestadels inte, alltså normalt. Tar maten slut blir det ett förbannat liv ffa på hanen som skriker så man inte kan missa (när man då fyller brukar jag ju se dem äta.) Har fått fylla i normal omfattning, men teoretiskt kan han låtit bli att äta, jag vet ju faktiskt inte hur mkt av skålen han brukar äta, och teoretiskt kan det vara så att det går lite längre tid mellan fyllandet. Men jag snodde maten för dem inatt vid tolv. Mest för att se om/när det skulle bli 'liv' på dem, och om han skulle äta sen när den kom tillbaka.

'Haken' är att alla tre katterna tycker att det är inga problem vara utan mat tydligen. Jag ställde tillbaka den nu vid lunch, och då hade INGEN av dem sagt halvsju om att maten var borta. Och ingen av dem var intresserade av att äta heller när den ställdes fram, så det testet var ju en god ide som föll helt platt.

Vatten har de inne i köket och så är hundens skål i sovrummet, så samma sak där, jag ser inte hur ofta han dricker. Jag ser honom när han går och dricker i sovrummet dock, men det säger ju inget mer än just att han dricker. Inte upplevt han springer oftare till skålen, men det är möjligt att han gör. Jag har skyllt hunden för att dricka lite mer en period tidigare (han kan bli sån), men nu har det varit fullt normalt förbruk på båda ställena tycker jag.

Är han awmaskad?

Ja men inte nyligen. Han är innekatt som får gå ut lite vår-sommar-höst, ena kompisen likadant, andra kompisen går ut/in som hon vill och är stallkatt och råttjägare. Han tar inga möss eller så. Stallkatten avmaskas var tredje månad ungefär (när jag ser mask), och han och polaren avmaskas en gång/år. De är avmaskade i somras (måste kolla exakt, men när polaren hade problem med snuvan). Inte sett mask hos honom (varken nu eller förr, enda jag sett det på är stallkatten, som ju får mask 'stup i kvarten', hon har aldrig gått ner av det dock).

Förut har de avmaskats med tabletter (axilur vill jag ha för mig, men ska inte svära på den saken), nu sist fick de det där spot on-medlet, då det alltid är ett helvete få i hans innekompis maskmedel och det brukar sluta med blodvite och att hon ändå inte fått i sig tillräcklig dos. Så när vet då sa att det ju finns ett spot on var jag i himlen, och av ren bekvämlighet körde jag det på alla tre.

6 å är lite ungt för hypertyreos, men det är ju inte otänkbart på något sätt. Hade han haft så taskiga njurar att han tappar så mkt i wikt så snabbt så tycker jag att du borde se det på andra sätt; taskig andedräkt (kan ju bero på annat också förstås), skiwig päls, trött.

Ja det som känns lite konstigt, att han i övrigt verkar 'som vanligt'. Alltid varit en aktiv katt och det är han fortfarande. Och han härjar fortfarande i lek med de andra, trakasserar sin kompis (han kan vara ett hår av hin ibland) som vanligt etc. Senast igår kväll lekte de 'riva huset' leken så grejerna for som plockepinn. Kommer i galopp när jag ropar, är som vanligt i sina vanor etc (typ matte lägger sig i sängen, han kommer direkt, ligga och snarka vid elementet vid kompisen, tvångsmysa hunden etc). Pälsen är fin och om vanligt (han fäller dock, men det gör de alla tre och han brukar fälla förjävligt på hösten), inget kli eller något, klara rena ögon och näsborrar, rena öron, luktar lika isch som katter brukar i munnen men inte mer. Kollade i munnen igår och han har en del tandsten (är planlagd för munsanering i jan 'som vanligt') men såg inget annat knas men är ju lite svårt se själv. Inte arg på mig när jag kollade i munnen etc. Inte varken mer eller mindre skrikig än vanligt heller.

Tycker inte att du ska klandra dig själw heller. Hade du råkat upptäcka att ena bakbenet war wridet 90 grader så skulle jag wara mer dömande!

