Ledsen

Jag hade en ångestattack idag igen. Tyvärr helt fel dag att få en ångestattack eftersom jag behövde åka till Ica och hämta veckans matkasse. Jag sköt på det och sköt på det. Till slut bestämde jag mig för att fråga grannen om någon av dem kunde följa med till Ica. Det var mannen som öppnade och han sa ja. Efter en stund kom hon och var arg på mig som frågade om hjälp. Jag blev utskälld och så var det inget mer med det. Jag bad så mycket om ursäkt och sa att jag inte skulle fråga något någon mer gång.

Jag har uppenbarligen frågat om hjälp för många gånger. Det har jag gjort trots att det bär emot att be om hjälp. Men det är så jäkla tufft att klara sig själv hela tiden.

Nu är jag ledsen för att jag är ensam och för att jag blivit utskälld (trots mitt dåliga skick). Jag känner mig usel.

Det här tycks alltid ske i mitt liv. Jag blir ensam för att folk inte står ut med mig i längden. Det tycks aldrig slå fel.

 

[monster1]

Fast måste man verkligen vara det för att inte bli dissad?

Ja, det tycker jag nog. Att inte hjälpa någon som har det svårt och dessutom vara otrevlig mot den när den ber om hjälp är verkligt trist beteende. Jag tror inte @Magiana har mycket att hämta där i form av stöd och socialt utbyte.

 

[Magiana]

Ingen klarar sig helt själv. Själv får jag ta in hjälp till en mängd saker, just nu är här fyra hantverkare och byter fönster och dörrar.

Vad är det du behöver stöd och hjälp med, och hur kan du får det?

Att slippa genomlida en ångestattack ensam vore guld värt. Dessvärre finns ingen hjälp att få på den fronten. Om jag gör mig illa eller liknande så är det också svårt att klara det själv.

Nej, ingen klarar allting själv. Men när din grundtrygghet kommer med dig själv kommer många saker som du upplever nu inte betyda så mycket eller på det viset de gör idag.

En svimningsattack eller liknande har alltid varit och är alltid otäckt oavsett vilken trygghet jag har eller har haft.

 

[Fruentimber]

Att slippa genomlida en ångestattack ensam vore guld värt. Dessvärre finns ingen hjälp att få på den fronten. Om jag gör mig illa eller liknande så är det också svårt att klara det själv.

Det finns stödlinjer att ringa om du inte vill känna dig ensam under pågående attack (och annars också).

 

[Magiana]

Det finns stödlinjer att ringa om du inte vill känna dig ensam under pågående attack (och annars också).

Jag har provat att ringa jourhavande medmänniska men jag kommer inte fram. Den kötid som det är dit är oacceptabelt lång.

Helst vill jag ha en annan människa där jag är när en attack pågår. En person i en telefonlur är bara bättre än inget.

 

[Fruentimber]

Jag har provat att ringa jourhavande medmänniska men jag kommer inte fram. Den kötid som det är dit är oacceptabelt lång.

Helst vill jag ha en annan människa där jag är när en attack pågår. En person i en telefonlur är bara bättre än inget.

Det finns fler linjer. Har du kollat någon organisation för människor med depression och ångest? De har träffar ibland, av vad jag har sett. Där kan du säkert finna stöd och hitta nya bekantskaper.

 

[Niyama]

Jag har provat att ringa jourhavande medmänniska men jag kommer inte fram. Den kötid som det är dit är oacceptabelt lång.

Jourhavande präst då? Jag har testat många såna där nummer och jourhavande präst är det enda jag kommer fram på inom rimlig tid. På vissa (tror det var kvinnofridslinjen och nån mer) fick jag inte ens hamna i kö utan det var bara ett meddelande om att många ringer just nu, återkom senare.

/ateisten

 

[Magiana]

Det finns fler linjer. Har du kollat någon organisation för människor med depression och ångest? De har träffar ibland, av vad jag har sett. Där kan du säkert finna stöd och hitta nya bekantskaper.

Jag har letat men inte hittat något som passar min situation.

Jag bor långt från allting och här lär det inte finnas träffar. Jag har 6 mil till närmaste stad.

Jourhavande präst då? Jag har testat många såna där nummer och jourhavande präst är det enda jag kommer fram på inom rimlig tid. På vissa (tror det var kvinnofridslinjen och nån mer) fick jag inte ens hamna i kö utan det var bara ett meddelande om att många ringer just nu, återkom senare.

/ateisten

Förtroendet är noll redan från början. Tyvärr.

 

[Fruentimber]

Jag har letat men inte hittat något som passar min situation.

Jag bor långt från allting och här lär det inte finnas träffar. Jag har 6 mil till närmaste stad.


Förtroendet är noll redan från början. Tyvärr.

Ok. Facebook-grupper då? Finns mängder av grupper som rör depression, ångest, ensamhet etc. Där kan man åtminstone chatta med varandra, kanske bestämma fika och dylikt.

 

[Magiana]

Ok. Facebook-grupper då? Finns mängder av grupper som rör depression, ångest, ensamhet etc. Där kan man åtminstone chatta med varandra, kanske bestämma fika och dylikt.

Jag vet faktiskt inte om jag skulle orka läsa om andras ångest och liknande. Det skulle nog vara för tungt.

 

[Alexandra_W]

Skulle det hjälpa om boendestöd kunde följa med och handla? Hjälper ju inte för önskan att ha någon där vid ångestattacker, men minskar risken du behöver handla men inte kommer iväg pga mående.

 

[Magiana]

Skulle det hjälpa om boendestöd kunde följa med och handla? Hjälper ju inte för önskan att ha någon där vid ångestattacker, men minskar risken du behöver handla men inte kommer iväg pga mående.

Jag har tänkt tanken. Men det här var första gången en ångestattack tajmade när jag behövde åka iväg. Jag vet inte hur stor sannolikheten är för att det händer igen.