Bukefalos 28 år!

Viljan att lyckas

Fresubin

Trådstartare
Jag har ett litet dilemma här nu som det skulle vara bra om ni kloka bukisar kunde ge mig lite input.

Jag står mest still och stampar i livet, jag är sjukskriven på 50% och har alltså aktivitetsersättning från FK, och har så haft i flera års tid. Flera olika sjukdomar/problem gör att jag är sjukskriven på 50% bland annat Generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom och Fibromyalgi .

Den andra halvan är jag nu arbetslös på, då jag blev av med jobbet som jag varit på under flera år. Månaderna har gått och jag har snart varit arbetslös i ett helt år. Det är frustrerande att bara vara hemma, ochjag fick en SIUS handläggare på Arbetsförmedlingen som var tänkt att hjälpa mig kontakta lämpliga arbetsgivare då jag måste finna ett arbete som passar mig trots en del funktionsnedsättningar. AMS har för min del varit ett stort skämt, SIUS har varit okontaktbar i princip eller inte brytt sig alls, och sedan bytte hon tjänst utan att ens meddela mig och nu står jag i kö för att få en ny..... om typ ett halvår.

Ni kanske får bilden av någon som har riktigt svåra problem, så är det väl inte riktigt jag anses nog vara högfungerande, men rätt arbetsplats måste det vara.

Trots mina bekymmer så är jag en väldigt driven tjej, vill mycket och har ambitioner att faktiskt bli "någon". Med "någon" så menar jag en person som utbildat sig har en ganska bra lön och inte bara ser på när andra lyckas, utan faktiskt tar tag i livet. Jag har någonstans en dröm att våga börja studera på ett program på högskolan. Jag har gjort högskoleprovet några gånger och har varje år sökt utbildningar men aldrig tackat ja.

Anledningen att jag inte tackar ja är av rädsla för ekonomin. Dom utbildningar jag söker är 100% (alla program är på 100% ) på distans och således behöver jag inte vara särskilt mycket i skolan utan kan studera hemma med vissa träffar. Det är möjligt att jag då faktiskt skulle klara av 100%.

Min aktivitetsersättning tar slut nu i oktober då jag fyller 30 år, då måste man ansöka om sjukersättning istället, vilket av vad jag läst är svårare att få beviljat. Det finns något som kallas "vilande aktivitets/sjukersättning" då man ansöker om att få den vilande för att kunna testa att arbeta eller studera, och om det inte går så kan man säga till och får då tillbaka sin ersättning. Dilemmat för mig är att alla utbildningar börjar i september, och min ersättning går ut i oktober. I oktober måste jag ansöka om sjukersättning istället men då har jag ju möjligen börjat studera.

Hoppas ni förstår hur jag menar, om dom ser att jag försökt studera på 100% lär jag ju knappast få beviljat sjukersättning framöver. Att förstöra mina chanser för att få försörjning gör mig livrädd.
Ibland är jag rädd att hjärnan vill mer än kroppen kommer orka.
 
Jag har ett litet dilemma här nu som det skulle vara bra om ni kloka bukisar kunde ge mig lite input.

Jag står mest still och stampar i livet, jag är sjukskriven på 50% och har alltså aktivitetsersättning från FK, och har så haft i flera års tid. Flera olika sjukdomar/problem gör att jag är sjukskriven på 50% bland annat Generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom och Fibromyalgi .

Den andra halvan är jag nu arbetslös på, då jag blev av med jobbet som jag varit på under flera år. Månaderna har gått och jag har snart varit arbetslös i ett helt år. Det är frustrerande att bara vara hemma, ochjag fick en SIUS handläggare på Arbetsförmedlingen som var tänkt att hjälpa mig kontakta lämpliga arbetsgivare då jag måste finna ett arbete som passar mig trots en del funktionsnedsättningar. AMS har för min del varit ett stort skämt, SIUS har varit okontaktbar i princip eller inte brytt sig alls, och sedan bytte hon tjänst utan att ens meddela mig och nu står jag i kö för att få en ny..... om typ ett halvår.

Ni kanske får bilden av någon som har riktigt svåra problem, så är det väl inte riktigt jag anses nog vara högfungerande, men rätt arbetsplats måste det vara.

Trots mina bekymmer så är jag en väldigt driven tjej, vill mycket och har ambitioner att faktiskt bli "någon". Med "någon" så menar jag en person som utbildat sig har en ganska bra lön och inte bara ser på när andra lyckas, utan faktiskt tar tag i livet. Jag har någonstans en dröm att våga börja studera på ett program på högskolan. Jag har gjort högskoleprovet några gånger och har varje år sökt utbildningar men aldrig tackat ja.

Anledningen att jag inte tackar ja är av rädsla för ekonomin. Dom utbildningar jag söker är 100% (alla program är på 100% ) på distans och således behöver jag inte vara särskilt mycket i skolan utan kan studera hemma med vissa träffar. Det är möjligt att jag då faktiskt skulle klara av 100%.

Min aktivitetsersättning tar slut nu i oktober då jag fyller 30 år, då måste man ansöka om sjukersättning istället, vilket av vad jag läst är svårare att få beviljat. Det finns något som kallas "vilande aktivitets/sjukersättning" då man ansöker om att få den vilande för att kunna testa att arbeta eller studera, och om det inte går så kan man säga till och får då tillbaka sin ersättning. Dilemmat för mig är att alla utbildningar börjar i september, och min ersättning går ut i oktober. I oktober måste jag ansöka om sjukersättning istället men då har jag ju möjligen börjat studera.

Hoppas ni förstår hur jag menar, om dom ser att jag försökt studera på 100% lär jag ju knappast få beviljat sjukersättning framöver. Att förstöra mina chanser för att få försörjning gör mig livrädd.
Ibland är jag rädd att hjärnan vill mer än kroppen kommer orka.

Måste det vara ett helt program på högskolan? Kan du inte börja med att prova läsa en enskild kurs på 25- eller 50% på distans? Jag har upplevt att studieinsatsen är väldigt olika på olika distanskurser men det har ju med vad man har fallenhet för också.
 
Kontakta i första hand studievägledare på högskolan och fundera på vad du måste läsa/ vad du vill läsa. Det skall vara ett ämne du älskar! För även om man läser halvfart /eller anpassad studiegång etc. så är det mycket lättare och roligare att läsa något man älskar. Älskar du historia - läs historia etc. Högskolor och universitet har mycket mer anpassad studiegångs-möjligheter än vad man kan tro och ofta mycket bättre än på gymnasiet. Hur försäkringskassan ställer sig är en annan fråga men halv sjukersättning och halv studielån kanske skulle gå? Och studievägledarna brukar vara bra. Go for it!
 
Universiteten har särskilda handläggare/kontaktpersoner som hjälper funktionshindrade ifall man behöver anpassning av undervisningen. Prata med en sådan och diskutera hur dina behov fungerar ihop med den utbildning du vill gå. Beroende på hur upplägget på kursen ser ut kan det gå att anpassa studietakten. Som helt studieovan i din situation skulle jag inte hoppa på 100% direkt från början.
 
Jag har ett litet dilemma här nu som det skulle vara bra om ni kloka bukisar kunde ge mig lite input.

Jag står mest still och stampar i livet, jag är sjukskriven på 50% och har alltså aktivitetsersättning från FK, och har så haft i flera års tid. Flera olika sjukdomar/problem gör att jag är sjukskriven på 50% bland annat Generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom och Fibromyalgi .

Den andra halvan är jag nu arbetslös på, då jag blev av med jobbet som jag varit på under flera år. Månaderna har gått och jag har snart varit arbetslös i ett helt år. Det är frustrerande att bara vara hemma, ochjag fick en SIUS handläggare på Arbetsförmedlingen som var tänkt att hjälpa mig kontakta lämpliga arbetsgivare då jag måste finna ett arbete som passar mig trots en del funktionsnedsättningar. AMS har för min del varit ett stort skämt, SIUS har varit okontaktbar i princip eller inte brytt sig alls, och sedan bytte hon tjänst utan att ens meddela mig och nu står jag i kö för att få en ny..... om typ ett halvår.

Ni kanske får bilden av någon som har riktigt svåra problem, så är det väl inte riktigt jag anses nog vara högfungerande, men rätt arbetsplats måste det vara.

Trots mina bekymmer så är jag en väldigt driven tjej, vill mycket och har ambitioner att faktiskt bli "någon". Med "någon" så menar jag en person som utbildat sig har en ganska bra lön och inte bara ser på när andra lyckas, utan faktiskt tar tag i livet. Jag har någonstans en dröm att våga börja studera på ett program på högskolan. Jag har gjort högskoleprovet några gånger och har varje år sökt utbildningar men aldrig tackat ja.

Anledningen att jag inte tackar ja är av rädsla för ekonomin. Dom utbildningar jag söker är 100% (alla program är på 100% ) på distans och således behöver jag inte vara särskilt mycket i skolan utan kan studera hemma med vissa träffar. Det är möjligt att jag då faktiskt skulle klara av 100%.

Min aktivitetsersättning tar slut nu i oktober då jag fyller 30 år, då måste man ansöka om sjukersättning istället, vilket av vad jag läst är svårare att få beviljat. Det finns något som kallas "vilande aktivitets/sjukersättning" då man ansöker om att få den vilande för att kunna testa att arbeta eller studera, och om det inte går så kan man säga till och får då tillbaka sin ersättning. Dilemmat för mig är att alla utbildningar börjar i september, och min ersättning går ut i oktober. I oktober måste jag ansöka om sjukersättning istället men då har jag ju möjligen börjat studera.

Hoppas ni förstår hur jag menar, om dom ser att jag försökt studera på 100% lär jag ju knappast få beviljat sjukersättning framöver. Att förstöra mina chanser för att få försörjning gör mig livrädd.
Ibland är jag rädd att hjärnan vill mer än kroppen kommer orka.
Diskutera det med din handläggare på FK. Min mamma fick studera när hon var sjukskriven, fast det är herrans massa år sen
 
Måste det vara ett helt program på högskolan? Kan du inte börja med att prova läsa en enskild kurs på 25- eller 50% på distans? Jag har upplevt att studieinsatsen är väldigt olika på olika distanskurser men det har ju med vad man har fallenhet för också.

Problemet med mig är att jag är en allt eller inget person, och att bara läsa någon kurs här och där kommer inte motivera mig tillräckligt, jag vill ha en examen så att säga. :/
 
Kontakta i första hand studievägledare på högskolan och fundera på vad du måste läsa/ vad du vill läsa. Det skall vara ett ämne du älskar! För även om man läser halvfart /eller anpassad studiegång etc. så är det mycket lättare och roligare att läsa något man älskar. Älskar du historia - läs historia etc. Högskolor och universitet har mycket mer anpassad studiegångs-möjligheter än vad man kan tro och ofta mycket bättre än på gymnasiet. Hur försäkringskassan ställer sig är en annan fråga men halv sjukersättning och halv studielån kanske skulle gå? Och studievägledarna brukar vara bra. Go for it!
Helt klart skall det vara något ämne jag älskar. Jag vet dock inte vilken högskola jag skall prata med eftersom jag inte vet vilket program jag skulle vilja gå.. finns det studievägledare på arbetsförmedlingen?
det här med anpassad skolgång har jag läst lite om, men på ett 100%fart program, skulle det ens vara möjligt att studera på 50 eller 75% takt då, dom andra eleverna kommer ju fortare bli klara med kursen?
 
Diskutera det med din handläggare på FK. Min mamma fick studera när hon var sjukskriven, fast det är herrans massa år sen
jag skulle verkligen vilja prata med FK, men som du kanske förstår så kan jag inte det i och med att jag inte vill ha några misstankar mot mig att jag funderar på att studera. Dom är så otroligt hårda nu i sina bedömningar kring sjukersättning och jag vet ju inte ens om detta är något som jag kommer klara av.
 
Universiteten har särskilda handläggare/kontaktpersoner som hjälper funktionshindrade ifall man behöver anpassning av undervisningen. Prata med en sådan och diskutera hur dina behov fungerar ihop med den utbildning du vill gå. Beroende på hur upplägget på kursen ser ut kan det gå att anpassa studietakten. Som helt studieovan i din situation skulle jag inte hoppa på 100% direkt från början.

ja det är ju en ide! men.. ett helt program på 100% skulle det ens gå att få läsa ett sådant på tex 75% takt?
 
jag skulle verkligen vilja prata med FK, men som du kanske förstår så kan jag inte det i och med att jag inte vill ha några misstankar mot mig att jag funderar på att studera. Dom är så otroligt hårda nu i sina bedömningar kring sjukersättning och jag vet ju inte ens om detta är något som jag kommer klara av.
Ring och rådfråga kundtjänst då, rent allmänt
 
jag skulle verkligen vilja prata med FK, men som du kanske förstår så kan jag inte det i och med att jag inte vill ha några misstankar mot mig att jag funderar på att studera. Dom är så otroligt hårda nu i sina bedömningar kring sjukersättning och jag vet ju inte ens om detta är något som jag kommer klara av.

En annan väg att gå, förutom det som @purity_666 föreslår, är att skicka ett mail till kundtjänst på FK.
 
Jag har ett litet dilemma här nu som det skulle vara bra om ni kloka bukisar kunde ge mig lite input.

Jag står mest still och stampar i livet, jag är sjukskriven på 50% och har alltså aktivitetsersättning från FK, och har så haft i flera års tid. Flera olika sjukdomar/problem gör att jag är sjukskriven på 50% bland annat Generaliserat ångestsyndrom, tvångssyndrom och Fibromyalgi .

Den andra halvan är jag nu arbetslös på, då jag blev av med jobbet som jag varit på under flera år. Månaderna har gått och jag har snart varit arbetslös i ett helt år. Det är frustrerande att bara vara hemma, ochjag fick en SIUS handläggare på Arbetsförmedlingen som var tänkt att hjälpa mig kontakta lämpliga arbetsgivare då jag måste finna ett arbete som passar mig trots en del funktionsnedsättningar. AMS har för min del varit ett stort skämt, SIUS har varit okontaktbar i princip eller inte brytt sig alls, och sedan bytte hon tjänst utan att ens meddela mig och nu står jag i kö för att få en ny..... om typ ett halvår.

Ni kanske får bilden av någon som har riktigt svåra problem, så är det väl inte riktigt jag anses nog vara högfungerande, men rätt arbetsplats måste det vara.

Trots mina bekymmer så är jag en väldigt driven tjej, vill mycket och har ambitioner att faktiskt bli "någon". Med "någon" så menar jag en person som utbildat sig har en ganska bra lön och inte bara ser på när andra lyckas, utan faktiskt tar tag i livet. Jag har någonstans en dröm att våga börja studera på ett program på högskolan. Jag har gjort högskoleprovet några gånger och har varje år sökt utbildningar men aldrig tackat ja.

Anledningen att jag inte tackar ja är av rädsla för ekonomin. Dom utbildningar jag söker är 100% (alla program är på 100% ) på distans och således behöver jag inte vara särskilt mycket i skolan utan kan studera hemma med vissa träffar. Det är möjligt att jag då faktiskt skulle klara av 100%.

Min aktivitetsersättning tar slut nu i oktober då jag fyller 30 år, då måste man ansöka om sjukersättning istället, vilket av vad jag läst är svårare att få beviljat. Det finns något som kallas "vilande aktivitets/sjukersättning" då man ansöker om att få den vilande för att kunna testa att arbeta eller studera, och om det inte går så kan man säga till och får då tillbaka sin ersättning. Dilemmat för mig är att alla utbildningar börjar i september, och min ersättning går ut i oktober. I oktober måste jag ansöka om sjukersättning istället men då har jag ju möjligen börjat studera.

Hoppas ni förstår hur jag menar, om dom ser att jag försökt studera på 100% lär jag ju knappast få beviljat sjukersättning framöver. Att förstöra mina chanser för att få försörjning gör mig livrädd.
Ibland är jag rädd att hjärnan vill mer än kroppen kommer orka.

Kan du inte ta studielån som alla andra om du ska plugga universitet?

Jag tror du är lite väl paranoid faktiskt som inte ens vågar prata med FK om det här.
Jag har själv varit långtidssjukskriven och vet ångesten det innebär att någon annan styr över ens försörjningsmöjligheter. Man känner sig maktlös.
Men bli inte så skraj för det att du inte vågar försöka ta dig ur det. För att gå hemma hela tiden utan så mkt pengar och så mycket osäkerhet är ju inte kul på något vis.

Alla kan bli sjuka och sjukskrivna. Så prova plugga!
Orkar du inte med det har du iaf provat och vet det. Då får du hitta en annan lösning.
Kanske söka jobb med lönebridrag eller nystartsjobb. Eller bli egenföretagare. Tänk utanför boxen om du inte riktigt har samma ork som man måste ha för 100%.

Du vill ju inte fortsätta så här hela livet om du inte måste. Så prata med fk.
Blir du för dålig kan du sjukskrivas då. Men kasta inte bort ditt liv pga rädsla som inte står i proportion till verkligheten riktigt.
 
ja det är ju en ide! men.. ett helt program på 100% skulle det ens gå att få läsa ett sådant på tex 75% takt?
Det blir ju alltså att du läser under längre tid, men i långsammare takt.
Man kan t.ex. läsa vissa av kurserna under terminen men inte alla, utan ta dem året efter. Men beror på hur undervisningen är upplagd och hur förkunskapskraven är för olika delkurser osv. Det måste bedömas för varje utbildning för sig.
Men om de ska arbeta med att ta fram en anpassad studieplan bör du ju vara hyfsat säker på att du vill gå den utbildningen och har chans att komma in, inte fråga om 22 olika, typ.
Annars tror jag de kan råda om vilka utbildningar som kan ha mer eller mindre flexibilitet inbyggd i sina upplägg, så kanske du kan välja bland de mer anpassningsbara varianterna, om du nu inte alls vet vad du vill studera. Om det är flera valbara kurser och inte så bundet med att varje termin kräver att allt på den förra är godkänt så bör det vara lättare.
 
Helt klart skall det vara något ämne jag älskar. Jag vet dock inte vilken högskola jag skall prata med eftersom jag inte vet vilket program jag skulle vilja gå.. finns det studievägledare på arbetsförmedlingen?
det här med anpassad skolgång har jag läst lite om, men på ett 100%fart program, skulle det ens vara möjligt att studera på 50 eller 75% takt då, dom andra eleverna kommer ju fortare bli klara med kursen?

Hos oss kan man inte läsa på mindre än 100%, däremot kan man gå om hur många år man vill tror jag. Normalt har man två kurser samtidigt på 50% var, gör man den ena först och sen går om det året och gör den andra så blir det i praktiken 50%. Så det kan vara så att du behöver bli antagen till 100% för att få plugga 50% ändå, och borde ju inte straffas för det. Men man vet ju aldrig.
 
Det går såklart att plugga mindre än 100%, men CSN kommer då också att anpassa utbetalningarna efter den procenten. Pluggar man 50% får man 50% av studiemedlet.
 
Problemet med mig är att jag är en allt eller inget person, och att bara läsa någon kurs här och där kommer inte motivera mig tillräckligt, jag vill ha en examen så att säga. :/
Jo, jag förstår att det är målet men då kanske det skulle vara bra att ta en distanskurs först (som kanske går att räkna av i programmet) för att känna av hur mycket du kan orka. Lycka till vad du än väljer
 
ja det är ju en ide! men.. ett helt program på 100% skulle det ens gå att få läsa ett sådant på tex 75% takt?
Det finns program som man läser på distans och i lägre takt. Vissa högskolor är specialiserade på distansutbildningar. Börja att titta där efter program på 50% distans!
 
Tack för alla tips i den här tråden. Jag har mailat flera av dom högskolor som jag sökt program till och efter mycket väntan har jag fått svar från alla. Stockholms universitet svarade:
"Hej
Om du ansöker och kommer in på en utbildning som ges 100% förväntas du studera 100%.
För att få sänka studietakten kräver institutionen mycket speciella skäl.
Dels vill de att du ska prövat att studera på 100%, dels att du, om du har en funktionsnedsättning,
prövat att studera med det stöd du kan få via universitetet.
Jag tycker du ska prata med studievägledaren på utbildningen så att du får veta mer exakt hur
utbildningen är upplagd så att du vet vad som krävs av dig för att klara den.
Distansutbildningar kan vara väldigt olika upplagda och det påverkar också vilken form av stöd du kan få.
När du vet mer är du välkommen med fler frågor.
Mvh
Anne Jansson"

Jag skrev då till ansvarig studievägledare på utbildningen och fick då detta svar:
"Hej det kan vara möjligt att läsa programmet i långsammare takt, om du har intyg på en funktionsnedsättning som gör att du inte kan följa helfarts studier. En sådan planering görs när en är antagen till och ska påbörja programmet och då brukar vi träffa studenten strax innan, eller i samband med, terminsstart.
Med vänlig hälsning
Eva Ahlzén
Studievägledare"

Hur ska jag tolka detta? Den första skriver att institutionen kräver att man testat att studera 100% först, men min hälsa är ju nedsatt redan. Konstaterat liksom.
Och den andra personer låter det mer som att man träffas vid terminsstart och bestämmer det?

En annan högskola jag skrev till fick jag detta svar av:
"Tack för din fråga! Jag har gjort lite research och varit i kontakt med programansvarig för ”personal och arbetsliv” och träffat programansvariga för socionomprogrammet.
För att besvara din första fråga det finns ingen generell rättighet att göra anpassningar i program, högskolorna har enligt diskrimineringslagen en skyldighet att göra rimliga och skäliga anpassningar i studiesituationen. Detta görs genom att erbjuda pedagogiska stödinsatser som ser ganska liknade ut på många högskolor, ex. tentamensanpassningar, mentorer, anteckningsstödjare och tillgång till talböcker.
Att erbjuda anpassad studiegång eller deltidsstudier blir en kostnad för högskolan, då högskolor ersätts ekonomiskt när studenter tar poäng/sin examen. Olika högskolor har olika policys gällande hur generösa man är med att erbjuda anpassad studiegång. Genom samtal med chefen för Enheten Vägledning och Stöd så har jag fått information om att Högskolan Dalarna generellt inte beviljar anpassade studiegångar."

Jag blir så himla nedslagen.. tydligen finns det inga regler utan högskolorna får göra som dom vill i frågan och det är en kostnadsfråga.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Svårt få till en vettig rubrik. Men hur fungerar det egentligen i följande scenario: Fast heltidsjobb. Sjukskriven 50% sen flera år...
2
Svar
20
· Visningar
1 083
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 206
Senast: Sasse
·
  • Artikel
Dagbok Idag har jag träffat både rehabkoordinatorn och haft möte med fk och af. Mötet med rehabkoordinatorn var bra. Han tyckte jag var tydlig...
Svar
7
· Visningar
1 261
Senast: Nox
·
Skola & Jobb Jag vet att det finns en tråd för de som redan studerar men jag tänkte att det kanske finns intresse för en för oss som fortfarande...
Svar
12
· Visningar
1 203
Senast: Araminta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp