Bukefalos 28 år!

Transfemsplaining (utbruten från Försöker hitta en ny identitet)

Jag har dock aldrig sett en tråd som Tranans identitetstråd där (övervägande) cismän hejar på en transman och ger tips om raklödder och skjortor.
Nej, inte jag heller. Att det inte sker här är säkert delvis pga. kvinnodominerat forum, även om jag har ett vagt minne om en transman som ville ha tips på namn - men det var väldigt längesedan. Och det var säkert framförallt kvinnor som svarade. Sedan hänger jag nog på för få mansdominerade forum där liknande rent teoretiskt skulle kunna ske för att säga om det förekommer eller ej.
 
Där kan man väl tänka sig att "kvinna med erfarenhet av manligt privilegium (som delvis är kvarstående)" kan vara aningens mer komplicerande och provocerande är "kvinna med vit överklasserfarenhet". För att det manliga privilegiet är något som står som en direkt motsättning på samma skala som den kvinnliga underordningen, medan det andra är mer som ytterligare samverkande faktor. Tänker mig att det dels är snäppet svårare att konceptualisera och dels bär med sig risk för att feltolkas som ifrågasättande av transitionen som sådan.
Nja, kanske i teorin. Åtminstone i att manliga privilegier står i direkt motsättning till kvinnlig underordning, det blir ju en uppenbar clash. Så just den biten kan antagligen vara rätt svårsmält ibland, det tror jag med. Men jag skulle kanske inte kalla övrigt för ytterligare samverkande faktorer, fast nu kanske jag blir petig med orden. Anledningen till att jag inte vill kalla det så är nog för att jag läser det som ett centrerande av könsmaktsordningen som "det dominerande problemet", eller en enskild fråga, och andra maktordningar mer som separata aspekter eller faktorer som antingen kan påverka den ordningen eller hållas borta från den. Och jag förstår att du kanske inte har den avsikten, men det är så jag läser formuleringen. I och för sig kan det kanske verka naturligt att centrera just sexism som en slags enskild fråga om könsidentitet och könsroller i en tråd där vi pratar om specifikt sexism i yrkeslivet, men rent krasst är det ju från just diskriminering i yrkeslivet som intersektionalitet som begrepp till stor del härstammar. Ja, jag tänker på Crenshaw osv. Så jag vill varken gradera eller separera det. Hoppas detta är läsbart, det känns aningen abstrakt skrivet men jag vet inte riktigt hur jag kan beskriva det mer konkret just nu. Hade jag gjort det hade det nog blivit ett väldigt långt inlägg dessutom.

Jag håller med om att det finns en risk för att det kan tolkas som ett ifrågasättande av transitionen och av frågan i stort, vilket gör det till en något knepig fråga att diskutera åtminstone för någon som till exempel jag som inte är så socialt smidig till att börja med. Det är som upplagt för klavertramp och missförstånd, men man får göra sitt bästa.
 
Nja, kanske i teorin. Åtminstone i att manliga privilegier står i direkt motsättning till kvinnlig underordning, det blir ju en uppenbar clash. Så just den biten kan antagligen vara rätt svårsmält ibland, det tror jag med. Men jag skulle kanske inte kalla övrigt för ytterligare samverkande faktorer, fast nu kanske jag blir petig med orden. Anledningen till att jag inte vill kalla det så är nog för att jag läser det som ett centrerande av könsmaktsordningen som "det dominerande problemet", eller en enskild fråga, och andra maktordningar mer som separata aspekter eller faktorer som antingen kan påverka den ordningen eller hållas borta från den. Och jag förstår att du kanske inte har den avsikten, men det är så jag läser formuleringen. I och för sig kan det kanske verka naturligt att centrera just sexism som en slags enskild fråga om könsidentitet och könsroller i en tråd där vi pratar om specifikt sexism i yrkeslivet, men rent krasst är det ju från just diskriminering i yrkeslivet som intersektionalitet som begrepp till stor del härstammar. Ja, jag tänker på Crenshaw osv. Så jag vill varken gradera eller separera det. Hoppas detta är läsbart, det känns aningen abstrakt skrivet men jag vet inte riktigt hur jag kan beskriva det mer konkret just nu. Hade jag gjort det hade det nog blivit ett väldigt långt inlägg dessutom.

Jag håller med om att det finns en risk för att det kan tolkas som ett ifrågasättande av transitionen och av frågan i stort, vilket gör det till en något knepig fråga att diskutera åtminstone för någon som till exempel jag som inte är så socialt smidig till att börja med. Det är som upplagt för klavertramp och missförstånd, men man får göra sitt bästa.
Du ska nog inte läsa orden på något detaljerat sätt alls pga. uttrycker mig utan tillgång till tillräckligt detaljerad terminologi. :) Menade mest att peka på att det kan finnas en problematiserande och principiell skillnad mellan de paralleller som nämndes. Anledning till att trans-aspekten kan upplevas mer svårhanterlig inte bara för att den är nyare/ovan.

Jag tänker nog att iakttagelsen kan ha relevans i olika sammanhang, om fokuset är med prioritering på genusordningen i första hand beror väl på vad som i sammanhanget diskuteras. (Jag uppfattade inte tråden främst en fråga om sexism i yrkeslivet, utan om fenomenet "plainande" mot "egna gruppen")
 
  • Gilla
Reactions: Mkb
Du ska nog inte läsa orden på något detaljerat sätt alls pga. uttrycker mig utan tillgång till tillräckligt detaljerad terminologi. :) Menade mest att peka på att det kan finnas en problematiserande och principiell skillnad mellan de paralleller som nämndes. Anledning till att trans-aspekten kan upplevas mer svårhanterlig inte bara för att den är nyare/ovan.

Jag tänker nog att iakttagelsen kan ha relevans i olika sammanhang, om fokuset är med prioritering på genusordningen i första hand beror väl på vad som i sammanhanget diskuteras. (Jag uppfattade inte tråden främst en fråga om sexism i yrkeslivet, utan om fenomenet "plainande" mot "egna gruppen")
Ja just det kan nog spontant ses som en skillnad. Och jag har onekligen en tendens att fastna för detaljer, så jag anade som sagt att det kanske inte låg någon sådan tanke bakom.

Det blev till ett fokus på diskriminering i yrkeslivet de senaste inläggen mest pga de exemplen som togs upp i tråden, fast jag menar att oavsett vad man diskuterar egentligen så kan det bli ett problem med hur man ser på genusordningen vs andra maktordningar. Jag tänker också att alla de frågorna hör ihop väldigt starkt, och att bli en slags talesperson för en diskriminerad grupp har en särskild betydelse just eftersom gruppen är diskriminerad, sen kan sammanhanget förstås vara något annat än arbetslivet även om jag körde in på det spåret.
 
Jag har dock aldrig sett en tråd som Tranans identitetstråd där (övervägande) cismän hejar på en transman och ger tips om raklödder och skjortor.
De finns gott om den. På transform det är bara att det inte är cis män som hjälper. Och oftast kan trasnac redan använda sig av en hyvel. Men trans höjer varandra mycket.
 
Nja, kanske i teorin. Åtminstone i att manliga privilegier står i direkt motsättning till kvinnlig underordning, det blir ju en uppenbar clash. Så just den biten kan antagligen vara rätt svårsmält ibland, det tror jag med. Men jag skulle kanske inte kalla övrigt för ytterligare samverkande faktorer, fast nu kanske jag blir petig med orden. Anledningen till att jag inte vill kalla det så är nog för att jag läser det som ett centrerande av könsmaktsordningen som "det dominerande problemet", eller en enskild fråga, och andra maktordningar mer som separata aspekter eller faktorer som antingen kan påverka den ordningen eller hållas borta från den. Och jag förstår att du kanske inte har den avsikten, men det är så jag läser formuleringen. I och för sig kan det kanske verka naturligt att centrera just sexism som en slags enskild fråga om könsidentitet och könsroller i en tråd där vi pratar om specifikt sexism i yrkeslivet, men rent krasst är det ju från just diskriminering i yrkeslivet som intersektionalitet som begrepp till stor del härstammar. Ja, jag tänker på Crenshaw osv. Så jag vill varken gradera eller separera det. Hoppas detta är läsbart, det känns aningen abstrakt skrivet men jag vet inte riktigt hur jag kan beskriva det mer konkret just nu. Hade jag gjort det hade det nog blivit ett väldigt långt inlägg dessutom.

Jag håller med om att det finns en risk för att det kan tolkas som ett ifrågasättande av transitionen och av frågan i stort, vilket gör det till en något knepig fråga att diskutera åtminstone för någon som till exempel jag som inte är så socialt smidig till att börja med. Det är som upplagt för klavertramp och missförstånd, men man får göra sitt bästa.
Jag tror att de flesta inte har läst, diskuterat och tänkt tillräckligt mycket för att alls ha en välgrundad uppfattning om hur maktobalansen mellan könen förhåller sig till andra maktobalanser. Och att det också är helt orimligt att förvänta sig eller kräva av folk att vara så färdiga i sådana frågor.

I samma anda har de allra flesta av oss inte så färdiga uppfattningar om vad kön är. För mig tex, just nu, och oftast just nu, är just maktaspekten av kön mycket mer avgörande än klädsel, förnamn, hormoner, skäggväxt, röstläge och sådant i min mening rätt kosmetiskt, som transitionen innefattar.

Står vi sedan där med en transkvinna som på relevanta vis åtnjuter mansprivilegier, och till och med kräver dem sas i kraft av att vara kvinna (som exemplen i tråden, tex) så blir den där kosmetiska förändringen helt ointressant för mig. Jag säger så klart det nya namnet etc, av artighet och av praktiska sociala skäl (livet blir ohanterligt om jag envisas med att säga tex Carl om den de flesta känner som Caroline).

Men i min mening berör transitionen inte, och absolut inte med nödvändighet, det som jag tycker är de viktigaste aspekterna av kön - nämligen maktfrågorna. Och det tycker jag gäller, just nu i alla fall, oavsett hur det förhåller sig med andra maktobalanser i världen. (Då barn transiterar mycket tidigt, gäller väl inte det här. Men jag vet väldigt lite om trans och barn, sas.)

Sen finns det såklart sk ciskvinnor som har jättemycket makt, och som beter sig som om de äger rummet osv, men, och det är viktigt för mig: de brukar aldrig någonsin ödelägga enkönade kvinnliga rum. De söker sig i min erfarenhet aldrig någonsin till de rummen. Det är inte där de vill vara.
 
Senast ändrad:
Märkligt ändå för sonen råkar inte ut för nån som talar om för honom hur han ska vara man.
Men kvinnor behöver man tydligen tala om hur de ska vara
Ja, det är väldigt påtagligt hur viktigt det är att styra kvinnor. Transmaskulina verkar öht inte existera (annat än som "stackars små tjejer som gör vad de kan för att fly förtrycket" )
 
Ja, det är väldigt påtagligt hur viktigt det är att styra kvinnor. Transmaskulina verkar öht inte existera (annat än som "stackars små tjejer som gör vad de kan för att fly förtrycket" )
Ja, så sett förstärker uppmärksamheten kring trans de konventionella könsrollerna. (Inte just transpersonerna, men kulturyttringen trans i sin helhet har trist nog den effekten.)
 
Ja, så sett förstärker uppmärksamheten kring trans de konventionella könsrollerna. (Inte just transpersonerna, men kulturyttringen trans i sin helhet har trist nog den effekten.)
Nej, min upplevelse innifrån "kulturyttringen trans" är att den verkligen verkligen INTE stärker könsrollerna. Däremot gör "etablissemanget" det genom hur de bemöter, diskuterar och medicinerar trans"frågor".

Sverige har fortfarande lagstiftning som kraftigt begränsar ickebinäras tillgång till könsbekräftande vård, till exempel. Och som ickebinär eller "icke passerande"(hatar uttrycket) transperson möter man enormt mycket motstång typ överallt hela tiden. Att då välja att förstärka uttrycken som underlättar för omvärlden att köna personen, blir en typ av självbevarelse.

Att som självuttalat opåläst om transfrågor ändå kräka ur sig dumheter om hur "transfrågor förstärker könsroller" är rätt osmakligt. Du behöver inte googla speciellt länge innan du hittar bra debunking av sån skit.
 
Ja, så sett förstärker uppmärksamheten kring trans de konventionella könsrollerna. (Inte just transpersonerna, men kulturyttringen trans i sin helhet har trist nog den effekten.)
För att förtydliga så är det alltså den transfobiska mainstreamdebatten som inte alls tar upp transmaskulina, det är TERFs som pratar om transmän som förvirrade småflickor och det är transhatarna som pratar om att de är otrygga med "män på damtoa" samtidigt som de totalt vägrar ta in att de med samma argument ska dela toa med Aidyan:
AOPolaRqjy3B4sIuSAjH1oeynrYewe3enjALE0kPG9-5ag=s900-c-k-c0x00ffffff-no-rj
 
Själv är jag i ett sånt stadie av min fysiska transition att jag könas olika just beroende på hur jag väljer att "klä ut" mig. Ibland har jag skäggstubb och då läses jag som man, ibland har jag inte det och då könas jag ofta som kvinna.

Jag kan öht inte använda könade offentliga toaletter eller omklädningsrum, för jag riskerar hot oavsett hur jag gör. Hot från transhatare, då alltså. Om jag ( i enlighet med terfsens önskemål) går på damtoa får jag rejält med arga blickar, i bästa fall.

Hittils vet jag inga belagda fall av transkvinnor som förövare, men väldigt gott om väldokumenterade fall av transhatare som gett sig på cis-kvinnor som de bestämt dig för inte är "kvinnliga nog". Inkl inne på vårdavdelningar (ej sverige).

Måste tillägga att attityden är enormt mycket bättre här i Norge än den var i sverige. Sverige är en självgod rutten frukt i förnekelse när det kommer till bemötande av minoriteter av alla slag.
 
Ja, det är väldigt påtagligt hur viktigt det är att styra kvinnor. Transmaskulina verkar öht inte existera (annat än som "stackars små tjejer som gör vad de kan för att fly förtrycket" )
Handlar det inte också om vad folk känner sig hotade av? Kvinnor generellt hotas betydligt mer av att en "man" tar plats i kvinnliga rum, än att en "kvinna" tar plats i manliga. Kan också tänka mig att (cishetero-)män upplever det som mycket otäckare om en kvinnlig potentiell dejt visar sig ha snopp, än om en manlig kollega visar sig inte ha det.
Folk brukar väl generellt hata mest på sånt de upplever som skrämmande, även om rädslan egentligen är obefogad.
 
Jag tror att de flesta inte har läst, diskuterat och tänkt tillräckligt mycket för att alls ha en välgrundad uppfattning om hur maktobalansen mellan könen förhåller sig till andra maktobalanser. Och att det också är helt orimligt att förvänta sig eller kräva av folk att vara så färdiga i sådana frågor.

I samma anda har de allra flesta av oss inte så färdiga uppfattningar om vad kön är. För mig tex, just nu, och oftast just nu, är just maktaspekten av kön mycket mer avgörande än klädsel, förnamn, hormoner, skäggväxt, röstläge och sådant i min mening rätt kosmetiskt, som transitionen innefattar.

Står vi sedan där med en transkvinna som på relevanta vis åtnjuter mansprivilegier, och till och med kräver dem sas i kraft av att vara kvinna (som exemplen i tråden, tex) så blir den där kosmetiska förändringen helt ointressant för mig. Jag säger så klart det nya namnet etc, av artighet och av praktiska sociala skäl (livet blir ohanterligt om jag envisas med att säga tex Carl om den de flesta känner som Caroline).

Men i min mening berör transitionen inte, och absolut inte med nödvändighet, det som jag tycker är de viktigaste aspekterna av kön - nämligen maktfrågorna. Och det tycker jag gäller, just nu i alla fall, oavsett hur det förhåller sig med andra maktobalanser i världen. (Då barn transiterar mycket tidigt, gäller väl inte det här. Men jag vet väldigt lite om trans och barn, sas.)

Sen finns det såklart sk ciskvinnor som har jättemycket makt, och som beter sig som om de äger rummet osv, men, och det är viktigt för mig: de brukar aldrig någonsin ödelägga enkönade kvinnliga rum. De söker sig i min erfarenhet aldrig någonsin till de rummen. Det är inte där de vill vara.
Kanske ska förtydliga att det inte riktigt var ett krav eller förväntning från min sida, utan ett svar på varför jag personligen inte vill separera maktordningar på det sättet. Jag ser det som att jag ger min åsikt utan att det behöver innebära att jag förväntar mig att alla andra ska tycka exakt likadant. Det är inte heller nödvändigtvis en välgrundad uppfattning i betydelsen att det alltid måste finnas ett tydligt svar på hur ett förtryck förhåller sig till ett annat, det är snarare ett aktivt förhållningssätt. Att jag inte vill separera alla de frågorna är mest ett försök att inte gå i fällan av det osynliggörande som lätt händer när det så gott som alltid finns ett dominerande perspektiv i varje enskild fråga när man betraktar dem "separat".

Jag håller för övrigt med om att makt är den intressantaste aspekten.

I min åsikt finns det nog rätt gott om cis kvinnor som ödelägger kvinnliga rum, även om de kanske inte gör det just i egenskap av kvinnor utan genom att de har andra privilegier. Och kanske gör de det inte heller alltid som enskilda individer utan som ett dominerande kollektiv, som därmed får sätta agendan via att de ses som en slags given majoritet eller som den neutrala normen. Hade det inte funnits ett sådant problem med cis kvinnor som helt tar över kvinnliga rum hade ju antagligen inte behovet av intersektionalitet överhuvudtaget uppstått inom feminismen, där man påpekade att mainstream-feminismen hade problemet att det fokuserade på vita kvinnor med en rad privilegier (och antirasismen hade problemet att den fokuserade på män och medelklass). Skillnaden där är kanske också, förutom den starka kontrasten i att vissa transkvinnor kan åtnjuta manliga privilegier och kan ha ett övertag via just könsmaktsordningen, att trans inte flyger under radarn på det sätt som vithet och privilegier gör. På tal om osynliggörandet jag nämnde tidigare. Därför kan vissa cis kvinnor ta över ett rum "utan att det märks", medan detsamma inte gäller för transkvinnor utan deras närvaro noteras antagligen på ett annat sätt om de tar över.

