Vänder/sticker vid ridning, hjälp mig att klura!

Fossing

Trådstartare
Det här blir ett långt inlägg men skulle vara jättetacksam om nån pallade läsa och ville hjälpa mig att fundera på vad som kan göras.

Har haft min häst i lite drygt 1,5 år, ridit honom lite längre än så. Jag köpte honom från en ridskola som "problemhäst", men eftersom jag ridit honom mycket där kände jag att det var mer en fråga om fel häst i fel miljö än om någon regelrätt problemhäst. Och jag hade rätt - nästan alla "dumheter" han höll på med där (ville inte fångas i hagen/boxen, gick inte att sadla/tränsa, sadeltvång, gick inte att sitta upp, var elak mot andra hästar i hagen, gick inte att sko/rycka manen/etc, tuggade och bet på allt... listan kan göras lång!) slutade inom någon månad när han kom till mig.

I ridningen har vi dock fått kämpa lite, både med "dumheter" och själva ridningen eftersom han var väldigt felriden och outbildad. Jag har fått börja om från början lite, för det enda han förstod var "sparka betyder springa fortare och dra betyder stanna". Han har också varit lite osäker och lättskrämd, men det är ju väldigt förståeligt i nya situationer och ny ryttare. Överlag har han varit väldigt väldigt snäll, positiv och lättlärd och inte alls farlig, dum eller tagit över på nåt vis.

MEN ett beteende får jag inte riktigt kläm på och det är att han sticker, ibland framåt, ibland med vändning. Det var det största bekymret på ridskolan för han är rätt stor och rejäl och har man inte bra balans eller kan tolka hans signaler flyger man lätt av - för han är snabb när han reagerar! Han stannar efter några galoppsprång så han är inte hysterisk eller skenar runt, men det är ju ändå lite jobbigt, främst om man rider med andra hästar t.ex. träning eller framridning och han helt plötsligt är på väg åt ett helt annat håll än vad de andra tror, det blir ju en säkerhetsrisk. Jag sitter oftast kvar när han vänder eftersom jag ser på hans öron vad som kommer hända :D men jag blir ju tveksam till att sätta upp någon annan på honom och jag vill inte att det bara ska vara jag som "kan" rida honom (jobbigt om jag blir sjuk eller dylikt :D).

Ute i skogen är han rätt snäll (även om han kan "sticka" för att han är lite glad, men eftersom man ganska omedelbart får tillbaka kontrollen så stör det mig inte så mycket, ser det med som en "glädjebock" liksom), men på banor/ridhus är det lite värre. Förra våren var han rädd för hörnen och ville gärna vända istället för att gå in i dem, i höstas var han nästan bara "bakskygg" och satte full sprätt ut ur hörnen (då gick det bra att rida in i dem av nån anledning). Jag tänkte att vi hade arbetat bort "vända o sticka"-problemet, men de senaste månaderna har han återgått till detta (är knappt "bakskygg" längre). Nu är det ofta speglar han reagerar på, eller jackor/täcken i hörnen, eller om någon går förbi porten eller liknande.

Jag upplever INTE att han är RÄDD, för jag vet hur han känns när han faktiskt blir rädd och då är han mer att han sprätter till och sedan ska kolla på det som var läskigt. Det är mer som att han blir lite överraskad "oj, var det nåt där" och sedan tar det här inlärda "problemhästbeteendet" över på nån slags automatik. För när han väl har påbörjat vändandet/stickandet är han definitivt inte rädd. Jag vet inte om hästar hittar "ursäkter" för att få "tramsa" - jag tror faktiskt inte att de kan vara så uträknande, men det är ju en undanflykt från att faktiskt få arbeta, och den har ju funkat i två år på ridskolan så det är inte konstigt att det är lite automatiserat, även om han inte går och tänker "jahaja, om 45 min ska jag irritera matte och låtsas bli rädd för spegeln!".

Jag försöker att vara lugn, bara stanna, rida in i hörnet igen först i skritt, sen trav och sen galopp tills han slutar reagera. Det får ta några varv. I allmänhet med den här hästen måste man vara snäll och vänlig i korrigeringarna till en viss gräns, sen måste man "sätta ner foten" (t.ex. han rev halva stallet första gångerna hovslagaren var här och vi försökte med "luuuuugn" och massa beröm och så. Sen fick hovis nog och röt till och slog honom ordentligt och sedan dess står han som ett ljus och älskar sin hovslagare!). Han vet om att han är stor och stark så man får göra en avvägning när det är dags att "säga till". Jag tror inte på våld, men det får heller inte bli farligt. Han tycker om att göra rätt och älskar beröm så oftast kommer man långt med det.

Han är kollad av tre olika veterinärer, både rygg ben och ögon (en teori var att han såg dåligt och att det var därför han reagerade) och en equiterapeut som gav toppbetyg på allt. Sadelutprovare är bokad (tänkte att han kanske hade musklat sig annorlunda och att det kunde trycka på något sätt, iom att ett gammalt beteende kommit tillbaka) och veterinär ska kolla tänderna snart (men han är väldigt stabil i mun och huvud så jag tror inte att det är det, men vill ändå vara på den säkra sidan). Han gick på lösdrift förra året och då var han coolare än nu när han står på box, så efter betet ska han få flytta till lösdrift och bättre hagar.
Min tränare tyckte jag skulle prova ett anatomiskt träns, och det var faktiskt en stor skillnad, så ett sådant är beställt.

Vad mer kan jag göra? Har ni upplevt liknande beteende? Tips? Funderingar?
Det här är ju inget stort problem egentligen, händer kanske en gång per ridpass och sedan är det bra, men det är ju ändå lite irriterande. Han är den gladaste hästen jag någonsin träffat och presterar fantastiskt utifrån sina förutsättningar på träning och tävling i många olika grenar så att han skulle ha ont känns otroligt.
 
För mig låter det som en häst som är tittig pga överskottsenergi, samt är lite ouppfostrad. Jag skulle testa att dra ner på eventuelt krafftfoder, samt om möjligt erbjuda hästen mer utetid/större hage/roligare hagkompisar.

