Bukefalos 28 år!

Sambons kläder...

Capture.JPG


Såna här. De flesta i svart.
 
frågan där är ju mer, varför mamman fortfarande köper kläder till sin vuxna son :crazy: min sambo har en riktig sån "mamsig mamma", men även hon springer inte runt och köper kläder till honom, annat i present när han fyller år (och då inte alls alltid så). Han är en vuxen man som klarar av att köpa kläder själv... Blir väldigt sådär vuxen bebis problematik, som även visar en vis omogenhet eftersom TS's kille sittar med byxorna nere vid knäna på banken....
Ja det kan man ju undra. Jag antog att det var i typ present?
verkade inte så, kanske TS kan svara, men vissa mammor verkar ha problem att "släppa taget". Sedan lite röda flaggar tycker jag när han verkar väldigt mycket vara kvar i ett gymnasie tänk. typ kläder, uppförsel, mamma etc. Lite skumt det där.
Hans mamma är på många sätt extremt mamsig av sig. När vi precis hade flyttat ihop så kunde hon ringa och skälla ut honom för att han inte hört av sig på 2-3 dagar. Hon ville att vi skulle komma över varje helg och äta middag, gärna någon gång mitt i veckan också efter jobbet och hon kunde hitta på alla möjliga ursäkter för att få oss/sambon att åka dit, allt ifrån att byta batterier i brandvarnaren till att gräsklipparen inte vill starta. Om sambon protesterade drog hon offer-kortet och började gråta i telefon för att han skulle få dåligt samvete och känna sig elak vilket tyvärr funkade lite för ofta och sambon mådde rätt dåligt över det hela. Nu är det mycket bättre och hon är mer avslappnad. Hon ringer någon gång i veckan på sin höjd och vi är hos henne max två ggr i månaden (hon bor ca 20 min med bil från oss så det är ganska nära). Det kan jag tycka är mer lagom. Jag är personligen helt åt andra hållet med mina föräldrar. Jag flyttade utomlands det första jag gjorde när jag flyttade hemifrån som ung och lagom till att jag flyttade tillbaka till Sverige så flyttade mina föräldrar utomlands. Så de senaste 10 åren lite drygt så är det normalt i vår familj att vi träffas en gång om året och där emellan håller kontakten via Skype och Facebook bara.

Så hans mamma har haft väldigt svårt att klippa navelsträngen och det har tagit ett bra tag för henne att acceptera att sambon har ett eget liv. Sen finns det nog en del emotionella komplikationer inblandade för hennes del som har att göra med bortgången av hennes man och alla känslor av ensamhet och övergivenhet som det kan medföra i sorgearbetet.
 
Vänta nu, skulle ett svart linne symbolisera tonårsgangster? Jag bor i Göteborg, jobbar på kontor och bär ofta svarta linnen/tröjor, svarta byxor och enorma smycken. Jag får massor av uppmärksamhet för min stil men att jag skulle signalera tonårsgangster har jag hittills aldrig fått höra.
För mig är ett svart linne definitivt vardagskläder, inget jag ens skulle reagera på om någon annan bar.

Klart att du är en tonårsgangster :cool:
 
Av en vuxen människa kan man nog förvänta sig att den har liiite koll på att det är skillnad i hur man klär sig om man ska på bankmöte/finare fest mot om man slafsar omkring hemma.

Skulle själv aldrig kunna vara med någon som har absolut noll stilkänsla och noll känsla för när man "ska" klä sig efter situation.

För övrigt så är svarta linnen ett måste i basic garderoben.
 
Nu tänker jag inte dumpa sambon och skuldsätta mig bara för att jag inte gillar hur hans byxor sitter, såna problem har jag inte.

Jag tror som vissa varit inne på redan att hans klädval inte beror så mycket på just aktiva val utan att hans outfits är något som bara händer och har fortsatt att "bara hända" sen gymnasiet utan motivation eller krav på förändring från omgivningen i form av arbetsgivare eller andra. Det är inte direkt så att han står i klädkammaren och väljer mellan olika t-shirtar och olika jeans utan han tar kläder ur lådorna på måfå, klär på sig och går ut. Som jag tolkar det så är kriterierna i princip att man ska ha kalsonger, man ska ha byxor, man ska ha strumpor, man ska ha en tröja och är det kyligt ska man ha en tjockare tröja ovanpå det sen är det färdigt.

Sen tror jag att olika klädesplagg är en vana att bära. Går man inte i något annat än t-shirtar kommer man tycka det känns konstigt att ha skjorta tex. Samma med olika byxor, olika skor osv osv. Det man använder mest blir en vana och då är det lätt att bli bekväm.
Hugger ett inlägg här bara, min man är också maskinförare och har haft en starkt kontrollerande mamma som klädde honom innan vi träffades. I början kunde jag sucka över vissa klädval han gjorde och han tyckte verkligen inte om skjortor, för han hade fått för sig att de måste vara knäppta hela vägen upp och vara långärmade. Jag har genom åren köpt kläder i present, han är för övrigt hopplös att hitta presenter till. ;) Genom att köpa kläder som ligger nära honom i stil men ändå utmanar lite så har han vågat prova lite mer. Numera drar han gärna på sig en kortärmad linneskjorta när vi ska bort någonstans, när det tidigare var t-shirt som var det självklara valet. Sist han var och handlade finkläder så fick han även med sig en rosa skjorta, något som hade varit uteslutet tidigare. Helt eget val med stöd av försäljaren, jag var nog mer tveksam. ;) Men den är snygg på!

Jag har däremot varit rätt rättfram när han har dragit på sig en sliten tshirt och vi ska på stan, kläder ska vara hela och inte helt slitna i kragen. De fungerar utmärkt som arbetskläder! Jag har även slängt kläder som är trasiga, även om han tycker att "de duger att jobba en gång till i". Men jag konstatera att hans garderob innehåller betydligt mycket mer än min och han kommer aldrig att använda alla 50 trasiga T-shirtarna innan det har kommit tio till. ;) Här utgick jag helt och hållet ifrån att det får inte plats mer och välj ut vad du vill behålla eller bygg nya garderober. ;) Nu i flytten åkte ännu mer kläder i och med att han dessutom har bytt arbetsplats och förväntas arbeta i deras arbetskläder, alltså behöver han inte så mycket eget.

Hemma strosar vi båda runt i mjukbyxor eller arbetskläder beroende på vad vi gör. ;)
 
Jag har genom de senaste 30 åren av förhållande gjort fullständigt klart, helt utan undantag, att jag ansvarar för klädvården. Mina kläder vill säga, vill respektive ha med sina kläder i tvätt etc tar jag så klart dessa också. Och jag rensar vid tvätt ut sådant som är trasigt bortom reparation (slängs/blir trasor) alt. läggs för lagning. Vill en inte det, får en sköta sin tvätt själv. Inga protester så här långt, jag är ansvarig för klädvården med det som ingår där (rensning). Trasiga kläder behöver vi inte ha på oss, så illa är det inte ekonomiskt.

Jag kan mycket väl föreslå att "den vita skjorta funkar jättebra till det där" likaväl som han kan säga "åh, det där är verkligen en snygg kombo" om min outfit. Jag lägger mig inte i hur andra klär sig, men inom relationen kan vi kommentera vad andra har ("en sån kjol hade jag gärna haft", "vad tror du om en sådan skjorta till den grå tröjan?"). Därför har vi också tillräckligt med utrymme för att "ska du verkligen inte ta ett par andra skor, det kommer bli skitjobbigt att stolpa omkring i dem när vi ska gå hela dagen" såväl som "den där tröjan är kanske inte helt lyckad till de där byxorna".

Klädintresse brukar ju också hänga lite på hur mycket en diskuterar det, jag frågar gärna om ditt eller datt funkar när jag provar nya lasor.
 
Ja, inte menade jag kvinnor i svarta linnen. :D :D
I min lilla stad så går inte vuxna män omkring i svarta linnen i någon större utsträckning. Vita förekommer mer. På stranden eller gymmet är det ju desto fler.
De svarta linnena är förbehållet tonåringarna som hänger runt Mcdonalds.
 
Ja, inte menade jag kvinnor i svarta linnen. :D :D
I min lilla stad så går inte vuxna män omkring i svarta linnen i någon större utsträckning. Vita förekommer mer. På stranden eller gymmet är det ju desto fler.
De svarta linnena är förbehållet tonåringarna som hänger runt Mcdonalds.

Alltså... *hukar mig bakom stolen och piper fram* När jag växte upp hade alla "hårdingar" i skolan svart linne Så jag drar också parallellen med svart linne på män åt hårding/gansgta stilen :o

/Diabetikern som försöker spela cool med x antal svarta linnen i garderoben för det är snyggt
 
Alltså nu blir jag nyfiken. Var bor du där ett svart linne är vardagskläder?
Det om något låter tonårsgangster för mig.

Svart normalt linne (inte urringat) är ju ett av dem vanligaste plaggen, folk bär dem typ överallt, i mataffären, på kontor, när dem shoppar, osv. Dem enda tillfällen man inte bär det är kanske i kyrka, eller om man jobbar som bankman/advokat, eller liknande, för då har man ju en annan klädkod.

Nu blev jag mer nyfiken hur ett vanligt svart icke urringat linne ser ut i sina ögon? 👀:D
 

Liknande trådar

  • Låst
Relationer Gammal användare, men nytt konto, mest på grund av att jag... vet inte, men nästan skäms över mina egna tankar? Jag vet att det finns...
6 7 8
Svar
151
· Visningar
21 242
Senast: Gunnar
·
Kläder & Bli fin Efter lite kroppsliga förändringar känner jag att jag behöver tips på kläder och gärna av dem som är lite i samma sits. Är lång, >182 cm...
2
Svar
25
· Visningar
2 311
Senast: Sonea
·
Relationer Varning för långt och vimsigt inlägg, måste bara få skriva av mig, kände jag. Jag lever i en relation sedan två och ett halvt år...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 731
Senast: Vallmo
·
Kropp & Själ Hej, Vill börja med att säga att jag vet att det finns folk som har det 1000 gånger värre, folk som inte har jobb, har allvarliga...
2
Svar
24
· Visningar
2 347

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Avliva aggressiv hund
  • Uppdateringstråd 29
  • Försäkring

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp