Är det värt...

[Kimz0r]

Sv: Är det värt...

Jag är rädd för allt, framför allt att veta att jag inte kommer ha någon kontroll över någonting.

Det finns personal i rummet som har kontroll på dig.

Jag drömmer kanske nått skitkul men innan det så måste jag ju somna.

Du drömmer ingenting och somnar jättefort. Jag räknande (oombedd och tyst i huvudet) när jag skulle sövas. Jag började på tio när narkosläkaren sade att hon skulle spruta in narkosmedlet. Nio hann jag inte till. Nästa gång jag öppnade ögonen låg jag på uppvaket.

Jag antar också att man inte är sig själv så fort man slår upp ögonen.

Du är dig själv, men trött, och kanske lite pladdrig.

 

[jerseyko]

Sv: Är det värt...

Det finns personal i rummet som har kontroll på dig.

= jag måste släppa kontrollen över mig själv och det är jag jätteobekväm vid, hur svårt ska de va att förstå?
Jag skiter fullständigt i vilka de andra personerna är och hur proffsiga de är på de som de gör. Jag måste ändå släppa kontrollen och överlämna mig helt till någon annan.

Som jag skrev innan fixade jag inte ens att min make rörde vid mig när jag födde dottern. Hur tror du då jag ska kunna överlämna mig till några helt främmande personer?

 

[Kimz0r]

Sv: Är det värt...

= jag måste släppa kontrollen över mig själv och det är jag jätteobekväm vid, hur svårt ska de va att förstå?
Jag skiter fullständigt i vilka de andra personerna är och hur proffsiga de är på de som de gör. Jag måste ändå släppa kontrollen och överlämna mig helt till någon annan.

Som jag skrev innan fixade jag inte ens att min make rörde vid mig när jag födde dottern. Hur tror du då jag ska kunna överlämna mig till några helt främmande personer?

Nike har en bra slogan: Just do it.

 

[turbofling]

Sv: Är det värt...

Jag har blivit sövt tva ganger, en gang när jag var 7 ar och jättesjuk. Jag lag nedsövd i tre dagar, minns inte när dom sövde mig men kommer ihag att jag vaknade och trodde det var morgon och att mamma inte var där.

Andra gangen var för 3 ar sen när jag opererade knät. Jag var precis som du livrädd, jag är en kontrollmänniska och avskydde tanken pa att inte ha kontroll över vad som hände med mig. Men jag hade inte sa mkt val, knät behövdes opereras.

Men det gick bra att sövas, personalen var jättebra och jag var inte alls rädd när jag väl lag där. Pangbom sa sov jag och sa vaknade jag och undrade om det redan var över. Jag sa inga konstiga saker alls men madde ganska daligt efterat (kändes som en rejäl bakfylla).

Nu är jag inte alls lika rädd om jag skulle behöva sövas ngn mer gang. Men lustgas provade jag under första förlossningen för snart 2 ar sen och det gillade jag inte alls. Närvarande men ända inte, da var det bättre att vara borta helt som under sövningen.

 

[Mabuse]

Sv: Är det värt...

= jag måste släppa kontrollen över mig själv och det är jag jätteobekväm vid, hur svårt ska de va att förstå?
Jag skiter fullständigt i vilka de andra personerna är och hur proffsiga de är på de som de gör. Jag måste ändå släppa kontrollen och överlämna mig helt till någon annan.

Som jag skrev innan fixade jag inte ens att min make rörde vid mig när jag födde dottern. Hur tror du då jag ska kunna överlämna mig till några helt främmande personer?

Angående sövning så går det på några sekunder, man hinner inte bli så rädd, och du hinner inte uppleva att du inte har kontroll. Du är ju sövd.

Se det som en erfarenhet, ska du bli barnmorska och lugna folk som är rädda för snitt t ex är det kanske bra om du har någon egen erfarenhet att ta av, annat än att det är jättelätt att föda barn och man inte behöver något smärtstillande alls? Jag tror det kan vara en möjlighet för dig att växa som människa, man behöver utmana sina rädslor ibland för att bli av med dem.

En annan fundering: Mot bakgrund av det du skriver nu så har jag extremt svårt att förstå hur du uttalade dig om min förlossning i somras. Du nojar över en liten minisövning, men kunde inte förstå att man tvekar över en igångsättning, med allt vad det innebär av värkstimulerande, snittrisk etc. Det känns för mig mycket empatilöst att vara orolig för egen del över ett litet ingrepp, men bagatellisera och sjukdomsförklara andras oro över ett mycket större ingrepp.

 

[Lenis]

Sv: Är det värt...

= jag måste släppa kontrollen över mig själv och det är jag jätteobekväm vid, hur svårt ska de va att förstå?
Jag skiter fullständigt i vilka de andra personerna är och hur proffsiga de är på de som de gör. Jag måste ändå släppa kontrollen och överlämna mig helt till någon annan.

Som jag skrev innan fixade jag inte ens att min make rörde vid mig när jag födde dottern. Hur tror du då jag ska kunna överlämna mig till några helt främmande personer?

Om det nu är så fruktansvärt motigt så är det väl bara att låta bli? Du dör ju inte om du inte får en spiral.

Lite allmänt om nån undrar hur det är:

Jag satte in min o narkos o läste min narkosjournal efter- jag sov totalt 4 min. Då får man ingen underhållsgas o mår därmed bättre efter än man gör annars, det man mår dåligt av efteråt är oftast medlen de använder för att underhålla narkosen, inte insomningsmedlet. Enda jobbiga var väntetiden, väntade flera timmar innan jag fick kila in o bli sövd, men fick ligga på en säng o vänta innan o halvt hungra ihjäl. Sen hade jag fruktansvärda smärtor efter men det är svårt att avgöra vad som är spiralen och vad som är jättecystan den provocerade fram. Och det hade inget med narkosen att göra. Jag fick iaf narkos på uppmaning av BM, hon hade tagit cellprov på mig innan o när det blev prat om spiral var hon inte sugen alls på att ge sig på det så spänd som jag är i gynstolen.

 

[jerseyko]

Sv: Är det värt...

Men jag hade inte sa mkt val, knät behövdes opereras.

Därför min fundering om det verkligen är värt det. Knät måste ju lagas, men jag måste ju inte ha en spiral.

Enda jobbiga var väntetiden, väntade flera timmar innan jag fick kila in o bli sövd, men fick ligga på en säng o vänta innan o halvt hungra ihjäl.

Det är ju där paniken sitter, jag kommer ju inte in akut med någon skada eller förlossning som gått snett och så pang bom är jag sövd.
Jag kommer ju veta långt innan att just det datumet och vid det klockslaget.

hon hade tagit cellprov på mig innan o när det blev prat om spiral var hon inte sugen alls på att ge sig på det så spänd som jag är i gynstolen.

Min BM har gjort 2 gyn undersökningar och 1 cellprov på mig + de 2 misslyckade spiralinsättningarna. Är inte obekväm i stolen men min livmoder vill inte samarbeta

 

[Lenis]

Sv: Är det värt...

Därför min fundering om det verkligen är värt det. Knät måste ju lagas, men jag måste ju inte ha en spiral.


Det är ju där paniken sitter, jag kommer ju inte in akut med någon skada eller förlossning som gått snett och så pang bom är jag sövd.
Jag kommer ju veta långt innan att just det datumet och vid det klockslaget.


Min BM har gjort 2 gyn undersökningar och 1 cellprov på mig + de 2 misslyckade spiralinsättningarna. Är inte obekväm i stolen men min livmoder vill inte samarbeta

Förstår dig där. Är alltid mkt värre när man har gott om tid att stressa upp sig.

Mina äggstockar vill inte samarbeta de heller med spiralen men det dök ju inte upp förrän det var lite sent att ångra sig Man skulle varit man, helt enkelt

 

[jerseyko]

Sv: Är det värt...

Pratade med en läkare och jag kommer att testa med tramadol. Har depolan också men ska iväg och jobba sen så det kanske blir lite häftigt...

Och när jag är hos gyn så är sonen på dagkirurgin och får gå igenom en snabbsövning för att plocka ut ett okänt föremål ur örat! (Han säger skumtomte, jag tror frigolitbit från embalage)
Eftersom sonen ska vara på akademiska kl 8 och jag bm 10:30 kommer jag inte kunna följa med honom.

 

[Calazirya]

Sv: Är det värt...

Så maken är med sonen och du ska iaf försöka med Tramadol först och se om det löper väl?

 

[jerseyko]

Sv: Är det värt...

Ja vi får göra så och håller tummarna att de får ut tomten i örat (jag tror det är en frigolitbit) och för min del att kroppen vill samarbeta. Jag känner mig faktiskt väldigt lugn inför ingreppet. Magkänslan är att det kommer gå väldigt bra för mig.

Jag hoppas det går snabbt för sonen också, han har ju lite sjukhusrädsla efter svininfluensavaccineringen därför det blir snabbsövning. Är ju inte på samma ort så jag kommer inte kunna vara med honom och se hur det går till. När dottern sövdes var det jätte jobbigt för det gick så fort och jag tyckte det var väldigt jobbigt på uppvaket oxå.
Men han har ju sin pappa med sig, som blivit operarad 3 ggr under somaren och definitivt har större koll på sövning och sånt än jag.

 

[jerseyko]

Sv: Är det värt...

Nu sitter den, gick jättebra. Har lite mensvärk nu bara.

 

[oz_joj]

Sv: Är det värt...

Skönt att höra att det gick bra! Hur gick det för sonen och vad fanns i örat?

 

[jerseyko]

Sv: Är det värt...

Sonen är påväg hem från dagkirurgin nu, han hade sovit i 45 min var lite seg på att vakna men de tog bara 5 min att plocka ut tomten, som visade sig vara en frigolitbit från paketembalage