känner igen prolblemet. Har dock uppnått enorma förbättringar genom lugn och konsekvens Det värsta jag vet är folk som låter hästen pocka och plocka litegrann medan de står och säger nej men sluuuutaaaaa utan att hästen märker det, sen så blir de so förbytta och ryter åt hästen som hoppar högt. Tre minuter senare börjar hästen igen och då orkar inte människan bry sig utan låter honom hållas.Nästa dag upprepas allt =hästen slutar aldrig blir osäker och negativt inställd till ryttaren och problemet löses aldrig.
istället skall du vara järnhård med att säga igfrån varje gång.. men MILT. Min 02:a föser jag bestämt undan eller varnar lite med rösten på ett sätt som jag vet att han förstår. Sen klappar jag och gosar när han står snällt. Det viktigaste är att jag inte låter bli att säga ifrån när jag är lite lamare i humöret, jag säger åt honom varje gång! samt att jag inte brusar upp.detta har hjälpt långt för oss, sen så går det i perioder av trots från hans sida.
de dagar när han tjafsar som värst och till och med äter grimskaftet när jag leder(nuemra har han lagt av med det, jag har märkt att han bara gör det när jag slappar av i disciplinen i övrigt) så får man ibland tala till honom upprepade gånger. men högst två, tre gånger säger jag ifrån milt, sen så backar jag iväg honom en bit istället och låter honom stå och fundera en stund innan vi fortsätter. Det får honom att inse att det inte är lönt att tjafsa.Jag rycker inte och jag skriker inte någonsin. Det går ändå.
, konsekvens, konsekvens och lite till konsekvens har hjälpt lite iallafall.
