Roligt med barn?

[Mabuse]

Sv: Roligt med barn?

Nej vi har bara varandra i närheten, min mamma finns 1,5 timme bort och är inte intresserad. Pappans mamma bor 7 timmar bort och har så klart jobb, hon har ändå varit här på sin semester och vi kunde gå på bio en kväll. Det var roligt, borde det inte vara lika kul att umgås med sitt barn när det är på gott humör som att se en film?

Det skulle det säkert vara om du var med ditt barn en kväll var tredje månad, och såg film alla andra kvällar. Man är ju så mycket med barnen som förälder att man ofta blir rätt mätt på det.

 

[IsleofSkye]

Sv: Roligt med barn?

Tack till dig och alla andra som svarat i tråden, hade aldrig trott att det skulle kännas så mycket bättre bara av att läsa era svar.

Jag ska ta kontakt med vc, men oavsett så är jag nog ingen bebismänniska. Barnet blir ju större varje dag, och snart ska jag börja jobba lite igen.

Verkligen tack för att ni tagit er tid

 

[lady_mike]

Sv: Roligt med barn?

Hoppas innerligt du får hjälp. Och kommer till punkten då du njuter av tillvaron!

 

[cirkus]

Sv: Roligt med barn?

Vad bra !
jag hoppas att din situation reder ut sig på ett bra sätt.

En sak som jag skulle vilja lägga till är att det kanske vore bra om även pappan fick lite hjälp, kanske ni två tillsammans så att han kan ta bebin också utan att du blir orolig.

 

[Skogstrollet]

Sv: Roligt med barn?

Jag ska ta kontakt med vc, men oavsett så är jag nog ingen bebismänniska. Barnet blir ju större varje dag, och snart ska jag börja jobba lite igen.

Att återgå till universitet och studierna var det som slutligen gjorde mig till en bättre mamma och fick mig att må bättre... Jag trivs överhuvudtaget inte alls med att gå hemma om det så är som sjukskriven, arbetslös eller på mammaledighet. Fasar faktiskt lite för just den biten nu.

 

[Ewa-Lena]

Sv: Roligt med barn?

För mig var nog toppen att känna doften och närheten av barnet. Så är det fortfarande när barnet är 2½ år. Hans doft och hud gör att jag orkar med allt annat, det är så stärkande. Jag tror det händer nåt i hjärnan som förälder när man känner doften av sitt barn.

 

[Björk]

Sv: Roligt med barn?

För min del handlar det roliga om att få följa en individ från födsel och framåt; att få se deras utveckling och att jag faktiskt är med och påverkar den. Roligt i bemärkelsen att man varje dag skrattar och känner någon slags Lycka med stort L väntade jag mig nog aldrig.

Jag väntade mig nog ungefär detsamma som vid djurägande faktiskt; fast så mycket MER intensivt så att säga. Mocka skit, ta hand om sårskador, ringa hovslagare, tvingas gå upp tidiga mornar för att fodra, oroa sig när hästen är sjuk osv. DEN delen av hästägandet har jag aldrig tyckt var rolig, men ändå skulle jag nog kunna skriva under på "Att ha egen häst är roligt!".
Skillnaden med barn är (för mig) att åtagandet är ungefär det tiodubbla; både vad gäller det rent praktiska "jobbet" (bebisar kräver ju dessutom "nattjour" något sällan friska djur behöver) och oron. Kärleken är dessutom (för mig) tiodubbel jämfört med hästen.

En del talar lyriskt om hur föräldraskapet fått dem att inse "meningen med livet"; beskriver att de liksom blivit totalt personlighetsförändrade och plötsligt fått enorma mängder tålamod osv. Det där har jag inte trott på vare sig före eller efter barnen. Jag menar; om föräldraskap vore det enda som gör att man mognar eller utvecklas som människa så skulle ju alla som inte får barn vara som 20åringar resten av livet... Fast visst tycker jag att jag får konfronteras med en del saker hos mig själv som jag kanske hade sluppit konfronteras med om jag inte hade barn.

Emellanåt undrar man vad man gett sig in i (för min del har det oftare känts så sen vi skaffade två barn) och barnen vill man nästan betala för att bli av med. Och nästa stund/timme/dag så säger eller gör de något tokigt/roligt/charmigt eller kärleksfullt så att jag känner att det såklart är "värt det".

Såhär långt kommen (en 5-snart 6åring och en 2åring) skulle jag säga att bebistiden var ABSOLUT den tråkigaste för mig. Även om jag fann mig något bättre än jag trodde. Men det ÄR mycket omvårdnad och "skötsel". "Utbytet" är större nu. Och jag tror också att det tar tid att VÄNJA sig.

Jag minns såväl när vårt äldsta barn var kanske 3 veckor gammal. Sambon hade honom i knäet och jag satt vid datorn och spelade spel. Efter kanske 20 min sa sambon "jag tror han är hungrig nu". Och jag kände mig SÅ extremt FASTLÅST. En slags "kvävningskänsla" och insikt om att nu är det såhär; "jag är ALDRIG ledig mer". Men man BLIR ju mer "ledig" när de blir större. Om än inte lika "ledig" mentalt kanske.. För att man (de flesta) i alla fall älskar dem.

 

[Björk]

Sv: Roligt med barn?

Jag fick fylla i ett formulär på BVC, men tyckte inte alls att frågorna matchade hur jag mådde. Har försökt prata med BVC tanten, men får ju höra mantrat det är så det är att vara förälder till leda, varvat med att barnet måste leka på mage.

Barnet hatar att leka på mage...

När jag läser om förlossningsdeprission så stämmer inprincip allt utom självmordstankar.

Särskilt jobbigt är oron för barnet, om pappan tar en promenad med barnet så går det inte lång stund innan jag fastnar i tankar på var de är och om de inte ska komma tillbaka snart. Jag vill inte oroa mig, jag vet att de kan gå en promenad, att barnet inte dör av att skrika i vagnen en stund (pappan sätter i öronproppar och går vidare)

Nu har de varit borta en halvtimme och det känns skitjobbigt kort sagt.

Prata med någon annan på BVC! Och oron är rätt normal. Jag var i och för sig aldrig orolig när barnens pappa haft dem, men andra hade jag svårt att lämna barnen till som små (speciellt första). Man får träna sig själv och litegrann låta tiden ha sin gång; den där extrema oron släpper oftast när de blir större.

Jag glömde svara på när jag tycker det "vände" för mig. Det var okej för mig att bara "omvårda", men ROLIGT; njäeee... Vid 1 år är barn roligare än när de är bebisar, vid 1,5-2 år ännu roligare, men samtidigt jobbiga eftersom de inte förstår "Nej", men ändå kan klättra, springa osv. Kräver massor av "passning". Efter 2 börjar jag tycka det är "bäst"; de börjar FÖRSTÅ mer fullt ut vad man säger på något sätt. Och kan också kommunicera rätt hyfsat själva.

 

[Ramona]

Sv: Roligt med barn?

Men när blir det roligt?

Sambons pappa uttryckte det så bra för ett tags sedan när han sa att det inte var så kul att ha barn när barnen var små, men nu när de är vuxna är det jättekul.

Jag tror att fler än vad man tror har samma känslor, men det är få som faktiskt pratar om dem och som erkänner det. Och sen går ju allting upp och ner, vissa dagar är sämre än andra.

Och är man trött och lite uttråkad så är det klart att livet inte är roligt. Sover du som du borde? Äter du som du borde? Aktiverar du dig och kommer ut utanför hemmet på dagarna?

 

[Inte_Ung]

Sv: Roligt med barn?

Det brukar vända för de flesta när barnet börjat att prata och blir en liten person som man kan resonera med.
Och äter själv utan att kladda för mycket.
Fram tills dess så måste ni dela på bördan.
Så att ni båda får göra annat.

 

[pannis]

Sv: Roligt med barn?

Jag har varit förälder i sju år och tycker fortfarande inte det är speciellt roligt. Visst älskar jag min son och vi kan ha roligt tillsammans, men ofta är det inte så kul. Kan tillägga att jag inte haft någon pappa med i bilden alls men fått stöd från mina föräldrar.

 

[Calazirya]

Sv: Roligt med barn?

För mig var nog toppen att känna doften och närheten av barnet. Så är det fortfarande när barnet är 2½ år. Hans doft och hud gör att jag orkar med allt annat, det är så stärkande. Jag tror det händer nåt i hjärnan som förälder när man känner doften av sitt barn.

Vad är det som skulle hända i hjärnan?

IsleofSkye:

Jag började må så mycket bättre när jag började jobba. Det kanske låter konstigt och jag matades rätt friskt innan om hur jobbigt det skulle bli att få ihop livet som heltidsarbetande småbarnsförälder.

Nu är min dotter 4 ½ år och vi har himla roligt tillsammans, hon hänger med på det mesta. Som helt föräldraledig trivdes jag aldrig.

 

[Ewa-Lena]

Sv: Roligt med barn?

Hormoner aktiveras tänker jag mig. Känslan av tillhörighet. Det ger lyckokänsla, eller åtminstone (för mig) en trygghet i föräldrarollen. Sen vill jag inte skriva vilka hormoner för jag har inte tillräckligt med kunskap om det.

Jag mådde också mycket bättre när jag började jobba. Vi delade lika på föräldraledigheten, men i backspegeln ser vi att jag skulle börjat jobba tidigare och min man vara hemma mer då han älskade det.

 

[Badger]

Sv: Roligt med barn?

Jag tror jag håller med, men tänkte att det kanske bara är för att det är mysigt och lugnt. Fick tipset av en äldre släkting (bara sätt dig en stund och nosa i håret på barnet om det känns tungt) och det funkade.

 

[Calazirya]

Sv: Roligt med barn?

Fast jag tror att det är lika vanskligt som det här med hormoner och lyckorus vid förlossning, det kan skapa mer osäkerhet om man inte känner något speciellt av att sniffa på sitt barn. Vad är det som är fel eftersom jag inte känner totalt lyckorus och hormonpåslag...

Förstår du lite vad jag fiskar efter?

 

[Badger]

Sv: Roligt med barn?

Jo absolut, men det blir till slut väldigt snurrigt om man inte får tipsa om ngt utifallatt det inte skulle fungera (och därmed leda till panik). Men ok, inga tips.

(Jag satte det nog lite mentalt i samma kategori som att -släppa tyglarna på hästen en stund eller ta tio djupa andetag och försöka igen eller... du vet, kunde varit tydligare kanske.)

Någon borde köra lite statistik egentligen på lyckorusmänniskorna och se hur många det är som faktiskt får alla de känslor (i samband med allt från barn till köksutrustning) som det står om i damtidningarna och mammatidningarna.

(själv får jag inte "moderskänslor", vad det nu är, ens av små luddiga kattungar. Speciellt inte om de sitter i en tekopp.)

 

[Mabuse]

Sv: Roligt med barn?

Hormoner aktiveras tänker jag mig. Känslan av tillhörighet. Det ger lyckokänsla, eller åtminstone (för mig) en trygghet i föräldrarollen. Sen vill jag inte skriva vilka hormoner för jag har inte tillräckligt med kunskap om det.

Oxytocin, menar du? Det ger en känsla av lugn och ro, men kan utlösas av en massa annat också, det är ett allmänt socialhormon. Massage och sex, t ex, ger samma effekt. Det finns inga specifika hormoner som bara föräldrar har, som skulle kunna aktiveras av att nosa barn i håret, såvitt jag vet. Däremot kan du säkert känna så, men det beror förmodligen på annat än hormoner. Att det är så du upplever situationen, t ex.

Varför tror du att din känsla är hormonorsakad?

 

[Calazirya]

Sv: Roligt med barn?

Känn inte att du ska behöva hålla inne med en massa tips för min skull, jag sätter inga forumregler vad jag vet .

 

[Ewa-Lena]

Sv: Roligt med barn?

Ja, alltså, vi är ju inte bara maskiner som reagerar exakt likadant på de kemiska substanser som kallas hormoner. Dessutom så tror jag det finns fler hormoner än oxytocin som påverkar känslan av samhörighet med sitt barn. Jag känner stor skillnad mellan att snusa i mitt barns hår och i ett annat barns hår och det förklaras nog inte enbart med oxytocin.

Jag vill nog säga som Badger, att sätta sig med barnet i famnen, känna närheten och doften kan skapa ro. Som meditation t ex och jag tror att det är vad som kallas för "lycka". Men förstå mig rätt, min bebistid var inte skoj och jag gör inte om det någonsin. Så just närhet och doft gjorde det uthärdligt.

Jag har ingen lust att gå in i en vetenskaplig debatt om hur man som förälder reagerar på sitt barn, hormoner eller ej. Jag vet att det fungerar för mig och tänkte att det kunde hjälpa TS. Känns det stressigt med allt kring barnet kanske man måste driva sig själv till närhetstid och lugn med sitt barn?

 

[hindalhunned]

Sv: Roligt med barn?

För min del handlar det roliga om att få följa en individ från födsel och framåt; att få se deras utveckling och att jag faktiskt är med och påverkar den. Roligt i bemärkelsen att man varje dag skrattar och känner någon slags Lycka med stort L väntade jag mig nog aldrig.

Jag väntade mig nog ungefär detsamma som vid djurägande faktiskt; fast så mycket MER intensivt så att säga. Mocka skit, ta hand om sårskador, ringa hovslagare, tvingas gå upp tidiga mornar för att fodra, oroa sig när hästen är sjuk osv. DEN delen av hästägandet har jag aldrig tyckt var rolig, men ändå skulle jag nog kunna skriva under på "Att ha egen häst är roligt!".
Skillnaden med barn är (för mig) att åtagandet är ungefär det tiodubbla; både vad gäller det rent praktiska "jobbet" (bebisar kräver ju dessutom "nattjour" något sällan friska djur behöver) och oron. Kärleken är dessutom (för mig) tiodubbel jämfört med hästen.

En del talar lyriskt om hur föräldraskapet fått dem att inse "meningen med livet"; beskriver att de liksom blivit totalt personlighetsförändrade och plötsligt fått enorma mängder tålamod osv. Det där har jag inte trott på vare sig före eller efter barnen. Jag menar; om föräldraskap vore det enda som gör att man mognar eller utvecklas som människa så skulle ju alla som inte får barn vara som 20åringar resten av livet... Fast visst tycker jag att jag får konfronteras med en del saker hos mig själv som jag kanske hade sluppit konfronteras med om jag inte hade barn.

Jag håller med om åsikterna i detta inlägg och skulle tro att mycket av det där pratet om att det är roligt med barn (på det sättet haha, vad roligt och underbart mitt liv plötsligt blev, är något som är konstruerat av samhället för att vi ska fortsätta skaffa barn). Däremot är det givande att se en varelse utvecklas från födsel och framåt och att leva ihop med en ny individ som till stor del kommer att se världen genom dina ögon.