Jag var lite äldre än ditt barn när min farfar dog, TS. Tror jag var runt tio år.
Jag ville först inte åka med när farmor och pappa åkte för att se farfar innan begravningen, men sedan ändrade jag mig av någon anledning och åkte ensam med mamma. Det var inte alls dramatiskt och såhär i efterhand är jag rätt glad både att de frågade och att jag fick ändra mig.
Har ingen aning om varför jag ville åka eller om det egentligen gjorde ett särskilt stort intryck på mig.
Jag tycker inte att man ska skydda barn från döden och egentligen gör det väl ingenting om det blir en mardröm eller två heller? Det är ju ett sätt att hantera upplevelser på det också. En mardröm är inte lika med ett trauma liksom.
Damen på begravningsbyrån låter himla klok!
Jag ville först inte åka med när farmor och pappa åkte för att se farfar innan begravningen, men sedan ändrade jag mig av någon anledning och åkte ensam med mamma. Det var inte alls dramatiskt och såhär i efterhand är jag rätt glad både att de frågade och att jag fick ändra mig.
Har ingen aning om varför jag ville åka eller om det egentligen gjorde ett särskilt stort intryck på mig.
Jag tycker inte att man ska skydda barn från döden och egentligen gör det väl ingenting om det blir en mardröm eller två heller? Det är ju ett sätt att hantera upplevelser på det också. En mardröm är inte lika med ett trauma liksom.
Damen på begravningsbyrån låter himla klok!