Stå ut med tråkigt jobb eller hur hittar man ett roligt jobb?

Borde inte vara problem hinna med? Allt du räknar upp är ju inte varje vecka eller ens varje månad?
Jag har också inbokade saker förutom jobb nästan varje dag + helger och jag jobbar 100%.

För mig skulle det absolut vara ett problem att hinna med, eftersom jag behöver långa pauser efter varje grej, om jag inte ska bli så stressad att jag får en meltdown. Jag kan pusha - men då är jag bränd en eller flera dagar efteråt.

Folk fungerar olika. Det är skitkonstigt att folk i den här tråden fortsätter säga "men jag klarar det ju, varför klarar inte du det?". Trodde vi kommit längre än så i vår upplysta och NPF-accepterande bukekultur.
 
För mig skulle det absolut vara ett problem att hinna med, eftersom jag behöver långa pauser efter varje grej, om jag inte ska bli så stressad att jag får en meltdown. Jag kan pusha - men då är jag bränd en eller flera dagar efteråt.

Folk fungerar olika. Det är skitkonstigt att folk i den här tråden fortsätter säga "men jag klarar det ju, varför klarar inte du det?". Trodde vi kommit längre än så i vår upplysta och NPF-accepterande bukekultur.

För en non-NPF hur fixar man att jobba 100% och sedan resten av livet? Vilket ändå en majoritet med NPF gör.

Edit: En del med NPF arbetar inte bara 100% utan har även familj (barn) i vissa fall hästar eller tom en gård.
 
För en non-NPF hur fixar man att jobba 100% och sedan resten av livet? Vilket ändå en majoritet med NPF gör.

Edit: En del med NPF arbetar inte bara 100% utan har även familj (barn) i vissa fall hästar eller tom en gård.

Och folk är olika. En del med NPF har personlig assistans dygnet runt.
 
Och folk är olika. En del med NPF har personlig assistans dygnet runt.

Ska vi se det så, så lever det personer med NPF på speciella hem.
Så jo vi är ALLA medvetna om att NPF är allt från 0-100

Men i detta fall är det ju även så att TS INTE VILL eller ännu värre kanske INTE FÅR hjälp med alla saker TS behöver hjälp med, samtidigt så är TS envis och VILL SJÄLV. Vilket alla gånger inte går så bra.

Men när TS "förringar" och tror att starta eget är det enda som kommer hjälpa TS så måste vi som läst TS andra trådar ändå få berätta att vi kanske inte riktigt tror att TS förstår ALLT arbete bakom att starta eget.

Om TS skulle ha det som hobby som ovan skrev sätta upp ett stånd vid vägen osv så handlar det ju även om pengar i spannet upp till 12 500 kr, vilket INTE är de pengar TS behöver för att gå runt.

Källa Skatteverket
Hur mycket får man tjäna på hobbyverksamhet? Du kan tjäna upp till 12 500 kronor per år skattefritt från din hobbyverksamhet.
 
Jag hade en omröstning här på Buke för några år sedan. Det var en majoritet som gillade sina jobb.
Jag tänker att det finns olika delar att gilla i ett jobb. Men det är en lyx att gilla ALLT med ett jobb.
Jag tror de flesta kompromissar med några bitar.

Jag tycker tex att 70% av arbetssysslorna är kul eller ok. Övrig-tråkigt.
Jag trivs jättebra med mina kollegor :heart
Men jag har ett schema och arbetstider som jag inte mår bra av.
Lönen är medel.

Jag skulle tex kunna ha ett svintråkigt jobb om lön och arbetstider var super.
 
En tidigare kollega gav mig, ett i mina ögon himla bra, tips när jag inte mådde bra på jobbet men inte kände jag riktigt kunde göra något åt det. Att tänka efter vad jobbet kan ge/ger mig och försöka bara stryka resten. Jag vet inte om det känns applicerbart i ditt läge men kanske "övergripande" för att försöka sålla när allt känns kass/halvkass?

När det är riktigt dåligt för mig så kryper det verkligen in under huden och mer eller mindre förstör hela mina dagar. Men inget blir ju bättre av att jag fastnar i den känslan (även om jag ändå gör det allt som oftast 😅). Med lite närvaro lyckas jag ändå ibland faktiskt bara krasst konstatera att jobbet ger mig lön nog att leva vettigt tillsammans med min häst och arbetstiderna passar mitt hästliv. Jag vill leva för mitt hästliv och jobbet möjliggör ju faktiskt det. Fair enough de sämsta tiderna.
 
Jag håller med i mycket som skrivs i tråden, men jag tycker att man (utgår från mig själv) ibland kan hamna i att om bara den här enstaka grejen hade varit annorlunda så kommer hela mitt liv förändras. (-isch)
Mår man dåligt är det ännu lättare att hamna i att man fixerar på en sak som man tycker kan ändras.
Det är lite det jag vänder mig emot när man säger att hade jag haft det här perfekta jobbet så blir allt så mycket lättare.
Det är ju inte bara tjänsten som ska vara bra, det är kollegorna, arbetstiden, lönen, hur långt det är hemifrån osv och då är det inte "bara" om jag hade haft det här jobbet så hade allt varit lättare. Det kommer troligen inte heller automatiskt ge bättre ork efter jobb osv. Samtidigt vill jag inte förringa att det är jobbigt (pun intended) om man inte trivs på sitt jobb.
 
För en non-NPF hur fixar man att jobba 100% och sedan resten av livet? Vilket ändå en majoritet med NPF gör.

Edit: En del med NPF arbetar inte bara 100% utan har även familj (barn) i vissa fall hästar eller tom en gård.
Gör en majoritet verkligen det?

Enligt en medlemsundersökning/arbetsmarknadsrapport av Attention från 2021 jobbade 38% heltid, 27% deltid, och utöver det kommer här ett citat från rapporten (som för övrigt har som underrubrik på första sidan "Jobbar jag 100% blir jag utbränd", länk till pressmeddelande och rapport: https://attention.se/2021/11/25/attentions-arbetsmarknadsrapport-2021/):
Arbetslösheten är också oroande hög för våra målgrupper. SCB uppgav för några år sedan att bara 37 % av dem som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning är i sysselsättning jämfört med 78 % av den övriga befolkningen. Socialstyrelsen utkom 2019 med rapporten ”Konsekvenser för vuxna med diagnosen ADHD”. Där framgår det att endast 40 % av männen och 36 % av kvinnorna med adhd hade ett arbete.
Mer än såhär har jag tyvärr inte googlat, men jag ifrågasätter väl lite att majoriteten verkligen skulle fixa att jobba 100% och sedan resten av livet för visst det låter ju bra men är det så?

Idag tror jag dessutom att en person som jobbar 100% och har barn och gård helt enkelt inte skulle få en utredning, pratade nämligen nyligen med någon som skrev remisser om hur kraven skärpts rejält bara på sistone. Så en person som jobbar 100% och har barn och gård kanske antingen fick den diagnosen i en tid då man utredde fler, betalade för utredningen privat, eller klarade inte alls av allt detta tidigare men har med professionell hjälp (eventuellt medicinering till exempel) tagit sig dit. Kanske partnern dessutom gör mycket jobb, eller att det finns andra anpassningar som inte syns utåt. Eller så har hen ett jobb som hen är väldigt väl anpassad för att klara. Men det blir kill-gissande av mig här, kanske kan någon annan komma med mer fakta om hur det kan gå runt.
 
Senast ändrad:
Jag tänker att det finns olika delar att gilla i ett jobb. Men det är en lyx att gilla ALLT med ett jobb.
Jag tror de flesta kompromissar med några bitar.

Jag tycker tex att 70% av arbetssysslorna är kul eller ok. Övrig-tråkigt.
Jag trivs jättebra med mina kollegor :heart
Men jag har ett schema och arbetstider som jag inte mår bra av.
Lönen är medel.

Jag skulle tex kunna ha ett svintråkigt jobb om lön och arbetstider var super.
Och för mig gäller inte det sistnämnda. Alls. Det som är viktigt är att jobbet är intressant. Nån tröskel finns såklart, där det inte går ihop sig att spendera den tiden som man gör på ett jobb.

Men annars håller jag med, jag tror att alla jobb, även egenföretagande är en mix av riktigt roliga och intressanta uppgifter och mer ointressanta och mindre roliga men ändå nödvändiga för att få ihop det.
 
Och för mig gäller inte det sistnämnda. Alls. Det som är viktigt är att jobbet är intressant. Nån tröskel finns såklart, där det inte går ihop sig att spendera den tiden som man gör på ett jobb.

Men annars håller jag med, jag tror att alla jobb, även egenföretagande är en mix av riktigt roliga och intressanta uppgifter och mer ointressanta och mindre roliga men ändå nödvändiga för att få ihop det.
Jag jobbar halvtid. Så för mig är det lättare att stå ut med ett trist jobb än för en heltidare.
Jag har ett mycket rikt liv utanför jobbet som är mycket viktigt för mig. Viktigare än jobbet så i en drömvärld där endast ett gick att välja så skulle fritiden gå före.
 
Jag jobbar halvtid. Så för mig är det lättare att stå ut med ett trist jobb än för en heltidare.
Jag har ett mycket rikt liv utanför jobbet som är mycket viktigt för mig. Viktigare än jobbet så i en drömvärld där endast ett gick att välja så skulle fritiden gå före.
Jag håller med, sen är det underskattat med att ha två (eller fler) jobb, variation är guld om man har tråkiga jobb.
 
Jag håller med, sen är det underskattat med att ha två (eller fler) jobb, variation är guld om man har tråkiga jobb.
Jag håller med. Just nu jobbar jag sju dagar i veckan och om det inte varit två olika jobb (visserligen samma område, men olika arbetsplatser och metoder) hade jag aldrig klarat det. Det är ju tufft ändå och jag tycker inte att mina jobb är "tråkiga" men variationen hjälper oavsett.
 
Jag håller med. Just nu jobbar jag sju dagar i veckan och om det inte varit två olika jobb (visserligen samma område, men olika arbetsplatser och metoder) hade jag aldrig klarat det. Det är ju tufft ändå och jag tycker inte att mina jobb är "tråkiga" men variationen hjälper oavsett.
Håller med också! Har ett heltidsjobb (minst 100%) plus ett extrajobb som varierar mellan 1-3 kvällar i månaden. Skulle inte extrajobbet vara kul skulle det aldrig gå! Skulle absolut kunna jobba 80% på mitt vanliga jobb + extrajobbet. Hade varit drömmen, men jag vill ha in pengarna från kombinationen 😅
 
För tillfället jobbar jag 25% och tycker jobbet är skittråkigt. Jag sitter och tittar på klockan medan jag jobbar och räknar ner tiden tills jag får sluta. Och då har jag ändå bara jobbat 2 månader med skiten.

Jag letar efter andra jobb men det finns inget som lockar. Jag söker naturligtvis sådant jag kan vara kvalificerad för och som jag kan tänka mig att stå ut med. Men det är pest och pina när jag inte vill jobba med något som finns på arbetsmarknaden. Jag ser jobb på tillgängliga jobb endast som ett nödvändigt ont som man är piskad att ägna tid åt.

Igår såg jag ett jobb inom restaurang. Kravet var att man skulle ha erfarenhet men det har ju inte jag så den släppte jag direkt. Men ja, jag hade kanske kunnat stå ut med det. Sen var det ett jobb som husbilsrecondare. Tveksamt om jag skulle stå ut.

Samtidigt som jag tycker den reguljära arbetsmarknaden suger stenhårt så finns det många saker som jag brinner för och som jag hellre skulle vilja ägna mig åt. Det är ju inte så att jag inte vill arbeta, men hur kan man få möjlighet att jobba med det man vill? Jag känner en lockelse för att starta eget för att få göra det jag vill, men tveksam till om jag kan få det att fungera. Jag är usel på att sälja. Men känner att plantskoleverksamhet skulle kunna vara något för mig och har en idé om vilken typ av växter jag vill ha i sortimentet. Och jag har ingen uppfattning om jag kan lyckas dra in så mycket pengar som behövs för att få verksamheten att rulla och kunna ta ut en liten lön. Samtidigt ska det inte vara alltför krävande heller. Jag har inte orken att jobba dygnet runt eller ens heltid. Men jag vill få utlopp för min kreativitet och lust att göra något vettigt.

Jag känner att jag bara står och stampar. Jag vill massor, men det enda som finns att tillgå är tråkjobb. Vad fan gör jag? Jag skulle vilja gå några utbildningar som intresserar mig också men kan inte p.g.a min jävla fucking panikångest.
I de flesta fall så brukar det som gör att folk trivs på jobbet vara att de har trevliga kollegor, bra kollegor brukar ligga på första plats eller väldigt högt upp när det görs undersökningar om vad som gör att man trivs på jobbet. Så för många människor spelar det mindre roll vad de gör och mer roll vilka de gör det med, vilket jag tror gör att många trivs på jobbet även om arbetsuppgifterna kanske inte alltid är så kul.
 
I de flesta fall så brukar det som gör att folk trivs på jobbet vara att de har trevliga kollegor, bra kollegor brukar ligga på första plats eller väldigt högt upp när det görs undersökningar om vad som gör att man trivs på jobbet. Så för många människor spelar det mindre roll vad de gör och mer roll vilka de gör det med, vilket jag tror gör att många trivs på jobbet även om arbetsuppgifterna kanske inte alltid är så kul.
Absolut! Jag minns fortfarande ett av mina första jobb bakom grillen på Max som ett av de få jag inte haft något emot att kliva upp till. Lönen var låg och passen var slitiga men vi hade så förbaskat kul ibland!
 
Gör en majoritet verkligen det?

Enligt en medlemsundersökning/arbetsmarknadsrapport av Attention från 2021 jobbade 38% heltid, 27% deltid, och utöver det kommer här ett citat från rapporten (som för övrigt har som underrubrik på första sidan "Jobbar jag 100% blir jag utbränd", länk till pressmeddelande och rapport: https://attention.se/2021/11/25/attentions-arbetsmarknadsrapport-2021/):

Mer än såhär har jag tyvärr inte googlat, men jag ifrågasätter väl lite att majoriteten verkligen skulle fixa att jobba 100% och sedan resten av livet för visst det låter ju bra men är det så?

Idag tror jag dessutom att en person som jobbar 100% och har barn och gård helt enkelt inte skulle få en utredning, pratade nämligen nyligen med någon som skrev remisser om hur kraven skärpts rejält bara på sistone. Så en person som jobbar 100% och har barn och gård kanske antingen fick den diagnosen i en tid då man utredde fler, betalade för utredningen privat, eller klarade inte alls av allt detta tidigare men har med professionell hjälp (eventuellt medicinering till exempel) tagit sig dit. Kanske partnern dessutom gör mycket jobb, eller att det finns andra anpassningar som inte syns utåt. Eller så har hen ett jobb som hen är väldigt väl anpassad för att klara. Men det blir kill-gissande av mig här, kanske kan någon annan komma med mer fakta om hur det kan gå runt.
Det här gjorde att det kändes lite lättare att jag tycker att heltid är otroligt påfrestande ibland. Jag har adhd och medicinerar inte för att inga mediciner fungerar tillfredsställande. Jag har trots det snart en masterexamen. Jag har dock mycket hjälp på hemmaplan. Annars hade det aldrig gått.
 
Gör en majoritet verkligen det?

Enligt en medlemsundersökning/arbetsmarknadsrapport av Attention från 2021 jobbade 38% heltid, 27% deltid, och utöver det kommer här ett citat från rapporten (som för övrigt har som underrubrik på första sidan "Jobbar jag 100% blir jag utbränd", länk till pressmeddelande och rapport: https://attention.se/2021/11/25/attentions-arbetsmarknadsrapport-2021/):

Mer än såhär har jag tyvärr inte googlat, men jag ifrågasätter väl lite att majoriteten verkligen skulle fixa att jobba 100% och sedan resten av livet för visst det låter ju bra men är det så?

Idag tror jag dessutom att en person som jobbar 100% och har barn och gård helt enkelt inte skulle få en utredning, pratade nämligen nyligen med någon som skrev remisser om hur kraven skärpts rejält bara på sistone. Så en person som jobbar 100% och har barn och gård kanske antingen fick den diagnosen i en tid då man utredde fler, betalade för utredningen privat, eller klarade inte alls av allt detta tidigare men har med professionell hjälp (eventuellt medicinering till exempel) tagit sig dit. Kanske partnern dessutom gör mycket jobb, eller att det finns andra anpassningar som inte syns utåt. Eller så har hen ett jobb som hen är väldigt väl anpassad för att klara. Men det blir kill-gissande av mig här, kanske kan någon annan komma med mer fakta om hur det kan gå runt.
Jag tror att vissa NPF-are kan orka väldigt mycket mer om man minimerar ”energi-spill” som kan uppstå i vissa miljöer/situationer etc genom för mkt intryck/man pressar igenom ngt som egentligen är övermäktigt.
Jag har ADHD. Jag skulle förmodligen behöva vara heltidssjukskriven om jag inte flyttat ut på landet och fått minskade intryck/störning av tex bo i lägenhet. Och också har ett extremt anpassat jobb. Både vad gäller när på dygnet eller rent av vilka dagar per vecka. Och kan styra arbetsuppgifter också. Jag varvar två rätt olika jobb.
Sen tror jag väldigt på att man än mer än vanligt som NPF-are kanske skulle gynnas oerhört av att gå i terapi etc för att skaffa sig verktyg att hantera saker och ting. För att minska energiförlust etc.
 
Men då måste du väl ha ork kvar utöver jobbet? Det har inte jag. Jag kraschar i väntan på nästa tråkiga arbetspass.
Jag är lite fundersam på hur du tror att andra människor lever? Visst, det finns människor som verkar ha hur mycket energi som helst, men de absolut flesta jag känner inkl mig själv är jättetrötta efter en dag på jobbet. Vi gör inte många knop på fritiden. De allra flesta jag känner klagar på hur trötta de är hela tiden! 😎

De flesta jag känner jobbar av tvång. Vi måste jobba för att få pengar så vi kan överleva livet. Hade jag haft tillräckligt med pengar hade jag aldrig jobbat, men jag har ju inte det. Jag måste ju jobba för att betala för att leva. Jag går inte till jobbet med ett leende, men jag går dit, gör vad jag ska och är nöjd när jag får lön 25:e varje månad.

De flesta jag känner har konstant dåligt samvete för att de inte rider tillräckligt mycket, tränar med hunden tillräckligt mycket, umgås med sina barn mer, gör det fint i trädgården mm. De flesta orkar med sitt jobb och att överleva. Många av oss tvingar oss själva att göra saker vi mår bra av så vi får lite mer energi.

Men om du tror att alla människor vaknar på morgonen fulla med energi och motivation så har du fel. Jättefel! De flesta av oss överlever våra liv och gör så gott vi kan med hobbies, nöjen etc. Läs bara i tråden ”Hjälp, jag har för mycket prylar” - vi orkar inte ens rensa ut vår skit som är en energitjuv. 😂😇
 
Jag är lite fundersam på hur du tror att andra människor lever? Visst, det finns människor som verkar ha hur mycket energi som helst, men de absolut flesta jag känner inkl mig själv är jättetrötta efter en dag på jobbet. Vi gör inte många knop på fritiden. De allra flesta jag känner klagar på hur trötta de är hela tiden! 😎

De flesta jag känner jobbar av tvång. Vi måste jobba för att få pengar så vi kan överleva livet. Hade jag haft tillräckligt med pengar hade jag aldrig jobbat, men jag har ju inte det. Jag måste ju jobba för att betala för att leva. Jag går inte till jobbet med ett leende, men jag går dit, gör vad jag ska och är nöjd när jag får lön 25:e varje månad.

De flesta jag känner har konstant dåligt samvete för att de inte rider tillräckligt mycket, tränar med hunden tillräckligt mycket, umgås med sina barn mer, gör det fint i trädgården mm. De flesta orkar med sitt jobb och att överleva. Många av oss tvingar oss själva att göra saker vi mår bra av så vi får lite mer energi.

Men om du tror att alla människor vaknar på morgonen fulla med energi och motivation så har du fel. Jättefel! De flesta av oss överlever våra liv och gör så gott vi kan med hobbies, nöjen etc. Läs bara i tråden ”Hjälp, jag har för mycket prylar” - vi orkar inte ens rensa ut vår skit som är en energitjuv. 😂😇
Om jag hade råd hade jag jobbat deltid, för jag tycker faktiskt det är rätt roligt att vara på min arbetsplats för det mesta... :) Men jag hade gärna varit där halvtid istället för heltid, men det går ju inte av ekonomiska skäl. Jag håller med dig om att jobbet - med alla sina timmar om dagen - blir huvudfokus och att det man gör utöver får komma i andra hand. Men jag är van vid att tänka så, och vet inte speciellt många andra som går och grämer sig över det heller, så för mig är det så livet fungerar.
 
Jag är lite fundersam på hur du tror att andra människor lever? Visst, det finns människor som verkar ha hur mycket energi som helst, men de absolut flesta jag känner inkl mig själv är jättetrötta efter en dag på jobbet. Vi gör inte många knop på fritiden. De allra flesta jag känner klagar på hur trötta de är hela tiden! 😎

De flesta jag känner jobbar av tvång. Vi måste jobba för att få pengar så vi kan överleva livet. Hade jag haft tillräckligt med pengar hade jag aldrig jobbat, men jag har ju inte det. Jag måste ju jobba för att betala för att leva. Jag går inte till jobbet med ett leende, men jag går dit, gör vad jag ska och är nöjd när jag får lön 25:e varje månad.

De flesta jag känner har konstant dåligt samvete för att de inte rider tillräckligt mycket, tränar med hunden tillräckligt mycket, umgås med sina barn mer, gör det fint i trädgården mm. De flesta orkar med sitt jobb och att överleva. Många av oss tvingar oss själva att göra saker vi mår bra av så vi får lite mer energi.

Men om du tror att alla människor vaknar på morgonen fulla med energi och motivation så har du fel. Jättefel! De flesta av oss överlever våra liv och gör så gott vi kan med hobbies, nöjen etc. Läs bara i tråden ”Hjälp, jag har för mycket prylar” - vi orkar inte ens rensa ut vår skit som är en energitjuv. 😂😇
Jag håller med om allt du säger och vill även utöka med att jobbet ju tar en jävla tid.

De flesta jobbar heltid och är på jobbet 9 timmar om dagen, lägg till pendling på det så säg att det är 10 timmar som går bort i snitt. Nu bor jag i lägenhet och har inga barn så skulle "tvingande aktiviteter på fritiden" vara en mätare så skulle min vara väldigt låg. Trots mina goda förutsättningar är det enda en jävla massa som ska göras. Det ska handlas, lagas mat, äta maten, städa, diska, tvätta kläder, tvätta mig själv.. liksom vardagen med evighetsgrejer som aldrig tar slut.

Sedan måste man lägga sig i tid för att orka upp till jobbet dagen efter för utan sömn går allt åt helvete på riktigt. Det lämnar inte många timmar varje kväll till att faktiskt vara "ledig" och göra något man känner för, och allt som oftast är man för trött då för att faktiskt orka. Mina kvällar är väldigt mycket kolla på nån serie eller film och tänka på den där andra grejen jag vill eller borde göra men inte orkar. Har man barn kan jag mycket väl tänka mig att den lediga fritiden faktiskt kan försvinna helt och hållet en viss period i livet. Men ja det här är ju bara en del i att vara vuxen tyvärr, det är inte roligt hela tiden, eller speciellt ofta alls faktiskt om man har otur.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 506
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 687
Senast: Grazing
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 649
Senast: MML
·
Skola & Jobb Jag tänkte för inte så länge sedan starta en tråd likt många andra "vad vill jag jobba med"-trådar. Det är kanske lite den typen av råd...
2
Svar
25
· Visningar
3 243

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp