Umgås med chefen på fritiden?

jag tänker också på det. Uppväxt med föräldrar som drivit eget hela mitt liv gör kanske att jag är mindre främmande för att umgås privat med kollegor (vilket ju min chef är)?

När jag var i övre tonåren lät mina föräldrar mig göra/lärde mig väldigt enkel bokföring (att fixa underlagen för revisorn) och gav mig en liten lön för det vilket de tyckte var en bra möjlighet att ge mig lite mer pengar att röra mig med samtidigt som de blev av med en tråkuppgift, skolade mig i lönearbete och gav mig inblick i och kunskap att sköta enkel bokföring. Verkligen smart koncept. Tack päronen.

De hade ingen gräns mellan arbete och fritid och ville ha det så. Snackade fram nya uppdragsplaner över middagen osv. Sådant blir kanske komplicerat om olika personer har olika behov. Jag kan också se att omställningen till pensionär har varit väldigt tuff för min mamma då yrkesidentiteten varit så stor del av den totala identiteten (pappa dog yrkesverksam vid 84 års ålder). Men jag ser inte att deras dubbla relationer på något sätt varit dåligt för yrkesverksamheten, snarare tvärt om. Deras företag var dock så litet, bara dem, att där inte fanns någon chef. De var lika stora delägare, vilket kanske är lite unikt särskilt utanför familje- eller kompisföretag, för kanske snarare uppdelningen hade varit en ägare med minst 51%.

Om det bara skulle vara problematiskt skulle alla familje- och kompisföretag funka sämre än alla med policies och jag känner inte till något stöd för den tanken. Men att det blir annorlunda dynamik känns självklart.
Nej, enbart problematiskt är det ju verkligen inte med familjeföretag. Ett familjeföretag som jag konsultade åt för några år sedan är Sveriges äldsta fortfarande verksamma aktiebolag, tror familjen är på sjätte generationen och håller på att skola in den sjunde :) Jag tycker mig se att familjeföretag delvis värnar om andra värden än t.ex. börsbolag och det är verkligen inte negativt!

Många inom hästbranschen är ju också antingen egenföretagare eller driver företag tillsammans i familjen eller som par och jag ser ju många sådana företag fungera väldigt bra. Där blir ju, precis som du säger, gränsen mellan arbete och fritid väldigt utsuddad och man har jobbet mer som en livsstil än "bara ett jobb".

Jag har också jobbat i ett företag där nästan alla anställda var aktieägare - vi blev alla erbjudna att köpa en aktiepost i samband med anställning - och jag tyckte nog det var den bästa anställningsformen jag haft. Man jobbade och fick lön "som vanligt" men jobbade också "åt sig själv" som aktieägare. Där blev det ju också lite utsuddad gräns mellan chef och underställda, i och med att vi alla var aktieägare och många av oss hade ungefär lika stora aktieposter. Jag gillade den "likheten", det gjorde oss mindre hierarkiska (vilket jag tycker är bra i ett företag där alla har likartad kompetens).
 
Funderar på ett par olika fenomen jag stött på under mitt arbetsliv, nämligen familjeföretag och "kompisföretag", där jag med kompisföretag menar sådana företag som startats av två eller fler vänner tillsammans. I de typerna av företag så blir ju dynamiken en helt annan och det blir svårt att ha de där "vattentäta skotten" mellan privatliv och arbetsliv.

Någon mer än jag som jobbat i eller med familjeföretag / kompisföretag? Hur ser ni på det? Jag tyckte det var ganska speciellt, men kan se både för- och nackdelar (precis som jag kan se för- och nackdelar med att arbete på t.ex. ett börsnoterat företag).
Min bror startade eget med en vän, och det är såklart speciellt. Vet inte vad de har för dynamik, men det har fungerat så vitt jag vet. Det kan ju bli bra och det kan bli riktigt dåligt. Gäller att man kan samspela och har god kommunikation tror jag.

Ska också belysa att det såklart är frågan om ett jämlikt förhållande - den ena är inte chef över den andra. Så starta företag tillsammans med någon man känner väl och umgås med på fritiden blir ju något annat än att anställas och sedan bli privat vän med chefen som bestämmer ens lön, till exempel.
 
Nej det handlar inte bara om det utan att undvika jäv och korruption. Jag arbetar på en statlig myndighet och våra anställnings procedur är väldigt omständig för att förhindra detta. Det är inte anställda på aktuell myndighet som medverkar utan speciellt utsedda på annan myndighet. Allt tar tre månader och sedan ska det utannonseras vem som fått erbjudande om anställning. Sedan är det ytterligare tre månader som det finns en överklagans tid ifall det finns oegentligheter som inte framkommit.
Jo men myndigheter är ju lite speciellt, det är ju som att jag skulle hävda att alla borde använda LOU. Det finns ju en hel värld utanför myndigheterna där man också kan jobba.

Angående att det skulle vara mindre mobbing på arbetsplatser om man inte var vän med sina chefer så är väll just universitetsvärlden ett tydligt exempel på att det inte direkt verkar ge en bättre stämning på arbetsplatsen. Själv har jag gjort ett aktivt val att inte söka mig till universitetsvärlden och arbeta i den arbetsmiljön trots att arbetsuppgifterna nog egentligen skulle passa mig. Vet flera exempel på där folk blivit väldigt illa behandlade. De där hierarkiskt uppbyggda organisationerna med sina täta skott verkar inte alls gynnsamma för en god psykosocial arbetsmiljö snarare tvärt om.
 
Vi ar trangbodda och chefen sitter mycket ofta i "dispatch" kontor (for att vara atkomlig) som ligger i samband med vart fikarum dar upp till 70 chaufforer har sina "post fack" och allt annat som behovs for att kora ut. Det ar omojligt for nagon att hora en diskussion i surret som blir om den inte borjar bli hogljudd.

Da jag bor i landet dar en stor del av befolkningen garna pratar om Trump sa har under val ar kan jag bara saga att det ar tur att det laggs lock pa den diskussionen, den kan bli valdigt inflamerad.
För mig är det ändå märkligt att lägga sig i vad de anställda pratar om på fritiden - som en rast är. Visst man kan ta upp riktlinjer men att säga till om det inte är ett verbalt bråk som håller på att urarta? Den enda situationen jag skulle se det rimligt i är om det är individer som inte klarar av det sociala samspelet.

Men det kanske snarare är ett symptom för USA än för en normal arbetsplats. Jag diskuterade jakt med en kollega som är vegan, vi hittade gemensamma ståndpunkter och delar där vi tyckte olika och kunde ta oss vidare därifrån. Några kollegor diskuterar jag ofta politik med - vi är roade av omvärlden och den lokala politiken, vi är inte alltid överens men vi kan diskutera med varandra ändå och lära oss något av varandra. Andra kollegor kommer jag inte längre än till något väldigt allmänt ämne, det är trevligt också. Vårt fikarum har höga och låga samtalsämnen, ibland tramsar vi, ibland kommer vi in på djupa ämnen utan att egentligen haft det som tanke från början. En minnesvärd eftermiddag blev jag stående med chefen och tre kollegor och diskuterade meningen med livet och vad som är viktigt för oss och hur det har förändrats över tid. Vi kom inte längre än till kaffeautomaten och stod där närmare 45 min. :) Men jag skulle fortfarande inte umgås med chefen privat och egentligen ingen av de kollegorna heller men vi hade ett fint samtal. :)
 
Jo men myndigheter är ju lite speciellt, det är ju som att jag skulle hävda att alla borde använda LOU. Det finns ju en hel värld utanför myndigheterna där man också kan jobba.

Angående att det skulle vara mindre mobbing på arbetsplatser om man inte var vän med sina chefer så är väll just universitetsvärlden ett tydligt exempel på att det inte direkt verkar ge en bättre stämning på arbetsplatsen. Själv har jag gjort ett aktivt val att inte söka mig till universitetsvärlden och arbeta i den arbetsmiljön trots att arbetsuppgifterna nog egentligen skulle passa mig. Vet flera exempel på där folk blivit väldigt illa behandlade. De där hierarkiskt uppbyggda organisationerna med sina täta skott verkar inte alls gynnsamma för en god psykosocial arbetsmiljö snarare tvärt om.
Nej jag håller helt med dig. Jag påstår inte att det inte finns problem, det är väl därför de har tvingats till detta anställnings förfarandet.
 
Min bransch är så liten och alla känner alla. På ett projekt är någon chef för någon och på nästa är det vice versa. På nästa projekt bor några grannar och på ett annat är några syskon. Skulle med andra ord vara omöjligt för oss att inte umgås chefer med underordnade.
 
Nej jag håller helt med dig. Jag påstår inte att det inte finns problem, det är väl därför de har tvingats till detta anställnings förfarandet.
Jag upplever inte att problemen som finns på universiteten beror på vänskapskorruption snarare på ett hierarkiskt tänkande vilket ju snarast är motsatsen till att se sina medarbetare som gelikar och möjliga vänner.

*KL* De chefer som jag upplever som bra chefer är inte sådana som utnyttjar sin makt till att köra över sin personal genom att fatta beslut som går stick i stäv med vad personalens åsikter. Snarare ser de sin roll som samordnande och administrerande samt i viss mån konfliktlösande när det behövs.
 
Jag upplever inte att problemen som finns på universiteten beror på vänskapskorruption snarare på ett hierarkiskt tänkande vilket ju snarast är motsatsen till att se sina medarbetare som gelikar och möjliga vänner.

*KL* De chefer som jag upplever som bra chefer är inte sådana som utnyttjar sin makt till att köra över sin personal genom att fatta beslut som går stick i stäv med vad personalens åsikter. Snarare ser de sin roll som samordnande och administrerande samt i viss mån konfliktlösande när det behövs.
Håller både med helt och inte alls 😄 Jag håller med om att hierarkin inom universiteten kan vara direkt negativ för både arbetsmiljö och prestation och därigenom verksamheten. Men jag tycker det också är problematiskt på de lärosäten (vet inte om det är lika överallt) där kollegiet väljer sin prefekt (=chef) på tre år, med möjligt omval en gång. Sedan ska personen tillbaka och bli kollega igen. Det ska mycket till för att den chefen ska klara av att ta beslut som går emot vad de flesta vill, även om det skulle behövas. Än mindre driva igenom tuffa förändringar.
Så strukturen vid universiteten är både hierarkisk och kollegial och tar fram det sämsta ur båda...
(Har sett många medarbetare med riktigt dåligt mående vid tidigare arbete på universitet.)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp