"älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

[escodobe]

Är det någon annan som läst boken? Jag kunde inte låta bli att reta mig på hur hon förminskade pappans roll "hur många killar skulle ställa upp på det här" (att lämna sperma i en burk) och hade dåligt samvete över deras undersökningar, och att hon skämdes när de hade förhinder på tex möten. Hur har ni som varit gravida eller genomgått behandlingar upplevt det?

Är skaffa barn/vara gravid bara kvinnas projekt och männen måste trugas för att vara delaktiga?

 

[Allimac76]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Är det någon annan som läst boken? Jag kunde inte låta bli att reta mig på hur hon förminskade pappans roll "hur många killar skulle ställa upp på det här" (att lämna sperma i en burk) och hade dåligt samvete över deras undersökningar, och att hon skämdes när de hade förhinder på tex möten. Hur har ni som varit gravida eller genomgått behandlingar upplevt det?

Är skaffa barn/vara gravid bara kvinnas projekt och männen måste trugas för att vara delaktiga?

Nej, det är definitivt inte kvinnans projekt.
För oss är det självklart att vi båda är med vid möten med Barnmorskan, även om det naturligtvis känns annorlunda för min Sambo eftersom han inte har samma insikt om att det faktiskt är en liten människa därinne eftersom han inte kan känna hur den rör på sig. Men något trugande behövs inte, och ska inte behövas. Båda ska ju bli lika mycket föräldrar.

 

[vindvissla]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Nä det tycker jag inte att det är, kvinnans projekt alltså. Man hoppas ju att mannen vill lika gärna som en själv, och om det innebär att runka i en burk så får det ju ta det.

 

[chrysler]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Det verkar vara vanligt att det är kvinnan som får vara drivande, & bara man hör på hur många har det efter att de fått barn så är det tydligt att många män enbart används till själva aveln, men sedan inte behöver göra så mkt mer

 

[nevin]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Nej, det är ju bådas projekt naturligtvis, tycker jag iallafall. Här är sambon VÄLDIGT med i både planerande ch utförande, han är den som är hemma med lillen när jag jobbar, han fixar ULtid, håller koll på vad jag får/inte får äta, han har till och med bättre koll på vilken vecka vi är i och hur fostret ser ut!

 

[Sunshine]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Maken halsar att lamna sperma i en burk ar ingen big deal, och att det ar piece of cake jamfort med vad jag var tvungen att genomga vid vara behandlingar

Vi gjorde 4 IVF behandlingar och han var i allra hogsta grad involverad, det var absolut inte bara mitt projekt. Det var han som sag till att vi at halsosamt, han mixade mina sprutor, var dar pa alla vul, jag fick absolut inte lov att ta gravtest sjalv (fast det gjorde jag iaf pa sista forsoket ) for han ville vara med, och han delade alla upp-och nedgangar (aven om vi hanterade sorgen pa olika vis men det ar ju inte sa konstigt eftersom vi inte ar samma manniska!).

vilken knapp bok

 

[escodobe]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Maken halsar att lamna sperma i en burk ar ingen big deal, och att det ar piece of cake jamfort med vad jag var tvungen att genomga vid vara behandlingar


vilken knapp bok

Ja, det var min känsla med. Hon var visserligen fixerad vid att skaffa barn, men det kändes hela tiden som om hade dåligt samvete för sina mäns små uppoffringar. Att barnen var kvinnans ansvar kändes som en röd tråd genom boken.
Det är ju en biografi, så det är ju hennes upplevelser, och man kan inte bestämma hur någon annan ska känna, men jag retade mig på det.

 

[cirkus]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Det var en väldigt bra artikel i svd idag om mäns förlossningsrädsla. Jättebra !

Läs den här

 

[TinyWiny]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Ja den var verkligen bra!

Jag har faktiskt aldrig tänkt så, att mannen kan vara så rädd att han känner sig otillräcklig och att det är jobbigt att se den man älskar ha ont, det har jag ju tänkt på, men aldrig att han faktiskt kan vara så fruktansvärt rädd

Tack jag ser mina barns far i ett nytt ljus nu och kan bättre förstå varför det blev som det blev, då för 18 år sedan.

 

[Sara-Ida]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Är det någon annan som läst boken? Jag kunde inte låta bli att reta mig på hur hon förminskade pappans roll "hur många killar skulle ställa upp på det här" (att lämna sperma i en burk) och hade dåligt samvete över deras undersökningar, och att hon skämdes när de hade förhinder på tex möten. Hur har ni som varit gravida eller genomgått behandlingar upplevt det?

Är skaffa barn/vara gravid bara kvinnas projekt och männen måste trugas för att vara delaktiga?

Nej, det är nog bullshit. Den som är mest motiverad att skaffa barn är den som driver frågan hårdast, är min ringa erfarenhet. Det har väldigt lite med kön att göra.

Författarinnan tar på sig skulden för att det inte blir barn och ber därför om ursäkt för allt som blir konsekvensen. Frågan är hur hon hade resonerat om det var honom det var fel på.

 

[cirkus]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Visst var den bra !

Särskilt nyttig för blivande mödrar vars partner inte vill vara med på förlossningen !

 

[Allimac76]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Visst var den bra !

Särskilt nyttig för blivande mödrar vars partner inte vill vara med på förlossningen !

Jag reagerade på det här:
"– Jag tror partnern ofta känner att det inte finns ett val idag, *säger Fanny Falkman"

Varför ska det finnas det? Klart båda ska vara med!
Mamman kan inte välja att inte vara med för att hon är rädd för blod. Hon får söka hjälp för sin förlossningsskräck, varför ska mannen ha ett val att låta bli att vara med. Det är mannens barn också som ska födas. Båda ska vara där då barnet föds, självklart!
Annars blir det ju kvinnans projekt.

Nej, ge männen all hjälp som finns att tillgå, men om de är rädda får de banne mig stå ut. Det får ju vi kvinnor göra. Hur rädda vi än är.

 

[escodobe]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Det var faktiskt en av hennes partners som hade dålig spermakvalitet.
Förutom att det var fel på henne alltså.

 

[cirkus]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Vi ser olika på det.

Visst har man ett val, men men skall vara överens.
Jag skulle inte velat ha med en hysterisk gubbe på nån av mina förlossningar

 

[Björk]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Jag skulle inte velat ha med en hysterisk gubbe på nån av mina förlossningar

Jag håller med.
Allimac>> du har naturligtvis rätt i att mannen BÖR vara med. Och om han är rädd så BÖR han helt enkelt se till att komma över det (med hjälp om så behövs). Men, som cirkus säger: om mannen är jätterädd och blir en belastning vid förlossningen så skulle jag nog hellre vara utan hans närvaro där. Jag skulle inte vilja behöva vara den som ska "lugna" min partner om jag ska ligga där och föda barn. Fast jag kan ärligt erkänna att om han inte klarade av att vara med skulle det ändå kännas som ett slags "svek" mot mig.

 

[Sara-Ida]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Det var faktiskt en av hennes partners som hade dålig spermakvalitet.
Förutom att det var fel på henne alltså.

jag tror ändå att det är skuldkänslor som ligger bakom. Män verkar ha mer distans till sådant.

 

[escodobe]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Jo, jag är helt enig med dig. Det var det jag irriterades över.
Varför ska hon ha dåligt samvete?

 

[Sara-Ida]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Jo, jag är helt enig med dig. Det var det jag irriterades över.
Varför ska hon ha dåligt samvete?

Det ska hon förstås inte ha, men jag tror det är väldigt lätt att hamna där. Man dras med sin egen besvikelse - som är betungande bara den - och tar på sig sin sambos också varje gång det inte tar sig. Till sist är det nog lätt att känna sig urusel som människa och hela fokus ligger på något som är negativt och laddat.

 

[Ramona Fransson]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Hej,

Om det är boken Älskling, vi blir inte med barn, som du menar, är det jag som skrivit den. Vad du kanske inte tänker på, är att när jag och min dåvarande kille fick överraskningen, att vi inte kunde bli med barn, var årtalet 1976. Boken utspelar sig mellan 1976 fram till 1993.

Detta ämnet är inte lätt att hantera för många. En del, vågar, andra håller hellre tyst. Jag var aldrig tyst!

Min förhoppning är att boken ska, precis som den gör just nu, skapa diskussioner. Detta gladde mig oerhört. Då är ett av mina mål nådda. Om det är någon här på tråden som ska till Bok & Biblioteksmässan i Göteborg i september, är ni välkomna till mitt seminarium, den 28 september klockan 12.00-12.20. B&B har valt att ta 80:- hela söndagen och att inkludera samtliga seminarier den dagen. Kanske kan vara kul info.

Egentligen är jag deckarförfattare, men det var tack vare att jag skrev Älsklingen, som jag upptäckte hur kul det var att skriva och att det gjorde gott i själen.

Tack till alla er som diskuterar boken. Det kanske kan hjälpa nån, vem vet?
Hälsningar
Ramona Fransson

 

[Sol]

Sv: "älskling vi kan inte bli med barn" (Boktråd!)

Jag reagerade på det här:
"– Jag tror partnern ofta känner att det inte finns ett val idag, *säger Fanny Falkman"

Varför ska det finnas det? Klart båda ska vara med!
Mamman kan inte välja att inte vara med för att hon är rädd för blod. Hon får söka hjälp för sin förlossningsskräck, varför ska mannen ha ett val att låta bli att vara med. Det är mannens barn också som ska födas. Båda ska vara där då barnet föds, självklart!
Annars blir det ju kvinnans projekt.

Nej, ge männen all hjälp som finns att tillgå, men om de är rädda får de banne mig stå ut. Det får ju vi kvinnor göra. Hur rädda vi än är.

Pappan ska givetvis också få hjälp om han lider av förlossningsskräck men hur ofta erbjuds det? Hur ofta pratas det om vad pappan känner inför förlossningen?

Nu har jag en partner som visserligen är oehört känslig för blod och sprutor, men han tvekar inte en sekund inför att vara med under förlossningen. Hade det däremot varit så att han inte skulle klara av det, inte ens efter professionell hjälp skulle jag nog inte vilja ha honom inne med mig under förlossningen för vad tusan skulle han vara för hjälp/stöd om han ligger avsvimmad i ett hörn? Att vara med bara för sakens skull fyller ingen funktion. Partnern ska ju kunna vara delaktig också.

Men så känner jag. Jag respekterar till fullo att andra kan känna på ett annat sätt inför det hela. Man får helt enkelt anpassa lösningen efter de som ska få barn.