Om möjligt kanske det kan vara en idé att åka till tävling och träna lite där, alltså som om du värmde upp för tävling bara. Då får du vänja både dig och hundarna vid miljön, se att det kanske inte är så farligt och se att de som tävlar inte heller gör allt perfekt?Hmm, lite virrig text ovan läser jag. Var visst tröttare än jag trodde när jag skrev
Men nu sitter jag här bredvid Milou och jag har sagt att jag inte vill göra någon uppvisning på kursen och aldrig mer tävla i något. Men kanske är det bortkastad talang. Milou blev ju 5 år nu, han har flera tävlingsbara år framför sig. Så kanske om jag jobbar ännu mer med mig själv också och hittar övningar som är lätta för oss men som är annorlunda mot vad andra gör så kanske det går. Eller så åker vi till en tävling och bara provar lite. Blev lite taggad efter igår när Milou var en liten stjärna.
Och kanske vågar jag visa på kursavslutningen.
Instruktören uppmanade alla att ta pauser och titta på dom andra. Jag gör det ju redan men känner mig inte bekväm att bli tittad på. Men det får bli vår utmaning. Inte bry mig alls.
Jag hade en vän som absolut inte vågade tävla rallylydnad. Sedan var hon med mig för att titta, och efteråt sa hon ungefär: "herregud, var det inte mer än sådär?! Jag har ju oroat mig helt i onödan!" och sedan åkte hon iväg och tävlade
Sedan måste man ju inte tävla heller. Träningen blir inte mindre riktig eller rolig för att man inte har tävling som mål. Men om man vill tävla, ja då är det ju synd att hindras av rädsla.