Jo men hade jag en enda gång senaste veckan tagit upp honom som vanligt, eller kelat som vanligt med honom och inte förstrött klappat honom bara så hade jag märkt det.

Pratade med mamma, som ju sköter zooet när jag jobbar, dock är hon inte så 'kelig' med katterna och hon hade reagerat i tisdags på att han gått ner i vikt när han gick och strök sig kring benen på henne, men inte innan. Hade dock glömt säga det till mig då (så nu har hon dåligt samvete med, strålande =/)


OM han inte kan äta säger vi, då borde han väl dels vara typ död nu med tanke på hur dåligt katter tål svält, och ffa borde han väl skrikit sönder öronen på mig av hunger? Tyvärr äter han inte blötmat, aldrig gjort, det är rena giftet enligt honom, så inget bra sett testa med något annat än skinka/annat 'supergodis' och med sånt beter han sig ju alltid som om han är helt utsvulten och inte fått mat på 2 veckor. Provade erbjuda blötmat igår, med tanken att OM han åt det, då är han HUNGRIG men kan inte äta pellets. Han tittade på mig som om jag var sinnessjuk och vände om och gick... Dvs fullt normala reaktionen.

I övrigt är han om det spelar roll för någonting vaccinerad mot kattpest, och måste titta men om jag inte minns fel så är det såpass nyligen att han fortfarande har skydd mot kattsnuva med. (Jag vacc inte mot det eg, men på vuxen räcker ju en spruta, så första året efter vacc blir det ju mot kattsnuva med, även om jag inte förnyar förrän det är dags för kattpesten)

Han har tid ikväll hos vet, underbara hemmavet som nog förlängde sina öppettider idag eftersom 'imorgon ska jag på kurs och då blir det ju inte förrän på måndag, så kan du komma ikväll?' :love:
 
Senast ändrad:
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Han kan i alla fall äta, och gör det i alla fall i viss mån spontant. Låg i badkaret och hunden hade puffat upp dörren. Då har jag 'fri utsikt' över kattmatskålen. Och hux flux hoppade hanen upp och började äta. Så han både kan och vill iaf ibland. Såg normalt ut vad jag kunde se där nerifrån badkaret, och han tuggade maten, inte svalde hel eller så. Dock åt han bara litegrann, och hoppade sen ner, men verkade 'helt nöjd' inte som att han gav upp, eller eg velat äta mer än de tio pellets han åt, utan som att han var 'klar'.

Ingen aning hur stora 'portioner' han brukar äta normalt dock.
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Njursvikt.

Förhöjda njurvärden, långt ifrån 'värsta sorten' men klart förhöjda (max refvärde inom parantes); krea 215 (159) och urea 11.9 (9)

Men då han är ung, och superpigg och oberörd i övrigt, förutom att han förlorat drygt 30% av sin kroppsvikt på under två veckor och värdena ju inte är bra men inte alls jättedåliga att det var väl värt försöka behandla och se om han svarade.

Så nu ska han äta k/d (129 kr/kg, de vet då vad de ska satsa på djuren) - eller alla tre katterna ska äta k/d, i 3 v och sen ny koll. Om han inte blir sämre såklart.

Och så fick han beröm för han var drömpatienten i katthänseende, fick kolla i munnen och tempa och kolla och ta blod utan att han gjorde ett skvatt =)
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Ingen infektion. Ingen röntgen. Men kollade även levervärden och 'socker' på blodprov (dvs hb, vita, diff, njurvärden, levervärden, socker. Och kanske ngt mer, vad vet jag *s*, men de jag vet.) Alla de normala. I övrigt inget konstigt 'utanpå' (typ något som kändes knasigt, bra hjärtljud, bra puls, trycket kollades inte, mjuk buk, fina slemhinnor, rena ögon/nos/öron, bra andningsljud, inget som vid palp utifrån kändes förstorat. Tempen aningens i underkant var det enda utom njurvärdena som avvek alls).

Vad är det man kan vilja kika efter med rtg? Vet har ju både röntgen och ultraljud btw, så inte 'resursbrist' som gjorde att det inte nämndes i alla fall.
 
Senast ändrad:
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Det är inte så wanligt med njurswikt hos en så pass ung katt. Och wärdena är inte tillräckligt dåliga för att förklara wiktnedgången. Jag hade welat kolla urin och en rtg öwer buk m njurar. Och jag hade welat kolla T4 också...

Men jag har ju inte undersökt din katt, så det är kanske inte så relewant wad jag hade welat utifrån några rader på nätet!
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Sköldkörtel diskuterades, men vet tyckte att då borde han haft beteendeförändringar med.

Det som ligger närmast till hand att tro om det är njursvikt är väl PKD dock, då är ju åldern inte så 'konstig' väl?

Men ska höra med vet ang rtg, tack. Jag frågade ju just att 'kan det gett såhär snabbt viktras', och vet svarade i förkortning att 'ja, det är väldigt individuellt både hur de mår vid olika värden, jag har haft katter med lägre värden än din som mått skit, och katter med ett värde på 700 som bara varit 'lite lugnare och törstigare än normalt'. Dvs att vissa hade 'lättare' för att tappa vikt, andra att öka törsten och ytterligare tredje att 'må dåligt'. Ingen aning om 'sanningshalten' id et (menar såklart inte vet står och ljuger, men om det är en slump på de katter han sett på sin praktik, eller om det rent allmänt är så), men lät logiskt i mina amatöröron iaf.

Hade den hund för många år sen som fick njursvikt. När hon diagnosticerades var värdena 'medelhöga', och hon var flåsig, trött, drack och kissade, kom från dag till annan. Dvs hon mådde rätt kasst. Inget vikttapp. Sen fick hon nästan 4 bonusår på k/d, innan njurarna kraschade fullkomligt. Hon var pigg som en spigg på helgen. På måndagen åt hon inte, hon var dock nästan 14 år och hade hela livet 'lidit' av tillfällig anorexi, så inget gå i taket av. Hon åt 'godismat'. På tisdagen lika, men lite trött, sov mest inne, men sa man 'ut' så var hon först ut och sist in och tvärpigg ute som vanligt. På onsdagen åt hon fortf inte vanlig mat, var som på tisdagen i övrigt. Men på kvällen åt hon godismat, kräktes efter 10 min och vägrade sen äta. Kom in akut samma kväll, med så höga njurvärden att apparaten slog i taket.

Men där var hon just 'dåligare' med låga värden, än när det var kris, så kändes rimligt det vet sa om 'olika, olika'.

Men, jag får inte tag i beh vet förrän på måndag tyvärr, han är på kurs imorgon och sen är det ju helg. Men om katten inte blir sämre, är det någon risk att vänta? Om han skulle börja gå upp på k/d, kan de göra det i alla fall, eller är det då en bekräftelse på diagnosen?
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Njurkissarna brukar inte gå upp på k/d, men om man har tur så stannar processen i njurarna aw.

Wiktraset kan ha med njurarna att göra, men det är ändå owanligt att katten ä oförändrat pigg och glad efter att ha börjat gå aw sig. Därför skulle jag ha letat widare så att de onormala njurwärdena inte bara är ett bifynd.
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

*kl*

Och bara för det har han varit onormalt lugn hela dagen. Verkar inte må dåligt, kommer galopperandes när man ropar, är kelig som vanligt etc. Men har legat och snarkat i princip hela dagen, vilket inte är riktigt likt honom :crazy:
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Vi fick ta bort vår Ojsan pga njursvikt, han var 3½ år (och hade värden som var bortom mätbara). Våran veterinär pratade då om att det blivit vanligare i ung ålder, och att inavel kunde vara en faktor i det. Ojsan var med största sannolikhet ett resultat av far-dotter-parning.
Nu gäller ju inte det ts katt, men det kanske intresserar någon ändå...

AlexandraW: Hoppas katten kryar på sig snart!
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

*KL*

Kissen var lite 'dämpad' närmsta dagarna efter veterinärebesöket. Om det var chocken eller att han mådde lite halvdant är svårt stt säga, men han sov mest vid elementet.

Förutom det har det varit normal fart på honom, och han har gått upp i vikt med =) hur mycket vet jag inte, är återbesök med provtagning och vägning nästa vecka, men känns på höftben och ryggrad osv att det inte alls sticker ut lika mycket nu.

Och samtliga 3 katter tycker njurfoder är supergott och de kommer ruinera mig om de fortsätter i den här takten. Får kanske dra ner lite och skippa fri tillgång, vet varnade för att risken fanns de blev lite väl tjocka de friska om jag gav fritt.
 
Senast ändrad:
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

KL: TIPS!

När man har fler katter och en av dem behöver dietfoder så kan man göra så här! :p

Bygg en liten bur av kopostgaller, såga ur en öppning i ett av gallren och sätt dit en kattlucka med magnetlås. Sätt magnet-halbandet på katten med hälsoproblemen och VIPS slipper man bekosta specialfoder till alla katter.
Endast katten med halsbandet kommer in i buren där specialkosten serveras.
(Alla "sjukfoder" ju är dessutom inte lämpliga för friska katter!)

Visste en magnetlucka kostar pengar, men det gör specialkost för fler katter än den som är sjuk också!

/Swat
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Smart!

*och så skrev jag ett långt inlägg men suddade*

MEN.. det löser inte mitt problem insåg jag. Jag måste ju inte bara hindra de andra katterna från att dietmaten, jag måste ju hindra HONOM från att äta vanlig mat med =/

Fan, jag som i tanken redan var påväg till Granngården för att shoppa..
 
Senast ändrad:
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Men de friska katterna kanske klarar sej säkert med ett par utfodringar per dag = dvs under mattes överinseende.

Medan den lite krassliga katten behöver ha större möjlighet att gå och "småäta"?

/Swat
 
Sv: Kraftig, hastig viktförlust?

Är ju det de inte gör dessvärre. Bondkatten skulle det säkerligen funka perfekt med, ge henne mat när hon kommer in, alt när hon kommer och vill ha.

Men inte siameshonan tyvärr, av dubbla anledningar. Dels är hon en svårfödd jäkel, dels så har hon alltid haft en tendens att hetsäta och kräkas om hon får mat i 'mål' (tyvärr även om man ger henne tillägg bara, t ex av burkmat vid sidan om den vanliga). Och nu har hon ju inga tänder (förutom framtänderna kvar) så nu blir det ju absolut inte tuggat när hon har bråttom. Dessvärre.

Jag försökte ju lösa det hela genom att ge damerna burkmat, då hanen hellre faller död ner än äter burkmat medan damerna raskt ratar allt torrfoder om det vankas burkmat. Men det gick inte, siameshonan vräkte i sig och kräktes, för att då vräka i sig på nytt och sen kräkas igen. Ska försöka med burkmat igen sen, fri tillgång och ställa skålen på isblock eller ngt. Men sist blev det bara blomflugornas paradis vid fri burkmat.

Knepigt med katter med så olika behov. Förr var det ju lätt, enda 'kraven' var torrfoder, att bondkatten tålde det och att det var fritt. Men nu krockar de individuella behoven vilt, och ffa siameshonan ställer till det - men det är ju inte 'hennes fel' sas.
 

Liknande trådar

Övr. Katt Jag har under många år funderat på att skaffa katt, men inte vågat ta på mig det ansvaret. Möjligheten att få kattvakt är också...
3 4 5
Svar
95
· Visningar
13 312
Hundhälsa Är det vanligt? Tik som fyller 10 i Januari. Tidigare löp så har hon blödigt väldigt mycket första veckan nästan, men nu är vi inne på...
Svar
7
· Visningar
1 504
Senast: Kratus
·
Katthälsa Hej, jag håller på att förgås av sorg och dåligt samvete. Jag har tre hittekatter, varav den äldstes ålder har av veterinär uppskattats...
Svar
15
· Visningar
3 415
Senast: Sel
·
Katthälsa Hej! Har läst massa trådar men inte specifikt hittat det som jag söker så jag provar här. 2016 reagerade jag på att vår (mina...
Svar
12
· Visningar
5 188
Senast: mackan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • HusdjursGPS
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp