Bukefalos 28 år!

Varför hindrade inte golden retrievern knivattacken?

Jag har flera ggr sagt att hundar har känslor. Och mina slutsatser har du knåpat ihop själv på egna tolkningar.
Jag citerar: "Om du vet vilka grunddrifter som finns i hundar så vet du väl varför de reagerar och känner som de oftast gör på dom?
En del av dem bygger MH, MT och BPH på.
Sen har de fler ex sexualdrift mm."

Hur menar du att det ska tolkas?
 
Jag citerar: "Om du vet vilka grunddrifter som finns i hundar så vet du väl varför de reagerar och känner som de oftast gör på dom?
En del av dem bygger MH, MT och BPH på.
Sen har de fler ex sexualdrift mm."

Hur menar du att det ska tolkas?

Men.....jag kan väl inte tala om för alla hur de ska tolka och tycka om det jag skriver:confused:

Du får läsa det som du vill. Jag har inte behovet (eller orken) att älta om och om igen tills alla förstår eller tycker som jag.

Kontentan av det mina åsikter har jag uttryckt och jag är inte tillräckligt intresserad av diskusionen för att sitta och analysera och förklara nått som börjar likna ordmärkeri.
Jag tror dessutom att det är helt meningslöst och det kommer inte leda till något annat än fler meningsskiljaktigheter.
 
Att reducera hundars (och andra djurs) känslor till instinkter, drifter, egoistiska reflexer drivna av hormonpåslag etc var något jag hade hoppats vi var på väg bort ifrån. Djur har känslor, exakt som vi - och vi har känslor, exakt som djur. Vi har några högre ordnade känslor som det (hittills?) inte kunnat visas att hundar har (skam och någon mer var det i den senaste studien jag läste, vilket överensstämde med vad jag läst innan, men kan tyvärr inte leta reda exakt på det just nu), men saker som glädje, kärlek, ilska, besvikelse, frustration, rädsla, osv, de är rätt grundläggande och att vi delar dem med ett annat socialt grupplevande däggdjur (där vi dessutom utvecklats tillsammans i samma grupp ett bra tag...) är betydligt mindre märkligt än om vi inte skulle funka likadant.

Att blanda in förmåga att resonera och tänka framåt har inget med de flesta känslor att göra. (Men eftersom hundar kan uppleva generell ångest - ickespecifik rädsla som innehåller förväntan - tycker jag väl på rak arm att man inte ska avfärda deras förmåga att påverkas av framåttänk heller...) Och att skilja ut våra känslor som unika - när de i själva verket är till majoriteten evolutionärt grundläggande och definitivt inte en följd av våra senare kognitiva förmågor - är ett verktyg för att reducera andras känslor. Och därmed rättigheter. (Nu menar jag inte att det är vad @Voff siktar på, men man bör vara medveten om vad det är för argument man använder sig av.)

Argument som att deras kärlek bara är utslag i belöningssystemet är bisarrt, det är exakt samma sak för oss. Vi är djur vi med.

Vad gäller "hemska" saker djur gör som skulle bevisa att deras känslor inte är riktiga... Det finns gott om exempel på människor som pga trauma, starkt ogynnsam miljö under uppväxten, mm, gör saker som kan sägas bero på ett stympat känsloliv (bland annat). Vad - om något! - av "kallhjärtade" beteenden som skulle kunna bero på att hunden inte fått möjlighet att utveckla sitt känsloliv på ett optimalt sätt går inte att reda ut förrän dessa känslor accepteras, respekteras, och bereds plats.

Obs, jag säger inte att tex vems tik det nu var som försökte äta upp sin döda valp gjorde det för att hon var psykiskt misshandlad under sin uppväxt, eller något liknande! Vad jag menar är att det och liknande exempel är - förutom att vara smått irrelevanta i en diskussion om huruvida känslor existerar - värdelösa om man inte också är villig att se andra sidan av det. Man kan inte jämföra med människor bara på ett sätt som passar ens poäng, ska jämförelsen göras får man acceptera att man öppnat den dörren.
 
Att reducera hundars (och andra djurs) känslor till instinkter, drifter, egoistiska reflexer drivna av hormonpåslag etc var något jag hade hoppats vi var på väg bort ifrån. Djur har känslor, exakt som vi - och vi har känslor, exakt som djur. Vi har några högre ordnade känslor som det (hittills?) inte kunnat visas att hundar har (skam och någon mer var det i den senaste studien jag läste, vilket överensstämde med vad jag läst innan, men kan tyvärr inte leta reda exakt på det just nu), men saker som glädje, kärlek, ilska, besvikelse, frustration, rädsla, osv, de är rätt grundläggande och att vi delar dem med ett annat socialt grupplevande däggdjur (där vi dessutom utvecklats tillsammans i samma grupp ett bra tag...) är betydligt mindre märkligt än om vi inte skulle funka likadant.

