Oförstående kollegor

[Kirre]

Nu är det dags igen, mer än vanligt, när lönesamtalen dragit igång. Tyck synd om mig-gnället.

Jag har två kollegor som är helt oförstående inför den tämligen tydliga och precisa kritik de fått på sina samtal. Då det är vänner till mig även privat så berättar de ingående om vad som sagts. Och jag kan bara hålla med cheferna. De själva är helt oförstående och ser inte alls varför de får sådan kritik och därmed inte heller några lönehöjningar att yvas över.

Vad gör man? Kan man säga något och i så fall hur? Jag tycker det är skitjobbigt att höra hur besvikna och arga de är och jag kan bara hm:a för jag tycker precis som chefen och säger jag något annat så ljuger jag och bekräftar dessutom att de själva har rätt och chefen fel, vilket jag då inte tycker.

Samtidigt om jag skulle säga att jag håller med i kritiken, då kanske jag förlorar dom som vänner. Jag vill ju egentligen bara att de ska förstå varför och kanske jobba på det och få bättre kritik nästa år.

Båda två är kanonduktiga på sitt jobb men har STORA problem med attityd och samarbete samt att de gnäller. Båda VET att de är duktiga och tycker att de borde få betalt utefter det men en stor del av jobbet går ut på samarbete. Inte ens jag som tycker om dom som vänner tycker att de är trevliga att samarbeta med på jobbet.

Så ska jag säga något och i så fall hur eller ska jag fortsätta att bara hm:a med när gnället kommer?

 

[ridtravare]

Fråga dem om de vill se kritiken från en annan synvinkel... Vill de det så förklarar du, vill de det inte så fortsätter de att humma med

 

[Mammas]

Eftersom ni, om jag inte missförstår något, arbetar ihop kanske du kan hjälpa genom att konkretisera och ge lösningar. Typ "Chefen kanske fått den uppfattningen efter det projektet/när du jobbade med x" och följa upp med hur de kunde ha gjort istället.

Och gnället, tipsa dem om att bita ihop och hålla trevlig attityd på jobbet och gnälla av sig med någon annan? Men jag tänker att du kanske trycka på att oavsett om de gnäller eller inte så uppfattar chefen det så och det bästa är alltså att inte gnälla alls på jobbet, så att chefen ser en förändring.

Åh, det låter så mycket bättre i huvudet än i text, men i princip att inte uttala dig om huruvida chefen har rätt i sak utan tipsa om konkreta saker att förändra för att chefen ska ändra uppfattning (och i längden en förändring som såklart är positiv både för dina vänner och arbetsplatsen).

 

[Con]

Klart att de är besvikna! Det handlar ändå om pengar som de upplever sig snuvade på, och pengar är ju viktigt i ens liv på ett väldigt konkret sätt. Är de verkligen dina vänner tycker jag att du ska stötta dem, ev. hålla god min.

 

[Kirre]

@ridtravare och @Mammas Det är verkligen svårt när de inte alls ser sin del.

Den ena har jag någon gång när hon tyckt sig varit förfördelad något och tjurat ihop försökt säga att man kan behöva välja sina strider och ibland just bara skita i något för att när det kommer ett tillfälle när man verkligen vill eller behöver få igenom något ligga på plus sas. Då fick jag svaret att hon låtit sig bli överkörd så mycket förr att nu tänker hon minsann inte låta någon, någonsin göra något hon inte vill. Hon har vid två tillfällen bara lämnat arbetet i vredesmod över att ha blivit fel behandlad enligt henne själv. Den ena gången resulterade i en varning, som naturligtvis inte var korrekt enligt henne.

Den andre är mest sur och grinig och en som man behöver trippa på tå runt för att hålla på gott humör för att göra sin egen dag uthärdlig. Denne har jag inte jättemycket att göra med för det mesta men det slog mig idag när vi hade en kort konversation att det är lika samma som alltid och jag gick därifrån med en tråkig känsla.

 

[Kirre]

@Con Hur ska jag stötta? Genom att ljuga och säga att jag verkligen inte förstår hur cheferna kan tycka att de är svåra att samarbeta? Cheferna förmedlar egentligen bara den allmänna uppfattningen de snappat upp från kollegor över hela arbetsplatsen, även ifrån andra avdelningar där det måste kunna samarbetas.

Hålla god min är ju också ett sätt att ljuga eller kallar man det undanhålla sanningen? Det är väl det jag gjort hittills.

 

[Alexandra_W]

Det är möjligt att det är den kategori personer som flyger i taket av det. Men jag brukar i sådana där lägen vänligt förklara att jag inte är så förtjust i att gnälla om saker under någon längre period, utan att hellre se konstruktivt på det. Och att jag gärna kan försöka hjälpa till med att se mer konstruktivt på det och klura ut orsak och lösningar, men att jag faktiskt inte orkar höra på gnäll.

