När andra vill rida ens häst

[kolblakkur]

Jag har shetlandsponnyer, så det tas ofta för givet att jag ska både erbjuda ponnyridning och barnvakt ”x kan ju hjälpa dig i stallet”, vad fan ska en sexåring hjälpa mig med i stallet?!

 

[Efwa]

Men de flesta här har väl inte sagt något om att bli kränkt över en fråga utan om att det är ett problem att folk inte tar ett nej. .

Jag upplever att många i tråden inte förstår hur man ens kan fråga en sådan sak, vilket också var inlägget jag svarade på.

Att bli trakaserad eller förföljd och inte ta ett nej känner jag ligger utanför det jag nämner.

 

[mooi]

Tror faktiskt aldrig att jag har fått frågan. Och hade jag fått den så hade det ändå varit nej, jag har inte haft hästar som lämpat sig att låta vem som helst rida på och framförallt inte som "karusellhäst/lekhäst" (haft främst unghästar de senaste 14 åren).

Ska någon annan rida så är det folk jag själv frågar, utifrån att jag anser dem lämpliga.

 

[Shaggy]

Jag upplever att många i tråden inte förstår hur man ens kan fråga en sådan sak, vilket också var inlägget jag svarade på.

Att bli trakaserad eller förföljd och inte ta ett nej känner jag ligger utanför det jag nämner.

Nja folk förstår inte att någon helt/nästintill okänd kan ta för givet att det bara är att beställa fram hästen. Det många beskriver handlar ju om mycket ytligt bekanta som de faktiskt inte ens känner. Jag förstår att man ser de frågorna som konstiga. Jag skulle ju inte låna någons hund på det sättet eller bil eller hus. Varför är det då så konstigt att folk reagerar när det handlar om en såpass dyr investering, både ekonomiskt och känslomässigt, som en häst är?

 

[Sasse]

Jag avskyr folk som förväntar sig att de ska få komma ut och rida, eller ännu hellre, att jag ska lära dem rida. Har dock främst märkt av beteendet när jag varit ute i dejtingsvängen. Ridskola är aldrig av intresse, det är antingen för pinsamt, för mycket småtjejer, för dyrt... Då är det bättre att komma ut till mig gratis och kanske få ligga lite efter som beröm för att de varit såå duktiga!

Vänner och bekanta får gärna följa med, men de frågar sällan. Okända som frågar eller folk som förväntar sig, nej tack.

 

[Shaggy]

Jag upplever att många i tråden inte förstår hur man ens kan fråga en sådan sak, vilket också var inlägget jag svarade på.

Nej inlägget du svarade på var det här.

Jag förstår inte hur man kan med att fråga en sån sak... jo, möjligen om jag hade barn som ville klappa häst, men rida, nej aldrig att jag skulle fråga om det.

Har däremot blivit erbjuden att komma och rida hos mina arbetskamrater som vet att jag haft häst (det verkar vara inträdesbiljett)

I ditt inlägg som svarade på det så skriver du (notera min fetning)

Jag å andra sidan kan inte förstå varför man blir kränkt över en fråga där någon visar intresse för hästar.
Alltså, det är ju bara att vänligen tacka nej. Måste det ligga en fräckhet bakom frågan?

Kartfitsa skriver ingenstans i det inlägget någonting om att vara kränkt. H*n uttrycker en förvåning över fenomenet som sådant.

 

[Egonson_]

Har fått frågan några gånger sedan jag började med mindre ponnyer för några år sedan. Lite ponnyridning med oftaförsnällförsittegetbästa-russet kan jag kanske ordna för vissa, om jag själv orkar med det. För okända, nej tack.
Ingen som frågat har dock hört av sig igen och jag tänker inte fråga heller, det är upp till dem att söka upp mig i så fall känner jag. Nordsvenskarna var det sällan någon okänd som ville låna på det viset att man fick en förfrågan hipp som happ. Söta små ponnyer är säkert mer lockande.

Min systerdotter kommer få rida så mycket hon vill dock, om hon vill, hon har dessutom både hästkunnig mamma och mormor så de kan klara sig själva om inte jag orkar.

 

[Efwa]

Nej inlägget du svarade på var det här.

I ditt inlägg som svarade på det så skriver du (notera min fetning)

Kartfitsa skriver ingenstans i det inlägget någonting om att vara kränkt. H*n uttrycker en förvåning över fenomenet som sådant.

Jag upplever att man blir kränkt av det när man inte kan fatta att folk frågar så. Jag menar inte heller att just @Karfitsa blir kränkt av frågan utan att jag upplever att många tycker det men det var det inlägget jag svarade på.
Allt är ju min tolkning.

 

[Kiwifrukt]

Jag tycker dessutom det är högst relevant vem som frågar och hur personen frågar. Min medryttare har ju som sagt frågat på ett sätt som gjorde att jag sa ja (eller, först frågade flickans farfar som då är min granne, och när jag inte nekade honom frågade flickans mamma), och aldrig att de ens frågat eller antytt att de skulle vilja rida på den andra hästen också. Och det kan jag ändå tycka ligga nära till hands eftersom mamman själv är hästvan. Hon hade exempelvis faktiskt kunnat få rida på den stora ponnyn, men inte i sällskap av flickan, för barnet klarar inte ut den mindre ponnyn utan assistans från marken. Jag har minst två personer till på listan över personer som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att låna ut ponnyn till, för jag vet att de skulle klara av det.

Däremot så när det gäller min kusin kräver de att barnet ska få rida. Och då på den häst som jag inte tycker är lämplig för barn, bara för att "det är tråkigt" att rida på en shettis och för att "hon har minsann ridit snart ett år på ridskola och är jätteduktig". Ja, det kanske hon är, men vi pratar om en ponny som är helt och hållet riden och utbildad av en vuxen, och som är opålitlig i trafiken efter ett trauma som unghäst (en moped som försökte köra på henne), hon kan när som helst slänga sig åt sidan och jag sitter själv löst ibland när hon gör det. Ett elva år gammalt barn som endast ridit en och en halv termin på ridskola, inne i ett ridhus på jättesnälla ridskolehästar, kommer inte sitta kvar då. Det är egentligen inte barnet som kräver att få rida den större ponnyn, utan min morbror och hans fru, och det är väl förvisso lite synd om flickan, men mitt nej är även för hennes egen skull.

Likadant när en före detta stallägare krävde att jag skulle låna ut samma ponny bara för att jag inte ville följa med på deras gemensamma julritt, klockan sex på morgonen på juldagen. Jag sa aldrig att jag inte tänkte rida själv den dagen, jag sa bara att jag inte tänkte åka hemifrån vid halv fem för att rida med dem en halvtimme (det var den nivån de red på).

Priset togs ju dock av en person som ringde upp min mamma när vi precis skaffat vår C-ponny, och sa att nu när vi skaffat en större ponny så skulle vi i princip ge vår B-ponny till hennes mans brorsdotter, för hon var minsann så ledsen för att hennes kusin skulle lämna tillbaka shettisen hon hade haft på foder och som ungen ridit på. När mamma påtalade att det 1) inte var hennes häst och att hon inte kunde bestämma det, 2) att vi faktiskt behövde ponnyn som sällskap till den större och 3) att vi hade fler barn, yngre, i familjen, som i första hand ville ha vår häst ringde hon av. Sen kom ungens kusin, som gick i min klass, och talade om för mig i skolan hur elakt det var att inte låta barnet få min häst. Jag hade ju en annan häst jag kunde rida på. Vi kände absolut inte de här personerna mer än till namnet innan.

 

[Shaggy]

Jag upplever att man blir kränkt av det när man inte kan fatta att folk frågar så. Jag menar inte heller att just @Karfitsa blir kränkt av frågan utan att jag upplever att många tycker det men det var det inlägget jag svarade på.
Allt är ju min tolkning.

Ok då värderar vi orden helt olika. I min värld finns det ingen koppling mellan de två fenomenen, ordet kränkt och inte förstå fenomenet, men om man tolkar det så så förstår jag dina invändningar.

 

[Karfitsa]

Jag är inte kränkt. Jag har aldrig fått frågan - när jag hade häst - och jag skulle aldrig ställa frågan. Jag fattar alltså inte att man kan med att fråga någon om man får rida dennes häst, eftersom jag inte skulle komma på tanken själv.

 

[Lingon]

Jag förstår inte hur man kan med att fråga en sån sak... jo, möjligen om jag hade barn som ville klappa häst, men rida, nej aldrig att jag skulle fråga om det.

Har däremot blivit erbjuden att komma och rida hos mina arbetskamrater som vet att jag haft häst (det verkar vara inträdesbiljett)

Jag skulle personligen aldrig fråga någon om jag fick rida hennes häst. Möjligtvis skulle jag kunna fråga om hon behöver medryttare eller känner någon som behöver medryttare (om jag för tillfället letade efter ny medryttarhäst). Men jag skulle aldrig fråga om jag fick komma och rida bara så där.

 

[Zinfernia]

Haha, en kollega frågade om hans dotter kunde komma och rida min häst, med förklaringen: "-Ridskola är ju så dyrt!"
Det blev inget med det.

 

[Shaggy]

Haha, en kollega frågade om hans dotter kunde komma och rida min häst, med förklaringen: "-Ridskola är ju så dyrt!"
Det blev inget med det.

Haha det där påminner mig om en händelse.
Jag hade handlat på den lokala ICAbutiken. På väg till bilen blev jag stoppad av en för mig totalt okänd person. Jag har mig veterligen aldrig sett honom. Han frågade om stallet jag står i för sin dotters räkning. Hur han visste att mina hästar stod där är för mig en gåta eftersom jag som sagt inte sett människan förut.
Jag svamlade om att det fanns någon ledig plats men han var inte nöjd med det utan frågade vidare. Det tog en stund innan jag förstod att han ville att hans dotter skulle få rida på våra hästar.
Svaret blev att han nog fick kontakta en ridskola eller skaffa en egen för det fanns inga lämpliga hästar där och jag tvivlade på att någon tänkte låna ut till dottern (som lämpligast skulle ha häst i shettisstorlek).
Jag har länge undrat om dottern någonsin fick börja rida.

 

[Bismarck]

Saken är ju att sättet vissa frågar på skulle vara helt absurd i andra situationer, med andra intressen.

"Grym sportbil! Kan inte jag få komma och köra den ett par dagar i veckan?"
"Jag såg att du skaffat MC, jag har ju inte råd själv, men visst kan jag få låna din någon härlig kväll i sommar? Om du ändå inte ska köra står den ju bara i garaget?"
"Schysst hemmabio! Visst jobbar du i helgen? Kan mina barn och jag komma över och kolla på Coco då? Du behöver inte passa dem, jag kan se efter dem själv."

Jag tar absolut inte per automatik illa upp av att man frågar om man får följa med till stallet. Det är klart det finns de som inte har ekonomisk möjlighet att ta lektioner eller gå på ridskola, men hemskt gärna ändå vill umgås med hästar.
Då förstår jag att och varför man frågar privatpersoner istället. I alla fall om man är genuint intresserad av hela hästlivet, inte bara av att rida och lämna över tyglarna så fort man suttit av.

Men när folk motiverar sin önskan med att "det vore så kul att rida" eller "det är ju bättre att vi frågar er som ändå har hästar än går till ridskolan"... nej tack.

Själv hade jag en peak i tjat när Stjärnkusken gick på TV. Jag har travare, och då ville "alla" som inte visste vad bak och fram på en häst var prova på att köra travhäst för det såg ju så kul ut. Inte att folk uttryckte genuint intresse för att börja med hästar eller trav, utan "det ser kul ut att köra fort".
Hänvisade dem alltid till travskolan och fick då höra "men det kostar ju pengar!". Ja, hästar och även mina tenderar att göra det.
Någon kollega tyckte också det var jobbigt att det stod på nybörjarkursernas sidor att skötsel, hantering och teori ingick. De ville ju bara köra häst. Bara skitfort på banan helst, ingen tråkig skogskörning eller konkörning. Så då var det väl självklart att de kunde få komma till mig istället?

Som sagt, jag förstår att människor som inte har möjlighet att gå på ridskola eller dylikt frågar. Och det är inget jag uppfattar som ohyfsat eller konstigt. Men folk som beter sig som den sistnämnda gruppen är faktiskt helt obegripliga och respektlösa.

 

[Reville]

Haha, en kollega frågade om hans dotter kunde komma och rida min häst, med förklaringen: "-Ridskola är ju så dyrt!"
Det blev inget med det.

Du skulle börjat rabbla upp din (svindyra!) prislista för att se minen på din kollega

 

[Mearas]

Tycker oftast det är roligt när ngn frågar. I synnerhet ridkunniga personer. Lånar gärna ut min häst i så fall. Helst i sällskap med mig själv dock. Har också ställt upp på ponnyridning till goda vänner och det har lett till att deras dotter nu är så pass intresserad att hon börjat på ridskola. Nu vill pappan också lära sig och frågade om jag kunde hjälpa honom. Självklart sa jag. Vem vet han börjar kanske också på ridskolan sen. De ställer upp mkt för mig i andra sammanhang så ser det en vänskapsgrej helt enkelt. Har fått frågan av arbetskollegor också och har sagt att de är välkomna men det verkar alltid rinna ut i sanden.

 

[mily]

Det beror helt på vem som frågar i mitt tycke. Om en okänd människa frågar så kan man ju bara vifta bort det, man behöver inte vara otrevlig för det

Jag har vänner som fått rida mina hästar, både kunniga och helt nybörjare. Har förnuftiga hästar som tar hand om sin ryttare, är ryttaren ridkunnig så får jag instruera lite då jag rider akademiskt och pållarna skulle inte uppskatta om någon kortade upp tygeln och drev på och förväntade sig kunna rida engelsk dressyr Men jag kan ta med en kompis ut i skogen om jag vill motionera två hästar och det är ju smidigt ibland

 

[Kiwifrukt]

Håller med om att det är ett annat läge om personen även är intresserad av andra saker runt hästarna än enbart ridningen. Barnet som rider hos mig är minst lika intresserad av att borsta och mysa med ponnyn, och har flera gånger erbjudit sig att hjälpa till att mocka och packa hö. Eftersom jag ändå ska mocka åt den större hästen är det enklare för mig att göra det själv, men viljan finns och det tycker jag är bra. Likadant har mamman ställt upp och tagit in (båda) hästarna när jag inte hann hem från jobbet för en vaccination. Barnet var med då också och ville se hur det gick till.

Det är de där som vill sitta upp på en sadlad häst och sen ointresserat räcka tillbaka tyglarna efteråt, oftast med kommentaren "kaffe?" som retar ihjäl mig. NEJ, jag kan inte gå in och sätta på kaffe åt dig, jag måste ta hand om min häst som DU krävde att få rida på, typ.

 

[ptr]

Fick frågan av flera när jag pluggade. Gjorde så att jag satte ett pris. 200 kr - studentpris, betalt för så att säga hästen inte för mig. Kan turridningsföretag ta 500 i timmen så är det ett bra pris - försäkring finns även här.
Som en bekant påpekade, skulle hästen göra sig illa när de var ute och red så skulle det inte vara tal om att de skulle betala de kostnaderna.

Närmare bekanta och granne som som även hästvaktade betalar givetvis inget, utan de är de där som vill ställa sig bara för att få rida en sväng.