Uppdateringstråd 29

[Red_Chili]

Hmm, lite virrig text ovan läser jag. Var visst tröttare än jag trodde när jag skrev

Men nu sitter jag här bredvid Milou och jag har sagt att jag inte vill göra någon uppvisning på kursen och aldrig mer tävla i något. Men kanske är det bortkastad talang. Milou blev ju 5 år nu, han har flera tävlingsbara år framför sig. Så kanske om jag jobbar ännu mer med mig själv också och hittar övningar som är lätta för oss men som är annorlunda mot vad andra gör så kanske det går. Eller så åker vi till en tävling och bara provar lite. Blev lite taggad efter igår när Milou var en liten stjärna.

Och kanske vågar jag visa på kursavslutningen.


Instruktören uppmanade alla att ta pauser och titta på dom andra. Jag gör det ju redan men känner mig inte bekväm att bli tittad på. Men det får bli vår utmaning. Inte bry mig alls.

Om möjligt kanske det kan vara en idé att åka till tävling och träna lite där, alltså som om du värmde upp för tävling bara. Då får du vänja både dig och hundarna vid miljön, se att det kanske inte är så farligt och se att de som tävlar inte heller gör allt perfekt?

Jag hade en vän som absolut inte vågade tävla rallylydnad. Sedan var hon med mig för att titta, och efteråt sa hon ungefär: "herregud, var det inte mer än sådär?! Jag har ju oroat mig helt i onödan!" och sedan åkte hon iväg och tävlade

Sedan måste man ju inte tävla heller. Träningen blir inte mindre riktig eller rolig för att man inte har tävling som mål. Men om man vill tävla, ja då är det ju synd att hindras av rädsla.

 

[Lillefrun]

Om möjligt kanske det kan vara en idé att åka till tävling och träna lite där, alltså som om du värmde upp för tävling bara. Då får du vänja både dig och hundarna vid miljön, se att det kanske inte är så farligt och se att de som tävlar inte heller gör allt perfekt?

Jag hade en vän som absolut inte vågade tävla rallylydnad. Sedan var hon med mig för att titta, och efteråt sa hon ungefär: "herregud, var det inte mer än sådär?! Jag har ju oroat mig helt i onödan!" och sedan åkte hon iväg och tävlade

Sedan måste man ju inte tävla heller. Träningen blir inte mindre riktig eller rolig för att man inte har tävling som mål. Men om man vill tävla, ja då är det ju synd att hindras av rädsla.

Jag har tävlat rally sen Alvin var 6 år och nu är han snart 14 så det är 8 år och med Milou också och freestyle en gång med Milou så vi har hunnit med mycket tävlande i rally. Men inget hjälper riktigt. Det var lite lättare när jag tävlade med Alvin än Milou. Milou har inte samma fokus om det luktar gott på tävlingsplanen eller underlaget är spännande eller om konerna inte ser ut som koner brukar och liknande.


Men har han fokus är han suverän, främst freestyle tycker han om när det händer saker och han älskar att få tänka hela tiden och försöka klura ut vad jag vill. Agility gillar han också men det finns ingen kurs på vår nivå på klubben men hoppas det kan bli lite träning i en grupp som ordföranden har satt ihop för att träna banor men det är ingen kurs. Så jag kör själv. Men funderar på att våga anmäla mig till en annan klubbs agilitykurs i höst men dom verkar väldigt duktiga och jag tror inte jag håller deras nivå så vi är fast mellan två olika svårigheter.

Att jag vill tävla är för att det sätter lite press på mig och jag utmanar mig själv och kommer längre och längre. Men jag slutade tävla en period och det var så skönt då. Nu skulle jag vilja våga mig på att göra det bara för att visa mig själv att jag kan, att Milou kan och att vi kan samma sak samtidigt.

Med Alvin fick jag vinnarinstinkter och satsade på höga poäng. Vi låg oftast i toppgruppen på listorna med 98-99 poäng och blev besviken när vi inte fick 100 poäng pga en liten rumpa som satt lite snett. Jag hade så höga krav på mig själv. Med Milou är jag glad bara vi tar oss igenom en bana eller program på tävlingar.

Problemet är dock att jag inte ens behöver tävla för att få panikkänslor. Det kan räcka att någon i min familj tittar, en instruktör eller andra kursdeltagare. Eller när jag tränar ute och någon sett oss och säger att som stannat för att titta för att det såg så fint ut. Det är ju beröm. Har hänt ofta konstigt nog att folk stannar.