Att blanda in förmåga att resonera och tänka framåt har inget med de flesta känslor att göra. (Men eftersom hundar kan uppleva generell ångest - ickespecifik rädsla som innehåller förväntan - tycker jag väl på rak arm att man inte ska avfärda deras förmåga att påverkas av framåttänk heller...) Och att skilja ut våra känslor som unika - när de i själva verket är till majoriteten evolutionärt grundläggande och definitivt inte en följd av våra senare kognitiva förmågor - är ett verktyg för att reducera andras känslor. Och därmed rättigheter. (Nu menar jag inte att det är vad @Voff siktar på, men man bör vara medveten om vad det är för argument man använder sig av.)

Argument som att deras kärlek bara är utslag i belöningssystemet är bisarrt, det är exakt samma sak för oss. Vi är djur vi med.

Vad gäller "hemska" saker djur gör som skulle bevisa att deras känslor inte är riktiga... Det finns gott om exempel på människor som pga trauma, starkt ogynnsam miljö under uppväxten, mm, gör saker som kan sägas bero på ett stympat känsloliv (bland annat). Vad - om något! - av "kallhjärtade" beteenden som skulle kunna bero på att hunden inte fått möjlighet att utveckla sitt känsloliv på ett optimalt sätt går inte att reda ut förrän dessa känslor accepteras, respekteras, och bereds plats.

Obs, jag säger inte att tex vems tik det nu var som försökte äta upp sin döda valp gjorde det för att hon var psykiskt misshandlad under sin uppväxt, eller något liknande! Vad jag menar är att det och liknande exempel är - förutom att vara smått irrelevanta i en diskussion om huruvida känslor existerar - värdelösa om man inte också är villig att se andra sidan av det. Man kan inte jämföra med människor bara på ett sätt som passar ens poäng, ska jämförelsen göras får man acceptera att man öppnat den dörren.

Jäkla bra inlägg. :love:
Jag tror inte heller man ska vara så snabb på att avfärda rätt avancerade tankar och känslor hos våra hundar.
 
Tror du en hund älskar sina barn som vi människor gör?
Tror du en hane och en tik känner samma förälskelse som mellan två människor?
Tror du en tik känner samma typ av sorg över en förlorad valp som en människa gör över ett förlorat barn?
Tror du en hund känner samma oro över att bli överfallen en mörk kväll som du?

Nej. De känner inte på samma sätt som vi. De känner, men på sina drifter.
Djur har den underbara förmågan att leva i nuet.
Vilken vacker värld vi haft om människor var likadan, då hade vi sluppit hämnd och storhetsvansinne.
Jag diggar hundarnas sätt att se på livet.
 
Min uppfattning är att hundar och människor känner samma slags känslor. Skillnaden är att hundars känslor är starkare eftersom de inte kan bearbeta dem med intellektet, som vi kan. Hundens sorg är bottenlös och gör oerhört ont. Den känner och lider i nuet. Den styrs av känslor och inte av intellekt.

Hunden kan inte få lindring i sorgen genom att tänka att " det var trots allt bra att min hundkompis fick gå bort eftersom hen var så sjuk" eller "min älskade husse/matte kommer hem om två veckor och då blir allt som vanligt igen".
Sorgen är här och nu och hunden är förkrossad. Hunden ser ingen lindring - det gör ont och livet består av sorg nu och det finns bara nu.
 
Det är en fråga jag skulle vilja höra era synpunker på.
Hur mycket försvar, larm och hjälp har vi av hunden? Vilka hundar försvarar oss? Ingriper inte alla hundar efter förmåga?
Är vissa raser så människoälskande att de inte ingriper? (retrivrar, spanielhundar)

Det här hände häromdagen och jag har funderat på det:

En 32-årig gravid kvinna blev knivhuggen till döds i en park i Köpenhamn och det var inte sent på kvällen. Kl var 19. Hon var ute på en promenad med sin golden retriever då hon attackerades.

- Hon har gått ut med sin hund i parken där hon stött på en gärningsman, säger polisens förundersökningsledare Christian Tonnesen till TV2.

Varför tror ni att hennes golden retriever inte kunde förhindra knivattacken? Är golden så öppna och människoälskande att de inte ingriper?
Hade kvinnan haft större chans att klara sig om hon haft en annan ras?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp