S
Sphynxes
Jag sitter här efter att ha spenderat dagen med att falla in och ut ur gråtattacker. Min katt är 23 år gammal och har kronisk njursjukdom. Han har mått bra och jag har skjutit tanken på avlivning framför mig tills vidare, men nu känner jag i mitt hjärta: Förbättring eller avlivning.
Det är inget konkret som fått mig att känna så, jag bara vet att finns det ingenting som gör honom bättre så måste han få somna. Han mår inte dåligt, men sover större delen av dygnet. Man vill ju inte vänta för länge, man vill ju ha det där värdiga slutet... Jag vill inte riskera att han får urinförgiftning och jag måste åka akut till en vet jag inte har förtroende för. Jag vill att MIN vet ska komma hem till mig så han får sluta i lugn och ro där han känner sig trygg, innan han blir jättedålig och lider...
Nu till frågan. Jag ska sätta honom på kortison imorgon. Vad har ni för erfarenheter av det? Jag vet ju att det inte kommer att "rädda" honom, men kan han bli tillfälligt bättre? Kan vi ha en stund till tillsammans innan vi säger adjö? Åh vad jag önskar att svaret på den frågan är "ja"... Kommer jag att märka någon förändring av kortisonet och isåfall, hur länge dröjer det innan jag ser en eventuell förbättring?
Och ni som är veterinären, djursjukvårdare eller bara allmänt kunniga, finns det något ytterligare man kan göra innan man ger upp?
Jag ska till vetten och köpa njurfoder imorgon så jag ska prata med henne då... Men det skulle kännas skönt med lite svar och reflektioner redan ikväll.
Det är inget konkret som fått mig att känna så, jag bara vet att finns det ingenting som gör honom bättre så måste han få somna. Han mår inte dåligt, men sover större delen av dygnet. Man vill ju inte vänta för länge, man vill ju ha det där värdiga slutet... Jag vill inte riskera att han får urinförgiftning och jag måste åka akut till en vet jag inte har förtroende för. Jag vill att MIN vet ska komma hem till mig så han får sluta i lugn och ro där han känner sig trygg, innan han blir jättedålig och lider...
Nu till frågan. Jag ska sätta honom på kortison imorgon. Vad har ni för erfarenheter av det? Jag vet ju att det inte kommer att "rädda" honom, men kan han bli tillfälligt bättre? Kan vi ha en stund till tillsammans innan vi säger adjö? Åh vad jag önskar att svaret på den frågan är "ja"... Kommer jag att märka någon förändring av kortisonet och isåfall, hur länge dröjer det innan jag ser en eventuell förbättring?
Och ni som är veterinären, djursjukvårdare eller bara allmänt kunniga, finns det något ytterligare man kan göra innan man ger upp?
Jag ska till vetten och köpa njurfoder imorgon så jag ska prata med henne då... Men det skulle kännas skönt med lite svar och reflektioner redan ikväll.