Men jag har väl helt enkelt någon form scenskräck.

 

[YlvaG]

Jag har tävlat rally sen Alvin var 6 år och nu är han snart 14 så det är 8 år och med Milou också och freestyle en gång med Milou så vi har hunnit med mycket tävlande i rally. Men inget hjälper riktigt. Det var lite lättare när jag tävlade med Alvin än Milou. Milou har inte samma fokus om det luktar gott på tävlingsplanen eller underlaget är spännande eller om konerna inte ser ut som koner brukar och liknande.


Men har han fokus är han suverän, främst freestyle tycker han om när det händer saker och han älskar att få tänka hela tiden och försöka klura ut vad jag vill. Agility gillar han också men det finns ingen kurs på vår nivå på klubben men hoppas det kan bli lite träning i en grupp som ordföranden har satt ihop för att träna banor men det är ingen kurs. Så jag kör själv. Men funderar på att våga anmäla mig till en annan klubbs agilitykurs i höst men dom verkar väldigt duktiga och jag tror inte jag håller deras nivå så vi är fast mellan två olika svårigheter.

Att jag vill tävla är för att det sätter lite press på mig och jag utmanar mig själv och kommer längre och längre. Men jag slutade tävla en period och det var så skönt då. Nu skulle jag vilja våga mig på att göra det bara för att visa mig själv att jag kan, att Milou kan och att vi kan samma sak samtidigt.

Med Alvin fick jag vinnarinstinkter och satsade på höga poäng. Vi låg oftast i toppgruppen på listorna med 98-99 poäng och blev besviken när vi inte fick 100 poäng pga en liten rumpa som satt lite snett. Jag hade så höga krav på mig själv. Med Milou är jag glad bara vi tar oss igenom en bana eller program på tävlingar.

Problemet är dock att jag inte ens behöver tävla för att få panikkänslor. Det kan räcka att någon i min familj tittar, en instruktör eller andra kursdeltagare. Eller när jag tränar ute och någon sett oss och säger att som stannat för att titta för att det såg så fint ut. Det är ju beröm. Har hänt ofta konstigt nog att folk stannar.

Men jag har väl helt enkelt någon form scenskräck.

Jag har absolut urusla tävlingsnerver. Så illa att jag inte ens kunde ställa ut min katt, för jag blir så nervös att hon vaktar mig.

Så nu ska jag börja köra rally för att förhoppningsvis våga mig ut på tävling. Våfflan kommer behöva meriteras i något, men klarar jag inte av själva tävlandet så har uppfödaren lovat att göra just den biten.

 

[Gnist]

Invigde nya selarna idag (de är khakigröna, inte silvergrå ) och sedan fick de varsin genomkamning och svanansning

Fröets krage börjar komma sig så smått också, så hon är inte kraglös längre

 

[Ceta]

Jag har tävlat rally sen Alvin var 6 år och nu är han snart 14 så det är 8 år och med Milou också och freestyle en gång med Milou så vi har hunnit med mycket tävlande i rally. Men inget hjälper riktigt. Det var lite lättare när jag tävlade med Alvin än Milou. Milou har inte samma fokus om det luktar gott på tävlingsplanen eller underlaget är spännande eller om konerna inte ser ut som koner brukar och liknande.


Men har han fokus är han suverän, främst freestyle tycker han om när det händer saker och han älskar att få tänka hela tiden och försöka klura ut vad jag vill. Agility gillar han också men det finns ingen kurs på vår nivå på klubben men hoppas det kan bli lite träning i en grupp som ordföranden har satt ihop för att träna banor men det är ingen kurs. Så jag kör själv. Men funderar på att våga anmäla mig till en annan klubbs agilitykurs i höst men dom verkar väldigt duktiga och jag tror inte jag håller deras nivå så vi är fast mellan två olika svårigheter.

Att jag vill tävla är för att det sätter lite press på mig och jag utmanar mig själv och kommer längre och längre. Men jag slutade tävla en period och det var så skönt då. Nu skulle jag vilja våga mig på att göra det bara för att visa mig själv att jag kan, att Milou kan och att vi kan samma sak samtidigt.

Med Alvin fick jag vinnarinstinkter och satsade på höga poäng. Vi låg oftast i toppgruppen på listorna med 98-99 poäng och blev besviken när vi inte fick 100 poäng pga en liten rumpa som satt lite snett. Jag hade så höga krav på mig själv. Med Milou är jag glad bara vi tar oss igenom en bana eller program på tävlingar.

Problemet är dock att jag inte ens behöver tävla för att få panikkänslor. Det kan räcka att någon i min familj tittar, en instruktör eller andra kursdeltagare. Eller när jag tränar ute och någon sett oss och säger att som stannat för att titta för att det såg så fint ut. Det är ju beröm. Har hänt ofta konstigt nog att folk stannar.

Men jag har väl helt enkelt någon form scenskräck.

Kan det hjälpa att tänka på dig själv som en hund som du ska träna? Om det var en hund som skulle lära sig något nytt (väljer aktivt att inte tänka nervositet/rädlsa) så hade du lagt upp en plan med väldigt många små små steg?
Är paniken där redan när någon tittar på dig, kan du inte börja där i lagom dos? Tänk lite KBT. Be en vän eller familjemedlem titta på i 30 sekunder till det känns bekvämt. Öka på successivt och när det känns ok så kanske du kan träna lite på öppenträning på din lokala BHK, eller i en park

 

[Gnist]

Insåg precis att jag måste träna tjejerna i tandemvisning, risken är ju hyfsat överhängande att de kommer ställas mot varandra (och andra såklart) i btkl och någon designerad extrahandler finns inte.

 

[Hellhound]

Riktigt lågvattenmärke redan på första morgonrastningen idag... det blåste runt löv och de skulle jagas på stört, så det var nära att jag stod på näsan av det plötsliga rycket i kopplet. Det här har hänt av och till oavsett hur mycket aktivering jag erbjuder så jag tror inte att det beror på understimulans utan bara är en olat. Nu var vi som tur var hemma på tomten, men alla löv är lovligt byte och det är ju fullkomligt livsfarligt när vi så ofta rör oss vid trafikerade vägar.

I stunden så fick himlen ramla ner - tror aldrig jag har fräst ifrån med sådan volym förr - och sen fick han sitta plats en stund för att lugna ner sig och inse att det blir skittråkigt om man håller på sådär. Jag vet inte om det var rätt men jag kom inte på någon annan lösning och mjukare tillrättavisningar når sällan fram tillräckligt. Vi är tyvärr illa matchade på det sättet, jag vill vara vänlig men bestämd och hunden fetdissar mjukisar. Jag har börjat prova att ställa mer krav, för nu har han passerat alla åldrar där man kan ursäkta dumheter med att hunden är valp. Men det är inte utan att det gnager en röst i bakhuvudet som säger att felet är att jag inte är cirkusclown...

Han är i alla fall fortsatt lugn när någon passerar förbi oss, tack och lov. Han blir också bättre och bättre på att vara artig mot katten istället för att skutta runt och skälla för att försöka få igång en lek (som katten absolut inte nappar på). Jag får fokusera på det istället så att dagen inte känns totalt sumpad.

 

[Tantan]

Riktigt lågvattenmärke redan på första morgonrastningen idag... det blåste runt löv och de skulle jagas på stört, så det var nära att jag stod på näsan av det plötsliga rycket i kopplet. Det här har hänt av och till oavsett hur mycket aktivering jag erbjuder så jag tror inte att det beror på understimulans utan bara är en olat. Nu var vi som tur var hemma på tomten, men alla löv är lovligt byte och det är ju fullkomligt livsfarligt när vi så ofta rör oss vid trafikerade vägar.

I stunden så fick himlen ramla ner - tror aldrig jag har fräst ifrån med sådan volym förr - och sen fick han sitta plats en stund för att lugna ner sig och inse att det blir skittråkigt om man håller på sådär. Jag vet inte om det var rätt men jag kom inte på någon annan lösning och mjukare tillrättavisningar når sällan fram tillräckligt. Vi är tyvärr illa matchade på det sättet, jag vill vara vänlig men bestämd och hunden fetdissar mjukisar. Jag har börjat prova att ställa mer krav, för nu har han passerat alla åldrar där man kan ursäkta dumheter med att hunden är valp. Men det är inte utan att det gnager en röst i bakhuvudet som säger att felet är att jag inte är cirkusclown...

Han är i alla fall fortsatt lugn när någon passerar förbi oss, tack och lov. Han blir också bättre och bättre på att vara artig mot katten istället för att skutta runt och skälla för att försöka få igång en lek (som katten absolut inte nappar på). Jag får fokusera på det istället så att dagen inte känns totalt sumpad.

Min 6-åring leker också mycket, jag ser det som positivt. Löv är jättekul. Jag löste det med ett flexi, min hund kan leka, jag slipper ryck.

 

[Vovve]

Riktigt lågvattenmärke redan på första morgonrastningen idag... det blåste runt löv och de skulle jagas på stört, så det var nära att jag stod på näsan av det plötsliga rycket i kopplet. Det här har hänt av och till oavsett hur mycket aktivering jag erbjuder så jag tror inte att det beror på understimulans utan bara är en olat. Nu var vi som tur var hemma på tomten, men alla löv är lovligt byte och det är ju fullkomligt livsfarligt när vi så ofta rör oss vid trafikerade vägar.

I stunden så fick himlen ramla ner - tror aldrig jag har fräst ifrån med sådan volym förr - och sen fick han sitta plats en stund för att lugna ner sig och inse att det blir skittråkigt om man håller på sådär. Jag vet inte om det var rätt men jag kom inte på någon annan lösning och mjukare tillrättavisningar når sällan fram tillräckligt. Vi är tyvärr illa matchade på det sättet, jag vill vara vänlig men bestämd och hunden fetdissar mjukisar. Jag har börjat prova att ställa mer krav, för nu har han passerat alla åldrar där man kan ursäkta dumheter med att hunden är valp. Men det är inte utan att det gnager en röst i bakhuvudet som säger att felet är att jag inte är cirkusclown...

Han är i alla fall fortsatt lugn när någon passerar förbi oss, tack och lov. Han blir också bättre och bättre på att vara artig mot katten istället för att skutta runt och skälla för att försöka få igång en lek (som katten absolut inte nappar på). Jag får fokusera på det istället så att dagen inte känns totalt sumpad.

Dessa löv o dessa hundar… Jag vet precis hur de e, mina får absolut inte jaga löv heller då vi rör oss runt vägar där 90 tons ekipage passerar o jag vill gärna köra vänlig men bestämd men jag har faktiskt tillomed fått ta tag i en av mina vid ett tillfälle för de e livsfarlig om dom gör ett ryck vid fel tillfället. Dom gånger jag fått bli riktigt arg så har jag försökt tänka att de kanske en dag räddar livet på mina att jag vid ett eller två tillfället visat att hela himlen trillar ner

 

[Pilot]

Vi fick tips till vallningen för ett tag sedan och jag tror det har gjort väldigt gott för självkänslan för Tipp.

Vi skrev ju en del om känslor i en annan tråd och skillnaden med att jobba mot att ändra beteendet eller känslan.
Det har malt i bakhuvudet, det är just det jag/vi har haft svårt för i vallningen.
När hon växlar upp i intensitet så klarar hon inte av att vara öppen i huvudet och känslan är helt fel.

Men igår hittade vi en ny knapp!
Det blev som en annan hund!
Vi har kört 3 korta pass sen dess och det har verkligen gjort skillnad. Hon får valla hela tiden och jag kan styra utan att ta över (if that makes sense?).
Hon klarar med stöttning att flytta dem i högre fart mot drag utan att hon får känslan av att tappa kontroll.

Så stolt och nöjd med henne!
Har hela tiden haft känslan att kommer vi bara åt den pusselbiten så kommer vi kunna börja jobba på riktigt och än så länge verkar det stämma bra.

 

[Pilot]

Riktigt lågvattenmärke redan på första morgonrastningen idag... det blåste runt löv och de skulle jagas på stört, så det var nära att jag stod på näsan av det plötsliga rycket i kopplet. Det här har hänt av och till oavsett hur mycket aktivering jag erbjuder så jag tror inte att det beror på understimulans utan bara är en olat. Nu var vi som tur var hemma på tomten, men alla löv är lovligt byte och det är ju fullkomligt livsfarligt när vi så ofta rör oss vid trafikerade vägar.

I stunden så fick himlen ramla ner - tror aldrig jag har fräst ifrån med sådan volym förr - och sen fick han sitta plats en stund för att lugna ner sig och inse att det blir skittråkigt om man håller på sådär. Jag vet inte om det var rätt men jag kom inte på någon annan lösning och mjukare tillrättavisningar når sällan fram tillräckligt. Vi är tyvärr illa matchade på det sättet, jag vill vara vänlig men bestämd och hunden fetdissar mjukisar. Jag har börjat prova att ställa mer krav, för nu har han passerat alla åldrar där man kan ursäkta dumheter med att hunden är valp. Men det är inte utan att det gnager en röst i bakhuvudet som säger att felet är att jag inte är cirkusclown...

Han är i alla fall fortsatt lugn när någon passerar förbi oss, tack och lov. Han blir också bättre och bättre på att vara artig mot katten istället för att skutta runt och skälla för att försöka få igång en lek (som katten absolut inte nappar på). Jag får fokusera på det istället så att dagen inte känns totalt sumpad.

Vi har haft en sådan period ibland där det behövs extra mycket tydliga ramar. Jag tycker det kan sammanträffa med att hunden går upp ett steg i mognad eller liknande.
Nej du får inte skälla på hästar/fåglar unt so weiter, eller skita i att komma när jag kallar för du vill lukta på blomman/ halmtussen.
För att inte hamna i en negativ spiral så laddar jag upp med godis/torrfoder och belönar det som blir bra och säger åt det som blir tokigt.

 

[Migo]

Vi fick tips till vallningen för ett tag sedan och jag tror det har gjort väldigt gott för självkänslan för Tipp.

Vi skrev ju en del om känslor i en annan tråd och skillnaden med att jobba mot att ändra beteendet eller känslan.
Det har malt i bakhuvudet, det är just det jag/vi har haft svårt för i vallningen.
När hon växlar upp i intensitet så klarar hon inte av att vara öppen i huvudet och känslan är helt fel.

Men igår hittade vi en ny knapp!
Det blev som en annan hund!
Vi har kört 3 korta pass sen dess och det har verkligen gjort skillnad. Hon får valla hela tiden och jag kan styra utan att ta över (if that makes sense?).
Hon klarar med stöttning att flytta dem i högre fart mot drag utan att hon får känslan av att tappa kontroll.

Så stolt och nöjd med henne!
Har hela tiden haft känslan att kommer vi bara åt den pusselbiten så kommer vi kunna börja jobba på riktigt och än så länge verkar det stämma bra.

Härligt!

 

[Hellhound]

Min 6-åring leker också mycket, jag ser det som positivt. Löv är jättekul. Jag löste det med ett flexi, min hund kan leka, jag slipper ryck.

Flexi är inte ett alternativ, det är en stor och väldigt stark hund det rör sig om och det går snabbt när han vill iväg så jag litar mer på ett vanligt koppel som nödbroms. Leklust är positivt men inte vid alla tillfällen och detta är ett sådant. Som jag redan skrivit så kan det bli direkt farligt, om han skulle hoppa efter ett löv precis då det kommer en bil till exempel. Jag tycker inte att det är rimligt att jag ska rycka på axlarna och leva i 10+ år till med en hund som skenar omkring som en dåre vid blåsigt väder.

Dessa löv o dessa hundar… Jag vet precis hur de e, mina får absolut inte jaga löv heller då vi rör oss runt vägar där 90 tons ekipage passerar o jag vill gärna köra vänlig men bestämd men jag har faktiskt tillomed fått ta tag i en av mina vid ett tillfälle för de e livsfarlig om dom gör ett ryck vid fel tillfället. Dom gånger jag fått bli riktigt arg så har jag försökt tänka att de kanske en dag räddar livet på mina att jag vid ett eller två tillfället visat att hela himlen trillar ner

Precis, det är egentligen strunt samma om han jagar löv hemma på tomten, men jag vill inte att det ska bli en vana så att han tror att det är okej att göra var och när som helst. Jag må känna mig rutten av att ta tag i och läsa lusen av hundkraken men det är ändå att föredra över att han ska riskera att bli påkörd för att jag inte styrt upp riskbeteenden.

Vi har haft en sådan period ibland där det behövs extra mycket tydliga ramar. Jag tycker det kan sammanträffa med att hunden går upp ett steg i mognad eller liknande.
Nej du får inte skälla på hästar/fåglar unt so weiter, eller skita i att komma när jag kallar för du vill lukta på blomman/ halmtussen.
För att inte hamna i en negativ spiral så laddar jag upp med godis/torrfoder och belönar det som blir bra och säger åt det som blir tokigt.

Det kan absolut vara en mognadsfas, han är snart två år och jag har förstått att de då kan ha en del egenheter för sig, särskilt i raser som generellt mognar sent. Jag gör ungefär som du beskriver, säger ifrån och ger en chans att välja ett annat beteende. Stort beröm och godis så fort han gör rätt, men det märks att hjärnkontoret får jobba hårt ibland. Det är nog bara att kämpa vidare och hoppas att det ger sig med tid och tålamod.

 

[Nepenthe]

Vi fick tips till vallningen för ett tag sedan och jag tror det har gjort väldigt gott för självkänslan för Tipp.

Vi skrev ju en del om känslor i en annan tråd och skillnaden med att jobba mot att ändra beteendet eller känslan.
Det har malt i bakhuvudet, det är just det jag/vi har haft svårt för i vallningen.
När hon växlar upp i intensitet så klarar hon inte av att vara öppen i huvudet och känslan är helt fel.

Men igår hittade vi en ny knapp!
Det blev som en annan hund!
Vi har kört 3 korta pass sen dess och det har verkligen gjort skillnad. Hon får valla hela tiden och jag kan styra utan att ta över (if that makes sense?).
Hon klarar med stöttning att flytta dem i högre fart mot drag utan att hon får känslan av att tappa kontroll.

Så stolt och nöjd med henne!
Har hela tiden haft känslan att kommer vi bara åt den pusselbiten så kommer vi kunna börja jobba på riktigt och än så länge verkar det stämma bra.

Intressant!
Det blir ju en annan sak när man inte bara tränar hund/människa än hund/andra djur/människa så att säga
En vill väl såklart ha kvar ett eget intiativ men ändå få va med och ibland också bestämma.

 

[Nepenthe]

Flexi är inte ett alternativ, det är en stor och väldigt stark hund det rör sig om och det går snabbt när han vill iväg så jag litar mer på ett vanligt koppel som nödbroms. Leklust är positivt men inte vid alla tillfällen och detta är ett sådant. Som jag redan skrivit så kan det bli direkt farligt, om han skulle hoppa efter ett löv precis då det kommer en bil till exempel. Jag tycker inte att det är rimligt att jag ska rycka på axlarna och leva i 10+ år till med en hund som skenar omkring som en dåre vid blåsigt väder.



Precis, det är egentligen strunt samma om han jagar löv hemma på tomten, men jag vill inte att det ska bli en vana så att han tror att det är okej att göra var och när som helst. Jag må känna mig rutten av att ta tag i och läsa lusen av hundkraken men det är ändå att föredra över att han ska riskera att bli påkörd för att jag inte styrt upp riskbeteenden.



Det kan absolut vara en mognadsfas, han är snart två år och jag har förstått att de då kan ha en del egenheter för sig, särskilt i raser som generellt mognar sent. Jag gör ungefär som du beskriver, säger ifrån och ger en chans att välja ett annat beteende. Stort beröm och godis så fort han gör rätt, men det märks att hjärnkontoret får jobba hårt ibland. Det är nog bara att kämpa vidare och hoppas att det ger sig med tid och tålamod.

Här är det inte löv utan lukter som utlöser endel ryck och det går inte.
Har faktiskt fått säga till rejält vilket jag inte vill för Knut är väldigt mjuk.

Imorse gick han o viffta lite på svansen först delen av promenaden och såg sen hans ”flickvän” en bit bort o hon löper
Så de va därför men då var han ändå med mig och drog inte. Men syntes ju att en hjärnhalva var nån annanstans

 

[Migo]

Fick ett bra exempel på "med rätt attityd kan hunden göra fel men lära sig rätt" på film idag. Lille Bob fick hämta ner en grupp ganska busiga ungtackor för en lång och väldigt brant backe. Han hamnar fel ganska många gånger men eftersom han är avspänd och har förstått den övergripande uppgiften kunde jag låta honom göra fel, tänka efter och sen rätta till det på egen hand. Ett dåligt hämt, men han lärde sig massor!

https://www.facebook.com/share/v/bFczzZMZVBto2tfD/

 

[AraSlei]

Flexi är inte ett alternativ, det är en stor och väldigt stark hund det rör sig om och det går snabbt när han vill iväg så jag litar mer på ett vanligt koppel som nödbroms. Leklust är positivt men inte vid alla tillfällen och detta är ett sådant. Som jag redan skrivit så kan det bli direkt farligt, om han skulle hoppa efter ett löv precis då det kommer en bil till exempel. Jag tycker inte att det är rimligt att jag ska rycka på axlarna och leva i 10+ år till med en hund som skenar omkring som en dåre vid blåsigt väder.



Precis, det är egentligen strunt samma om han jagar löv hemma på tomten, men jag vill inte att det ska bli en vana så att han tror att det är okej att göra var och när som helst. Jag må känna mig rutten av att ta tag i och läsa lusen av hundkraken men det är ändå att föredra över att han ska riskera att bli påkörd för att jag inte styrt upp riskbeteenden.



Det kan absolut vara en mognadsfas, han är snart två år och jag har förstått att de då kan ha en del egenheter för sig, särskilt i raser som generellt mognar sent. Jag gör ungefär som du beskriver, säger ifrån och ger en chans att välja ett annat beteende. Stort beröm och godis så fort han gör rätt, men det märks att hjärnkontoret får jobba hårt ibland. Det är nog bara att kämpa vidare och hoppas att det ger sig med tid och tålamod.

Jag hade också rutit i ordentligt om min hund hade hivat iväg så att jag nästan rycktes omkull, så jag tycker du gjorde helt rätt. Utifrån din beskrivning av hunden här och min erfarenhet av showlabbar generellt så har jag svårt att tro att han blev särskilt ledsen av det?
Att ge sig iväg sådär i koppel är ett absolut big nono hos oss, hur gammal eller ung man är. Jag tycker du verkar ha en bra plan med honom med att avbryta, ge honom chansen att göra rätt och sedan berömma

Jag ursäktar i princip aldrig dumheter eller felaktiga beteenden hos mina hundar med ålder. Jag försöker hålla mig till regeln att det man absolut inte får göra som vuxen, får man heller inte göra som valp.

 

[Lillefrun]

Angående löv så ville Alvin jaga dom när han var liten och rultig men nu kan det komma så sällan ifall det till exempel kommer en kraftig vind med massor av löv. Men extremt sällan.

Han har aldrig accepterat lek som belöning men då när han var ung gick det att belöna med blad. Då slutade han vara lika fokuserad av löv när vi inte tränade för att han insåg att han fick prestera för att få löv. Jag samlade löv lite överallt eller gick där det var mycket löv.

 

[Hellhound]

Jag hade också rutit i ordentligt om min hund hade hivat iväg så att jag nästan rycktes omkull, så jag tycker du gjorde helt rätt. Utifrån din beskrivning av hunden här och min erfarenhet av showlabbar generellt så har jag svårt att tro att han blev särskilt ledsen av det?
Att ge sig iväg sådär i koppel är ett absolut big nono hos oss, hur gammal eller ung man är. Jag tycker du verkar ha en bra plan med honom med att avbryta, ge honom chansen att göra rätt och sedan berömma

Jag ursäktar i princip aldrig dumheter eller felaktiga beteenden hos mina hundar med ålder. Jag försöker hålla mig till regeln att det man absolut inte får göra som vuxen, får man heller inte göra som valp.

Nej, han blev inte speciellt ledsen, mest lite spak åt att hans människa visst kan ryta i och satt sedan snällt tills jag sa annat så jag tror att meddelandet gick fram. Tack för pepp. Jag upplever att den här metoden fungerat bra tidigare när följsamheten har varit svajig. Jag skulle säga att han har tillräckligt med will to please för att innerst inne vilja göra rätt men när det är mycket annat som är roligt så kan han behöva påminnas om att det jag säger ska vara prioriterat.

Jag har på det stora hela varit konsekvent med vad som är förbjudet från dag ett, men en del saker har jag definitivt viftat bort som valpfasoner. Typiska nybörjarmissar som jag får ta igen nu när herrn börjar tycka mer och mer att han själv vet bäst.

 

[Malibu_Stacy]

Insåg precis att jag måste träna tjejerna i tandemvisning, risken är ju hyfsat överhängande att de kommer ställas mot varandra (och andra såklart) i btkl och någon designerad extrahandler finns inte.

Men ställer ni i rasfolk inte upp för varandra i sådana situationer? Eller är det för få anmälda för att det ska fungera?
Inom min ras finns det alltid någon som kan visa en hund om man skulle ha två av sina med BTKL/BHKL.