Är du färdig med din ras?

[prinsessfeminist]

Som det ser ut nu kommer jag inte ha någon av mina raser igen, men det kan ju ändras.

Dvärgschnauzern har för lite driv för träningen och för mycket pälsvård.
Aussien är lite för krävande och det lär ju knappast bli bättre med barn etc när den dagen kommer.

Då kan det bara bli en schnauzer.

Men vad gäller driv; min dvärgschnauzer är en mini-brukshund. Han kan jobba hur mycket som helst och har ett härligt föremålsintresse och kamplust. De egenskaperna är tacksamma när man vill träna allt från lydnad till sök.

Den ena schnauzern gör sig inte på appellplanen alls, hon tröttnar fort om någon annan skall bestämma.

Den nya schnauzern, som förvisso bara är valp, har lite samma personlighet som dvärgschnauzern, så honom kommer jag ha mycket roligt med.

Så - kanske handlar det mer om att hitta rätt uppfödare?

 

[Monstermom]

En sak slår mig när jag läser den här tråden. Vilken otrolig tur att det finns så många olika raser, och att de är så tydligt uppdelade! Trots att alla här har väldigt skilda önskemål om hur deras hund ska bete sig och fungera så finns det raser som passar. Raser som gör det möjligt att köpa en valp och ändå ha ett bra hum om vad det kommer bli för typ av individ.

Vi borde vara så tacksamma och rädda om arvet från historiens hunduppfödare. Tack vare dem och deras arbete kan vi alla idag hitta en hund som passar perfekt!

Jag håller verkligen med! Den "ultimata" rasen varierar stort beroende på vem som ska ha den. Jag hör rätt ofta argument numer om att hundar ska vara si-och-så (oftast från förespråkare av rasförbud... ), för det är ju helt självklart vad man vill ha av en hund om man inte är galen eller kriminell... Nå, så är det faktiskt inte. Folk skiljer sig åt, och vad de önskar sig från en hund (och vad de alls passar ihop med) skiljer sig lika mycket.

Och vilken fantastisk möjlighet vi har att välja en hund som passar oss, och som vi passar för, tack vare raserna!

 

[Jenka]

Då kan det bara bli en schnauzer.

Men vad gäller driv; min dvärgschnauzer är en mini-brukshund. Han kan jobba hur mycket som helst och har ett härligt föremålsintresse och kamplust. De egenskaperna är tacksamma när man vill träna allt från lydnad till sök.

Den ena schnauzern gör sig inte på appellplanen alls, hon tröttnar fort om någon annan skall bestämma.

Den nya schnauzern, som förvisso bara är valp, har lite samma personlighet som dvärgschnauzern, så honom kommer jag ha mycket roligt med.

Så - kanske handlar det mer om att hitta rätt uppfödare?

Ja, det verkar skilja en del mellan olika linjer och jag vet några nu som siktar mer mot arbete (jag var inte ute efter brukshund när jag köpte Sigge). Dock vet jag inte hur säker man kan vara på vad man får där och så är det fortfarande det där med pälsvården... nä, han är högt älskad min skrutt men det finns nog bättre raser för mig.

 

[Mia_R]

Det finns så många raser jag skulle vilja ha, men just nu som singel får det räcka med min omplacerade malle. Jag kommer nog alltid att vara svag för grönisarna, men lakken växer faktiskt i mina ögon trots att ja tyckte den var oerhört ful tidigare!

Men jag gillar pudlar, älskar engelsk cocker och är väldigt nyfiken på pumi, så jag har nog inte hittat en ras jag vill ha utan flera.

 

[Hyacinth]

@prinsessfeminist Jag gillar att man kan välja. Som singel var min toka perfekt, nu är hon gammal och tröttare men en pärla. Tack och lov kommer jag ihåg hur mycket tid jag lade på henne som ung och inser att det inte skulle funka med våra förutsättningar nu.

 

[Åsa A]

Fyra stycken! Hur är det med intresset i övriga familjen? Delar ni på engagemanget i hunderiet eller är det ditt intresse?

Jag kan nog tänka mig fler schnauzrar, som sagt, men en eller max två i taget räcker för mig. I alla fall än så länge.

Heh, tja... min man är inte alls intresserad av att träna med hundarna, men resten delar vi rätt mycket på - promenader, omvårdnad, kel och gos etc. Han hjälper mig gärna om jag behöver nån som lägger spår, filmar när jag tränar, följer med på tävlingar och utställningar. Vi driver även ett hundcenter här på gården så det blir ju mycket hund här och det hade inte funkat om han inte hade haft åtminstone delvis samma intresse. Att han inte vill träna och tävla med hundarna gör inte så mycket, det kan jag ta hand om.

Vi hade för övrigt fem hundar fram till i somras, då äldsta hunden fick somna in vid drygt 13.5 års ålder. Nu har vi en som blir 13 i maj, två bröder som blir 8 i sommar (där den ena kom som omplacering och är en ganska speciell hund) och så unghunden som blir 2 till våren. Och jo, det är minst en hund för mycket.... Att ha en vuxen och en unghund för träning och tävling samt en pensionär funkar rätt bra, fler än så vill jag nog egentligen inte ha, men vad gör man....

 

[vallhund]

Jag tycker det är hopplöst att hitta en glad pigg mellanstor hund med rätt egenskaper. Sen vill jag ha en liten hund som är lätt att ta med, inte kräver för mycket och som inte vill valla/jaga osv. Jag vill inte ha en trimras

Glöm inte att meddela mig när du hittat den rasen!

kl eller nåt.
BC var min ras i flera år, tills jag inte behövde hund för djurhantering, sökte högt o lågt efter ny ras till ff.a. bruks. Blev erbjuden en BC tik som inte dög till vara sig vallning eller avel. Fel ras o fel kön, men jag slapp leta ny ras. Lillvispan dög inte till någonting alls visade det sig, det var inte bara får hon var rädd för, det var allt!

Nåja hon fick väl gå kvar o skrota, var ju inte i vägen på något sätt o vi bodde långt ut i skogen, med stigande ålder o tilltagande självförtroende så började hon ge sig på Fähunden, det var blod högt o lågt, där tog mitt tålamod slut. Inte så lätt att hitta bra hem åt en intakt BC tik utan vallningsmeriter, jag lyckades hitta ett bra hem åt henne, i annat fall hade jag tagit bort henne.

Innan Lillvispan kom så hade jag kollat in Malle, Schäfer, Aussie, Tollare, PON samt Berger des Pyrénées, på den tiden fanns knappt någon info alls om rasen på nätet. Nåväl, Leon damp ner i mitt knä o jag har i flera år varit övertygad om att jag skulle fortsätta att ha sådana. Det blev inget av med föryngring i flocken o jag vill inte utsätta en valp för Leon, samt att jag inte har orken längre med en högaktiv, arbetskrävande hund. Någon mindre modell som inte kan dra omkull mig kanske vore något? Eller ett helt koppel med Kai klees att dra mig in till centrum istället för färdtjänst?

Haha, då förstår jag! Bara två kan man inte ha!

typ:
http://www.hungarianpetnet.com/shop/index.php?act=viewProd&productId=491

 

[Hyacinth]

Glöm inte att meddela mig när du hittat den rasen!

kl eller nåt.
BC var min ras i flera år, tills jag inte behövde hund för djurhantering, sökte högt o lågt efter ny ras till ff.a. bruks. Blev erbjuden en BC tik som inte dög till vara sig vallning eller avel. Fel ras o fel kön, men jag slapp leta ny ras. Lillvispan dög inte till någonting alls visade det sig, det var inte bara får hon var rädd för, det var allt!

Nåja hon fick väl gå kvar o skrota, var ju inte i vägen på något sätt o vi bodde långt ut i skogen, med stigande ålder o tilltagande självförtroende så började hon ge sig på Fähunden, det var blod högt o lågt, där tog mitt tålamod slut. Inte så lätt att hitta bra hem åt en intakt BC tik utan vallningsmeriter, jag lyckades hitta ett bra hem åt henne, i annat fall hade jag tagit bort henne.

Innan Lillvispan kom så hade jag kollat in Malle, Schäfer, Aussie, Tollare, PON samt Berger des Pyrénées, på den tiden fanns knappt någon info alls om rasen på nätet. Nåväl, Leon damp ner i mitt knä o jag har i flera år varit övertygad om att jag skulle fortsätta att ha sådana. Det blev inget av med föryngring i flocken o jag vill inte utsätta en valp för Leon, samt att jag inte har orken längre med en högaktiv, arbetskrävande hund. Någon mindre modell som inte kan dra omkull mig kanske vore något? Eller ett helt koppel med Kai klees att dra mig in till centrum istället för färdtjänst?

typ:
http://www.hungarianpetnet.com/shop/index.php?act=viewProd&productId=491

Papillon

 

[vallhund]

Papillon

Knappast, men det fick mig att tänka på att jag faktiskt haft en sådan i några år, det var en pensionerad avelstik från min dåvarande grannes kennel. Övriga hundar i flocken hade fått för sig att hon inte behövde leva där längre så hon fick flytta hem till mig o min dåvarande BC kille.

En pensionerad tik skulle absolut kunna vara något, då är ju individen viktigare än rasen.

 

[Hyacinth]

Knappast, men det fick mig att tänka på att jag faktiskt haft en sådan i några år, det var en pensionerad avelstik från min dåvarande grannes kennel. Övriga hundar i flocken hade fått för sig att hon inte behövde leva där längre så hon fick flytta hem till mig o min dåvarande BC kille.

En pensionerad tik skulle absolut kunna vara något, då är ju individen viktigare än rasen.

Det är precis det jag vill ha.

 

[Trani]

Corgi vet jag inte faktiskt. Har svårt att tänka mig ett liv utan corgi, men hälsoproblemen och det faktum att så väldigt många uppfödare blundar för dem känns inget vidare. Ska jag vara helt ärlig mot mig själv passar nog andra raser mig bättre också. Men förhoppningsvis hänger den nuvarande med mig i 10 år till, och sen får jag ju ta ställning till saken igen! Hoppas litegrann att aveln ska ha kommit ikapp hälsoproblematiken tills dess. Annars blir det nog ingen mer corgi.

OT men jag är sugen på corgi, delvis för att jag uppfattar den som en frisk ras. Vill gärna veta vad för hälsopoblem du tänker på! Jag har märkt att det inte tycks jättevanligt att man röntgar höfter och armbågar men å andra sidan verkar det inte finnas stora problem där heller. Är det självvalpning du tänker på?

 

[almitra]

Är absolut inte klar med dalmatiner, men just nu sätter fibron stopp för en aktiv stor hund, min lilla italienare är det full rulle på, mycket vildare än vad min whippet var.

 

[mazariin]

@Trani Jag svarade dig i PM, blir lite väl OT annars.

 

[Hyacinth]

@Trani Jag svarade dig i PM, blir lite väl OT annars.

Fast jag vill också gärna veta, de verkar så trevliga

 

[Lovisaleonora]

Jag tror jag funnit "min" ras med min första cc - även om ingen någonsin kommer att kunna nå upp till Monster...

...

Men jag trivs väldigt mycket med rasen i alla fall, ska jag ha något annat får det bli åter till rottis för mig. Jag kommer väl att måsta "nedgradera" rasvalet när jag blir för gammal och skröplig, men den dagen den sorgen.

Sitter med CC och en rottis. Och tyvärr måste jag nog med sorg i sinnet konstatera att det blir svårt med rottis igen. Även om det är en perfekt ras för mig/oss. Vår livssituation medger nog inte att ta en rottis, och med tanke på de otroliga hälsoproblem rasen dras med undrar jag om vi orkar med att ha en rotte till. Med allt vad det för med sig.

CC har däremot varit en verklig besvikelse för mig så här långt. Visst gillar jag individerna, men de är på tok för veka och stillsamma för mig.

Den dagen rotteman vandrar vidare får jag lägga pannan i djupa veck och se vad ödet för i min väg. Enda raserna jag aldrig i livet kan tänka mig är schäfer och doberman.

 

[mazariin]

Fast jag vill också gärna veta, de verkar så trevliga

Dom är otroligt trevliga också, väldigt älskvärd ras! Hälsoproblem kanske var fel ordval av mig - det jag i korthet syftade på är att led- och ryggproblem är mer utbrett inom rasen än vad många uppfödare vill kännas vid och att speciellt i Sverige slarvas det med röntgen enligt min mening. Att kombinera två individer med D-höfter t.ex. tycker jag faktiskt inte är försvarbart någonstans, och sånt förekommer inom den här rasen. Så för min del som ändå vill kunna jobba med mina hundar utan att behöva vara rädd för att hunden ska gå sönder så känns det inte helt rätt.

 

[Jenka]

Fast jag vill också gärna veta, de verkar så trevliga

Jag med!

Tillägg: hade ju varit bra att läsa alla svar först ja

 

[Emuliiaa]

Jag "blev" med rottis när jag träffade sambon eftersom han hade henne sedan innan, men det har aldrig varit en ras som fallit mig i smaken och det kommer inte bli någon mer heller.

Visst är hon världens underbaraste och mest perfekta hund för mig som aldrig haft egen innan, otroligt okomplicerad och lätt att ha med överallt men ändå nej ingen mer. Hon är trots allt en brukshund och JAG får dåligt samvete vissa dagar för jag tror att hon behöver få jobba mer än hon gör, men i slutändan är det ändå inte jag som valt en sådan ras utan sambon.

Har dock fått höra att hon blivit så mycket lugnare och go'are sen jag kom in i bilden så något har jag väl ändå gjort rätt

Tycker det är så synd för alla rottisar man stöter på utomhus har ägare som inte vet vad dom gett sig in på. Hundarna ser nästan ut som mördarmaskiner där ägarna får ta i för kung och fosterland för att ens hålla i dom vid hundmöten. Då är jag ganska glad över vad jag ger mira ändå med dagligt lösspring, busa med andra hundar, hänga med till stallet, lite huvudtänk osv.

 

[Jadzia]

OT men jag är sugen på corgi, delvis för att jag uppfattar den som en frisk ras. Vill gärna veta vad för hälsopoblem du tänker på! Jag har märkt att det inte tycks jättevanligt att man röntgar höfter och armbågar men å andra sidan verkar det inte finnas stora problem där heller. Är det självvalpning du tänker på?

För min del är det skotträdslan som sätter stopp för det hela. Har aldrig haft en skotttädd hund innan min corgi och fy fan vad jobbigt det är.

 

[AW]

Jag tycker det är hopplöst att hitta en glad pigg mellanstor hund med rätt egenskaper. Sen vill jag ha en liten hund som är lätt att ta med, inte kräver för mycket och som inte vill valla/jaga osv. Jag vill inte ha en trimras

Glöm inte att meddela mig när du hittat den rasen!

Jag som har en Kromfohrländer tycker att ni beskriver min Ludde...