Varför är barndomen helig?

[Badger]

Alltså jag motsätter mig inte "förfärandet" för jag minns också hur vi förstördes av hårdrock, splatterfilm och tv-spel. Men vi fick tillgång till teknik som typ telefon på vårt eget rum och det fanns barn med 14tummare på sitt rum. Det var väl först med 40-talisterna som konceptet tonåring kom innan så gick man väl snarare från barn till vuxen.

De flesta vuxna jag vet är rätt vana vid iphone eller motsvarande android sen verkar det vara byter flitigt eller byter sporadiskt.

Fast? Att det fanns ungdomar med TV på rummet är väl en annan sak än att "alla" hade det. Jag hade ju definitivt inte TV på rummet. Men telefon iofs kanske när jag var äldre. Men det var ju fortfarande samma lina som resten av huset, dvs kostnaden var ju i -vanlig julklapp, nivå. Och jag minns att de flesta vänner inte fick prata hur länge som helst.

Vissa barn hade ju dyra dataspel osv, men det var ju inte direkt vanligt att barn hade saker som kostade motsvarande 6000 kr och som kunde komma bort lätt (dvs häst och hund borträknat).

Dessutom kan jag inte se att tex A skulle vara förfördelad och det skulle vara synd om honom för att han får använda våra datorer och vänta med egen tills han behöver i skolan och använda en av våra paddor och använda vårt Playstation.

Det känns inte omedelbart självklart att barnen ska ha de dyraste sakerna i huset utan man kan ju dela. Jag själv byter förresten telefon när jag absolut måste, att ens orka flytta över allt (var ett år sen på Pokemon tex )

 

[Lovisaleonora]

Jag får ju andnöd av vad det gör med miljön att bara köpa köpa köpa och slänga. Att folk på riktigt byter ut ett helt nytt kök. Att hemmet är en sån enorm statussymbol. Jag har mycket lättare att fatta att man reser och upplever saker.

Vi står i begrepp att slutföra en totalrenovering och inser att vi kan köpa ett begagnat kök, bara något år gammalt, för en spottstyver. Samma sak med t ex tvättmaskin, badrumsinredning etc. Det är helt galet att köpa nytt, det finns så fint begagnat att det är som att flytta in i en lyxig hyreslägenhet (där andra varit ovarsamma med grejorna tidigare).

Tänk så mycket kul det går att göra med alla dessa pengar. Jobba halvtid, t ex.

 

[Lovisaleonora]

Fast? Att det fanns ungdomar med TV på rummet är väl en annan sak än att "alla" hade det. Jag hade ju definitivt inte TV på rummet. Men telefon iofs kanske när jag var äldre. Men det var ju fortfarande samma lina som resten av huset, dvs kostnaden var ju i -vanlig julklapp, nivå. Och jag minns att de flesta vänner inte fick prata hur länge som helst.

Vissa barn hade ju dyra dataspel osv, men det var ju inte direkt vanligt att barn hade saker som kostade motsvarande 6000 kr och som kunde komma bort lätt (dvs häst och hund borträknat).

Dessutom kan jag inte se att tex A skulle vara förfördelad och det skulle vara synd om honom för att han får använda våra datorer och vänta med egen tills han behöver i skolan och använda en av våra paddor och använda vårt Playstation.

Det känns inte omedelbart självklart att barnen ska ha de dyraste sakerna i huset utan man kan ju dela.

Som tonåring fick jag och syrran eget nummer, det hade mer med en dement farmor att göra än med vårt behov egentligen. Det var fasansfullt lyxigt och helt obegripligt för de flesta kamraterna. Vi var omåttligt stolta. Telefonnr var 27 06 06. Sånt minns jag. Var jag lade nycklarna för 10 minuter sedan är helt borta.

 

[Lipperta]

Fast i iphonetråden så förfäras ju folk oerhört över att ett barn önskar sig en ny mobil när den gamla inte är trasig. Men jag vet inte någon som reagerar om en vuxen vill byta ut sin tre år gamla telefon.

Förlåt men jag kan inte släppa det här.

En vuxen kan byta ut en telefon hur ofta hen vill för hen har egen inkomst.
Ett barn har inte egen inkomst och det är ingen rättighet att få få få bara för att det är modernt eller för att alla andra har och får får får.

I övrigt tycker jag nog inte barndomen är helig. Min var helt ok. Mamma hade dåligt ställt och var ensamstående tills hon träffade en ny man.
Pga dålig ekonomi tror jag jag fick en rätt bra syn på pengar och värdet i saker.
Det märktes om inte annat i skolan och bland vänner.
Än idag har jag inte haft sönder någon leksak eller annat med flit. Till skillnad från vissa klasskamrater som var ovarsamma med telefoner etc för de får en nyare modell om den går sönder.

Jag tycker nästan det är lite konstigt vad mycket tid och ork vissa för'ldrar lägger ner på barnkalasen.
Jag tycker faktiskt att big pack och saft räcker långt, men nu ska det ju nästan vara 4 olika aktiviteter på samma kalas samtigt! Det verkar som man ''måste'' toppa någon annans kalas. Lite america stil, störst, bäst och vackrast.

Om jag i framtiden skulle få adoptivbarn skulle jag se till att vara ute mycket i naturen och uppskatta och få respekt för skog och mark och markägare.
Få igång en tidig vilja till att vara ute och få bra motion.

Mina kusiner hade regel att om de är ute 1 timme får de spela på datorn/telefonen 1 timme, och det är väl ine riktigt så jag vill ha det. Då de istället byggde upp ett hat för att vara ute.

 

[Lipperta]

Men av bukefalos att döma så är det inte provocerande att köpa och äga en ponny som både är dyrare i inköp och att hålla.

Du kan köpa en andriod istället. SÅ mycket billigare och gör samma jobb. En telefon är ju inte att bara byta ut när den fungerar och är ny.


En ponny kan du inte direkt tumma på säkerheten för ditt barn.

 

[Dressyrtjejen_97]

Varför vill vi att barnen ska växa upp som vi själva gjorde samtidigt som att vi inte vill bli föräldrar på det sättet som våra föräldrar var.

Barn ska helst inte få saker förrän de är i samma ålder som vi själva var eller förrän de går sönder. Samtidigt som ingen förfäras över att man bytt ut tjock-tv till platt tv, vhs till dvd och blu ray. Vi gräver glatt in fiber fast att vårt adsl inte har gått sönder. Mina föräldrar köpte inte nya möbler eller inredning förrän det andra var helt utnött. Men jag vet ingen vuxen som lever så idag. Ingen som förfäras över att grannen köper en ny bil innan den gamla gått sönder.

Så varför är barndomen helig? Varför ska våra barn uppväxt vara kopierad av vår egen när vi själva inte vill kopiera våra föräldrars som skedde samtidigt?

Jag tror att det är en generationsfråga. Jag känner igen mig till fullo - men så är mina föräldrar konservativa 50-talister också. Annars tror jag inte att den synen är så vanlig generellt sätt.

Nu vill jag aldrig ha barn och familj, men om vi bara leker med tanken, så hade jag absolut inte velat att barnets barndom skulle vara en kopia av min. Inte bara för att min barn- och ungdom var ett enda stort svart hål, men också för att samhället utvecklas. Sedan är jag förvisso ganska konservativt lagd, men i min värld finns det ingen motsättning mellan att ungen har modern teknik/moderna prylar/följer med i det som råder då, samtidigt som denne sitter och leker med detsamma i en soffa från 60-talet, t.ex.

 

[cirkus]

Och det finns en poäng i det här att föregå med gott exempel tycker jag. Vill man inte att barn ska tillbringa all sin tid framför skärmar - gör det inte själv. Äta nyttigt - gör det själv. Ha respekt för jordens resurser - ha det själv. Och så vidare...

Ja verkligen!

Jag som har vuxna barn fick ett rätt smärtsamt wake-up call häromdagen. De berättade om en episod om vad de var utsatta för och jag insåg att jag är EXAKT likadan. Så först så tänkte jag att jomen det ligger i vår personlighet. Sen insåg jag hur mycket just den egenskapen i olika skepnader har påverkat hur jag har fostrat barnen i just den typen av frågor. Fan ta mig.

Sen hoppas jag att jag har föregått med en massa bra exempel också

 

[cirkus]

Generell mellanstadieunge behöver ju mer prestanda

Det kanske är det som är provocerande och ses som onödigt?

 

[cirkus]

Men av bukefalos att döma så är det inte provocerande att köpa och äga en ponny som både är dyrare i inköp och att hålla.

Kan vi inte hålla den diskussionen i sin egen tråd?

 

[cirkus]

Jag får ju andnöd av vad det gör med miljön att bara köpa köpa köpa och slänga. Att folk på riktigt byter ut ett helt nytt kök. Att hemmet är en sån enorm statussymbol. Jag har mycket lättare att fatta att man reser och upplever saker.

En av de största markörerna skulle jag säga.

Jag får också andnöd av den typen av resursslöseri som det är att byta ett nästan helt nytt kök.

 

[FadeAway]

Du kan köpa en andriod istället. SÅ mycket billigare och gör samma jobb. En telefon är ju inte att bara byta ut när den fungerar och är ny.


En ponny kan du inte direkt tumma på säkerheten för ditt barn.

Min son är fem han klarar sig rätt bra utan telefon ännu. Man kan säkert skaffa en android jag har ingen koll alls på det då jag inte haft det själv. Telefonen i iphonetråden var begagnad och en tre år gammal modell jag vet inte om jag definerar det som "ny". Jag har budgetmodellen iphone.se och det är en nyare modell än iphone sex.

 

[Snurrfian]

Alltså jag motsätter mig inte "förfärandet" för jag minns också hur vi förstördes av hårdrock, splatterfilm och tv-spel. Men vi fick tillgång till teknik som typ telefon på vårt eget rum och det fanns barn med 14tummare på sitt rum. Det var väl först med 40-talisterna som konceptet tonåring kom innan så gick man väl snarare från barn till vuxen.

De flesta vuxna jag vet är rätt vana vid iphone eller motsvarande android sen verkar det vara byter flitigt eller byter sporadiskt.

Jisses, jag kan inte komma på någon av mina vänner under uppväxten som hade telefon på rummet, och egen tv var sällsynt, syrran skrapade ihop till en egen liten en när hon sålde jultidningar vet jag, hon var rätt ensam om att ha egen tv.

Begreppet tonåringar kommer från 40 talet, men självklart fanns det en period mellan barn och vuxen även tidigare, även om de inte hade lika mycket frihet som tonåringen fick på 40 talet.

Att vara van att använda en telefon och förstå att barn och ungdomar använder telefonen på ett helt annat sätt är två skilda saker.

 

[FadeAway]

Vi står i begrepp att slutföra en totalrenovering och inser att vi kan köpa ett begagnat kök, bara något år gammalt, för en spottstyver. Samma sak med t ex tvättmaskin, badrumsinredning etc. Det är helt galet att köpa nytt, det finns så fint begagnat att det är som att flytta in i en lyxig hyreslägenhet (där andra varit ovarsamma med grejorna tidigare).

Tänk så mycket kul det går att göra med alla dessa pengar. Jobba halvtid, t ex.

Jag är absolut för att slita det man har och köpa begagnat. Vi flyttade in i vårt hus för sex år sedan. Vi har totalt köpt nytt kyl/frys för att då mer plats det gamla har vi med, diskmaskin då förra var sen åttiotalet samt en familjevåningssäng. Vårt kök är sedan 69 och även om jag gillar retro så hade man kunnat önska mer av det. Utöver det har vi inte köpt några nya möbler alls.

 

[Snurrfian]

En av de största markörerna skulle jag säga.

Jag får också andnöd av den typen av resursslöseri som det är att byta ett nästan helt nytt kök.

Vi har pratat om att göra något åt köket sen vi flyttade in, 2001... Mitt största problem är att det är för låga köksbänkar eftersom köket är platsbyggt i slutet av 50 talet. Efter det är köksluckorna målade ett par gånger, nya tapeter och så har det tillkommit diskmaskin. Spis och kyl har bytts ut när de har slutat att fungera, jag klagade på vår spis att den börjar dumma sig, den är ju nästan ny tyckte jag. Tills jag kom på att vi köpte den när vi flyttade in 01... 16 år kanske inte kan anses som nästan ny längre
Men vi drar oss för det... Ska vi börja så måste vi fundera över hela layouten och det blir ett stort projekt. Alltså väntar vi...

 

[FadeAway]

Förlåt men jag kan inte släppa det här.

En vuxen kan byta ut en telefon hur ofta hen vill för hen har egen inkomst.
Ett barn har inte egen inkomst och det är ingen rättighet att få få få bara för att det är modernt eller för att alla andra har och får får får.

I övrigt tycker jag nog inte barndomen är helig. Min var helt ok. Mamma hade dåligt ställt och var ensamstående tills hon träffade en ny man.
Pga dålig ekonomi tror jag jag fick en rätt bra syn på pengar och värdet i saker.
Det märktes om inte annat i skolan och bland vänner.
Än idag har jag inte haft sönder någon leksak eller annat med flit. Till skillnad från vissa klasskamrater som var ovarsamma med telefoner etc för de får en nyare modell om den går sönder.

Jag tycker nästan det är lite konstigt vad mycket tid och ork vissa för'ldrar lägger ner på barnkalasen.
Jag tycker faktiskt att big pack och saft räcker långt, men nu ska det ju nästan vara 4 olika aktiviteter på samma kalas samtigt! Det verkar som man ''måste'' toppa någon annans kalas. Lite america stil, störst, bäst och vackrast.

Om jag i framtiden skulle få adoptivbarn skulle jag se till att vara ute mycket i naturen och uppskatta och få respekt för skog och mark och markägare.
Få igång en tidig vilja till att vara ute och få bra motion.

Mina kusiner hade regel att om de är ute 1 timme får de spela på datorn/telefonen 1 timme, och det är väl ine riktigt så jag vill ha det. Då de istället byggde upp ett hat för att vara ute.

Jag har en sambo jobbar inom en framtidsbransch. Jag förväntar ju mig att den dagen han slår igenom så kommer vi bli rika fast jag inte tjänat de pengarna.
Jag har inte sagt att barn har en rättighet att få nya mobiler men att förfasas över att andra ger sina barn en ny mobil förstår jag inte.

 

[Lipperta]

Min son är fem han klarar sig rätt bra utan telefon ännu. Man kan säkert skaffa en android jag har ingen koll alls på det då jag inte haft det själv. Telefonen i iphonetråden var begagnad och en tre år gammal modell jag vet inte om jag definerar det som "ny". Jag har budgetmodellen iphone.se och det är en nyare modell än iphone sex.

Jag föredrar android så jag kanske inte är rätt person men. Du får i princip samma innehåll till hälften av pengarna. Det ändrar sig lite, iphones har bättre kameror, eller had eiallfall jag tror det börjar bli lika numer. Androids kan du köpa SD kort utan att bråka osv.

Jag är absolut ingen motståndare till att barn ska fa telefoner dock gillar jag inte när det ska vara ny modell varje år. Det är liksom dyra saker även för vuxna.
Det är ju heller ingen bra miljöpåverkan för de som tycker det är väldigt viktigt.

Jag tycker det är bra om barn får lära sig spara till sina egna saker. Det behövde jag nästan aldrig göra och jag har faktiskt jättesvårt att spara, sen om det är pga det eller pga att jag är jag vet jag inte.

Jag förfasas inte över vad andra väljer att ge sina barn men jag tycker inte alltid det är den bästa iden, och frågar de om råd/åsikter säger jag vad jag tycker

Tycker också det är bra överlag att se konsekvenser, tex tappar du telefonen och den itne har skyddande skal kanske den går sönder och då får man stå ut med spräckt skärm ett tag.

 

[FadeAway]

Jag föredrar android så jag kanske inte är rätt person men. Du får i princip samma innehåll till hälften av pengarna. Det ändrar sig lite, iphones har bättre kameror, eller had eiallfall jag tror det börjar bli lika numer. Androids kan du köpa SD kort utan att bråka osv.

Jag är absolut ingen motståndare till att barn ska fa telefoner dock gillar jag inte när det ska vara ny modell varje år. Det är liksom dyra saker även för vuxna.
Det är ju heller ingen bra miljöpåverkan för de som tycker det är väldigt viktigt.

Jag tycker det är bra om barn får lära sig spara till sina egna saker. Det behövde jag nästan aldrig göra och jag har faktiskt jättesvårt att spara, sen om det är pga det eller pga att jag är jag vet jag inte.

Jag förfasas inte över vad andra väljer att ge sina barn men jag tycker inte alltid det är den bästa iden, och frågar de om råd/åsikter säger jag vad jag tycker

Tycker också det är bra överlag att se konsekvenser, tex tappar du telefonen och den itne har skyddande skal kanske den går sönder och då får man stå ut med spräckt skärm ett tag.

Jag har haft 4, 4s och nu iphone se. Min månadskostnad inklusive mobil har aldrig varit över 200kr. I iphonetråden så hade barnet liten månads/veckopeng men fick därför dyrare presenter/julklappar. Vilket skulle innebära lång tid till att spara pengar. Folk ansåg att rimliga summor var 1000kr per födelsedag och julklapp. Vilket skulle innebära flera år innan en ny mobil kunde köpas.

Jag tycker det är jättebra att barn kan spara pengar till saker. För det är jätteroligt när man kan köpa något för sparade pengar. Men ska det ta evigheter att spara ihop det så förtar det ju glädjen. Det får bli rimliga tidsintervall.

 

[Lipperta]

Jag har haft 4, 4s och nu iphone se. Min månadskostnad inklusive mobil har aldrig varit över 200kr. I iphonetråden så hade barnet liten månads/veckopeng men fick därför dyrare presenter/julklappar. Vilket skulle innebära lång tid till att spara pengar. Folk ansåg att rimliga summor var 1000kr per födelsedag och julklapp. Vilket skulle innebära flera år innan en ny mobil kunde köpas.

Jag tycker det är jättebra att barn kan spara pengar till saker. För det är jätteroligt när man kan köpa något för sparade pengar. Men ska det ta evigheter att spara ihop det så förtar det ju glädjen. Det får bli rimliga tidsintervall.

Alltså jag har inte koll på tråden du nämner längre, blev mest tjat tycker jag.

Jag menade absolut inte att barnet ska samla ihop hela mobilkonstnaden. Utan kanske spara ihop en del med egna pengar och familjen lägger ut resten.
Då måste barnet göra ett aktivt val att välja bort lite godis/dricka/pizza vad det nu är de vill ha.
Det tycker jag är ett bra system, att aktivt få välja mellan två saker du vill ha.
Det tycker jag gäller allt lite dyrare, även ponnys.

Och eftersom många verkar, eller iallfall fick när jag gick i skolan, en ny mobil när det gamla går sönder blir det inte riktigt att man är så varsam.

Det skulle nästan vara bra att barnet får lägga fram sina anledningar till varför hen vill ha/behöver en ny mobil och få ''slåss'' lite som de kommer behöva göra senare i livet. Istället för att önska mobil i julklapp, och sen som jag skrev förut spara ihop en del av summan.

Det var inte meningen att göra om den här tråden till en till mobil tråd, men det är ju ett bra exempel

 

[kryddelydd]

Varför vill vi att barnen ska växa upp som vi själva gjorde samtidigt som att vi inte vill bli föräldrar på det sättet som våra föräldrar var.

Barn ska helst inte få saker förrän de är i samma ålder som vi själva var eller förrän de går sönder. Samtidigt som ingen förfäras över att man bytt ut tjock-tv till platt tv, vhs till dvd och blu ray. Vi gräver glatt in fiber fast att vårt adsl inte har gått sönder. Mina föräldrar köpte inte nya möbler eller inredning förrän det andra var helt utnött. Men jag vet ingen vuxen som lever så idag. Ingen som förfäras över att grannen köper en ny bil innan den gamla gått sönder.

Så varför är barndomen helig? Varför ska våra barn uppväxt vara kopierad av vår egen när vi själva inte vill kopiera våra föräldrars som skedde samtidigt?

Jag tycker, vilket jag skrev i tråden jag misstänker att du gör detta som spin-off på, att det är lika onödigt att skaffa ny mobil (eller TV eller vilken pryttel du vill) innan den gamla är sönder.

Varför köpa en platt TV medan den tjocka fungerar? Jo, jag vet att det var jättemånga människor som gjorde det.

Jag köper inte nya möbler förrän det behövs heller.
eller dator, eller telefon.

Så visserligen känner du mig inte, men jag lever så som du beskriver att dina föräldrar gjorde. Utan att slösa med världens resurser onödigt mycket...

Jag köper visserligen en massa extra hästutrustning - selar av olika modeller, sadlar.
Men jag handlar faktiskt huvudsakligen begagnat där.

Jag förfäras inte av att grannen byter bil.
Jag utgår från att någon annan köper grannens begagnade bil.
Vilket jag utgår från inte händer med grannens - eller din - avlagda mobil. Den telefonen misstänker jag hamnar i någon låda och ligger där tills den möjligen kasseras.
Själv har jag bytt bil när föregående mått bra av att köras till skroten...
och jag har visserligen en smart-phone, som jag ärvde av min mamma när hon tröttnade på min knapp-mobil. Som jag fortfarande använder som väckarklocka...

 

[kryddelydd]

Alltså jag motsätter mig inte "förfärandet" för jag minns också hur vi förstördes av hårdrock, splatterfilm och tv-spel. Men vi fick tillgång till teknik som typ telefon på vårt eget rum och det fanns barn med 14tummare på sitt rum. Det var väl först med 40-talisterna som konceptet tonåring kom innan så gick man väl snarare från barn till vuxen.

De flesta vuxna jag vet är rätt vana vid iphone eller motsvarande android sen verkar det vara byter flitigt eller byter sporadiskt.

Jag är född -73.
Det var jättelyxigt att få tillgång till telefon på egna rummet (dock ett abonnemang, förstås, till hela familjen så bara en i taget kunde använda telefonen) när jag fick det omkring 1990.
Det fanns säkert barn/ungdomar med egen TV, men det hörde inte till vanligheten med fler än en TV per hushåll (vi hade en svart-vit i köket, där pappa kunde titta på nyheterna utan att behöva byta om till "civila" kläder) utan en TV per familj och en eller två telefoner per hus var väl det vanliga.
Och en VHS-spelare.