Då brukar folk gnälla för någon annan. Risken finns dock personen blir skitsur, men när jag väl fått nog av gnäll och säger till så brukar det vara i ett läge där jag känner att det i så fall kan kvitta.

 

[Kivina]

Jag hade bett dom gå tillbaka till chefen och be denne konkretisera situationerna och vad de ska göra för att förbättra sig. När det börjar gnällas så säg bara "Den enda som kan svara på dina funderingar är chefen så vänd dig till henne/honom, så får du svar på en gång". Då slipper du både stötta eller stöta dig med dem.

 

[Kirre]

@Alexandra_W Den ena skulle definitivt flyga i taket. De som kritiserat henne eller försökt förklara har åkt långt ner på gilla-listan. Därför jag känner att jag ska gå varsamt fram om jag ska nå fram. Alternativt låta det vara. Känns som att hon iaf litar på mig och det förtroendet vill jag inte förstöra utan istället använda, men ett feltramp....

@Kivina Den andre har redan fått exempelsituationer till sig men ser ändå inte. Hon har dock en viss vilja att förbättra sig men förstår inte, trots exempel. Önskade att hon ställde frågan "uppfattar du mig också sån Kirre?" för då hade det varit enklare att nå fram och kunna diskutera kring det.

 

[Kivina]

Jag hade ändå skickat till chefen. Mest för att slippa höra gnället själv, men också för att det till sist kanske skapar en mer öppen dialog mellan er.

 

[ridtravare]

Jag tycker synd om dig...för din egen skull släpp det! visst skulle världen fungera bättre om de man gillar skulle fungera bättre men om de inte vill så kan man inget göra... Om du verkligen vill fortsätta så säg åt din offerkoftakompis att chefen vet inget om hennes förflutna det är nuet som räknas- vad skulle hon själv säga om ngn som lämnar sin arbetsplats utan orsak...Försök spegla deras beteende- och vänd på det vad skulle de ge för råd om någon gör si och så.

Annars humma med och tänk på landet...

 

[Björk]

Vilken svår situation!
Sett ur arbetsperspektivet; alltså hur du och andra har det på jobbet så är det klart att det vore kanon om du kunde vara ärlig och försöka få dem att förstå att det är fler än chefer som ser/upplever det här. Just att det kommer från en kompis kan ju göra att man ändå (även om man först riskerar bli arg och besviken) funderar en vända till om det faktiskt ligger något i det. Ingen vill nog egentligen uppfattas som en otrevlig arbetskamrat. (?) Egentligen skulle det ju kunna vara en hjälp till dina kompisar gällande hela livet; det lär förmodligen finnas fler tillfällen i deras liv när detta märks och de kanske står oförstående till andra människors reaktioner på dem.

Men..... det är ju en helt annan femma om du vill/vågar vara ärlig i detta. Risken är ju (som du säger) att du blir avpolletterad som vän och kanske dessutom får ännu mer otrevligheter från dem på jobbet.... just du kan ju bli "syndabocken". Kanske om du kan tackla det i "små steg" och nämna något litet till att börja med; säga att du förstår "vissa delar" och nämna något mindre (kanske mindre känsligt) exempel.

 

[Brandgul]

Och du vill inte (?) få det att låta som om du springer chefens ärende heller...

Sjukt svår sits. Låter som på mitt jobb. Men jag är inte speciellt involverad i personen det gäller.

 

[hastflicka]

Vansinnigt svar sits ... jag tror inte att jag hade orkat vara "god van" med dem.

 

[prinsessfeminist]

@ridtravare och @Mammas Det är verkligen svårt när de inte alls ser sin del.

Den ena har jag någon gång när hon tyckt sig varit förfördelad något och tjurat ihop försökt säga att man kan behöva välja sina strider och ibland just bara skita i något för att när det kommer ett tillfälle när man verkligen vill eller behöver få igenom något ligga på plus sas. Då fick jag svaret att hon låtit sig bli överkörd så mycket förr att nu tänker hon minsann inte låta någon, någonsin göra något hon inte vill. Hon har vid två tillfällen bara lämnat arbetet i vredesmod över att ha blivit fel behandlad enligt henne själv. Den ena gången resulterade i en varning, som naturligtvis inte var korrekt enligt henne.

Den andre är mest sur och grinig och en som man behöver trippa på tå runt för att hålla på gott humör för att göra sin egen dag uthärdlig. Denne har jag inte jättemycket att göra med för det mesta men det slog mig idag när vi hade en kort konversation att det är lika samma som alltid och jag gick därifrån med en tråkig känsla.

Man kan ju föreslå att personen ifråga funderar på om det är rätt ställe att arbeta på?

Med dålig löneutveckling och där chefen uppenbarligen inte ser personens talanger, så...

På så sätt instämmer du och kanske blir du dessutom av med en kollega som du måste tassa på tå ikring. Det verkar väldigt trist att ha det så.