Med det sagt så håller jag med om att det i ditt exempel blir ett problem om transkvinnor som fortfarande åtnjuter manliga privilegier tar över kvinnliga rum så till den grad att gruppen läggs ned. Gick det inte att prata med de två kvinnorna om detta? Jag kan ju faktiskt tänka mig situationer där erfarenhet av manliga privilegier kan gynna gruppen kvinnor, alltså att det kanske till exempel finns en inblick i vilka specifika privilegier kvinnor stängs ute från på just den arbetsplatsen, information som eventuellt inte är lika lätt för cis kvinnor att få. Men blir det istället så att det perspektiv som bygger på tidigare manliga privilegier helt tar över gynnar det förstås inte heller saken.
 
Alltså, det är nog (i sammanhanget) relativt få, som verkligen hatar transpersoner..

Att en del folk inte accepterar rakt av eller har ickepositiva åsikter, innebär faktiskt inte per automatik vare sig att de har en irrationell rädsla eller känner hat för transpersoner.

Så svart/vit är inte mycket och trans är inte ett undantag från det.
 
Själv är jag i ett sånt stadie av min fysiska transition att jag könas olika just beroende på hur jag väljer att "klä ut" mig. Ibland har jag skäggstubb och då läses jag som man, ibland har jag inte det och då könas jag ofta som kvinna.

Jag kan öht inte använda könade offentliga toaletter eller omklädningsrum, för jag riskerar hot oavsett hur jag gör. Hot från transhatare, då alltså. Om jag ( i enlighet med terfsens önskemål) går på damtoa får jag rejält med arga blickar, i bästa fall.

Hittils vet jag inga belagda fall av transkvinnor som förövare, men väldigt gott om väldokumenterade fall av transhatare som gett sig på cis-kvinnor som de bestämt dig för inte är "kvinnliga nog". Inkl inne på vårdavdelningar (ej sverige).

Måste tillägga att attityden är enormt mycket bättre här i Norge än den var i sverige. Sverige är en självgod rutten frukt i förnekelse när det kommer till bemötande av minoriteter av alla slag.
Jag menar, det är inte för att göra sig till som bla. SÄPO skriver om den ökade hotbilden mot transpersoner, och att läger för transbarn fått ställas in pga hot.
 
Alltså, det är nog (i sammanhanget) relativt få, som verkligen hatar transpersoner..

Att en del folk inte accepterar rakt av eller har ickepositiva åsikter, innebär faktiskt inte per automatik vare sig att de har en irrationell rädsla eller känner hat för transpersoner.

Så svart/vit är inte mycket och trans är inte ett undantag från det.
Har du missat att hotbilden mot gruppen ökat ganska radikalt på bara några år? Som jag skrev i något annat inlägg nyss så är det så pass att SÄPO noterar det i rapporter.
 
Alltså, det är nog (i sammanhanget) relativt få, som verkligen hatar transpersoner..

Att en del folk inte accepterar rakt av eller har ickepositiva åsikter, innebär faktiskt inte per automatik vare sig att de har en irrationell rädsla eller känner hat för transpersoner.

Så svart/vit är inte mycket och trans är inte ett undantag från det.
Så tänkte jag också för ett tag sedan. Sedan ändrades någon algoritm på Facebook, och jag började få upp inlägg med fullkomligt sinnessjuka mängder rent transhat i kommentarerna. Så även om hatarna procentuellt sett kanske inte är så många, så rör det sig ändå om väldigt, väldigt många, högljudda personer som inte verkar ha normala spärrar för vad man säger/skriver om sina medmänniskor.
 

Liknande trådar

Relationer Hej, jag skriver under anonymt nick på grund av ett mycket personligt problem. Jag skulle verkligen behöva era råd kring hur jag och min...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
12 344
Senast: Anonym_85
·
Övr. Hund Västgötska Brukskarlsklubben :devil: :devil: :devil: :devil: Till dig som tänkt skaffa karl...
Svar
7
· Visningar
1 739
Senast: oseriös
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp