Vill jag ha häst eller inte!?

[Deck-deck-tiv]

Tack för alla fina svar hörni! Så skönt pepp och stöd. Just nu känner jag mig mer säker igen! Men det svänger väl fler gånger antar jag

Har också tänkt mer och mer på hur viktigt det är att hästen jag väl köper är en häst som känns helt rätt! Det behöver inte vara att den checkar alla mina boxar på pappret, men att jag verkligen klickar med hästen! Att jag gillar den direkt liksom! Då kan jag ”stå ut” med mycket sen…

En vän till mig köpte häst osedd utomlands ifrån och för henne tog det låååång tid innan det klickade med hästen. Nu flera år senare så är det ju hennes själsfrände! Men jag kan verkligen se fördelen med att lägga lite tid på att hitta hästen med stort H. Då försvinner nog mycket av tvivlen

 

[Sootie]

Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite.

Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller mindre hela tiden tänker på hur mycket jag vill ha egen häst. Jag fantiserar, dagdrömmer, längtar, hoppas, önskar.

För kanske ett halvår sen bestämde jag mig på riktigt. Räknade på att jag verkligen hade råd (och tid). Har också haft häst tidigare i min ungdom så jag vet vad det innebär med allt. (Just nu är jag medryttare.) Jag har stallplats klappad och klar, i samma stall som medryttarhästen står nu. Så jag känner till ridvägar, stallregler, har stallkompisar att be om hjälp om något skulle hända osv.

Gick på moln och började leta häst. Första tre jag provade blev det ett nej på. Fjärde hästen red jag igår och kände att jo, detta kan nog vara min häst faktiskt! Ska dock provrida en gång till och denna gång med en vän eller två med mig också.

Men, så börjar tvivlet. Det började redan igår när jag var på väg till hästen. Jag börjar få kalla fötter. Har jag verkligen lust med en häst? Kommer jag orka? Har jag verkligen råd?

Då har jag alltså gått med en hjärna som vibrerar av endorfiner de senaste veckorna för att jag äntligen ska få min egna häst igen. Har varit ute hos medryttarhästen det senaste och bara tänkt på hur mycket jag längtar efter min egen. Att få bestämma själv. Alla planer jag har, vad kul vi ska ha. Träningar, uteritter, tömkörning, kanske någon tävling, hänga i stallet hela dagarna. Utvecklas tillsammans, prova olika träningsmetoder, verkligen ge hästen all min tid och kärlek.

Men så på väg till provridningen som sagt så bara stannade allt det där av. Jag såg bara bördan i att ha häst. Ansvaret, tiden, konstnaden, slitgörat. Började gråta och allt kändes hopplöst.

Det släppte massor under provridningen och jag åkte därifrån med ett leende på läpparna. Men när jag var hemma igen på kvällen och ännu mer idag när jag vaknade så säger magkänslan bara NEJ! Lite till själva hästen men mest till att bara ha en häst över huvudtaget. Jag vill inte. Men samtidigt så vill jag ju uppenbarligen!

Kanske är jag bara rädd att det ska sluta med att jag tröttnar, för det var det som hände med min förra häst. Men då var jag tonåring och satt ute själv på landet med mina hästar hemma på egen gård (drömscenario nu men väldigt ensamt då) medan kompisarna lockade inne i stan med killar och krogen osv. Och hästen jag hade vart skadad och höll bara för promenadridning och inte tävling vilket hade varit mitt mål. Klart att det gör att man tappar suget när man är typ 18 år?

Blir så trött på mig själv som sagt. Hur kan man gå från att leva och andas hästköp, det är det enda man vill och vara helt euforisk, till att det bara tar tvärstopp nu när jag börjar närma mig det?

Köp hästen!
Du kommer inte ligga på din dödsbädd och tänka att fan vad dumt att jag köpte en häst efter att jag drömt om att göra det så länge.
Det kommer bli jätte kul! Om inte så vet du iaf om det är rätt för dig eller inte!

 

[Deck-deck-tiv]

Fick läsa om mitt eget svar här inför att jag nästan köpte en häst! Hade grov ångest inför att få hem den och då insåg jag att det inte var hästen med stort H!

Kommer inte köpa en häst förrän jag känner pepp inför att få hem och rida på just den hästen. Det gjorde jag inte på den jag nästan köpte… jakten går vidare!

Tack för alla fina svar hörni! Så skönt pepp och stöd. Just nu känner jag mig mer säker igen! Men det svänger väl fler gånger antar jag

Har också tänkt mer och mer på hur viktigt det är att hästen jag väl köper är en häst som känns helt rätt! Det behöver inte vara att den checkar alla mina boxar på pappret, men att jag verkligen klickar med hästen! Att jag gillar den direkt liksom! Då kan jag ”stå ut” med mycket sen…

En vän till mig köpte häst osedd utomlands ifrån och för henne tog det låååång tid innan det klickade med hästen. Nu flera år senare så är det ju hennes själsfrände! Men jag kan verkligen se fördelen med att lägga lite tid på att hitta hästen med stort H. Då försvinner nog mycket av tvivlen

 

[Oknytt]

Mmmm....jag har nog haft råångest över vartenda hästköp jag gjort, och jag har ändå gjort några genom åren, senast nu i påskas

Alltid en känsla av "vafaaaaaan har jag gjort" första dagen hästen stått i stallet, vilket sen har bytts till glädje och pepp.

 

[Deck-deck-tiv]

Underbart! så skönt att man inte är ensam om dessa känslor.

 

[Grazing]

Blir så himla trött på mig själv! Behöver skriva av mig lite.

Mitt liv de senaste kanske fem åren har gått ut på att jag mer eller mindre hela tiden tänker på hur mycket jag vill ha egen häst. Jag fantiserar, dagdrömmer, längtar, hoppas, önskar.

För kanske ett halvår sen bestämde jag mig på riktigt. Räknade på att jag verkligen hade råd (och tid). Har också haft häst tidigare i min ungdom så jag vet vad det innebär med allt. (Just nu är jag medryttare.) Jag har stallplats klappad och klar, i samma stall som medryttarhästen står nu. Så jag känner till ridvägar, stallregler, har stallkompisar att be om hjälp om något skulle hända osv.

Gick på moln och började leta häst. Första tre jag provade blev det ett nej på. Fjärde hästen red jag igår och kände att jo, detta kan nog vara min häst faktiskt! Ska dock provrida en gång till och denna gång med en vän eller två med mig också.

Men, så börjar tvivlet. Det började redan igår när jag var på väg till hästen. Jag börjar få kalla fötter. Har jag verkligen lust med en häst? Kommer jag orka? Har jag verkligen råd?

Då har jag alltså gått med en hjärna som vibrerar av endorfiner de senaste veckorna för att jag äntligen ska få min egna häst igen. Har varit ute hos medryttarhästen det senaste och bara tänkt på hur mycket jag längtar efter min egen. Att få bestämma själv. Alla planer jag har, vad kul vi ska ha. Träningar, uteritter, tömkörning, kanske någon tävling, hänga i stallet hela dagarna. Utvecklas tillsammans, prova olika träningsmetoder, verkligen ge hästen all min tid och kärlek.

Men så på väg till provridningen som sagt så bara stannade allt det där av. Jag såg bara bördan i att ha häst. Ansvaret, tiden, konstnaden, slitgörat. Började gråta och allt kändes hopplöst.

Det släppte massor under provridningen och jag åkte därifrån med ett leende på läpparna. Men när jag var hemma igen på kvällen och ännu mer idag när jag vaknade så säger magkänslan bara NEJ! Lite till själva hästen men mest till att bara ha en häst över huvudtaget. Jag vill inte. Men samtidigt så vill jag ju uppenbarligen!

Kanske är jag bara rädd att det ska sluta med att jag tröttnar, för det var det som hände med min förra häst. Men då var jag tonåring och satt ute själv på landet med mina hästar hemma på egen gård (drömscenario nu men väldigt ensamt då) medan kompisarna lockade inne i stan med killar och krogen osv. Och hästen jag hade vart skadad och höll bara för promenadridning och inte tävling vilket hade varit mitt mål. Klart att det gör att man tappar suget när man är typ 18 år?

Blir så trött på mig själv som sagt. Hur kan man gå från att leva och andas hästköp, det är det enda man vill och vara helt euforisk, till att det bara tar tvärstopp nu när jag börjar närma mig det?

Jag tror det är vanligt att känna och tänka så när det gäller stora beslut, jag letade anledningar och var osäker fram tills min häst lastades ut på gårdsplanen vid stallet, då först kände jag att jag var glad över att ha egen häst och att det var rätt beslut.

Det är ju en stor grej att köpa häst och det blir en liten livsförändring så osäkerhet är inte konstigt.

 

[bobbbo]

Fick läsa om mitt eget svar här inför att jag nästan köpte en häst! Hade grov ångest inför att få hem den och då insåg jag att det inte var hästen med stort H!

Kommer inte köpa en häst förrän jag känner pepp inför att få hem och rida på just den hästen. Det gjorde jag inte på den jag nästan köpte… jakten går vidare!

Hur går det för dig med letandet? Velar du fortfarande? Jag undrar för jag funderar också på att köpa häst, fast du har kommit mycket längre. Jag är bara i startskottet att ens ställa frågan till mig själv då jag finner mig i en sits där jag inser att jag faktiskt har ekonomin till att hålla häst ny efter många år av studier och annat i livet. Men som med allt här i livet - letar man anledningar att inte göra något hittar man alltid något.

 

[Deck-deck-tiv]

Hur går det för dig med letandet? Velar du fortfarande? Jag undrar för jag funderar också på att köpa häst, fast du har kommit mycket längre. Jag är bara i startskottet att ens ställa frågan till mig själv då jag finner mig i en sits där jag inser att jag faktiskt har ekonomin till att hålla häst ny efter många år av studier och annat i livet. Men som med allt här i livet - letar man anledningar att inte göra något hittar man alltid något.

Jag har väl behövt landa i mitt beslut lite längre tid än vad jag trodde. Har fortfarande mina tvivel men efter en kanonträning på medryttarhästen igår så blev jag pepp igen! Ska iväg i helgen och titta på två hästar och båda känns väldigt lovande även om jag redan har en favorit av de två sen får vi se hur det känns när jag är på plats!

Blir jag för nervös så hjälper det att tänka att jag behöver faktiskt inte köpa någon häst alls om jag inte vill! Det går bra att inte göra det också.

 

[bobbbo]

Jag har väl behövt landa i mitt beslut lite längre tid än vad jag trodde. Har fortfarande mina tvivel men efter en kanonträning på medryttarhästen igår så blev jag pepp igen! Ska iväg i helgen och titta på två hästar och båda känns väldigt lovande även om jag redan har en favorit av de två sen får vi se hur det känns när jag är på plats!

Blir jag för nervös så hjälper det att tänka att jag behöver faktiskt inte köpa någon häst alls om jag inte vill! Det går bra att inte göra det också.

Vad kul att du är på G igen! Så spännande, hoppas du hittar en trevlig pålle