nordsvensken
Trådstartare
Sv: Vill inte äta...
Det behöver du inte vara orolig för, även om visst, alla svar jag fick här och på föräldra-sidor fick ju mig än mer att tro på vad de sa på BVC mfl instanser... (vilket lugnade mig då, förståss)
Nu vet vi ju vad det var iaf, och i framtiden kommer jag väl rusa till läkaren så fort hon piper :smirk: Jag är VÄLDIGT besviken på sjukvården:
När vi var och tog prover sa läkaren hela tiden att det var ju onödigt, men ok för att jag tjatade, ungefär.
När jag sa att Alma hade gått ner i vikt trodde hon mig inte, för hon "såg ju fin ut och hade stadiga lår"
och ville sedan inte låta oss ta nakenvikt för att nästa unge stod på tur. Vi fick sätta Alma på vågen med ytterkläder på, och då visade vågen ngt ha mindre än vad den gjort 1½mån tidigare. "oj då, det beror nog på att hon rör sig så mkt" sa hon då, trots att jag protesterade med att hon inte rör sig alls i princip.
När vi gick sa hon bara att "oroa er inte, det är inget fel med henne. Hon skall ju vägas om ngn månad på bvc igen så tills dess kan ni vänta!"
SEEENT på kvällen, när jag satt och ammade (maken jobbade) ringde läkaren och lät gravallvarlig, och beodrade oss upp till KSS omedelbart nästa morgon. Man är ju "lite" känslig, så jag satt där och grät en lång stund innan jag ens kunde ringa maken och berätta...
(Sedan, på sjukhuset, fick vi en utlänsk läkare, inget fel med det, men vi förstod knappt vad hon sa. Antagligen missade vi både det ena och andra, trots att vi sa "va?" och "ursäkta?" i var och varannan mening. Det gjorde ju inte heller oron lättare... Tur att jag läste journaelen sedan så jag visste!)
nordsvensken, att din dotter faktiskt var sjuk, får mig att inse hur vanskligt det kan vara att jämföra med andras barn. Om någon har något bekymmer man själv känner igen, är det ju lätt att tro att lösningen/förklaringen är samma som för ens eget barn. Jag hoppas att jag (när jag jämförde med vår son) inte påverkade dig i fel riktning!
Det behöver du inte vara orolig för, även om visst, alla svar jag fick här och på föräldra-sidor fick ju mig än mer att tro på vad de sa på BVC mfl instanser... (vilket lugnade mig då, förståss)
Nu vet vi ju vad det var iaf, och i framtiden kommer jag väl rusa till läkaren så fort hon piper :smirk: Jag är VÄLDIGT besviken på sjukvården:
När vi var och tog prover sa läkaren hela tiden att det var ju onödigt, men ok för att jag tjatade, ungefär.
När jag sa att Alma hade gått ner i vikt trodde hon mig inte, för hon "såg ju fin ut och hade stadiga lår"
och ville sedan inte låta oss ta nakenvikt för att nästa unge stod på tur. Vi fick sätta Alma på vågen med ytterkläder på, och då visade vågen ngt ha mindre än vad den gjort 1½mån tidigare. "oj då, det beror nog på att hon rör sig så mkt" sa hon då, trots att jag protesterade med att hon inte rör sig alls i princip.När vi gick sa hon bara att "oroa er inte, det är inget fel med henne. Hon skall ju vägas om ngn månad på bvc igen så tills dess kan ni vänta!"
SEEENT på kvällen, när jag satt och ammade (maken jobbade) ringde läkaren och lät gravallvarlig, och beodrade oss upp till KSS omedelbart nästa morgon. Man är ju "lite" känslig, så jag satt där och grät en lång stund innan jag ens kunde ringa maken och berätta...
(Sedan, på sjukhuset, fick vi en utlänsk läkare, inget fel med det, men vi förstod knappt vad hon sa. Antagligen missade vi både det ena och andra, trots att vi sa "va?" och "ursäkta?" i var och varannan mening. Det gjorde ju inte heller oron lättare... Tur att jag läste journaelen sedan så jag visste!)
