Min typ av 40-årskris? *långt*

Cattis_E

Trådstartare
Nu har jag funderat sedan i tisdags på om jag ska skapa den här tråden eller ej. Jag vill inte vältra mig i problemet men jag kan behöva lite kloka ord och kanske en skvätt uppmuntran.
Om något är otydligt får ni säga till. Min hjärna fungerar inte helt sammanhängande just nu.


Okej, jag är nåt år över 40, men ändå. Är det här en form av 40-årskris eller bara summan av annat som satt mig i denna situation?
Jag känner mig vilse.

Efter ungefär två år av jag vet inte hur många energikrävande saker som skett fick jag i tisdags kasta in handduken och bli sjukskriven för depression. Frustrationen är stor. INTE IGEN!
Det som fungerat så bra sedan 2013 (har förekommit tidigare också jag tycks ha anlag (och personlighet?) för återkomst. Men det har fungerat så bra med den förebyggande medicin de provade ut då.

Några exempel bland många händelser som kanske bidragit är allvarlig sjukdom i familjen, sjuka hästar och två jobbyten och en periods arbetslöshet däremellan. Listan på tröttande faktorer är mycket längre men jag tänkte bespara er dem.

Båda jobben har varit "fel" men på olika sätt. Det första var organisationen och upplärningen kaos på.
Jag är inte den enda av de sammanlagt 15 nya som slutat även om jag var först.
Tråkigt eftersom jag verkligen trodde på jobbet och de verkade måna om sina anställdas välmående egentligen.

Det andra jobbet blev jag faktiskt lite förvånad när jag fick. Som arbetslös sökte jag det för att det lät okej och nära hem. inte något drömjobb men helt okej för ett tag och villkoren verkade bra.
Tyvärr vantrivs jag med de få kollegor som är nära, och det är så mycket färre kontaktytor med andra än jag räknat med. Lite vi och dem.
Dessutom är det så mycket som inte följer något slags logik vad man ska göra med och sådant tycker jag är svårt..
Ena gången är det si, andra så. Trots att det kan se lika ut. Det ska man bara lära sig över tiden utan rutiner och checklistor. Så mycket frustration...


Något brast i måndags kväll, från att ha varit i en nedåtspiral under en period vars längd är oklar för mig, det går inte att avgöra var det började.
Dessutom provanställd, så vi får väl se vad de gör.
De har inte verkat missnöjda med min insats hittills. Jobb är ju bra att ha även om det inte är något toppenjobb uppenbarligen.

Evigt trött på att skala bort saker som betyder något för att orka jobba. Att vara ledsen.
Att känna att jag inte räcker till för den motion jag vill ge hästarna.
Att ha gått upp 10 kg i vikt senaste 1,5 åren och inte orkar ta tag i det fast det inte är så svårt och jag vet vad som krävs. Gått ned mer förr och hållit mig i många år.

Jag vill mycket och är egentligen logisk och lösningsfokuserad men jag har känt mig fångad i en rävsax jag inte riktigt kommer ur ett tag.
Nästa jobbyte behöver bli bra. Det enda vettiga jag kommer på är att söka mig tillbaka till det jag kan, det kanske jag är lite trygg i.
Jag ska bara hitta något lämpligt ställe jag tror på där jag behövs.
Ett litet orosmoment är ju att det första jobbytet var inom logistikplanering vilket egentligen inte är så olikt.
Men det blev ju inte heller bra.

Det enda jag vet är att detta måendet kommer gå över, på ett eller annat vis. Det är bara en tidsfråga.

Kloka ord någon?
 
Hitta ett jobb där du trivs och försök att på fritiden planera in sådant som får dig att må bra.
Det har jag redan tänkt ut själv. Trodde det framgick i inlägget. Eftersom jag skrev att jag bara ska hitta lämpligt ställe.
Det är tyvärr ju inte gjort på en kvart.
Och ja, jag vet vad jag mår bra av och försöker få in så mycket som möjligt, men energin tryter ju.
 
Men vad jobbigt ☹️.
Kanske blev för mycket stress som sedan utlöste depressionen? Tillåt dig att koppla av och varva ner under sjukskrivningen och ta en sak i taget.

Ibland kan ju en sjukskrivning hjälpa till så att det blir bättre på jobbet. Alltså att det kanske går att få det mer strukturerat sen när du ska tillbaka igen. Men det är ju i så fall något som chefen behöver se till att det funkar för dig.

För övrigt känner jag igen det där med att man fungerar på jobbet men inte så mycket mer än så. Det är svårt att hantera ibland tycker jag.
 
Men vad jobbigt ☹️.
Kanske blev för mycket stress som sedan utlöste depressionen? Tillåt dig att koppla av och varva ner under sjukskrivningen och ta en sak i taget.

Ibland kan ju en sjukskrivning hjälpa till så att det blir bättre på jobbet. Alltså att det kanske går att få det mer strukturerat sen när du ska tillbaka igen. Men det är ju i så fall något som chefen behöver se till att det funkar för dig.

För övrigt känner jag igen det där med att man fungerar på jobbet men inte så mycket mer än så. Det är svårt att hantera ibland tycker jag.
Jo, med ett bättre utgångsläge så kan det ju gå att få det i alla fall fungera på jobbet och inte bekymra lika mycket av det som känns fel.
Men på sikt är det möjligt att det inte är en bra miljö för mig. Men det får man kanske utvärdera senare.

Antagligen är det så att det byggts på med stress från många bäckar små och lite större. Fram till att det till slut slog det igenom den förebyggande medicineringen.
 
Ta en sak i taget.
Tror det känns ”hopplöst” och övermäktigt för du tänker på allt på en gång.

Kan du skära ner på något i privatlivet så du hinner det du vill? Motionera hästarna såpass mycket du vill?
Sen börja göra nått för dig? Nån social grej eller träna?

Jobbet tänker du rätt men det behöver du inte ta tag i direkt 🙂 det kommer bli bra :heart
 
Ta en sak i taget.
Tror det känns ”hopplöst” och övermäktigt för du tänker på allt på en gång.

Kan du skära ner på något i privatlivet så du hinner det du vill? Motionera hästarna såpass mycket du vill?
Sen börja göra nått för dig? Nån social grej eller träna?

Jobbet tänker du rätt men det behöver du inte ta tag i direkt 🙂 det kommer bli bra :heart
Mja. Jag har liksom skurit bort allt som går nu. Utom hästarna och med tanke på att "leva häst" är det viktigaste som finns så.
Men det är också för det varit så mycket bekymmer som måste hanteras hela tiden. Ibland måste sådant få ta prio en tid tyvärr. Det blev lite många saker på rad.
Ja, tanken är ju att återhämta mig lite nu, och sedan gradvis få igång hästarna mer.
 
Har du möjlighet att få hjälp med hästarna någon dag i veckan? Så kanske du slipper känna pressen och att dom går mindre än du vill? Då kanske du kan ha energi för att faktiskt njuta av dom andra dagar :)
 
Mja. Jag har liksom skurit bort allt som går nu. Utom hästarna och med tanke på att "leva häst" är det viktigaste som finns så.
Men det är också för det varit så mycket bekymmer som måste hanteras hela tiden. Ibland måste sådant få ta prio en tid tyvärr. Det blev lite många saker på rad.
Ja, tanken är ju att återhämta mig lite nu, och sedan gradvis få igång hästarna mer.

Kanske dra ner på antalet hästar?
 
Kanske dra ner på antalet hästar?
Nej 😇.
När jag är frisk är inte antalet ett problem.
Skaffa en till medryttare möjligen. Min ena toppentjej har skaffat häst i sommar.
Jag har också en som numer är promenadhäst några dagar i veckan pga kroniska problem. Så honom vill jag ha koll på själv.
Han får vara kvar så länge han funkar och är glad.
 
Se mitt svar till Nephente.
Har du möjlighet att få hjälp med hästarna någon dag i veckan? Så kanske du slipper känna pressen och att dom går mindre än du vill? Då kanske du kan ha energi för att faktiskt njuta av dom andra dagar :)
Se mitt svar till Nephente ovan.
Dessutom kommer min fd medryttare ibland när hon kan och vill trots egen unghäst . Till exempel nu i helgen ❤️.
Men vi pysslar med hästarna tillsammans då istället.
 
När det gäller vikten. Den dag du känner att du orkar läsa en faktabok så läs Slutbantat. Den förklarar så himla bra vad som händer i kroppen när vi bantar och varför det inte fungerar. Där är det acceptans som behövs. :)
 
När det gäller vikten. Den dag du känner att du orkar läsa en faktabok så läs Slutbantat. Den förklarar så himla bra vad som händer i kroppen när vi bantar och varför det inte fungerar. Där är det acceptans som behövs. :)
Jag går ned om jag äter bra mat i rätt mängd kombinerat med min normala motionsnivå 😊. Just nu fungerar tyvärr inte det.
 
Det låter som att du haft många svåra saker i livet som påfrestar. Men jag slänger ändå in en annan synvinkel; kan du ha hamnat i förklimakteriet/klimakteriet? Det är många kvinnor i din ålder som får diagnosen depression, utbrändhet när det är könshormonerna som är förändrade och grundorsaken till det dåliga mentala måendet. Har man obalans på könshormoner är det lätt att få lägre tolerans för tärande omständigheter.
 
Det låter som att du haft många svåra saker i livet som påfrestar. Men jag slänger ändå in en annan synvinkel; kan du ha hamnat i förklimakteriet/klimakteriet? Det är många kvinnor i din ålder som får diagnosen depression, utbrändhet när det är könshormonerna som är förändrade och grundorsaken till det dåliga mentala måendet. Har man obalans på könshormoner är det lätt att få lägre tolerans för tärande omständigheter.
Min kompis har påpekat att det kan vara så det ett antal gånger. 😇
Men mot bakgrund av tidigare erfarenheter tror jag det åtminstone inte är hela sanningen.
Jag känner ju igen symptomen, men även med sjukdomsinsilt är det inte alla dagar lätta att hantera.

Det är däremot något att ha i åtanke att det kan ha någon liten del i det om insatt behandling närmaste tiden inte fungerar.
 
Min kompis har påpekat att det kan vara så det ett antal gånger. 😇
Men mot bakgrund av tidigare erfarenheter tror jag det åtminstone inte är hela sanningen.
Jag känner ju igen symptomen, men även med sjukdomsinsilt är det inte alla dagar lätta att hantera.

Det är däremot något att ha i åtanke att det kan ha någon liten del i det om insatt behandling närmaste tiden inte fungerar.
Nej det är svårt att avgöra/gissa vad som är vad när det finns tidigare dåligt mående. Då får man detaljgranska, mår du dåligt på exakt samma viss som förr, är det ungefär samma proportioner på det dåliga måendet mot vad du tidigare haft eller är du känsligare? Sedan har din mens förändrats? Några fysiska åkommor som tillkommit?
 
Nej det är svårt att avgöra/gissa vad som är vad när det finns tidigare dåligt mående. Då får man detaljgranska, mår du dåligt på exakt samma viss som förr, är det ungefär samma proportioner på det dåliga måendet mot vad du tidigare haft eller är du känsligare? Sedan har din mens förändrats? Några fysiska åkommor som tillkommit?
Alltså innan man hittade rätt i medicinering osv 2013 så var jag sämre än jag är idag.
Nej, mensen har inte ändrats.
Inga fysiska åkommor utom envisa ryckningar i ett ögonlock som förhoppningsvis slutar snart. Det kan till exempel vara relaterat till den kroppsliga stressen en depression innebär. Bland annat.
De tog en radda prover det första de gjorde och allt ser bra ut där.
Men det är egentligen inget ovanligt med recidiv men ändock frustrerande.
 
Alltså innan man hittade rätt i medicinering osv 2013 så var jag sämre än jag är idag.
Nej, mensen har inte ändrats.
Inga fysiska åkommor utom envisa ryckningar i ett ögonlock som förhoppningsvis slutar snart. Det kan till exempel vara relaterat till den kroppsliga stressen en depression innebär. Bland annat.
De tog en radda prover det första de gjorde och allt ser bra ut där.
Men det är egentligen inget ovanligt med recidiv men ändock frustrerande.
Nej det låter inte direkt som klimakteriet. Har inte mer att tillägg, mer än trist att trilla dit igen.
 
Alltså innan man hittade rätt i medicinering osv 2013 så var jag sämre än jag är idag.
Nej, mensen har inte ändrats.
Inga fysiska åkommor utom envisa ryckningar i ett ögonlock som förhoppningsvis slutar snart. Det kan till exempel vara relaterat till den kroppsliga stressen en depression innebär. Bland annat.
De tog en radda prover det första de gjorde och allt ser bra ut där.
Men det är egentligen inget ovanligt med recidiv men ändock frustrerande.
Låter tufft. :heart

Om din sista mening; nej. Och det verkar även finnas ökad förekomst av depression (jämfört med efter andra luftvägsinfektioner) de första 1,5-2 månaderna efter en covidinfektion, men att skillnaden inte kvarstår över tid. Det kanske inte hjälper dig rent faktiskt, men jag ville bara nämna att det trots allt också verkar vara en faktor, så att tillsammans med riskfaktorer både i livsomständigheter och tidigare liknande besvär så kanske en sådan grej blir droppen som får bägaren att rinna över. Och om det stämmer med din tidslinje i förhållande till covidinfektionen så kanske det är skönt att veta att den ökad förekomsten på gruppnivå försvinner efter den tidsrymden.
 
Låter tufft. :heart

Om din sista mening; nej. Och det verkar även finnas ökad förekomst av depression (jämfört med efter andra luftvägsinfektioner) de första 1,5-2 månaderna efter en covidinfektion, men att skillnaden inte kvarstår över tid. Det kanske inte hjälper dig rent faktiskt, men jag ville bara nämna att det trots allt också verkar vara en faktor, så att tillsammans med riskfaktorer både i livsomständigheter och tidigare liknande besvär så kanske en sådan grej blir droppen som får bägaren att rinna över. Och om det stämmer med din tidslinje i förhållande till covidinfektionen så kanske det är skönt att veta att den ökad förekomsten på gruppnivå försvinner efter den tidsrymden.
Intressant.
Har inte läst rapporten än ska tilläggas, men jag undrar om inte den förekomsten har med högre uttröttbarhet att göra till någon del.
Det hjälper ju inte när betungande livsomständigheter staplas på hög om "uthålligheten" är sämre.
Jag har dock inte upplevt någon sådan förlamande trötthet och så som många beskriver just efter covid. Känner mig nog mer nednött vart efter. Så oklart om covid har någon komponent i det
Måste läsa lite senare.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Inspirerad av @parellikusken och hennes kloka dagboksinlägg, för jag känner att det är så himla viktigt att dela med sig om vägen ut...
Svar
10
· Visningar
1 275
Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 097
Senast: Migo
·
  • Artikel
Dagbok Om 1 vecka är det 3 år sedan jag sist kände kärlek, för då lämnade min älskade hund jordelivet. Han levde ett långt och lyckligt liv...
Svar
6
· Visningar
1 708
Senast: Rie
·
Kropp & Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
3 908
Senast: Yrsel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp