Bukefalos 28 år!

Vårmammor 2010 del 7

Sv: Vårmammor 2010 del 7

Ohhh svärisar...ja jo det är ju ett kapitel för sig kan man säga. Vi delar ju gård med mina :crazy: :o Klarar inte av att vara inne hos dom med en 1 timme max, blir nästan vansinnig när h*n kommer in till oss oanmäld. Blir liiite hög volym på svärmors gull. Sen ska hon alltid hålla på ge Theo mat som jag inte vill att han ska äta. T ex i söndags skulle hon promt pula i honom såsen från kalopsen. Till slut sa till och med sambon åt henne :bow: Och sväffe som ska hålla på och köra in sina äckliga rökarfingrar i munnen på Theo, då blir jag irriterad :devil:

Nae, man har på nåt sätt bättre tålamod med sina egna föräldrar. Men mina och sambons föräldrar ffa allt mammor är så otroligt olika.

Armani__
Jag tar med mig varmvatten, grötpulver och en banan/fruktpuree till Theo när jag ska bort. Hemma får han lagad mat. Har inte provat burkmat än men sen när/om han äter det så tar jag nog med mig en sån burk när jag åker iväg istället för gröt. Han blir less på gröten om han får den för mkt!
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Just nu när vi rustar känns det som att jag bor ihop med svärisarna... Behöver jag säga mer....
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Fast nu fick jag nästan lite ångest. De hjälper oss jättemycket och är jättesnälla verkligen. Det är bara att de är så men-lilla-gumman-hur-ska-det-gå? Och men-lilla-gubben-har-du-inte-ätit-något-idag? Jag förstår så väl varför min sambo har så dålig självkänsla och får ont av minsta skrapsår. Och just det kräks jag på. Mår man bra och känner sej pigg och fräsch innan man träffar dem så är man döende när de varit här...
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Svärföräldrar alltså... :devil: Får ångest av bara tanken att behöva åka hem till dem. Alltid det där tjatet, de vet ju verkligen bäst också för de hade minsann barn för 40-år sen :grin:

Fast min mamma är inte mycket bättre heller, tyvärr :cry: Vet inte om det är något som kommer när de blir äldre men min mamma har blivit så självcentrerad på senare tid.

Igår tex ringde hon och pratade om sig själv sin häst och träning, sitt jobb och bla bla bla i en timme nästan och frågade inte en enda gång hur det var med Iggy. Det var likadant när vi var på BB, hon ringde dagen efter Iggy föddes och pratade om en häst hon skulle sälja, om spekulanterna om hur hon mådde över att sälja denna hästen osv. Inte en enda fråga om hur jag, Iggy eller sambon mådde.

Det är en liten sorg faktiskt, men jag vet inte om jag ska ta upp det med henne eller bara låta det vara och acceptera henne som hon är.

Jag är ju inne mycket på det här med AP, men min mamma eller mina svärföräldrar förstår inte det alls. Och ofta får jag höra att vi gör "fel" och skämmer bort Iggy. Den enda som inte sagt någonting och tjatar hur vi gör, det är faktiskt min pappa. Han är hur bra som helst med Iggy :love:
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

*halvt kl*
Jag gillar mina svärisar grymt mycket, de är sådär lagom och överhärliga människor som alltid ställer upp när man behöver det. :love: De har aldrig kört över mig, utan tar alltid hänsyn och frågar om saker som rör S. Har verkligen haft en enorm tur, och dom med såklart som har mig som svärdotter! ;)

Här har vi haft en helvetesnatt, S har vaknat i stort sett varje timme och bökat som tusan. Är lite lagom mör idag, och såklart så kommer Anticimex kl. 13 och besiktar huset så inte får jag sova då heller.

Bara för att jag gnällde om att S inte jollrar nyanserat så är det klart att hon börjat med det nu. :rofl: Da-da-da och ja-ja-ja verkar vara poppis, blandat med massa annat ohörbart kackel. :D
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Jag lägger min skrutt lika som du lägger Selma.

Han får välling, sen får han somna själv i sin egna säng. (som fortfarande står kvar i vårat sovrum, men som borde varit utflyttad till hans rum). Jag är kvar i närheten/i rummet tills han somnat. Det brukar ta allt från 2 minuter till en kvart lite beroende på hur middagssovningarna under dagen varit.

Såhär lade jag även första sonen, och man har så mycket tillbaka om de kan somna själva i sin egen säng! Svägerskan tampas fortfarande med sin 4-åring som inte kan somna själv i sin egen säng, och han kommer ofta in till dem och sover i deras säng. Nattningen för honom tar över 1 timme varje kväll då han skall hålla handen och att mamma/pappa skall vara med ända tills han somnat.

I övrigt verkar jag vara rätt ensam om att han underbara svärföräldrar. Trist för er andra att era är jobbiga.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Men hur gjorde du för att vänja in det? Lägger vi ifrån oss bebisen i sängen och bara står bredvid, så blir resultatet en bebis som får skrika sig till sömns. Och ju mer man skriker, ju mer uppjagad blir man ju, tills man omöjligt kan somna. Dessutom ser det väldigt ledsamt ut med en liten bebis som gråter sig till sömns, tycker jag.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

'kl'
vi lägger oxå nelly så hon får somna själv..första gångerna var det joller, skrik o putta ut nappen..tog över en o en halv timme första gångerna...men hon grät sig aldrig till sömns, utan hon accepterade läget, såg att vi var där...gosade ner sig med sin snutte o napp, o somnade successivt.

nu tar det max en kvart!

jag ser att hon är sjukt trött, så jag vet att hon vill sova, bara att ibland är hon övertrött..tar man upp henne i famnen blir hon skitarg! gud om man skulle snacka me henne där, då blir man klöst!;)

Vi sitter i rummet tills hon somnar, stoppar in nappen eller bara klappar på henne om hon gnäller. Funkar bra nu! senaste kvällarna har hon dock fått somna in i min famn igen, för hon varit lite sjuk, så undantag kan man göra ibland:grin:


ang svärföräldrar, mina är underbara! vill träffa dem mer än jag gör nu faktiskt..hemskt o inte känna så, trist för er som har såna som ska lägga sig i..

nu går min arm snart av, liten bebis som ska ta strömsladden till datorn, hihi, ha det gott idag alla!
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Men hur gjorde du för att vänja in det? Lägger vi ifrån oss bebisen i sängen och bara står bredvid, så blir resultatet en bebis som får skrika sig till sömns. Och ju mer man skriker, ju mer uppjagad blir man ju, tills man omöjligt kan somna. Dessutom ser det väldigt ledsamt ut med en liten bebis som gråter sig till sömns, tycker jag.
Det behövs inte alltid vänjas in. V har i princip alltid somnat själv. Vi sitter bredvid honom tills han somnar och det är extremt sällan som han blir ledsen. Han ligger helt tyst och somnar på några minuter. De gånger han har protesterat går nog att räkna på ena handens fingrar och då har vi naturligtvis tagit upp honom.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Vi vaggade i början tills hon halvsov och då la vi ner henne i hennes säng så fick hon somna själv. Ibland vaknade hon till liv och då var det bara att göra om proceduren. Höll på så i två veckor tror jag innan vi bara la ned henne i hennes säng, gav henne nappen och snuttis så fick hon somna själv. I början kunde det ta någon timme, men hon var inte ledsen utan jollrade och tröttgnällde lite. Nu tar det som sagt vanligtvis inte mer än 5 min, men precis som doris säger beror det på hur mycket hon sovit på kvällen.

*kl*

mina svärföräldrar är inte bara hemska, de ställer alltid upp med barnpassning och hundpassning, vilket jag verkligen uppskattar. Men det är det här med att de ska ta över och att de, enligt dem, känner Selma bäst och att vi har väldigt olika syn på barnuppfostran. Jag och min sambo har samma syn, barn ska ha regler som de ska följa, säger man att det är mat så är det mat och då äter man osv. Ramlar man omkull är det inte "ojojojojoj, hur ont gör det?" utan bara upp och börja leka igen, inte göra en stor sak utav det osv. Men de reglerna följer inte hon riktigt. Min sambo har sagt till henne att Selma inte får vara där om hon inte kan följa våra regler, så vi får väl se hur det går.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Jag vet inte om ni kommer ihåg närr jag berättade om svärmor som låste in sej i ett rum och grinade när jag daskade till hunden i rumpan för att hon inte satte sej när svärmor sa till henne att sitta. Eller när svärmor sa "Sitt, sitt, sitt, sitt, sitt, sitt, sitt, sitt, sitt, sitt, sitt" Lyder inte hunden tredje gången så lär den inte göra det tionde gången heller... Typexempel...
Och när A gråter så låter hon "scccccchhhhhh" jättehögt. Hon får som panik när A är ledsen. Varför inte bara prata och roa henne lite så börjar hon skratta direkt istället och glömmer att hon var ledsen... Suck...
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Barn är olika, lägger man vår bebis ensam i sängen blir det misär, till slut gallskrik, och en helt upprörd bebis som fäktar och sparkar i vild panik. Vi ligger bredvid tills bebisen somnat, håller handen och så. Eller så somna bebisen vid kvällsamningen, det är lite olika. Vi har inte gjort det till en princip att nattningen absolut ska gå till på ett visst sätt, utan gör det som funkar helt enkelt. Ibland går det fort, ibland tar det längre tid, beoende på dagsform.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Jag kunde inte heller låta Ebba sova i sin säng förrän jag hade slutat att amma... Det var lönlöst att lägga henne där o tro att hon skulle sova. Kvittade om hon ätit precis innan också.
Det vände på en dag när jag slutade amma... Nu går det nästan alltid på mellan 5-15 minuter om hon inte hunnti bli övertrött... Då ska det bökas mer.

Sen förespråkar jag ju inte att inte amma för det- bara att det kanske löser sig själv när ålderna för annan mat på kvällen kommer naturligt :)
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Vår bebis har ingen egen säng än, så det har vi inte provat. Det får inte plats nån barnsäng i vårt sovrum, och så länge jag ammar varje eller varannan timme på nätterna så känner jag mig inte jättesugen på att ha bebisen i eget rum i egen säng och behöva stiga upp och pallra mig dit varje amning. Det är jobbigt nog att sätta sig upp i sängen ibland.:angel:
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

*kl*

Ska vi som ska ha vårmammeträff i Örebro bestämma datum?
Den 9e nov går bort för oss då vi har tid till BVC för läkarkontroll.
Läkaren kommer dit så sällan så jag vill behålla den tiden.

Apropå nattning. Snoddas får sin kvällflaska i famnen framför teven oftast.
Då äter han till han somnar, sen är det bara att lägga honom i sin säng.
Och där sover han själv tills nån gång mellan 4-7, då får han komma över till mig.
Skulle han vakna när jag lägger ner honom så brukar det räcka att stryka honom lite i pannan så slockar han.

Fick nyss i honom lite morotspuré :bump:
Han åt ju jättefint de första veckorna när vi började med puré men har sen totalvägrat fram tills nu!
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Usch, jaa, då vill man inte lägga bebis ifrån sig om den får sån panik! Förstår jag! Men jag tror att det kommer av sig själv när dom själv är redo! Som du säger, man får utgå från dagsformen, så kände jag nu när N är lite sjuk och orolig, då får hon somna hos mig. Och jag vet hur det är att amma varannan timme, så hade jag det med innan..då är det skönast och ha bebis bredvid sig precis..som du säger, det är jobbigt nog att bara sätta sig upp och amma;)
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

JAg förstår dig- jag hade inte heller velat ha henne på längre än en armlängds avstånd ;)
Det är skittrångt i mitt sovrum med den där inne men det går. Det är väldigt sällan hon är i vår säng nu faktiskt. Hon verkar trivas bättre i sitt bo nästan...

Jätteskönt nu när man vant sig av med att ha henne "på" sig. I början var man lite nojjig faktiskt.
 
Sv: Vårmammor 2010 del 7

Vår bebis har ingen egen säng än, så det har vi inte provat. Det får inte plats nån barnsäng i vårt sovrum, och så länge jag ammar varje eller varannan timme på nätterna så känner jag mig inte jättesugen på att ha bebisen i eget rum i egen säng och behöva stiga upp och pallra mig dit varje amning. Det är jobbigt nog att sätta sig upp i sängen ibland.:angel:

:D Kunde jag skrivit...

Sen tycker jag det från vecka till vecka (el tom dag till dag) kan variera vad som funkar. Sista tre veckorna har jag haft tre olika varianter på bebis. Först sov han lite stökigt men ok, sen sov han klockrent som en klubbad säl och låg blickstill hela natten. Jag fick nästan vecka honom en gång för att stoppa bröstet i munnen på honom. Sen nu sista veckan så är han som en elvisp, kastar sig från sida till sida och om han inte når mig så vaknar han i panik. Är jag där och kan lägga en hand på honom kan han lugna sig och sova vidare stilla en stund, sen börjar han om. Vet inte om det är utevcklingsfas, tänder, förkylning eller kanske alltihop. Att försöka följa de mat-tider vi lyckats hålla ett tag på nätterna är lögn.
 

Liknande trådar

Islandshäst Nu när förra tråden fått 2000 inlägg tänker jag att det är dags att starta en del 2! :bump:🥳
16 17 18
Svar
347
· Visningar
21 548
Senast: Roheryn
·
  • Låst
Tjatter Stör mig på att ingen startade en ny tråd.😉
99 100 101
Svar
2 002
· Visningar
109 416
Senast: Marita73
·
  • Låst
Mat Vad bjuds det på och vad lagas det hos dig? Recepttips välkomna! (Återuppväcker de här trådarna och startar ny tråd då vgv-tråden...
Svar
4
· Visningar
657
Senast: Liten
·
F
Trädgård & Växter Med bara fyra dagar kvar av odlingsåret 2023 tar jag mig friheten att skapa nästa för 2024! :) Jag gissar att planerandet redan är igång...
98 99 100
Svar
1 982
· Visningar
64 103

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp