Jag vet egentligen ingenting om det här fallet alls, och undviker frågan om eventuella brister i djurhållning och eventuellt djurförbud men väljer en annan frågeställning, nämligen tvångsmässig försäljning av ett stort antal hästar som verkar vara avelshästar och därför också unghästar/föl på kort tid.
Om någon på extremt kort tid tvingas avyttra flera hundra hästar ur en och samma ras, så finns risken att hästarna blir "billigare" än det normala marknadsvärdet.
Förutom att det skadar marknaden, kanske för år framöver för hästrasen, alltså skadar "alla" uppfödare inom rasen ekonomiskt p.g.a. sjunkande marknadspris, så finns också risken att "lågt pris" drar åt sig olämpliga köpare, som i sig genererar nya djurskyddsärenden, eller "bara" fel hästar till fel köpare, så att situationen för hästarna inte blir optimal.
På något sätt, så OM, en hästägare med väldigt många hästar tvingas sälja lejonparten av hästarna p.g.a. "för många hästar", snarare än p.g.a. "vanvårdade hästar", så kan det vara lämpligt att hitta en formel för hur lång tid man får på sig för att kunna sälja hästarna.
Det är ju liksom inte likadant med hästar som med (produktions-)besättningar av nöt, får eller grisar. För lantbruksdjuren så finns alltid slakt som ett rimligt sätt att bli av med djuren, och oftast är avelsvärdet i produktionsbesättning mycket mindre än i en hästbesättning med avel, medan slaktvärdet för friska lantbruksdjur kan vara mycket rimligt. Många av nöt-får-gris kanske ändå helt enkelt bara har någon kort tid kvar innan de ändå ska till slakt.
För hästar med högt avelsvärde, eller med prestations (tävlings-)värde, så behöver dessa hästar inte bara säljas eller slaktas, utan faktiskt komma till rätt ägare också.
