Svenska normer (Utbruten från Läkare med huvudsjal?)

kvinnors huvudbonader.PNG
 
Svenskar städar mycket, är intresserade av heminredning och bryr sig om hur det ser ut hemma.
Svenskar är välvårdade och välklädda för alla säsonger.
Svenskar ber inte om ursäkt när de stöter till/går in i andra personer i offentlig miljö.
Svenskar planerar och är välförberedda.
 
Du har rätt, det handlar mera om normer än religion. Fast när det diskuteras om normer så dyker detta ämne sällan upp tycker jag. Men å andra sidan så finns det så mycket normer att det skulle vara svårt att ta upp dem alla.
Blä för normer :down:
Utan normer är samhället inte möjligt, så hurra för normer, skulle jag säga. Däremot är ju inte alla normer av godo, så blä för destruktiva normer, i så fall.
 
Oskrivna regler är svårt (jag kallar hellre det ni beskriver för det), normer hänger samman med värderingar och är om möjligt ännu svårare.

Jag jobbar på en mångkulturell arbetsplats där vi diskuterar detta ofta. Oskrivna regler är lättare att följa när man väl är medveten om dem (som lantlolla visste jag inget om rulltrappsregeln förrän för ett par år sen). Normer är värre.

I Sverige ser vi hellre att man erkänner sina misstag, dvs man ljuger inte uppenbart. Flera av mina arbetskamrater (från skiftande kulturer) berättar att ”det är värre att bli påkommen/erkänna = tappa ansiktet, än att försöka ljuga sig ur situationen”. Det kan skapa problem i många situationer.

Hämnd tycker jag också är ett begrepp som har normerande värde. Även om det finns många ”svenskar” som också har hämnd som normal reaktion så är det väl inte egentligen ”svenskt”, utan vi ser det som godare att avstå att hämnas. Där kan det skilja stort mellan kulturer/familjer. (Jag vill inte blanda in religion här även om det kan finnas visst fog för det.)
 
Utan normer är samhället inte möjligt, så hurra för normer, skulle jag säga. Däremot är ju inte alla normer av godo, så blä för destruktiva normer, i så fall.
I min undervisning exemplifierar jag ibland med normen att vi sitter på sätena i spårvagnen. Vi står inte på sätena och sjungt Mors lilla Olle.

Det är nåt knepigt i att, som en del, påstå sig allmänt ogilla normer.
 
Men det är väl bara i Sverige normen HUSESYN finns:D? Där folk glatt tar en med till tvättstugan och sovrummet?


Nagon man kanner som flyttar brukar visa en runt (bade tvattstuga och sovrum) i de delstater jag bott i USA ocksa ... och samma sak hos de flesta nationaliteter (inklusive flera Indier, Libaneser, Syrier, etc) i Saudi Arabien ocksa. Nar man kommer hem till en ny bekanting har jag inte varit med om "husesyn" nagon stans, inte i Sverige heller.:p
 
Nja, det stämmer att kvinnor skulle ha något på huvudet i kyrkan, men det kunde lika gärna vara en piffig hatt. Det där med att det måste var en sjalett leder tankarna fel.
När jag lärde mig det där som liten, eller så såg jag på tv hur de hade hatt på sig i kyrkan i England, så blev jag riktigt förvånad - jag hade blivit så itutad med att man ska absolut inte ha något på huvudet i kyrkan :rofl: Det kändes/känns som oavsett vad eller hur fint det är. Det är ofelbart, om jag har något på huvudet så får jag blängande blickar av de äldre familjemedlemmarna - gäller även hos hemma hos folk :grin:

Lustigt hur det har förändrats så fort!
Dessa äldre familjemedlemmar jag nämnde, jag slår vad om att deras mamma hade sjal i kyrkan (född på 1800-talet). Men ändå så hann det förändras så kraftigt.
 
Kom på en, kanske inte norm men en gammal "artighet" typ, till. Jag var hos min faster och åt middag när jag bara trixade lite med håret (ni vet, bara typ smekte topparna så där - inte så att långa hårstrån kom loss). Plötsligt fick jag en armbåge och en arg blick från fastern. Jag blev helt oförstående och fattade inte varför :confused:
Och så var det tydligen oartigt att röra/hålla på med håret vid matbordet (obs att vi hade ätit klart då och pratade mest), det hade jag aldrig hört tidigare!
Tydligen något med att det skulle vara på grund av löss i håret .... Det tog jag nästan som en förolämpning istället :cautious:
 
Varken kösystemet https://www.bbc.com/news/magazine-23087024 https://en.wikipedia.org/wiki/Queue_management_system eller att resa sig artigt är väl egentligen svenskt men har anammats av Sverige (det är fortfarande mycket mer av en kutym i andra länder). De två, skulle jag säga, mest svenska normer som finns är:

1) Rengör filtret i torktumlaren i tvättstugan FÖR DIN MAMMA BOR INTE HÄR

2) Stå till höger i rulltrapporna.
Sant. Senast idag (igår) klagade jag för mig själv i huvudet över folk som inte förstod sig på kösystemet när man skulle kliva på bussen :rofl::angel:

Men det där med rulltrapporna vet jag inte är lika kraftigt ansett svenskt som tex kösystemet. Jag såg ett program om en olycka i londons tunnelbanesystem och där pratade de om att folk stod till höger. Jag tror att det är något som kom med tunnelbanan och folk fick lära sig direkt från början. Till skillnad från kösystemet som utvecklades liksom fram i Sverige?

Men ni har så rätt ni alla som svarat mig :bow: vissa normer är faktiskt rätt bra. Men bara vissa :D
 
I norr så var det inte norm att täcka håret i kyrkan i början av 1900-talet, hade kvinnorna något på huvudet så tog de av sig det när de satte sig i kyrkan. Lite lustigt hur det antas att alla överallt alltid har haft samma traditioner. O_o
 
Och man tar av sig skorna när man kommer hem till folk.
Mig veterligen gör man det i alla nordiska länder.

Svenskar städar mycket, är intresserade av heminredning och bryr sig om hur det ser ut hemma.
Svenskar är välvårdade och välklädda för alla säsonger.
Svenskar ber inte om ursäkt när de stöter till/går in i andra personer i offentlig miljö.
Svenskar planerar och är välförberedda.
Det där är väl ändå väldigt individuellt. Och jag har då oftast fått en ursäkt om nån stött till mig. Likaså är jag uppfostrad att göra detsamma.
Jag är även uppfostrad att resa mig och lämna min sittplats till äldre på bussen. Att hålla upp dörren till den som kommer bakom. Osv. I mina ögon vanligt hyfs.
 
Mig veterligen gör man det i alla nordiska länder.


Det där är väl ändå väldigt individuellt. Och jag har då oftast fått en ursäkt om nån stött till mig. Likaså är jag uppfostrad att göra detsamma.
Jag är även uppfostrad att resa mig och lämna min sittplats till äldre på bussen. Att hålla upp dörren till den som kommer bakom. Osv. I mina ögon vanligt hyfs.
Jag är van vid att förväntas ha skor på mig inomhus i Danmark. Om vädret och därmed skorna är sådana att man inte rimligen kan ha dem inne, byter man skor. Men att gå in med hyfsat rena skor är standard i de danska hem jag brukar besöka, men uteslutet i Sverige.
 
Känns som att jag skulle bli väldigt förvirrad om jag bjöds till någon och förväntades ha på mig skorna inomhus :rofl: Det går så stick i stäv med vad som känns rimligt, ute smutsigt - inne rent, vad är det som är svårt att förstå? :rofl:
Fast mina föräldrar ibland när de är bortbjudna så tar de med sig extra finskor som de har på sig inne. Men då är de rena.
 
En grej som väl inte är en norm, men en konstig svensk grej, är att så många svenskar som bor i någon form av villa, inte använder huvudentren på huset. Istället leds man in mer eller mindre genom bakdörren. Jag fattar inte varför.
Det där med köksingången kanske? Mera avslappnat genom den entrén medan huvudentrén är för festliga tillfällen så att säga.
 
På vilket sätt är det mer avslappnat med en trång köksingång istället för genom en rymlig hall? Jag tycker att det är helkonstigt.
Ah, vår sommarstuga har två entréer och vi använder definitivt köksingången mest - den leder direkt in i köket som är det rum som man är mest i. Den "finare" ingången är knappt en hall längre egentligen. Så i vårt fall så är det definitivt mera avslappnat och familjärt.

Så det beror väl på hur det ser ut i husen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Uppdateringstråd 29
  • Lösa hundar

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp