Stallmodig

[Mathilda]

Hej
Jag har en 6-årig halvblodsvalack som är en egen uppfödning. Han är verkligen ett riktigt charmtroll, alltid glad och positiv. Kommer alltid till en i hagen och älskar när man pysslar med honom, han kan stå och slickas och fnalla i timmar. Problemet är att han är helt tvärt om när man går in till honom i boxen. Där är det minsann han som bestämmer och han far runt otåligt och ser jättesur ut. Han visar verkligen att man inte är välkommen. Ibland hytter han t.o.m. med bakbenen lite åt en. Hade jag inte känt honom så väl så hade jag nog varit lite rädd för honom, han är 1,75 hög också.
Hans mamma är en jättesnäll häst och surar aldrig så det är inte från henne han har lärt sig däremot så hade vi ett sto hos oss när han var unghäst som var otroligt stressad och otrevlig, hon litade inte alls på människor och var väldigt opålitlig.
Kan det vara henne som han har tagit efter? Dom är ju ganska lättpåverkade när dom är unghästar.
Någon som har några bra tips på att träna bort detta beteende? Blir man arg på honom så reagerar han väldigt starkt och liksom surar ändå mer, har försökt att ignorera honom men det verkar inte hjälpa. Gullar man med honom och säger att han är duktig så lugnar han ner sig för stunden men nästa gång man går in till honom så är han lika sur. Vad göra?

 

[mannis]

Hej
Jag hade nog provat att nonchalera honom. När han står i boxen gå in och titta i krubban eller vattenkoppen/vattenspannen. Rengör vattenkoppen/krubban även om det inte behövs. Kommer han sedan fram när du är där ge honom mycket beröm för han blir säkert nyfiken på vad du gör där om du inte är intresserad av honom.

Lycka till.
M vH Mannis

 

[Lena_B]

Jag har haft en liknade häst och jag accepterade tidigt att han var antingen kände sig pressad eller helt enkelt var revirhävdande i boxen och undvek att störa honom i onödan där. Om stallpersonalen av någon anledning behövde mocka när han var inne ställde de upp honom på stallgången och jag försökte göra all skötsel där. Om jag var tvungen att sköta honom i boxen band jag upp honom och lät honom uttrycka sitt missnöje genom att sura och smågnaga i väggen men inte hota mot mig.

Jag krävde att han skulle respektera mig och gå undan utan att hota så jag kunde röra mig fritt i hans box. Jag respekterad honom så gick han undan följde jag inte efter. När jag skulle ta ut honom ur boxen möttes vi på halva vägen, jag öppnade och väntade vid dörren på att han skulle komma fram.

Vi hade ganska många år tillsammans, och kom väl fram till gränser som funkade bra för oss båda. Tex blev det med tiden helt OK att komma in och klia och småprata i boxen, känna på ben och rygg var lite oartigt men krävde inte mer kommentar än ett höjt huvud ock ena örat bakåt men att borsta mage och flanker var klart över gränsen för fint sätt i hans box. Visst fick jag göra det, men efter ett sådant övertramp surade han minst en vecka innan jag var förlåten!

Andra kanske tycker det här är helt fel, men jag har inget problem att betrakta boxen som en fristad där hästen kan tillåtas att få vara ifred eller i alla fall lite mer respekt än på andra ställen.