Annars är det bara att kämpa på med dressyren, sådana saker som han gör går att träna bort om man rider konsekvent och har hästen mellan hjälparna hela tiden. Som du själv är inne på så måste du även vara tydlig med att korrigera detta beteende så hästen verkligen fattar att det inte är önskvärd. Oavsätt om han blir rädd eller inte så är det olydnad det han gör, han ska gå dit du vill i det tempo du vill hela tiden.

Låter som att du redan har kommit en lång väg med denna häst, så du redar säkerligen ut detta med! Hurvida det nånsin blir en häst som "vemsomhälst" kan rida är ju svårt att säga, men i de flesta fall så vill en välriden och väluppfostrad häst uppföra sig relativt bra även med lite mindre vana ryttare.
 
För mig låter det som en häst som är tittig pga överskottsenergi, samt är lite ouppfostrad. Jag skulle testa att dra ner på eventuelt krafftfoder, samt om möjligt erbjuda hästen mer utetid/större hage/roligare hagkompisar.

Annars är det bara att kämpa på med dressyren, sådana saker som han gör går att träna bort om man rider konsekvent och har hästen mellan hjälparna hela tiden. Som du själv är inne på så måste du även vara tydlig med att korrigera detta beteende så hästen verkligen fattar att det inte är önskvärd. Oavsätt om han blir rädd eller inte så är det olydnad det han gör, han ska gå dit du vill i det tempo du vill hela tiden.

Låter som att du redan har kommit en lång väg med denna häst, så du redar säkerligen ut detta med! Hurvida det nånsin blir en häst som "vemsomhälst" kan rida är ju svårt att säga, men i de flesta fall så vill en välriden och väluppfostrad häst uppföra sig relativt bra även med lite mindre vana ryttare.


Tack så hemskt mycket för svar!! :bow:

Han får några nävar havre och lite mineraler två gånger om dagen, mest för att han ska "vara tyst" när övriga i stallet får sina gigantiska kraftfoderhinkar.
Han och hans två hagkompisar har roligast på hela anläggningen i hagen - det var otroligt tydligt i vintras (jag startade en tråd då också :D) när de inte kunde röra sig pga dåligt underlag, han blev hemsk!! Han är mkt bättre nu när de kan busa igen.
Om allt går enligt planen ska han och bästa kompisen gå på lösdrift tillsammans i höst med jättefina marker så vi håller tummarna att detta ska gå igenom! De har så roligt tillsammans så jag hoppas att de kan fortsätta gå ihop. Nu är det några veckor kvar till betet så vi får stå ut tills dess.
Innan var jag lite försiktig när han höll på, men nu är jag inte så rädd längre utan blir förbannad. Mitt tålamod har liksom tagit slut ;) Men det blir varken bättre eller sämre av att jag blir arg.
Jag köper liksom att han blir rädd - det är en häst liksom! - men man får baske mig inte flyga omkring som man själv vill när man behagar :devil:
 
Det finns visst hästar som blir helknasiga även på lite havre. Kanske testa att köpa lucernpellets att ge i krubban vid utfodring? Det är som hö i pelletsform :)


Absolut en idé! Han fick betfor + hack + "pony mix" innan och fan vet vad det var i den mixen - kanske var det havre? Förra året fick han lantmännens egna pellets, men de är ju också havrebaserade.
Passar ju bra eftersom min ponny också blir lite knas på havre (fast med ponnyn är det mer roligt :D)

Tyvärr är den här hästen av naturen lat och bekväm av sig så han har inte så tydlig överskottsenergi på det viset. Men han är en sådan som "vänder det inåt" och kan vara helt sjukt spänd och kännas som att han ska explodera, men utifrån ser han mest sömnig ut... :D
 
Absolut en idé! Han fick betfor + hack + "pony mix" innan och fan vet vad det var i den mixen - kanske var det havre? Förra året fick han lantmännens egna pellets, men de är ju också havrebaserade.
Passar ju bra eftersom min ponny också blir lite knas på havre (fast med ponnyn är det mer roligt :D)

Tyvärr är den här hästen av naturen lat och bekväm av sig så han har inte så tydlig överskottsenergi på det viset. Men han är en sådan som "vänder det inåt" och kan vara helt sjukt spänd och kännas som att han ska explodera, men utifrån ser han mest sömnig ut... :D
Jag har för mig att det just var sådär att vissa hästar inte bara blir pigga av havre, utan typ snedtänder. Det kanske kan visa sig så? Jag skulle iaf testa att byta ut havren och se om det ändras något.
 
Det här blir ett långt inlägg men skulle vara jättetacksam om nån pallade läsa och ville hjälpa mig att fundera på vad som kan göras.

Har haft min häst i lite drygt 1,5 år, ridit honom lite längre än så. Jag köpte honom från en ridskola som "problemhäst", men eftersom jag ridit honom mycket där kände jag att det var mer en fråga om fel häst i fel miljö än om någon regelrätt problemhäst. Och jag hade rätt - nästan alla "dumheter" han höll på med där (ville inte fångas i hagen/boxen, gick inte att sadla/tränsa, sadeltvång, gick inte att sitta upp, var elak mot andra hästar i hagen, gick inte att sko/rycka manen/etc, tuggade och bet på allt... listan kan göras lång!) slutade inom någon månad när han kom till mig.

I ridningen har vi dock fått kämpa lite, både med "dumheter" och själva ridningen eftersom han var väldigt felriden och outbildad. Jag har fått börja om från början lite, för det enda han förstod var "sparka betyder springa fortare och dra betyder stanna". Han har också varit lite osäker och lättskrämd, men det är ju väldigt förståeligt i nya situationer och ny ryttare. Överlag har han varit väldigt väldigt snäll, positiv och lättlärd och inte alls farlig, dum eller tagit över på nåt vis.

MEN ett beteende får jag inte riktigt kläm på och det är att han sticker, ibland framåt, ibland med vändning. Det var det största bekymret på ridskolan för han är rätt stor och rejäl och har man inte bra balans eller kan tolka hans signaler flyger man lätt av - för han är snabb när han reagerar! Han stannar efter några galoppsprång så han är inte hysterisk eller skenar runt, men det är ju ändå lite jobbigt, främst om man rider med andra hästar t.ex. träning eller framridning och han helt plötsligt är på väg åt ett helt annat håll än vad de andra tror, det blir ju en säkerhetsrisk. Jag sitter oftast kvar när han vänder eftersom jag ser på hans öron vad som kommer hända :D men jag blir ju tveksam till att sätta upp någon annan på honom och jag vill inte att det bara ska vara jag som "kan" rida honom (jobbigt om jag blir sjuk eller dylikt :D).

Ute i skogen är han rätt snäll (även om han kan "sticka" för att han är lite glad, men eftersom man ganska omedelbart får tillbaka kontrollen så stör det mig inte så mycket, ser det med som en "glädjebock" liksom), men på banor/ridhus är det lite värre. Förra våren var han rädd för hörnen och ville gärna vända istället för att gå in i dem, i höstas var han nästan bara "bakskygg" och satte full sprätt ut ur hörnen (då gick det bra att rida in i dem av nån anledning). Jag tänkte att vi hade arbetat bort "vända o sticka"-problemet, men de senaste månaderna har han återgått till detta (är knappt "bakskygg" längre). Nu är det ofta speglar han reagerar på, eller jackor/täcken i hörnen, eller om någon går förbi porten eller liknande.

Jag upplever INTE att han är RÄDD, för jag vet hur han känns när han faktiskt blir rädd och då är han mer att han sprätter till och sedan ska kolla på det som var läskigt. Det är mer som att han blir lite överraskad "oj, var det nåt där" och sedan tar det här inlärda "problemhästbeteendet" över på nån slags automatik. För när han väl har påbörjat vändandet/stickandet är han definitivt inte rädd. Jag vet inte om hästar hittar "ursäkter" för att få "tramsa" - jag tror faktiskt inte att de kan vara så uträknande, men det är ju en undanflykt från att faktiskt få arbeta, och den har ju funkat i två år på ridskolan så det är inte konstigt att det är lite automatiserat, även om han inte går och tänker "jahaja, om 45 min ska jag irritera matte och låtsas bli rädd för spegeln!".

Jag försöker att vara lugn, bara stanna, rida in i hörnet igen först i skritt, sen trav och sen galopp tills han slutar reagera. Det får ta några varv. I allmänhet med den här hästen måste man vara snäll och vänlig i korrigeringarna till en viss gräns, sen måste man "sätta ner foten" (t.ex. han rev halva stallet första gångerna hovslagaren var här och vi försökte med "luuuuugn" och massa beröm och så. Sen fick hovis nog och röt till och slog honom ordentligt och sedan dess står han som ett ljus och älskar sin hovslagare!). Han vet om att han är stor och stark så man får göra en avvägning när det är dags att "säga till". Jag tror inte på våld, men det får heller inte bli farligt. Han tycker om att göra rätt och älskar beröm så oftast kommer man långt med det.

Han är kollad av tre olika veterinärer, både rygg ben och ögon (en teori var att han såg dåligt och att det var därför han reagerade) och en equiterapeut som gav toppbetyg på allt. Sadelutprovare är bokad (tänkte att han kanske hade musklat sig annorlunda och att det kunde trycka på något sätt, iom att ett gammalt beteende kommit tillbaka) och veterinär ska kolla tänderna snart (men han är väldigt stabil i mun och huvud så jag tror inte att det är det, men vill ändå vara på den säkra sidan). Han gick på lösdrift förra året och då var han coolare än nu när han står på box, så efter betet ska han få flytta till lösdrift och bättre hagar.
Min tränare tyckte jag skulle prova ett anatomiskt träns, och det var faktiskt en stor skillnad, så ett sådant är beställt.

Vad mer kan jag göra? Har ni upplevt liknande beteende? Tips? Funderingar?
Det här är ju inget stort problem egentligen, händer kanske en gång per ridpass och sedan är det bra, men det är ju ändå lite irriterande. Han är den gladaste hästen jag någonsin träffat och presterar fantastiskt utifrån sina förutsättningar på träning och tävling i många olika grenar så att han skulle ha ont känns otroligt.

Min är en reaktiv sak som kan reagera på saker. Han är den snabbaste häste jag suttit på. Och man sitter LÖST även om man är sadelfast då det sker.
Inne sker det sällan. Men ute är han inte lika trygg. Det sker också oftare då man rider än avsuttet. Han känner sig tryggare med mig som support på backen.

Med min är det som gör honom ridbar: eftergift! Den är min trygghet.
När han går eftergiven är han "hos mig" och kastar han sig sällan.
Sen får man reglera formen efter om han spänner till och glor. Då rider vi ett tag i lägre form.
Är han så spänd att han trippar rider vi sidvärts i böjning för att skapa tydligare innerhjälper och mer längd i steget och fungerande gas.

Sen rider vi jobbiga saker på andra ställen än det läskiga och vilar där det är farligt.
Vi gasar inte på väg bort från det.

Min måste man hålla väldigt lydig och på hjälperna. Han kan inte få bestämma något själv. Då blir han till slut flyktbenägen.
Med tydliga ramar där jag fattar alla beslut håller han sig på mattan.

Och så behöver han rejält med motion för att vara kul att hålla på med.
Och inget kraftfoder.
Min får en olja som tar udden av det värsta hysteriska i hans humör.

Han låter som ett monster nu. Det är han inte!
Däremot är det en reaktiv häst som man verkligen måste ha en plan i hur man hanterar.

Lite så tror jag man borde tänka med din med.

Sen det där med att de flyr. Min flyr inte längre som en idiot.
Jag tror att en del måste man sas ta ifrån flykten.
En del får man bli noggrannare med att det går att stanna - NU. Antingen genom övergångar, one rein stop korrekt inlärt etc. Eller/i komb med att man tar över galoppen och gör den till sin.
Min valde att kasta sig in i galopp förut så fort ngt inte var som han ville.
Att bara stanna dem blir fel effekt. Då är galoppen fort deras.
Istället galopperar man på. Mer än de vill. När de vill bryta av fortsätter man. Man kan gärna kräva mer jobb i galoppen också.
Till slut kommer det inte vara så kul med galopp. Den blir din och inte deras.

Men med såna här hästar måste man veta att ingen smärta finns.
Jag hade faktiskt ev satt den på smärtlindring och ridit en period för att utesluta det.
 
Tack så jättemycket @tuaphua för svar! Jag har läst igenom ditt inlägg ett par gånger och känner att vi har nog lite liknande hästar - skönt att någon annan har varit med om något liknande.

Min är ju en lite jobbig kombination av bekväm och busig så när han får överskottsenergi blir han inte pigg, utan långsam och "dum". Idag fick jag verkligen rama in och rida framåt, för han var riktigt störig och låtsades vara rädd för ALLT. Och nej, han är inte rädd för nån som går utanför paddocken/nån som sitter på läktaren/nån som kör skottkärra utan idag kände jag verkligen att det var ren påhittighet ;) Han gjorde inget, men det var ett fasligt öronfäktande och spändhet, jag parerade men kunde känna att han heeeemskt gärna ville ta en galopptur på eget bevåg. Och då är det väldigt svårt att rida honom framåt i en avspänd form, och den här hästen måste FRAM (han är stor och lite lufsig) för att bli lösgjord och fin. Han är inte framme för skänkeln alls när han håller på såhär och sen är han lite spörädd också så då kommer han bara bli ännu mer spänd (vi övar på spöets framåtdrivande effekt de dagar han är avspänd).
Nu låter han också helt hemsk, men det är han inte. Mycket av detta är osynligt för betrakaren, det är en privat konversation mellan mig och min käre drulle ;)

Jag ska svara bättre på ditt inlägg senare, när jag har lite mer energi för du hade mycket bra tankar som jag vill diskutera :D
 
Prova att lina honom innan? Gör han likadant om du tex tömkör?

(Är du helt säker på att han är frisk? Att som @tuaphua föreslog testa rida på smärtstillande är inte fel. Det beteende du beskriver är nämligen rätt så typiskt för tex rygghästar. Ha bara i bakhuvudet att det inte är helt ovanligt att det inte alltid räcker med smärtstillande för att helt släcka smärtan och därmed symptomen dvs "dumheterna")
 
Prova att lina honom innan? Gör han likadant om du tex tömkör?

(Är du helt säker på att han är frisk? Att som @tuaphua föreslog testa rida på smärtstillande är inte fel. Det beteende du beskriver är nämligen rätt så typiskt för tex rygghästar. Ha bara i bakhuvudet att det inte är helt ovanligt att det inte alltid räcker med smärtstillande för att helt släcka smärtan och därmed symptomen dvs "dumheterna")


Ja, det är ungefär samma om jag arbetar honom från marken som från ryggen.

Man kan ju aldrig veta helt säkert om en häst är frisk, men jag tänker att beteendet har varit samma i de tre år jag har känt honom och har blivit mycket bättre med träning. Som sagt har tre veterinärer kollat honom (och en equiterapeut) och gett toppbetyg. Vad skulle nästa steg vara? Röntga? (jag ifrågasätter inte här alltså, bara undrar vad mer man kan göra)
Som sagt, ska kolla sadel och tänder, det är bokat :D
 
Sen rider vi jobbiga saker på andra ställen än det läskiga och vilar där det är farligt.
Vi gasar inte på väg bort från det.

Precis så tänker jag med! Även om jag vet att han inte är ett dugg rädd för jackor ;) Så får han för sig att något är farligt och då hjälper det inte så mkt att trycka in honom i hörnet, utan han blir bara mer stressad. Ofta är det ju så att det står folk och fä i hörnen av ridbanan/ridhuset, och då passar vi på att göra halt där och snacka och gosa så att det blir hörn = nåt bra.
Han är väldigt sällan rädd för specifika saker och vägrar väldigt sällan att gå förbi saker, utan han är mer "skuttig".

Min måste man hålla väldigt lydig och på hjälperna. Han kan inte få bestämma något själv. Då blir han till slut flyktbenägen.
Med tydliga ramar där jag fattar alla beslut håller han sig på mattan.

Så känner jag med min också. Han är otroligt snäll, men också väldigt "omhändertagande" vilket resulterar i att HAN tar beslutet att rädda oss från faror! Det har väl lite med ledarskap att göra, men jag tror också att det är sådan han är som häst. Om någon annan häst i ridhuset blir rädd för något och skuttar iväg - även en häst han inte känner - gnäggar han ofta lugnande, som ett sto till sitt föl.



Och så behöver han rejält med motion för att vara kul att hålla på med.
Och inget kraftfoder.
Min får en olja som tar udden av det värsta hysteriska i hans humör.

Det här har visat sig mer och mer nu när min har fått bättre kondis! När jag fick honom orkade han ingenting men nu är han rättså fit och då behöver han ju mer motion för att hålla sig "snäll".
Jag ska köpa "krubbskrammel" som inte är havre idag. Lucernpellets kanske?


Sen det där med att de flyr. Min flyr inte längre som en idiot.
Jag tror att en del måste man sas ta ifrån flykten.
En del får man bli noggrannare med att det går att stanna - NU. Antingen genom övergångar, one rein stop korrekt inlärt etc. Eller/i komb med att man tar över galoppen och gör den till sin.
Min valde att kasta sig in i galopp förut så fort ngt inte var som han ville.
Att bara stanna dem blir fel effekt. Då är galoppen fort deras.
Istället galopperar man på. Mer än de vill. När de vill bryta av fortsätter man. Man kan gärna kräva mer jobb i galoppen också.
Till slut kommer det inte vara så kul med galopp. Den blir din och inte deras.

Exakt såhär har jag också tänkt - plus att min av naturen är väldigt bekväm av sig. Så missköter man sig och sticker - då är det straffgalopp som gäller. Nu menar jag inte att jag blir arg och piskar runt honom, mer; Jaha, vill du galoppera så hemskt gärna, så varsågod. Tio varv i bra arbetsform tack!
Det går ju bra iochmed att jag vet att han inte skenar, utan bara sticker några språng och sedan lugnar sig. Vet inte om jag hade haft modet att gasa på en häst som inte hade någon broms alls.

Men med såna här hästar måste man veta att ingen smärta finns.
Jag hade faktiskt ev satt den på smärtlindring och ridit en period för att utesluta det.

Jag har tänkt mycket på detta, speciellt eftersom han varit extra störig de senaste dagarna. Inte gått fram alls, stått emot skänkeln, velat vända eller varit bakskygg och bara allmänt avig. Tänk om han faktiskt har ont?!
Jag bestämde igår att om han är "dum" och lat på hoppträningen skulle jag pausa all träning och kolla upp honom igen. Hellre det än gå och undra och pressa honom! Men så gjorde jag några små justeringar i utrustning; flughuva på (har haft det innan pga han varit så ljudkänslig men har försökt vänja oss av vid det och inte märkt jättestor skillnad), ett kort hoppspö i handen. Och så tänka framåt DIREKT, ignorera om han "tramsar" och bara rida fram, övergångar, kräva SNABBA reaktioner. Inte alls "sätta honom på plats" eller sparka och dra, men helt enkelt rida med lite mer jävlar anamma från min sida. Det enda jag använde spöet till var att peta honom på bogen första övergången.

Det gick otroligt bra! Det var som att han accepterade att jag faktiskt bestämde och att det var kul. Framme för skänkeln, fin i formen, lätt i handen, sög tag i alla hinder och hoppade skitbra och var framför allt glad!
Vad som gjorde det är svårt att säga - men mest tror jag det var min egen inställning.
 
Tack så jättemycket @tuaphua för svar! Jag har läst igenom ditt inlägg ett par gånger och känner att vi har nog lite liknande hästar - skönt att någon annan har varit med om något liknande.

Min är ju en lite jobbig kombination av bekväm och busig så när han får överskottsenergi blir han inte pigg, utan långsam och "dum". Idag fick jag verkligen rama in och rida framåt, för han var riktigt störig och låtsades vara rädd för ALLT. Och nej, han är inte rädd för nån som går utanför paddocken/nån som sitter på läktaren/nån som kör skottkärra utan idag kände jag verkligen att det var ren påhittighet ;) Han gjorde inget, men det var ett fasligt öronfäktande och spändhet, jag parerade men kunde känna att han heeeemskt gärna ville ta en galopptur på eget bevåg. Och då är det väldigt svårt att rida honom framåt i en avspänd form, och den här hästen måste FRAM (han är stor och lite lufsig) för att bli lösgjord och fin. Han är inte framme för skänkeln alls när han håller på såhär och sen är han lite spörädd också så då kommer han bara bli ännu mer spänd (vi övar på spöets framåtdrivande effekt de dagar han är avspänd).
Nu låter han också helt hemsk, men det är han inte. Mycket av detta är osynligt för betrakaren, det är en privat konversation mellan mig och min käre drulle ;)

Jag ska svara bättre på ditt inlägg senare, när jag har lite mer energi för du hade mycket bra tankar som jag vill diskutera :D

När de inte går att gasa fram sas när de då hotar falla in i galopp är tvärning med böjd häst super.
Du böjer hästen och flyttar den ut utan innerhjälperna. De kan inte galoppera om man tvärar nog.
Det kan också vara ett sätt att bryta galoppen om de drar iväg. Så man inte blir fast i att behöva bromsa dem.
Man sätter dem i tvärning undan innerhjälperna istället för att bromsa.
Då slutar de vid tillräcklig tvärning att galoppera.

Du kan också rida på med mkt längd i klivet på så vis. Och kan få dem att så småning om börja tänka fram istället för galopp.

Långt spö att driva med brukar vara bättre än skänklar på häst som ändå går emot dem.
Det kommer mer bakifrån och triggar dem inte att växa fast ännu mer i backen/svara upp genom att stanna etc.
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Precis så tänker jag med! Även om jag vet att han inte är ett dugg rädd för jackor ;) Så får han för sig att något är farligt och då hjälper det inte så mkt att trycka in honom i hörnet, utan han blir bara mer stressad. Ofta är det ju så att det står folk och fä i hörnen av ridbanan/ridhuset, och då passar vi på att göra halt där och snacka och gosa så att det blir hörn = nåt bra.
Han är väldigt sällan rädd för specifika saker och vägrar väldigt sällan att gå förbi saker, utan han är mer "skuttig".



Så känner jag med min också. Han är otroligt snäll, men också väldigt "omhändertagande" vilket resulterar i att HAN tar beslutet att rädda oss från faror! Det har väl lite med ledarskap att göra, men jag tror också att det är sådan han är som häst. Om någon annan häst i ridhuset blir rädd för något och skuttar iväg - även en häst han inte känner - gnäggar han ofta lugnande, som ett sto till sitt föl.





Det här har visat sig mer och mer nu när min har fått bättre kondis! När jag fick honom orkade han ingenting men nu är han rättså fit och då behöver han ju mer motion för att hålla sig "snäll".
Jag ska köpa "krubbskrammel" som inte är havre idag. Lucernpellets kanske?




Exakt såhär har jag också tänkt - plus att min av naturen är väldigt bekväm av sig. Så missköter man sig och sticker - då är det straffgalopp som gäller. Nu menar jag inte att jag blir arg och piskar runt honom, mer; Jaha, vill du galoppera så hemskt gärna, så varsågod. Tio varv i bra arbetsform tack!
Det går ju bra iochmed att jag vet att han inte skenar, utan bara sticker några språng och sedan lugnar sig. Vet inte om jag hade haft modet att gasa på en häst som inte hade någon broms alls.



Jag har tänkt mycket på detta, speciellt eftersom han varit extra störig de senaste dagarna. Inte gått fram alls, stått emot skänkeln, velat vända eller varit bakskygg och bara allmänt avig. Tänk om han faktiskt har ont?!
Jag bestämde igår att om han är "dum" och lat på hoppträningen skulle jag pausa all träning och kolla upp honom igen. Hellre det än gå och undra och pressa honom! Men så gjorde jag några små justeringar i utrustning; flughuva på (har haft det innan pga han varit så ljudkänslig men har försökt vänja oss av vid det och inte märkt jättestor skillnad), ett kort hoppspö i handen. Och så tänka framåt DIREKT, ignorera om han "tramsar" och bara rida fram, övergångar, kräva SNABBA reaktioner. Inte alls "sätta honom på plats" eller sparka och dra, men helt enkelt rida med lite mer jävlar anamma från min sida. Det enda jag använde spöet till var att peta honom på bogen första övergången.

Det gick otroligt bra! Det var som att han accepterade att jag faktiskt bestämde och att det var kul. Framme för skänkeln, fin i formen, lätt i handen, sög tag i alla hinder och hoppade skitbra och var framför allt glad!
Vad som gjorde det är svårt att säga - men mest tror jag det var min egen inställning.


Kul att träningen gick bättre!

Det är ju svårt med felridna hästar som man inte vet om de har ont, haft ont eller bara tränats väldigt fel.

Ang det där att ta hand om flocken sas och fatta beslut så var min extremt sån som yngre.
Han tog strider om min andra häst i hagen och skyddade honom.
Han försökte också ge sig på andra för att skydda mig. Det är big nono i min värld. Så han fick lära sig av med det.
Om jag satt ner verkade han dock länge tro att han hade ansvaret/jag var utsatt och skulle igen ge sig på andra. Därför gick jag ut och satt i hagen då de åt och hade honom i grimma och långt rep.
Så kunde jag korrigera då det skedde.
Min kan inte få fatta beslut. För han fattar så dåliga. ;)
Och han blir rädd-aggressiv om han får hållas.

Min är helt hanterbar numer även orastad. Men det är för jävla tråkigt att rida en välutbildad häst som inte är ridbar fullt ut. Hans fokus blir sämre och framför allt kan han få ryck. Det blir sällan mer än att han just bara rycker till nu mer. Men för mig med ont i kroppen är det ngt jag gärna slipper.
Största prob med min är att han orastad gör så idiotiska saker i hagen och rusar etc. Inte varje dag. Men mest bara då han inte rastas. Han är en bordercollie. Han behöver tänka och ha en uppgift ihop med lite rörelse.

Man får ju inte bli för fast i det där att man använder rastningen som sätt att få dem lugna. Lydnaden är viktig att ta sig till.
De orkar mer och mer.
Och någon gång blir de ev konvalescenter.

Men för att få dem till lydnad och i rätt tänk kan man behöva trötta ut dem rejält i inlärningsstadie.
Är de rädda för ngt tex tröttar man ut dem rejält innan man börjar vara nära det. Och sen tröttar ut rejält en bit bort och upprepar etc.

Generellt tror jag på att hålla såna här hästar kort och inte bromsa dem.
En del börjar ju sticka sen när de inser att man inte vill bromsa dem som man kanske gjort förr. Det blir nästa sätt att försöka fly.
Då måste man tyvärr bara våga gasa. Även om det på snabba saker som kan tvärvända mitt i full kareta inte är ngt man känner sig så tuff medan man gör.
Min hade en period då han kunde testa sticka.
Vi red då bara på en utebana bland folk, hundar, höns etc. Jag har hängt löst många ggr när det brakat iväg.
Men numer piper djuret inte iväg heller. Det var inte värt det. ;)
Så skulle det bli nästa steg är det tyvärr bara att hålla i sig och hoppas på det bästa.
Vågar man gasa rejält brukar de ju som tur är kasta sig mindre.

Men eftergift och tydliga regler som man är extremt konsekvent med är mitt tips.
 
Min har tyvärr börjat tvärvända och springa några steg åt andra hållet när det är något som "skrämmer" henne. Nästan uteslutande när vi rider ut. I mitt fall vet jag dock vad som utlöste det, det var en situation när vi var själva i skogen som hon inte är så bekväm med, det flög upp en fågel och hon blev livrädd. På riktigt. Det värsta var att jag tappade balansen i vändningen och trillade av, vilket skrämde henne ännu mer. Det var första gången någon trillade av henne (hon är bara riden i tre år), och det där är något hon tar till nu med jämna mellanrum. Fruktansvärt irriterande eftersom jag nästan knäcker knäna på mig när hon kastar sig och obehagligt om man skulle trilla av långt bort från stallet (vi måste korsa en hårt trafikerad väg för att ta oss till ridvägarna).

Min blir värre om hon stått några dagar. Nu har hon fått vila två veckor p.g.a. hälta och det var tio gånger värre när jag väl kunde börja rida igen. Det är ju en sak om hon verkligen blir RÄDD, som första gången det hände, en annan när hon är understimulerad och bara spelar Allan.
 
Nu har min knasboll gått på lite lusernmix o mineraler som "kraftfoder" i ett par veckor och det är definitivt skillnad! Det i kombination med lite andra utrustningsändringar och lite jävlar anamma från mig har verkligen gett resultat! Han är finare än någonsin både i dressyren och hoppningen (speciellt hoppningen är det skillnad - han är framåt men fokuserad på jobbet och inte på allt annat).
Så nu peppar vi på bete och hoppas att dygnet runt ute blir ännu en knuff i rätt riktning. Och så lösdrift i höst... Hoppas kommande vinter blir roligare än denna ;)
 
Nu har du ju hittar ett sätt som fungerar men jag läste tråden och ville bara flika in lite kring något Tuapuha skrev. Att hennes var bättre på lös tygel.

Just det tog ett tag att "fatta" med min, som är en spännande kombo av sjukt cool och massa nerv samtidigt. Och när hon blir spänd fungerar inte mycket. Eller fungerade inte mycket. I början när vi red ut var hon väldigt spänd, tittut och rädd. På riktigt rädd, inte van med skog osv tror jag. Dock 12 år gammal, väl grundutbildad och hon ÄR utriden (men nog inte i just skog).

Så jag ramade in osv. Inget hårt eller elak men tydlig ram och framåt. Och det blev vara värre och värre, fast det borde blivit motsatsen. Kom till punkten där hon skyggade, snurrade, hoppade åt sidan osv åt minsta grej (sten, gran, löv...). Började även stå emot och gå emot. Kunde även bete sig bakskyggt och fara iväg.

Jag funderade på om hon hade ont, om hon testade mig osv. Men magkänslan sa att det inte fanns något "elakt" i det. Så jag beslöt mig för att låtsas att hon var 4 år och nyinriden och ovan. Släppte alla krav, lät henne titta på allt, berömde överdrivet osv. Lång tygel utan ram, trots att jag helt ärligt trodde det skulle innebära att jag skulle hamna på backen och se hästen försvinna i fjärran.

Skillnaden var nästan omedelbar. När hon fick titta och huvudet gå som en radar från sida till sida, orma sig förbi jättefarliga vedstaplar, stanna och fnysa åt fåren osv så slappnade hela hästen av. Bara att ge henne en ram hade hon upplevt som pressande och antagligen känt sig låst.

Idag (hon köptes i feb) rids hon ut utan problem och är inte särskilt tittig alls. Är det något läskigt någon gång får hon vara lång tygel så är det lugnt. Och hela fårskocken kan komma springande så JAG blir rädd, hon skrittar på på lång tygel och tittar intresserat på henne. Fåglar kan flyga upp framför osv.

På ny ridbana eller i nytt ridhus är det samma sak. Får hon knata runt på lång tygel och undvika spökena i hörnen, hoppa till för nåt läskigt ljud, vrida huvudet ur led för att kolla osv ett tag så kan man utan problem rida henne över hela banan sen. Men försöker man direkt "rida och visa" hörnet eller rama in ökar reaktionen och tillslut kan man inte vara i den halvan av banan som hörnet är.

Så, jag kan varmt för ev andra med samma problem som läser tråden rek att om inte rama in och ge stöd funkar, så prova ge lång tygel istället för att rama in. Även om det känns som en säker död.
 
Det här blir ett långt inlägg men skulle vara jättetacksam om nån pallade läsa och ville hjälpa mig att fundera på vad som kan göras.

Har haft min häst i lite drygt 1,5 år, ridit honom lite längre än så. Jag köpte honom från en ridskola som "problemhäst", men eftersom jag ridit honom mycket där kände jag att det var mer en fråga om fel häst i fel miljö än om någon regelrätt problemhäst. Och jag hade rätt - nästan alla "dumheter" han höll på med där (ville inte fångas i hagen/boxen, gick inte att sadla/tränsa, sadeltvång, gick inte att sitta upp, var elak mot andra hästar i hagen, gick inte att sko/rycka manen/etc, tuggade och bet på allt... listan kan göras lång!) slutade inom någon månad när han kom till mig.

I ridningen har vi dock fått kämpa lite, både med "dumheter" och själva ridningen eftersom han var väldigt felriden och outbildad. Jag har fått börja om från början lite, för det enda han förstod var "sparka betyder springa fortare och dra betyder stanna". Han har också varit lite osäker och lättskrämd, men det är ju väldigt förståeligt i nya situationer och ny ryttare. Överlag har han varit väldigt väldigt snäll, positiv och lättlärd och inte alls farlig, dum eller tagit över på nåt vis.

MEN ett beteende får jag inte riktigt kläm på och det är att han sticker, ibland framåt, ibland med vändning. Det var det största bekymret på ridskolan för han är rätt stor och rejäl och har man inte bra balans eller kan tolka hans signaler flyger man lätt av - för han är snabb när han reagerar! Han stannar efter några galoppsprång så han är inte hysterisk eller skenar runt, men det är ju ändå lite jobbigt, främst om man rider med andra hästar t.ex. träning eller framridning och han helt plötsligt är på väg åt ett helt annat håll än vad de andra tror, det blir ju en säkerhetsrisk. Jag sitter oftast kvar när han vänder eftersom jag ser på hans öron vad som kommer hända :D men jag blir ju tveksam till att sätta upp någon annan på honom och jag vill inte att det bara ska vara jag som "kan" rida honom (jobbigt om jag blir sjuk eller dylikt :D).

Ute i skogen är han rätt snäll (även om han kan "sticka" för att han är lite glad, men eftersom man ganska omedelbart får tillbaka kontrollen så stör det mig inte så mycket, ser det med som en "glädjebock" liksom), men på banor/ridhus är det lite värre. Förra våren var han rädd för hörnen och ville gärna vända istället för att gå in i dem, i höstas var han nästan bara "bakskygg" och satte full sprätt ut ur hörnen (då gick det bra att rida in i dem av nån anledning). Jag tänkte att vi hade arbetat bort "vända o sticka"-problemet, men de senaste månaderna har han återgått till detta (är knappt "bakskygg" längre). Nu är det ofta speglar han reagerar på, eller jackor/täcken i hörnen, eller om någon går förbi porten eller liknande.

Jag upplever INTE att han är RÄDD, för jag vet hur han känns när han faktiskt blir rädd och då är han mer att han sprätter till och sedan ska kolla på det som var läskigt. Det är mer som att han blir lite överraskad "oj, var det nåt där" och sedan tar det här inlärda "problemhästbeteendet" över på nån slags automatik. För när han väl har påbörjat vändandet/stickandet är han definitivt inte rädd. Jag vet inte om hästar hittar "ursäkter" för att få "tramsa" - jag tror faktiskt inte att de kan vara så uträknande, men det är ju en undanflykt från att faktiskt få arbeta, och den har ju funkat i två år på ridskolan så det är inte konstigt att det är lite automatiserat, även om han inte går och tänker "jahaja, om 45 min ska jag irritera matte och låtsas bli rädd för spegeln!".

Jag försöker att vara lugn, bara stanna, rida in i hörnet igen först i skritt, sen trav och sen galopp tills han slutar reagera. Det får ta några varv. I allmänhet med den här hästen måste man vara snäll och vänlig i korrigeringarna till en viss gräns, sen måste man "sätta ner foten" (t.ex. han rev halva stallet första gångerna hovslagaren var här och vi försökte med "luuuuugn" och massa beröm och så. Sen fick hovis nog och röt till och slog honom ordentligt och sedan dess står han som ett ljus och älskar sin hovslagare!). Han vet om att han är stor och stark så man får göra en avvägning när det är dags att "säga till". Jag tror inte på våld, men det får heller inte bli farligt. Han tycker om att göra rätt och älskar beröm så oftast kommer man långt med det.

Han är kollad av tre olika veterinärer, både rygg ben och ögon (en teori var att han såg dåligt och att det var därför han reagerade) och en equiterapeut som gav toppbetyg på allt. Sadelutprovare är bokad (tänkte att han kanske hade musklat sig annorlunda och att det kunde trycka på något sätt, iom att ett gammalt beteende kommit tillbaka) och veterinär ska kolla tänderna snart (men han är väldigt stabil i mun och huvud så jag tror inte att det är det, men vill ändå vara på den säkra sidan). Han gick på lösdrift förra året och då var han coolare än nu när han står på box, så efter betet ska han få flytta till lösdrift och bättre hagar.
Min tränare tyckte jag skulle prova ett anatomiskt träns, och det var faktiskt en stor skillnad, så ett sådant är beställt.

Vad mer kan jag göra? Har ni upplevt liknande beteende? Tips? Funderingar?
Det här är ju inget stort problem egentligen, händer kanske en gång per ridpass och sedan är det bra, men det är ju ändå lite irriterande. Han är den gladaste hästen jag någonsin träffat och presterar fantastiskt utifrån sina förutsättningar på träning och tävling i många olika grenar så att han skulle ha ont känns otroligt.

Nu har jag inte läst igenom alla svar, så med reservation för vad andra svarat: hut mycket jobbar du honom på marken? Longerar och tömkör du hästen, hur reagerar han när ni tar en promenad?
 
Nu har du ju hittar ett sätt som fungerar men jag läste tråden och ville bara flika in lite kring något Tuapuha skrev. Att hennes var bättre på lös tygel.

Just det tog ett tag att "fatta" med min, som är en spännande kombo av sjukt cool och massa nerv samtidigt. Och när hon blir spänd fungerar inte mycket. Eller fungerade inte mycket. I början när vi red ut var hon väldigt spänd, tittut och rädd. På riktigt rädd, inte van med skog osv tror jag. Dock 12 år gammal, väl grundutbildad och hon ÄR utriden (men nog inte i just skog).

Så jag ramade in osv. Inget hårt eller elak men tydlig ram och framåt. Och det blev vara värre och värre, fast det borde blivit motsatsen. Kom till punkten där hon skyggade, snurrade, hoppade åt sidan osv åt minsta grej (sten, gran, löv...). Började även stå emot och gå emot. Kunde även bete sig bakskyggt och fara iväg.

Jag funderade på om hon hade ont, om hon testade mig osv. Men magkänslan sa att det inte fanns något "elakt" i det. Så jag beslöt mig för att låtsas att hon var 4 år och nyinriden och ovan. Släppte alla krav, lät henne titta på allt, berömde överdrivet osv. Lång tygel utan ram, trots att jag helt ärligt trodde det skulle innebära att jag skulle hamna på backen och se hästen försvinna i fjärran.

Skillnaden var nästan omedelbar. När hon fick titta och huvudet gå som en radar från sida till sida, orma sig förbi jättefarliga vedstaplar, stanna och fnysa åt fåren osv så slappnade hela hästen av. Bara att ge henne en ram hade hon upplevt som pressande och antagligen känt sig låst.

Idag (hon köptes i feb) rids hon ut utan problem och är inte särskilt tittig alls. Är det något läskigt någon gång får hon vara lång tygel så är det lugnt. Och hela fårskocken kan komma springande så JAG blir rädd, hon skrittar på på lång tygel och tittar intresserat på henne. Fåglar kan flyga upp framför osv.

På ny ridbana eller i nytt ridhus är det samma sak. Får hon knata runt på lång tygel och undvika spökena i hörnen, hoppa till för nåt läskigt ljud, vrida huvudet ur led för att kolla osv ett tag så kan man utan problem rida henne över hela banan sen. Men försöker man direkt "rida och visa" hörnet eller rama in ökar reaktionen och tillslut kan man inte vara i den halvan av banan som hörnet är.

Så, jag kan varmt för ev andra med samma problem som läser tråden rek att om inte rama in och ge stöd funkar, så prova ge lång tygel istället för att rama in. Även om det känns som en säker död.

Mycket bra skrivet! Intressant nog kom jag fram till ungefär samma sak bara för någon vecka sedan, innan jag läst ditt inlägg! :)
Jag har ridit väldigt mycket som du i situationer där jag tänkt att han ska bli spänd och tramsig - rama in, kontrollera var han har huvudet och pressa på. Och det har nog räddat mig några gånger för sitter man med lång tygel är man halvvägs till stallet innan man hinner stanna efter att ha upptäckt en sten på marken... ;)
MEN nu när vi har slappnat av lite och allt funkar bättre har jag gjort lite som du - släppt på kontrollen. Och det fungerar bättre och bättre! Dock håller jag mig i manen eller martingalen ;) men just att man inte sitter och håller i munnen har funkat jättebra! Hoppas att det fortsätter funka och vi kan göra det till en positiv spiral :)
 
Kan ju också uppdatera att jag släppte på bete (helt nytt ställe) för nån vecka sedan och det var raskt tillbaka till ruta ett ;) Kunde knappt leda honom in i stallet första dagen. Jobbade från marken och det var som om han var en fyraårig hingst. Helt toppad!
Lyckligtvis hade jag en stor hink tålamod att ösa ur och var bara tydlig, konsekvent, massa beröm över jättebasic grejer (typ stå stilla i stallgången...) och lätta uppgifter att fokusera på istället för att fokusera på att han var hemskt orolig. Så två dagar senare var han som vanligt igen - kanske tillochmed lite lugnare. :) Ridit ut i skogarna några gånger med sällskap och han går både först och sist och bredvid, oavsett om den andra hästen knasar runt. Helt chill på ridbanan och allmänt sommarmysig. Så håll tummarna för att det fortsätter såhär :)
 

Liknande trådar

Hästhantering Hej! Har en unghäst som jag promenerat en del med (då han inte är tillräckligt gammal för ridning än). I våras gick det väldigt bra och...
Svar
3
· Visningar
1 191
Senast: Nepenthe
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
92
· Visningar
6 147
Senast: Sirap
·
Ridning Jag har just nu väldigt mycket tid framför datorn och har hittat ett antal brittiska Youtubare som filmar sina uteritter med GoPro. Jag...
2
Svar
34
· Visningar
4 490
Träning Detta blir långt, men jag försöker få med så mycket som möjligt av historien. Jag köpte min häst 2015. Hon var då 10 år och hade kommit...
2
Svar
24
· Visningar
3 409
Senast: Fiorano
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp