E
eiwo
Min häst har alltid varit hysteriskt rädd för traktorer, och då menar jag hysteriskt. Om en traktor åkte förbi på åkern när han var i hagen (ca 50 meter bort) fick han panik och bara sprang. Att möta en traktor när vi var ute och red var katastrof 
Men, i dag gjorde vi enorma framsteg! Stallägarens pappa hade lämnat traktorn 'framme' (normalt står den i maskinhallen så att min häst inte ser den) och den stod bredvid grusvägen vi måste gå på för att komma bort från stallet. Så, vi började gå. Och kom förbi! Innan har han även varit rädd för traktorer när de stått stilla och varit tysta, men denna gång gick han förbi. Visst, han gick som en banan, kunde inte släppa monstret med blicken för en sekund, var litee nervig, men han gick förbi.
På vägen hem fick jag för mej att vi skulle hälsa på traktorn. Ponnyn tyckte att jag var dum i huvudet men gick med på att gå fram mot den. Stannade när han var ca 5 meter ifrån den, och gjorde några 'drakflås'. Tittade och tittade och verkade vänta på att den skulle attackera. Jag höll andan. Sen tog han ett steg emot den, helt självmant! Ett steg till, och ett steg till. Plötsligt stod han och nosade på den Såg lite snopen ut dock. Han fick hälsa på den i några minuter, vi gick runt och han kollade noga på varje kvadratcentimeter av traktorn. Sen gick vi in och han var så stolt över sej själv
Jag vill kunna rida ut utan att behöva få halv panik varje gång jag hör en traktor och leta flyktvägar. Tänkte fråga stallägarens pappa om han kan starta traktor någon gång så att vi kan hälsa på den när den låter också. Vill definitivt inte stressa honom, och vill ta det i lugn takt. Just nu är jag bara så glad och stålt över ponnybusen som hälsade på sin värsta fiende
Men, i dag gjorde vi enorma framsteg! Stallägarens pappa hade lämnat traktorn 'framme' (normalt står den i maskinhallen så att min häst inte ser den) och den stod bredvid grusvägen vi måste gå på för att komma bort från stallet. Så, vi började gå. Och kom förbi! Innan har han även varit rädd för traktorer när de stått stilla och varit tysta, men denna gång gick han förbi. Visst, han gick som en banan, kunde inte släppa monstret med blicken för en sekund, var litee nervig, men han gick förbi.
På vägen hem fick jag för mej att vi skulle hälsa på traktorn. Ponnyn tyckte att jag var dum i huvudet
men gick med på att gå fram mot den. Stannade när han var ca 5 meter ifrån den, och gjorde några 'drakflås'. Tittade och tittade och verkade vänta på att den skulle attackera. Jag höll andan. Sen tog han ett steg emot den, helt självmant! Ett steg till, och ett steg till. Plötsligt stod han och nosade på den Såg lite snopen ut dock. Han fick hälsa på den i några minuter, vi gick runt och han kollade noga på varje kvadratcentimeter av traktorn. Sen gick vi in och han var så stolt över sej själv Jag vill kunna rida ut utan att behöva få halv panik varje gång jag hör en traktor och leta flyktvägar. Tänkte fråga stallägarens pappa om han kan starta traktor någon gång så att vi kan hälsa på den när den låter också. Vill definitivt inte stressa honom, och vill ta det i lugn takt. Just nu är jag bara så glad och stålt över ponnybusen som hälsade på sin värsta fiende
