Bukefalos 28 år!

"Stora" barn och samsovning...

Sv: "Stora" barn och samsovning...

Har du några fler konkreta forskningsbevis som talar för att samsovning är illa för barnet än dig själv som bevis? Vad är det som gör att du förespråkar att vara med barnet hela dagen i vaket tillstånd men absolut inte sova tillsammans, jag finner ingen logik?

Jag samsov med mina föräldrar tills den dag jag valde att sova själv, jag led inga helveteskval. Jag var en trygg unge på alla sätt och vis ( men nu kan ju inte jag stå som bevis för att samsovning fungerar, det låter jag forskningen tala sitt tydliga språk till bevis ). :)
 
Senast ändrad:
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Har du några fler konkreta forskningsbevis som talar för att samsovning är illa för barnet än dig själv som bevis? Vad är det som gör att du förespråkar att vara med barnet hela dagen i vaket tillstånd men absolut inte sova tillsammans, jag finner ingen logik?

Jag samsov med mina föräldrar tills den dag jag valde att sova själv, jag led inga helveteskval. Jag var en trygg unge på alla sätt och vis ( men nu kan ju inte jag stå som bevis för att samsovning fungerar, det låter jag forskningen tala sitt tydliga språk till bevis ). :)

nej nej nej! jag har inga forskningsbevis för att min tanke ska vara rätt:crazy:
hade bara min egen känsla...:o
trodde inte att det krävdes en källhänvisning på ett "tyckande":confused:

jag hade det jobbigt med att sova utan mamma och pappa... ändå till jag tvingades bo på elevhem 12 mil hemifrån som 13 åring:o
det var MIN jobbiga period i livet, andra får ha andra upplevelser...
tråkigt om man ska behöva forsknigsresultat för att skriva här:(
då kommer nog forumet att självdö:cry:

*jenny*
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Lika tråkigt om man inte ska få ifråga sätta någon annans åsikt, eller hur ? :)

Att din uppväxt och samsovning skulle återspegla samsovning rent generellt, tror jag faktiskt inte på. Därför undrade jag mer över hur du tänker och din logik, baserat på det generella barnet och inte med dig själv som utgångspunkt.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Vår säng är 280 = alldeles lagom. :D
Gött!!:D

Vi hade till alldeles nyligen våran 180 breda säng + en 120säng intill= 3m säng:D eftersom det blev alldeles för trångt för någon att sova gott när vi var 2vuxna o 2 kottar som ville samsas på samma plätt. Äldste sonen är 3½ och somnar utan problem snabbt o lätt i sin säng men kommer ofta över till oss nån gång under natten och ärligt talat har jag inget alls emot det bara vi slipper ligga som packade sillar. Nu har vi en 80madrass på golvet bredvid till honom istället, lite bättre plats i rummet :) Minstingen på 1 år sover bredvid mej, spjälsängen bredvid fungerar mest som fallskydd så han inte trillar i golvet:grin:
Vi båda tycker om att ha barnen nära, och vi sover oftast bra. När nån av oss är särskilt trött och absolut inte vill bli störd på natten så nattar vi äldste sonen i dubbelsängen och en av oss sover i hans säng istället:) Det här funkar bäst för oss. Barnen kommer nog självmant välja sina egna sängar så småningom.. :)

Angående vad nån annan sa om uteblivet mys för föräldrarna- det finns väl andra ställen att mysa på? ;)
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Lika tråkigt om man inte ska få ifråga sätta någon annans åsikt, eller hur ? :)

Att din uppväxt och samsovning skulle återspegla samsovning rent generellt, tror jag faktiskt inte på. Därför undrade jag mer över hur du tänker och din logik, baserat på det generella barnet och inte med dig själv som utgångspunkt.

men snälla...
inte ha jag väl skrivit rent generellt??
varför fick inte jag skriva en åsikt, lika väl som du skriver din?
jag blir ärligt lessen av dina påhopp.
vet att du har agg till mej, men på nått konstigt sätt vill jag ändå få skriva mina åsikter här utan att reta dej.:o
de flesta vet nog inte att vi hade ett krig på hund, där finns botten till allt.
nu drar jag mej ur denna tråd, precis som jag brukar när du tycker att min åsikt är fel.:crazy:
hoppas jag inte förstört någons lördag kväll pga mina inlägg:o

*jenny* som ändå inte förespråkar samsovning
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jag förstår verkligen inte varför du och jag inte kan diskutera som alla andra ?

Jag har inga personliga agg mot dig, men ja vi har en hel del åsikter som går isär. Men det har många här inne på Buke och det brukar gå så bra så.

Du tar så illa upp om man ifrågasätter och försöker diskutera med dig, det tycker jag är tråkigt eftersom man genom diskussion lär sig rätt mycket. Du får absolut delge din åsikt, lika som jag ( eller någon annan ) kan ifrågasätta den. Det är ju det som ett diskussionsforum går ut på. Varför tar du allt så personligt, det behöver du verkligen inte göra? :)

Sedan blir det lite martyrstil över dig när du ber så mycket om ursäkt? För vad ber du om ursäkt, du har ju givit dig in i en diskussion och för fram din åsikt, är väl inget att ursäkta sig för ? :)
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Tycker det låter som om det kanske börjar bli dags för henne att somna i sin egna säng. Hur ni gör är ju upp till er, båda mina barn måste vara själva och kolsvart annars hittar dom på andra saker.
Sonen har i perioder sprungit upp men då har vi bara nattat om honom. Nu håller han på och springer upp och tänder sin lampa, som ett sätt att inte somna. Så när vi nattar skruvar vi ut lampan. Så tassar han upp, knäpper några ggr på lampknappen och går sen och lägger sig igen.

Båda barnen får sova hos oss om de skulle t.ex. drömma mardröm. Om sonen är uppe och kissar på natten så nattar vi om honom i sin säng. Bara för vi ska få sova ordentligt.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

men snälla...
inte ha jag väl skrivit rent generellt??
varför fick inte jag skriva en åsikt, lika väl som du skriver din?
jag blir ärligt lessen av dina påhopp.
vet att du har agg till mej, men på nått konstigt sätt vill jag ändå få skriva mina åsikter här utan att reta dej.:o
de flesta vet nog inte att vi hade ett krig på hund, där finns botten till allt.
nu drar jag mej ur denna tråd, precis som jag brukar när du tycker att min åsikt är fel.:crazy:
hoppas jag inte förstört någons lördag kväll pga mina inlägg:o

*jenny* som ändå inte förespråkar samsovning

Men va? :crazy:

Jag har långt ifrån samma åsikter som flera på forumet, men jag skriver den och argumenterar för den? Varför skulle jag dra mig ur en tråd för att någon annan tycker olikt mig?

Det jag kan undra, för att återgå till ursprungsfrågan, är ju varför du inte förespråka samsovning? Efterosm du inte förespråkar det måste du ju ha NÅTT argument? :)

Vad är det som gör samsovning fel men "jag tycker att barn i möjligaste mån ska sova i egen säng, och vara nära föräldrarna i vaket tillstånd. "

:)
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Men va? :crazy:

Jag har långt ifrån samma åsikter som flera på forumet, men jag skriver den och argumenterar för den? Varför skulle jag dra mig ur en tråd för att någon annan tycker olikt mig?

Det jag kan undra, för att återgå till ursprungsfrågan, är ju varför du inte förespråka samsovning? Efterosm du inte förespråkar det måste du ju ha NÅTT argument? :)

Vad är det som gör samsovning fel men "jag tycker att barn i möjligaste mån ska sova i egen säng, och vara nära föräldrarna i vaket tillstånd. "

:)

givetvis ska vi kunna diskutera!
men ingen annan i denna tråd har blivit ombedd att visa på forskningsresultat, även om jag bara gav min PERSONLIGA åsikt. :confused:
därför orkar jag inte diskutera.
MEN för att svara på din fråga så blev jag inget tryggare barn av att sova med föräldrarna:crazy:

jag var inget otryggt barn i andra lägen, men att sova borta blev jättejobbigt.
eftersom jag bodde i en liten by, men bästa kompisen 3 mil bort blev det många jobbiga sömnlösa nätter hos henne. jag ville ju så gärna vara där, men klarade inte sova utan mamma och pappa.
skolan jag gick var mycket inriktad på att göra fjällvandringar och ha mycket läger, och iband valde jag att vara hemma och missa allt det roliga, för att det blev för jobbigt.
sedan började jag i 7;an 12 mil bort, och bodde på elevhem 4 nätter i veckan, och även om jag var "stor" då så var det jobbigt att vara utan
mamma och pappa.

Därför tror jag inte på samsovning! men det är helt utan vetenskapliga belägg!!!!!!!!

*Jenny*
för mej gjorde inte detta gott! jag hade önskat att mina föräldrar lärt mej sova ensam långt tidigare:crazy:
j
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jag gillar inte heller samsovning, jag tycker att barnen ska ha sån grundtrygghet i sig själv att de kan sova i egen säng. Min baby fick eget rum vid 6 månader. Men jag vaknade när han gnydde och kollade till honom.
Har man urdålig sömn så är karlar tom för mycket :cool:
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Isak sover i sin säng men kommer ibland in på morgonen och sover en stund till hos oss.
Han fick eget rum redan vid 1 års åldern eftersom jag vaknade
så fort han lät lite eller rörde sig minsta lilla, blev inte mycket sova för mig då direkt.

vid nattning så läser vi saga i hans säng, sedan släcker jag lampan och sitter/ligger i hans säng tills han somnat. Det fungerar bra:)
Det är viktigt för honom just det att man är kvar i sängen tills han somnat ordentligt. Han kan ligga och viska/prata en del och även fara runt en del i sängen, men så länge han ligger ner så låter jag honom hållas och det brukar inte ta lång tid innan han sover. Undviker att säga nåt efter att jag släckt lampan eftersom han då vill prata och diskutera istället för att sova.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Jag gillar inte heller samsovning, jag tycker att barnen ska ha sån grundtrygghet i sig själv att de kan sova i egen säng. Min baby fick eget rum vid 6 månader. Men jag vaknade när han gnydde och kollade till honom.
Har man urdålig sömn så är karlar tom för mycket :cool:

Varför skulle barn som samsover inte ha en grundtrygghet? Vi har samsovit med våran son sedan han föddes och han har alltid uppfattas som ett väldigt tryggt barn av alla.

Han fick en egen säng vid 2 års ålder och han sover utan problem i den. Det var öht inga problem att få honom att börja att sova i den (han gillar sin våningssäng, bra för vila och lek). Om han vaknar på natten kommer han till oss och lägger sig så vi "delsamsover" fortfarande. Jag gjorde så tills jag var... 9 år och mina föräldrar skiljde sig. Det var inte av rädsla eller av otrygghet utan för att det var mysigt. Jag somnade själv i min säng men knatade över till dem om jag vaknade på natten. Min lillebror var likadan och inte heller han var eller är en otrygg kille.

Samsover gör man väl för att man trivs med det? Gör man inte det behöver man inte samsova.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Kan bero på att jag bara har ett barn, men att en 6 åring sover inne hos oss är inget som skrämmer mig. Vi har gjort så att somna göra man i sin säng, men om man vaknar och vill komma över i vår säng så får man göra det och jag har inga planer på att vänja henne av med det, hon avvänjer nog sig själv så småning om.

Får vi en till kotte så får vi köpa en större säng helt enkelt, är det inte vindvissla som har en 210 bred säng ? :D

Hm det spelar nog ingen större roll hur stor säng vi skulle skaffa, sonen lägger sig oavsett nära intill och gärna med ett ben över mig... :D Vilket i sin tur gör att jag sover dåligt, alltså inget som fungerar för oss! :D Men om de är sjuka eller ledsna på natten brukar de sova hos oss. Eller om vi lägger oss i deras säng.

Dottern ligger mer "försig själv" men kan istället skicka ut en arm eller ben rätt var det är... :D
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Men att sova borta är ju en helt annan sak, dottern har som sagt somnat och sovit i egen säng från rätt tidig ålder. Hemma sover hon hela nätterna i sin säng, förutom om hon är sjuk förstås, men sova borta det går inte. Eller rättare sagt, det gick jättebra ett tag men sista året så blir hon jätteledsen när det är dags att sova och vill åka hem. Självklart ser vi då till att hon får komma hem, annars sviker vi ju henne. Men sen somnar hon som en stock i sin säng när hon kommer hem.

Enligt henne själv tycker hon att det är jobbigt att sova ihop med andra och är rädd att väcka kompisen. Det kanske hade varit bättre om hon hade sovit med oss längre istället.. Vem vet, men jag är rätt säker på att hon kommer att vänja sig vid att sova hos kompisar.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Min dotter sov i egen säng och eget rum sitt första år - sedan fastnade hon i vår säng :). Hon är annars väldigt trygg och har aldrig varit speciellt mammig eller pappig. Hon sover borta utan problem, men då i samma säng som farmor till exempel. Så jag vet inte riktigt, största felet vi gör är ju att vi velar fram och tillbaka.

Angående mysande är det klart man kan göra det någon annanstans men bekväma som vi är får vi till det oftare om vi får ha sängen själva ;).

Jag samsov aldrig med mina föräldrar, men var väldigt otrygg. Jag vet inte om det har något samband alls om man samsover eller inte...
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Sonen,snart 2 år, somnar alltid i sin säng med någon av oss bredvid. Vi tycker det är en mysig nattningsrutin som fungerar bra. Oftast vaknar han på sena kvällen/natten och då får han somna om i våran säng. Vissa nätter vaknar han och somnar om själv i sin säng men vill han komma över till oss nekar vi inte. Tycker det är mysigt att sova nära honom och passar på så länge han vill sova med oss.

Han har sovit hela/delar av natten i sin säng sedan han var 6 veckor, har haft eget rum sedan han var åtta månader. Bytte från spjälsängen i november och vips sov han mycket bättre. Han gillar sin säng och vill oftast sova middag där

De få gånger han har sovit borta utan oss har han sovit hela natten i sin resesäng.
 
Sv: "Stora" barn och samsovning...

Det har heller aldrig varit några problem för vår dotter. Hon samsover ofta med oss här hemma, men när hon sovit borta så har hon sovit i egen säng och det har fungerat klockrent.

Jag har svårt att tro att man gör ett barn otryggt genom samsovning, jag skulle gissa att många andra faktorer spelar in, men inte samsovning.
 

Liknande trådar

Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 304
Småbarn I vårt nya hus finns på mellanvåningen tre sovrum och ett litet allrum. Vi kommer såklart att ha ett utav sovrummen och sen funderar vi...
2
Svar
20
· Visningar
2 535
Senast: Soapbubble
·
Småbarn En månad kvar till BF och jag börjar bli väldigt nervös över det här med nattning och sömn med en treåring och en bebis. Vi samsover...
2
Svar
35
· Visningar
3 170
Senast: Magnum
·
Kropp & Själ Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg :angel: :p Jag är 31 år, har aldrig varit gravid, och började i vintras (december) få...
2
Svar
21
· Visningar
3 348
Senast: __sofia__
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • WE-tråden
  • Ridskoleryttare
  • Tungband

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp