Ta med barn (oanmälda) till bekanta

[ako]

Alltså som lite mer allmänt svar i tråden; klart att folk är olika pedanta och själv tror jag inte att man får det varesig bättre eller sämre som varken barn eller vuxen om man bor i en familj som har det stökigt emellanåt (eller, som hos oss, säkert jämt - även när vi tycker det är shysst skick-enligt de mest pedanta ) eller om man bor i en familj där föräldrarna plockar mer och man i stort sett alltid håller ”besöksskick” i hemmet med bäddade sängar och undanplockat och där man förväntas plocka undan ev leksaker i vardagsrummet när leken är slut etc. Bara familjen själv är nöjd så är det väl bra- givet att det inte handlar om sanitära olägenheter, men trots allt så är ju steget från lite kläder och leksaker på fel ställe och till det ganska stort.

Däremot tror jag inte det är så kul att vara barn i ett hem där man i princip måste smyga runt och inte får röra några saker utom dem i lekrummet, ett hem där högljutt skratt och skoj eller dans inte är tillåtet, ett hem där mamma blir arg för att man råkar spilla eller ett hem som man får höra minsann inte är ens eget hem utan ens föräldrars (det exemplet har ju kommit upp i tråden) ...

 

[Och_Aye]

Nu är jag nog inte direkt pedantisk och min 1.5-åring drar fram 100 grejer under dagen, men jag tar alltid ett varv jag också och plockar undan på kvällen när hon somnat, eller innan det ska komma folk (även om hälften åker fram igen om ungen är vaken). Och jag kan absolut lägga undan någon pryl jag märker att hon är klar med för tillfället. Hon har grejer i sitt rum, grejer i köket och halva bokhyllan i vardagsrummet fyllt med backar med hennes leksaker i. Men jag älskar att få lite öppet golv att gå på under kvällen, och sen finns det ju andra aspekter av det. Jag märker ju lite vilka leksaker som går hem, kan plocka undan "avdankade" (för att jag vill visa att vi behöver inte konsumera som dårar och ha hela världen samtidigt), och dels är det en rolig grej för min dotter, hon älskar att sortera, plocka fram, ställa undan ihop osv.

Jag städar liksom inte frenetiskt efter henne men det är ju en del i hennes utveckling det här med att plocka och pula med saker, flytta värmeljus, ställa tillbaka dem osv. Vi brukar ta ett varv på kvällen ihop hon och jag, och samla ihop lite grejer och stoppa i käcka fack för natten. Hon älskar det! Sen gör jag resten när hon somnat. Och njuter av att kunna gå utan att slå ihjäl mig på saker. Det tycker jag inte är så knasigt eller stelt. Klart ungen ska ha utrymme att vara barn, men de är ju små och tycker de där vuxet sett tråkiga sakerna är skoj också så länge de får vara delaktiga, varför inte passa på att städa undan lite då?

 

[Kattennizze]

Nu är jag nog inte direkt pedantisk och min 1.5-åring drar fram 100 grejer under dagen, men jag tar alltid ett varv jag också och plockar undan på kvällen när hon somnat, eller innan det ska komma folk (även om hälften åker fram igen om ungen är vaken). Och jag kan absolut lägga undan någon pryl jag märker att hon är klar med för tillfället. Hon har grejer i sitt rum, grejer i köket och halva bokhyllan i vardagsrummet fyllt med backar med hennes leksaker i. Men jag älskar att få lite öppet golv att gå på under kvällen, och sen finns det ju andra aspekter av det. Jag märker ju lite vilka leksaker som går hem, kan plocka undan "avdankade" (för att jag vill visa att vi behöver inte konsumera som dårar och ha hela världen samtidigt), och dels är det en rolig grej för min dotter, hon älskar att sortera, plocka fram, ställa undan ihop osv.

Jag städar liksom inte frenetiskt efter henne men det är ju en del i hennes utveckling det här med att plocka och pula med saker, flytta värmeljus, ställa tillbaka dem osv. Vi brukar ta ett varv på kvällen ihop hon och jag, och samla ihop lite grejer och stoppa i käcka fack för natten. Hon älskar det! Sen gör jag resten när hon somnat. Och njuter av att kunna gå utan att slå ihjäl mig på saker. Det tycker jag inte är så knasigt eller stelt. Klart ungen ska ha utrymme att vara barn, men de är ju små och tycker de där vuxet sett tråkiga sakerna är skoj också så länge de får vara delaktiga, varför inte passa på att städa undan lite då?

Det är ju toppen att det funkar så för er, så himla enkelt. Mina barn när de var 1.5 år skulle ALDRIG plocka tillbaka några leksaker, alldeles oavsett hur delaktiga jag än gjorde dem. De skulle inte orka, det skulle ta för mycket energi osv osv. Så min poäng är fortfarande, vad roligt för er som har sådana lätta barn - och det menar jag verkligen - men inbilla er inte att ALLA barn är som era barn. Mina barn har dessutom en särbegåvning med extremt högt iq, så det är ju en smula märkligt att de inte kan så elementära saker som att hålla ordning...men så hörde jag på radion häromdagen om nobelpristagaren i medicin och fysiologi och hur han var klädd och hur han bodde, då blev jag plötsligt lite gladare eftersom det påminde om mina barns problematik. Man kan ju alltid hoppas, tröstar jag mig med när jag ser senaste förödelsen i vår lägenhet...

 

[Och_Aye]

Det är ju toppen att det funkar så för er, så himla enkelt. Mina barn när de var 1.5 år skulle ALDRIG plocka tillbaka några leksaker, alldeles oavsett hur delaktiga jag än gjorde dem. De skulle inte orka, det skulle ta för mycket energi osv osv. Så min poäng är fortfarande, vad roligt för er som har sådana lätta barn - och det menar jag verkligen - men inbilla er inte att ALLA barn är som era barn. Mina barn har dessutom en särbegåvning med extremt högt iq, så det är ju en smula märkligt att de inte kan så elementära saker som att hålla ordning...men så hörde jag på radion häromdagen om nobelpristagaren i medicin och fysiologi och hur han var klädd och hur han bodde, då blev jag plötsligt lite gladare eftersom det påminde om mina barns problematik. Man kan ju alltid hoppas, tröstar jag mig med när jag ser senaste förödelsen i vår lägenhet...

Men nej alltså mitt svar var ett misslyckat citat till någon som nämnde en förälder som inte lät några leksaker ligga framme över natten, minns inte vem nu. Sida 22 tror jag. Det var verkligen inte menat som ett "kolla vad mitt barn kan-inlägg". Alltså hon är ju 1.5, hälften av grejerna åker ju fram igen. En del åker i backen som hundleksaker också. Och hon avskyr TV men stoppa grejer i och ur lådor kan hon göra i en kvart iaf innan hon blir tokigt rastlös. Det var absolut ingen kritik till föräldrar utan mer att jag förstår poängen med att man vill plocka undan på kvällen, om man nu vill det. Utan att behöva beröva barnen dess space och delaktighet i hemmet. Mer att man både kan låta ungen härja med 70 000 prylar dagtid men ändå vilja sanera lite på kvällen, för ens egen skull.

 

[et_flickan]

Självklart tar jag inte med mig min nyblivna 1 -åring till min vän om vi ska dricka vin och ha trevligt. Dels kräver barnet ständig uppmärksamhet som ingen av oss har lust att ge, dels är hon extremt kinkig just nu. Jag skulle inte vilja ha med henne som 3-åring på vinkväll heller. Jag älskar mitt barn men hon är redan mer vild än tam

 

[lil-sis]

Barn är snabba som blixten och har JÄTTElånga armar.

 

[clusia]

Barn är snabba som blixten och har JÄTTElånga armar.

Och starka

 

[Lobelia]

Och starka

Och hala som ålar

 

[et_flickan]

Och ibland väldigt arga

Barn alltså. Glömde citera

 

[ako]

Nu är jag nog inte direkt pedantisk och min 1.5-åring drar fram 100 grejer under dagen, men jag tar alltid ett varv jag också och plockar undan på kvällen när hon somnat, eller innan det ska komma folk (även om hälften åker fram igen om ungen är vaken). Och jag kan absolut lägga undan någon pryl jag märker att hon är klar med för tillfället. Hon har grejer i sitt rum, grejer i köket och halva bokhyllan i vardagsrummet fyllt med backar med hennes leksaker i. Men jag älskar att få lite öppet golv att gå på under kvällen, och sen finns det ju andra aspekter av det. Jag märker ju lite vilka leksaker som går hem, kan plocka undan "avdankade" (för att jag vill visa att vi behöver inte konsumera som dårar och ha hela världen samtidigt), och dels är det en rolig grej för min dotter, hon älskar att sortera, plocka fram, ställa undan ihop osv.

Jag städar liksom inte frenetiskt efter henne men det är ju en del i hennes utveckling det här med att plocka och pula med saker, flytta värmeljus, ställa tillbaka dem osv. Vi brukar ta ett varv på kvällen ihop hon och jag, och samla ihop lite grejer och stoppa i käcka fack för natten. Hon älskar det! Sen gör jag resten när hon somnat. Och njuter av att kunna gå utan att slå ihjäl mig på saker. Det tycker jag inte är så knasigt eller stelt. Klart ungen ska ha utrymme att vara barn, men de är ju små och tycker de där vuxet sett tråkiga sakerna är skoj också så länge de får vara delaktiga, varför inte passa på att städa undan lite då?

Jag tror ingen i tråden reagerat negativt på sådant. Det vi som reagerat negativt alls på pedantism är ju på de inlägg där man skriver att man har ett så perfekt hem att barnen enbart ska tillåtas leka på exakt anvisad plats etc. Så beskriver ju du inte att ni har det.

 

[Korven]

Barn är snabba som blixten och har JÄTTElånga armar.

Speciellt när man precis fått en ny ABBA-skiva och inte hunnit flytta upp spelaren högst upp på bokhyllan. RATCH rakt över alla spår så den var ospelbar sen, 3 sekunder

 

[Lobelia]

Min syster var kreativ, hon "torkade" LP-skivor med clementinklyftor. Tror hon var runt 4 år.

 

[Hyacinth]

Förstår poängen men om barnen inte får ha legot i vardagsrummet så får dom ju inte. Bara att bära tillbaka
Men absolut, gäller att optimera tiden

Alltså, om vi ska få någon mat alls så putsar jag inte kakel när jag lagar mat. Jag lyfter min 9-månaders från hundarnas vattenskål/hallen/sladdar 73746475774 ggr om dagen. Hen vill inte vara i ett lekrum. Lika lite som hundarna. Alla vill vara med.
Oavsett hur mycket jag och maken hjälps åt funkar det inte att barnen är i ett rum och leker och vi är någon annan stans. Det ramlas, kivas, äts pennor, hittas sladdar, limpistoler bränns, sudd ska hittas.
Och då har vi små corgis som bonus, inte huskys.
Du beskriver nån form av utopi tycker jag. Om än en i mina ögon lite läskig utopi.

 

[Hyacinth]

Nej. Den största krisen är när man som jag just gjorde, klev på legobit på väg från vardagsrum till toalett. Det gör gudomligt ont under tassen. Vi har lego överallt eftersom mina barn bara leker med lego. Finns ingen vits med att plocka undan, vi ber gäster kliva över.

Jag hasar vi har klossar nämligen.

 

[Hyacinth]

Alltså, om vi ska få någon mat alls så putsar jag inte kakel när jag lagar mat. Jag lyfter min 9-månaders från hundarnas vattenskål/hallen/sladdar 73746475774 ggr om dagen. Hen vill inte vara i ett lekrum. Lika lite som hundarna. Alla vill vara med.
Oavsett hur mycket jag och maken hjälps åt funkar det inte att barnen är i ett rum och leker och vi är någon annan stans. Det ramlas, kivas, äts pennor, hittas sladdar, limpistoler bränns, sudd ska hittas.
Och då har vi små corgis som bonus, inte huskys.
Du beskriver nån form av utopi tycker jag. Om än en i mina ögon lite läskig utopi.

Sen är det ju så att jag gillar att ha både barn och hundar runt fötterna.

 

[Hyacinth]

Krasst: jag vill inte ta med mina barn till nån som ogillar dem. Jag kollar alltid av läget om de ska med. Men bekantskaper där jag kan ha med dem är enklare. Och ibland vill jag vara utan dem. Men det är barn, alltså går de före mycket annat. Mina bästa vänner träffar jag både med och utan barn, men jag har aldrig kännt att de är ovälkomna.

Jag baxnar nog mest över hur oflexibla en del är.
Skulle en bekant dyka upp med barn skulle jag kanske bli förvånad men jag skulle artigt försöka lösa det och skaffa fram mat, och kanske ändra min inställning till att ”ok, vi sätter oss inte vid bordet och avnjuter ostron, vi sätter oss i soffan ä, beställer pizza och babblar eller ser en tecknad film ihop istället”. Helt enkelt försökt anpassa så alla trivs istället. Jag är för diplomatisk för att be folk vända i dörren, jag tycker det vore extremt ohyfsat. Lika hade jag gjort om det var en morfar eller kusin som hakat på.
Drar gränsen vid reptiler tror jag.

 

[BernT]

Jag tror ingen i tråden reagerat negativt på sådant. Det vi som reagerat negativt alls på pedantism är ju på de inlägg där man skriver att man har ett så perfekt hem att barnen enbart ska tillåtas leka på exakt anvisad plats etc. Så beskriver ju du inte att ni har det.

Fast hur många har det så? Vi har det som sagt cleant och rätt pedantiskt samt dyra möbler. Men dottern får äta i soffan trots att den var dyr, det gör inget om hon spiller. Det går att tvätta och räcker inte det så går det att köpa en ny. De som är hysteriska med spill och så är (vad jag märkt iaf) de som köpt tex möbler som de egentligen inte hade råd med (typ köpt på avbetalning). Enda gången det känns sådär är när dottern hackar i soffbordet då det är byggt av snickare som prototyp och bara finns i ett ex och alltså inte går att köpa ett likadant

 

[ako]

Fast hur många har det så? Vi har det som sagt cleant och rätt pedantiskt samt dyra möbler. Men dottern får äta i soffan trots att den var dyr, det gör inget om hon spiller. Det går att tvätta och räcker inte det så går det att köpa en ny. De som är hysteriska med spill och så är (vad jag märkt iaf) de som köpt tex möbler som de egentligen inte hade råd med (typ köpt på avbetalning). Enda gången det känns sådär är när dottern hackar i soffbordet då det är byggt av snickare som prototyp och bara finns i ett ex och alltså inte går att köpa ett likadant

Jag tror som tur är också att det är ovanligt att folk har det så, men i tråden har det ju i alla fall dykt upp en användare som ser sitt hem så ömtåligt och dyrbart och sin framtid med barn sådan, samt ett par användare som har egna erfarenheter (inte så positiva...) från sådana hem i barndomen.

Ingen har liksom kritiserat att vissa plockar mer än andra. Det är inte alls samma sak

 

[et_flickan]

Här ligger det leksaker överallt. Det äts klämmisar i soffan och hälls ut saftglas lite då och då. Vi städar knappt undan alls under dagen, jag har gett upp det då barnet måste ha nån slags tvångstanke när hon kommer krypandes och river ut allt igen. Hon tycker det är jätte kul och jag får två minuters egentid, men det är inte värt det. Vi har heller inga direkt dyra saker förutom tvn men den går att ersätta.

Det är dock lite jobbigt när vi är hos svärföräldrarna. Där är det fina vita möbler, massor med glas och porslin som kan gå sönder. Jag slappnar aldrig av när jag är där. Det går inte med ett nyfiket barn som inte lärt sig vad nej är och tycker det är jätte roligt att bli bortlyft från saker hon inte ska ha

 

[Millicent]

Oj nej, jag tycker inte att du överreagerar alls!
Själv hade jag också blivit ordentligt förvånad, men jag hade nog gått snäppet längre och avvisat dem från att komma in. Dels för att jag verkligen inte gillar barn men även för att okända människor inte har något i mitt hem att göra. Att jag dessutom skulle behöva må dåligt över att ett okänt barn springer omkring i min lägenhet för att det vore ohövligt att avvisa objudna gäster har jag noll och ingen förståelse för.
Nu behöver jag visserligen inte oroa mig då bekantskaper som inkluderar barn inte intresserar mig