Svårt att somna för natten - hur gör ni?

[CosmicQueen]

Dom senaste kvällarna har det varit ett helt företag att få Emil & somna. Inga problem då han ska sova på dagen, bara när han ska somna för natten. Såfort man lägger honom i sängen så gallskriker han rakt ut. Han är 7½ månad nu & jag läste att dom kan gå igenom en fas vid 6 månader där dom bla får svårt att somna. Antar att det är det han går igenom? Har aldrig varit några problem förrut och han är så himla glad & harmonisk annars på dagarna + att han sover hela nätterna.

Men nu till problemet...hur gör ni när dom inte vill/kan sova? Sambon tycker att det är okej att låta honom ligga och skrika samtidigt som vi sitter i soffan och tittar på tv & hör honom i bakgrunden. Det är inte okej för mig, jag klarar inte av det. Det är lixom ingen hejd på det heller, han bara gallskriker mer & mer tills han blir helt svettig och röd i ansiktet + att han är helt blöt av tårar. Får han skrika tillräckligt länge så blir han tillslut helt okontaktbar.

Hur ska man göra? Jag går ju in till honom, sjunger, lyfter upp honom eller vad som nu behövs för att att han ska lugna sig. Tillslut somnar han ju när man hållt på tillräckligt länge med honom, tar ½ - 1 timme. Blir ju jag som får göra detta varje kväll, för sambon vägrar ju. Han tycker att vi daltar med honom då. Blir så osäker, gör jag fel eller? Ska jag köpa öronproppar, bita ihop och låta honom skrika sig till sömns?

Kom gärna med tips & råd hur ni gjort....

 

[Jolanta]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jag skulle ALDRIG bara suttit och lyssnat när Arvid skrek. Jag tycker du gör alldeles rätt, så gör jag också om Arvid gråter.

Jag har väldigt svårt för folk som bara låter sina barn skrika för att "lära dem" eller för att man "skämmer bort dem"

Arvid har blivit lite tvärt om , från att man har varit tvungen att bära honom i ca 30 min varje kväll för att han ska somna till nu, när han somnar själv i sin säng.

 

[CosmicQueen]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Vad skönt för er att Arvid somnar själv nu. Har varit väldigt bortskämd med det hela tiden med Emil, man är lixom inte van att det ska bli problem & lägga honom.

Nä, jag klarar heller inte av att bara sitta & lyssna som sagt. Men sambon menar på att vi skämmer bort honom om vi går in dit hela tiden, tar upp honom osv. Att då kommer han aldrig att kunna somna själv i framtiden. Jag har dock svårt & tro att det skulle ställa till det inför framtiden?

Igår fick jag även en avhyvling av sambons pappa då jag berättade att Emil var så svår & lägga och jag hade tagit honom till våran säng och lagt mig där med honom tills han lugnat sig och sedan lagt över honom till hans säng igen. Så fick man minsann inte göra, det fick man lida för i framtiden...

Jag blev så ledsen att jag grät sedan på kvällen. Dessa jäkla gravid hormoner gör ju att jag inte tål någonting heller.

 

[Jolanta]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Men vad tusan!!!

Din svärfar har inget med det att göra öht.

Jag kan inte tänka mig att man skämmer bort bebisar genom att trösta det när det är ledset, jag tror tvärtom att man får en bebis som känner sig trygg när den blir förstådd.

Jag tycker att du gör helt rätt

*peppkramar*

 

[Zaria]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Låter som att han börjar komma in i separationsfasen som brukar komma runt 8 månader, dvs fasen där barnet lärt sig att mamma och han/hon själv inte sitter ihop utan att mamma kan försvinna (eller pappa), tydligen skall detta vara den jobbigaste utvecklingsfasen för barnet.

Tycker ABOSLUT INTE du skall låta honom ligga och skrika själv,han är ju så liten och har inget annat sätt att berätta att något är fel på förutom att skrika.

Jag gjorde som så att Hampus faktiskt fick sova med mig när hans fas var som värst,dvs att jag inte ens kunde lämna rummet,han fick lov att vara nära och när han var 9-10 månader somnade han gott i sin egen säng igen på eget initiativ. (trots att folk ojade sig över att jag minsann skulle få ha honom i sängen tills han var 13 år MINST)

Har hört alldeles för många skräckhitorier där folk kört tex 5 minutersmetoden och inte slutat där barnet kräks och tom fått svårt att få luft (blivit blåa) av att de skrikit så mycket. Tror inte man lär barnet så mycket mer än att man inte kan lita på att mamma/pappa kommer när man "ropar" genom att låta dem skrika.

 

[doglover]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Alltså, vad är det med karlar egentligen?
Låta sitt barn ligga och skrika sig blå? Bara för att man inte ska dalta?

Näe, det pallar jag inte heller.

Det vi gjorde för att få honom att somna i sängen var att spela lite lugn musik för honom, läsa sagor och vagga (vyssan lull) honom i sängen. Då fick det ta sin tid och han somnade i sängen.

Vi stimulerade inte för mycket alltså, utan det var god natt musik på väldigt låg volym och det var nersläckt och så läste jag ganska lågt i sagoboken.

 

[Zaria]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Dessutom skulle jag bett sambons pappa att ta sina åsikter och köra upp dem någonstans

Är otroligt trött på svärföräldrar mm som anser sig vara bättre på ens egna barn bara för att de själva gjorde en sak när deras barn var små.

 

[doglover]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jag satt även kvar en liten stund efter att han hade somnat ifall om han skulle t.ex öppna ett öga för att se att man var där. Sen somnade han kalasgott.

Zaria: Det låter helt omöjligt för min del att göra så mot mitt barn! Det är precis så som du skrev, att det enda man lär dem är att "det är ingen idé att jag ropar, dem kommer inte".

 

[Zaria]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

.

Zaria: Det låter helt omöjligt för min del att göra så mot mitt barn! Det är precis så som du skrev, att det enda man lär dem är att "det är ingen idé att jag ropar, dem kommer inte".

Absolut,men vet att många gör det,sedan tror jag visst att barnen tystnar och somnar efter ett par timmar (vem orkar skrika i evigheter) men till vilket pris? Och var finns barnens förtroende för föräldrarna sedan?

 

[jerseyko]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Låter som Rasmus och han har fått flytta ner i våran säng.
Han somnar i sin säng som vanligt men vaknar på natten och är jätte ledsen.

Jag har kommit på att lägger jag honom i min säng och lägger mig nära honom så han kan känna mig och höra mig andas, så andas jag lungt och långsamt, gråter han eller skriker så sjunger jag på hans favoritsånger lågt och sakta.
Han ligger på mage och jag har handen på hans rumpa och gungar sakta.

Det har funktat hittills.

Jag tål inte bebis gallskrik så gallskriker han är jag tvungen att lämna honom och sätta mig själv och sen ta tag i det igen. Sambon låter honom aldrig ligga och gråta men han är lite för snabb med att ta upp honom, Rasmus piper till som att han ska börja gråta och då plockar sambon upp honom när han oftast bara vänder på sig i sängen och somnar själv.

Vi pratar inte heller med honom, och har bara nattlampan tänd, nån gång har jag fått springa ner och göra välling och då har han blivit superpigg.

Idag fick han middag istället för gröt, och somna som vanligt Hoppas de håller sig hela natten.

 

[doglover]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Absolut,men vet att många gör det,sedan tror jag visst att barnen tystnar och somnar efter ett par timmar (vem orkar skrika i evigheter) men till vilket pris? Och var finns barnens förtroende för föräldrarna sedan?

Pja, det förtroendet blir inte långvarigt.

Barn ska kunna lita på sina föräldrar, inte tvivla ifall om de kommer att ställa upp för dem.

 

[squirlett]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jason har oxå haft några sådanna perioder.
Först vid 6 månader, sen vid 8 och sen vid 10.
Dom har hållt i sig mer eller mindre länge.

Men att låta honom ligga och skrika tycker jag är fel. Ok, om han "bara" gnyr lite. Men om barnet verkligen skriker hysteriskt och att det går så långt som du skriver att han blir okontaktbar om han får fortsätta så ska han inte "ignoreras"
Han genomgår helt klart en utvecklingsfas och för att ta sig igenom den på ett bra sätt behöver han känna att ni finns där.
Det händer mycket i hans lilla kropp, men att ni inte förändras utan fortfarande finns där och ger honom trygghet så går det bra typ.

Så jag tycker att du gör helt rätt att bära, gunga, vyscha, sjunga och allt annat som ger Emil trygghet.
Jag trodde flera ggr att vi hamnat i en "ond" spiral av att bära på Jason. Att han aldrig skulle kunna sova själv, och att jag skulle behöva ha honom sparkande i sängen för all framtid.
Men vips så vände det och han somnade sött själv igen.
Så det går över, men ibland kan det ta lite tid. Nån gång gick det över för oss på nån vecka, när han var 8 månder (ungefär som Emil) var det den längsta perioden som höll i sig i 2 månader.

Men som sagt, du gör helt rätt och du behöver ta ett rejält snack med sambon. Tycker att det är viktigt att man kan prata om hur man ska hantera barnens olika faser och kunna komma överens och komprimissa.

 

[Björk]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jag skulle INTE låta barnet skrika sig till sömns. Det är en sak om de bara ligger och smågnäller lite eller skriker till och sen tystnar. Det gör vår son ibland.

Jag började köra med någon slags egen variant av "läggmetod" när sonen var ca 3 månader. För jag stod inte ut att det tog närmare en timme för honom att somna. Då låg jag bredvid och "buffade" i rumpan och smöööög ut när han somnat tillräckligt djupt. Sen dess kör vi metoden att lägga honom i sängen, natta med sång och ev lite buff i rumpan, pussa på kinden, säga godnatt och gå ut ur rummet. Max 5 minuter totalt. När han skriker till och "ropar på oss" så går vi in igen och är tysta och bara lägger honom tillrätta och håller handen på honom. Ibland blir han mer ledsen och då får vi lägga ner huvudet intill honom och i värsta fall (sällan numera) får vi ta upp och trösta. I början fick vi gå in (eller snarare jag, det var jag som började med detta, men nu är sambon med på spåret sen den sista 1,5 månaden) ca 4-5 gånger. Men nu somnar han faktiskt själv; ibland får man gå in kanske 1-2 ggr.

I ert läge skulle jag absolut trösta honom! Han skriker ju inte för att "jävlas" utan för att han är rädd/ensam och VILL ha er kontakt! Det är väl bättre att ta en period med mycket tröst/uppmärksamhet NU och sen få en trygg kille som VET att mamma och pappa kan man lita på - de kommer när han behöver dem. Att din sambo kan stå ut med att barnet skriker sig till sömns låter jättekonstigt i mina öron.... Vad tror HAN att skrik från ett barn betyder?

 

[nevin]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Igår fick jag även en avhyvling av sambons pappa då jag berättade att Emil var så svår & lägga och jag hade tagit honom till våran säng och lagt mig där med honom tills han lugnat sig och sedan lagt över honom till hans säng igen. Så fick man minsann inte göra, det fick man lida för i framtiden...

Vilket skitsnack, varför får man lida av det då om man får fråga? Våran lilla somnar och sover i våran säng hela natten, och jag har också fått höra hur fel det är, man kommer aldrig få sova själv och det blir svårt att lämna på dagis om man knyter dem så hårt till sig??


Här gör vi så att vi båda vuxna går och lägger oss med Daniel när det är sängdags, ligger och bara myser, äter välling och pratar om dagen med varandra och pratar med Daniel med. När han är färdigäten så går en av oss, oftast jag eftersom jag sedan lägger mig extremt tidigt, ut och gör lite annat. Den som är kvar söver en liten kille som somnar utan gråt på 5 minuter. Sedan har vi ett par timmar innan hans nattmaraton börjar, han är inne i någon slags fas då han vaknar många gånger per natt, men somnar om när vi ger napp och närhet.


Jag skulle aldrig klara av skrikmetoden, den är hemsk tycker jag. Anledningen till att ett barn skriker är ju inte för att jävlas, utan för att få trygghet, närhet och tröst av dem det älskar högst och är mest beroende av!

 

[CosmicQueen]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Tack så mkt för alla era kloka och vettiga svar.
Innerst inne så vet jag ju att jag gör rätt, men man blir ju såklart ändå osäker när sambon är så tvärtom hur vi ska göra. Och när jag dessutom blev påhoppad av hans pappa.

Vet att jag egentligen inte borde bry mig det minsta om vad han säger, han har absolut ingenting med hur vi uppfostrar vår son att göra. Han kommer alltid med så konstiga råd & tips. Som tex att vi skulle ge Emil vatten på natten ist för välling då han vaknade nattetid tidigare och ville äta. För det hade han gjort med sina bebisar, dom behöver inte äta på natten, lätt att dom blir tjocka då.

Kommer fortsätta med dom nattningsrutinerna vi har nu, även om det tar tid, Emil är ju lugn och och somnar tillslut när han blir tillräckligt trött, lugn och avslappnad. Att bara lämna honom går som sagt inte nu. Förr har han kunnat gnälla/skrika till då han tappat nappen, man har gett honom nappen och sedan har det varit bra. Men nu ligger han som sagt och tok/gallskriker även fast han har nappen i munnen. Är som om han får panik såfort man lägger honom i sängen.

Måste ju bara försöka att få sambon & inse att han osså måste hjälpa till med nattningen nu framöver iom att vi inte vet hur länge den här fasen kommer hålla på. Jag blir ju väldigt bunden som det är nu iom att han vägrar försöka få honom & somna på annat sätt än att låta honom ligga och skrika.

 

[Druvan]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Låt honom INTE ligga och skrika. Lita på dina instinkter som männen ibland verkar sakna .

Miranda är också inne i en sådan period (8 månader) och jag ser det som tillfällig släng av otrygghet. Jag lägger mig med henne i soffan/sängen, håller om henne bestämt och sjunger/smeker henne på ryggen. Brukar ta någon kvart innan hon somnar. Lägger jag henne i spjälsängen skriker hon i timmar, så himla onödigt när det finns enklare sätt!

 

[Björk]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Måste ju bara försöka att få sambon & inse att han osså måste hjälpa till med nattningen nu framöver iom att vi inte vet hur länge den här fasen kommer hålla på. Jag blir ju väldigt bunden som det är nu iom att han vägrar försöka få honom & somna på annat sätt än att låta honom ligga och skrika.

Ja, det tycker jag låter sunt!
Sambon måste förstå vad barnskrik betyder. Det finns ju en anledning att han skriker. Även om sambon inte tycker han har orsak. Fast det är ju också himla bekvämt av din sambo att säga "äsch, vi låter honom skrika" för han vet ju att DU tar hand om det så att säga. Och slipper göra något själv.

(kom att tänka på en lång tråd om städning på Senior för några veckor sen... )

 

[CosmicQueen]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Precis så har jag gjort med Emil osså nu idag och igårkväll och det har fungerat hur bra som helst. Dessutom inget jag har något emot det, det är ju så mysigt att få ligga och gosa med dom små.

 

[Björk]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Låt honom INTE ligga och skrika. Lita på dina instinkter som männen ibland verkar sakna .

Hos oss är det nog så att sambon är den som är lite för kvick med att lyfta upp ibland (som någon annan också nämnde i tråden). Men; jag har också funderat på det där; varför vissa män (som det oftast verkar vara?) tycker det är okej att låta ett barn ligga och skrika sig till sömns...

Jag vägrar tro att det handlar om vilket KÖN man tillhör. Jag tror däremot att det här med anknytning kan vara en stark faktor. En pappa som inte knutit an till barnet lika väl/mycket som mamman tror jag har lättare att "inte bry sig". Vad tror ni andra?

 

[Druvan]

Sv: Svårt att somna för natten - hur gör ni?

Jag vägrar tro att det handlar om vilket KÖN man tillhör. Jag tror däremot att det här med anknytning kan vara en stark faktor. En pappa som inte knutit an till barnet lika väl/mycket som mamman tror jag har lättare att "inte bry sig". Vad tror ni andra?

Jag tror du har rätt. Min man är också VÄLDIGT snabb på att springa fram vid minsta lilla piip- snabbare än jag . Han är väldigt fäst vid sin lilla sessa..